Nu har jag läst alla inlägg i den här tråden och normalt brukar jag inte lägga mig i diskussioner som berör ämnet sex, prostitution, pedofili etc., inte minst på ett sådant forum som MPR. Men frågan i tråden har en journalistisk dimension som jag härmed vill ta upp genom att ställa 2 precisa frågor.
1) Är Andreas Strömberg medveten att han ”hårddrar” på sanningen genom att generalisera enstaka och mycket dolda företeelser över en mycket större grupp av potentiella förövare?
2) Om så är fallet, vad är hans motiv till detta?
I den första frågan ligger faktiskt ett påstående, nämligen att det förekommer ”minderåriga” i barer och andra inrättningar, men detta är väl dolt och antalsmässigt tillhör undantagen när allt kommer omkring. Om detta påstående kan vi väl alla vara överens, tom Andreas Strömberg, ECPAT och Thomas Bodström skriver under detta, visserligen med varierande iver och på sin höjd initialt motstånd. Men detta är obestridliga fakta och antalet ”verkligt minderåriga” ligger långt under 10 %, bara för att höfta på en siffra.
Så den första frågan måste besvaras med ett JA. Andreas Strömberg är medveten om att han ”drar” på sanningen ”en aning”, men han gör det i ett visst syfte. Ett syfte som helgar medlen och som är nödvändigt för att kunna påvisa ondskan eller i hans fall kontrasten i det förmenta paradiset.
Som duktig journalist vet han också att han måste teckna verkligheten i svart och i vitt. Och varje journalist vet att ett budskap bara kan gå hem hos läsarna om han kan koppla budskapet eller enbart omständigheter kring budskapet till läsarnas egna upplevelser. Därför måste han återuppliva de minnen som Svensson och Nilsson med tillhörande dam hade just den kvällen de promenerade på ”Bangla Street”. Möjligtvis stannade de upp en stund på ingången till Soi Eric för att kolla laydyboys och katoyernas uppvissning. Men för familjefredens skull tog de sig ändå snabbt därifrån och för att inget skulle kunna äventyra de redan etablerade fördomar om hur allting ligger till i Thailand.
Det är dessa människor som läser Aftonbladet och i deras ögon är Andreas Strömberg ytterst trovärdig för han ger röst åt just deras åsikter och omdömen. Han hade inte varit det om han hade skrivit om något som försiggår i det fördolda och det inte går att peka ut någon skyldig till eller åtminstone någon suspekt grupp.
Så, mina vänner, en sak får ni lära er senast idag: Det går inte att peka ut missförhållande utan att man också pekar ut en (potentiell) skyldig. Dessa två ting hör oskiljaktigt ihop, precis som siamesiska tvillingar. Det är fundamenta i opinions- och mediepolitik och kommer att förbli så länge. Andreas Strömberg bara gör sitt jobb och de få MPRare som får lida under detta (o)rättvisa stigma göra sig icke besvär.
Och så en sak till. Jag tror inte att Andreas Strömberg har varit på en bar på ”Bangla Street” . Han har på sin höjd gått upp och ner ett varv på 20 minuter för att inte behöva kullkasta en framgångsrik strategi. Han var nog mera intresserad att inte äventyra sina traktamenten. Tvärtom, ett redig tjuvknep här och där är nog bra för karriären och det finansiella välbefinnandet inom denna yrkesgrupp numera. Och då är vi tillbaks till frågan om prostitution i ”djupare” bemärkelse, hehe…
//Singha711