TS... Först och främst, sicken soppa!
Slut på mys och gos. Jag är väl en aning pragmatisk. Inse att du är 64 år. Vad har du att erbjuda din dotter mer än ekonomisk trygghet? En stund, innan du trillar av. Jag fattar att det är hjärtslitande och helt sjukt, men någonstans får du ändå inse dina begränsningar. Om 10 år är du 74, i hennes pubertet närmare 80. Vem ska dra henne uppför pulkabackar och leka kurragömma med henne? Vem ska orka med henne när hon är hormonstinn och 14 och hatar alla? Menar du att din dotter är en principsak eller? Vem ska ta hand om henne sen? Ska du ragga på pensiobingo eller ta hem en ny ung thaia? Inse att det hela är och var ett fult spel, betala inte en krona och hoppas att din dotter får det så bra som möjligt.
Och om du nu lyckas med din föresats, hur löser du det hela rent praktiskt? Är du en superman? Är det bara en principsak? Din dotter ska bo i Sverige med dig, så länge du orkar? Sen får någon annan ta över, men i Sverige?
Nu har jag ställt ut min haka... Ibland kan jag bara inte styra mina fingrar, ibland måste jag bara få säga rent ut vad jag känner. Och ge en annan synvinkel på problemet...
Oj, titta vad rött det blev där nere!
Jag tycker du ska försöka styra dina fingrar och inte komma med sådant kvalificerat skitsnack.
Fattar du inte att man har känslor för sina barn är du bra mycket dummare än det du har skrivit här.
//Janne
