Historien är upprörande och smått fantastisk tycker jag.
Varenda dag kan man läsa om föräldrar, som trots avtal om delad vårdnad, "tar tillbaka barnen"
hämtar dom i skolan eller på dagis fast den andra skulle gjort det - utan att ha för avsikt
att lämna tillbaka dom igen.
Barn som på detta sätt kidnappats av den ena föräldern har, som här, t.o.m hamnat utomlands.
I vissa fall har UD bistått den svenska föräldern med förhandlingsresurser och påtryckningar.
Men det du råkat ut för, om det förhåller sig som du tror, att du blivit offer för en kvinnas djävulsk uttänkta list:
Att du från första mötet, förlovning och t.o.m. äktenskap planerats att som det nu har skett
mot din vilja bli surrogatpappa för ett surrogatbarn som givits till din frus väninna.
Om den historien hamnar i svenska tidningar måste det vara en sensation.
Jag har i alla fall aldrig hört om något liknande förr, och jag lider verkligen med dig
om det är den enda och hela förklaringen till din familjs gemensamma tragedi.
Jag måste förövrigt berömma de svar du hittills fått här i tråden.
Reaktionerna är väldigt balanserade och neutrala.
De dessutom ganska få och dämpade - i alla fall om om man jämför med reaktionen här, nyligen,
på bortförandet av en flicka som, vad jag vet, inte var i släkt med någon på MPR.
Jag lider med dig men kan som de flesta andra inte göra mycket annat än att ge dig en sympatikarmapoäng
samt ett mera eller mindre värdelöst råd at du själv åker till Thailand och tar kontakt med din frus familj.
Om du har ekonomisk möjlighet förstås.
Det rör sig ju om ett barn, så jag har svårt att tro att någon arbetsgivare skull motsätta sig det.
Mot detta talar den reaktion som hennes familj kan utsätta dig för.
Det kan finnas bröder och svågrar som fått en annan historia berättat för sig
och som t.o.m. kan få för sig att skada dig fysiskt.
Det är svårt det här, som flera skriver, inte minst när det, som det verkar,
den svenska lagen inte är entydigt med dig i din kamp att få se ditt barn igen.
mvh
