Absolut Thailand, Fiction och Lite Verklighet Del 9 2012

Nionde resan. 23 mars -> 23 april 2012

23 mars

Fredag morgon. Jag och Tuk vaknade tidigt.

I dag började vår efterlängtade semester… 4 veckor… 4 veckor i Thailand, 4 efterlängtade semesterveckor. Den här resan är inplanerad sedan länge. Förra Thailandsresan var i januari 2011, så det är mer än ett år sedan vi var långlediga som vi nu skulle vara. En vecka i slutet av augusti 2011 var vi senast lediga. Det känns verkligen behövligt. 09:25 satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Arlanda.

En underbar vårmorgon, 14 grader varmt och strålande sol, kändes helt fel att åka med vinterdäck, hade inte bytt än, det får bli vid hemkomsten…

Vid 11-tiden var vi i avgångshallen efter att ha parkerat bilen på den långtidsparkering jag alltid nyttjar och blivit skjutsade med en minibuss till Arlanda. Halv tolv var vi incheckade och satt i restaurangen en rulltrappa upp för att där inta en sista Svensk lunch, på fyra härliga veckor.

Tuk valde kokt fisk med potatis och en vit sås, själv valde jag kycklingfilé med grillad potatis. Mätta och med förväntan gick vi sedan till säkerhetskontrollen som snabbt avklarades i ett nafs, ingen kö…

Vid gate 7 fick vi vänta ca: 45 minuter innan ombordsstigningen påbörjades till den Boeing 747-400 som skulle ta oss till Thailand. Sex månader tidigare hade vi bokat våra platser, långt bak där det finns ett antal platser med endast två stolar i bredd. Den här gången fick vi de platser vi bokat till skillnad mot förra resan. Då hade vi också bokat dessa men inte fått dem, får se hur det blir på hemresan…

Tio minuter försenade lättade, det nästan fyrahundra ton tunga, planet från betongen på Arlanda… Äntligen på väg… eller vad säger man i ett plan… äntligen på luft??

Det serverades dryck och snacks, sedan varmrätt, det blev kyckling den här gången också, plus en Chang.

Tuk valde även hon kycklingen och rött vin, sedan kaffe. Tuk klagade över magont och fick rusa till toan ett par gånger. Flygvärdinnan försåg henne med koltabletter, får se om det lugnar ner sig i hennes mage…

Klockan har nu hunnit bli 16:27 och planer är nersläckt, lite svårt att falla till ro ännu. Några små barn skriker och tjoar då föräldrar försöker få dem att sova. Natten var alltifrån lugn, rörelser överallt i stort sett hela resan. Även om det var nersläckt i planet var folk uppe och sprang… nåja… gick fram och tillbaka i gångarna.

Jag började läsa en bok. Tuk lyckades falla till sömns i omgångar. Omkring tio minuter i fyra (Thai-tid ) serverades det frukost. Vegetarisk omelett, skinka, bröd, marmelad, smör, yoghurt, frukt och kaffe eller te. När jag skriver detta är det mindre än en timme innan planets däck blir nötta av betongen på Suvarnabhumi flygplats igen…

Enligt informationen på skärmen skall vi landa vid 05:20… Landningen gick kanonfint, fyrahundratonsklumpen touchade betongen så mjukt att det nästan inte kändes, skickligt av piloten. Efter cirka femton minuters köande i planet så gick våra fötter äntligen på Thailändskt territorium igen.

Vi ”toade” och passerade kontrollerna och inhandlade var sitt SIM-kort, AIS, för 399Bht styck. Sedan upp till översta våningen för att haffa en av de inkommande Taxin som kommer i en aldrig sinande ström… vi fick en direkt…

Hotellet hade vi bokat hemifrån… ” For You Residence”, det hotell som Jag och Tuk sov i 2003 natten innan jag åkte till Sverige efter mitt allra första Thailandsbesök. Priset för Taxin blev 265Baht plus 75 för ”Express Way fee”. Jag minns att första gången hade jag betalat det tredubbla… då hade jag följt uppmaningen från en av alla de som står och erbjuder Taxi till de nyanlända, de som är gröna och inte varit med om detta tidigare… Den gången från Don Muang Airport.

Mannen, som förvånat tittade på oss då vi steg in i lobbyn, verkade irriterad över att vi kom så tidigt. Han uttryckte detta också genom att påstå att det var fullbokat, vi skall inte checka in förrän efter tolv. Men... han skulle i alla fall kolla om det fanns något ledigt. Mannen drog iväg med våra väskor i hissen, vi avvaktade i lobbyn… Då han efter ett antal långa minuter återkom ut från hissen meddelade han att det fanns ett rum åt oss. Vi var sugna på lite frukost, sade vi till honom. – Den är klar om tio minuter, blev hans lite irriterade svar.

Så vi åkte upp till det rum han hittat åt oss, trots att det var ”fullbokat”. Mannen ringde efter nio minuter och meddelade att nu var frukosten klar, nu var det serverat. Ner igen och stoppa i oss. ”Amerikan Breakfast”, 120Bht. Tillbaka på rummet hann jag duscha och Tuk var på väg in i duschen då hennes telefon ringde, det var Nan, Tuks kompis från Sverige, som var i Bangkok för att efter midnatt åka tillbaka till Sverige. Hon väntade nere i lobbyn på oss… Det skulle alltså inte hinna bli någon dusch för Tuk just nu… Tuk tog på sig igen och vi åkte ner för att träffa henne.

Det var sedan att ge sig ut på gatan och vinka till sig en Taxi, vilket inte är svårt då det ”vimlar” av dem. Vårt mål för denna taxitripp var ett speciellt tempel, Wat Nin, som Nan ville besöka tillsammans med Tuk.

140 taxameterbaht senare steg vi ur Taxin inne på tempelområdet och gick till ett mindre hus som låg i ett av ”hörnen” på området. Där, på trappan till ingången, satt en äldre munk med bar överkropp. Han skyndade sig att drapera sitt orangea tyg upp över sin bringa då vi kom närmare. Sedan föregick en, cirka en och en halv timmes, ceremoni där jag fick sitta lite avsides på en plaststol.

Damerna satt på knä framför munken som mumlade en massa för mig obegripliga ramsor, han ritade figurer på ett papper, sedan ritade han ett likadant som det första. Antar att Tuk och Nan får var sitt sedan. Då papprena verkade klara tog en enkel inplastning av de båda arken vid. Arket stoppades in i en plastficka som viktes, varefter det lades på mosaik golvet framför munken. Plastfickan tejpades fast på golvet, halva tejpen in på plasten, andra halvan av tejpen fästes vid golvet. Så gjordes på tre sidor, sedan drogs plasten bort och de från golvet bortrivna halva tejpremsorna viktes in på den o tejpade sidan av plastfickan. Detta gjordes med båda arken för att sedan överlämnas till damerna som mottog dessa vördsamt. Damerna returnerade var sitt kuvert med ett antal sedlar i till munken.

Nu skulle vi finna en Taxi tillbaka till Silom och gemensamt äta en lunch. Efter en hel del letande fann vi en öppen restaurang (det var ju fortfarande ganska tidigt…) som serverade Thaifood.

Mätta och belåtna tog vi en ny Taxi tillbaka till vårt hotell och Nan kunde fortsätta vidare till sin syster för att senare åka tillbaka till Sverige. Nu… äntligen kunde vi slappna av. Tuk duschade och jag lade mig att slumra ett tag.

Jag vaknade med ett ryck klockan 18:00!!! Jag hade sovit över, missat mötet klockan 17 med ett antal forum medlemmar från samma Thailands forum som jag är medlem på… Jag övervägde att ge mig ut efter dem… försenad som jag var insåg jag snart att förmodligen blir det svårt att finna dem… innan jag kommer iväg går det en halvtimme till, sedan … ja… tyvärr fick jag avstå… Jag hade verkligen sett fram emot att få träffa dem och tillbringa några glada timmar tillsammans…

Tuk och jag fräschade till oss och gick sedan ut i den varma Bangkok kvällen. Vi handlade lite presenter till barnbarn och intog kvällsmaten på en restaurang, på en av de trottoar restauranger som finns överallt… i stort sett överallt. Tillbaka på hotellet somnade vi innan huvudet träffade kudden…

Fortsättning följer…

Det kommer fler tillfällen, Thure. Så fort jag flyttat till frun så fortsätter BKK träffarna. Vi syns i framtiden..

Thure spelar i en helt egen division vad gäller detaljerade reseberättelser... jag gillar det!

Herr Chang har talat.

Thure är äntligen tillbaka.

mvh Christer

Äntligen,,man har väntat länge men nu har du fattat pennan igen

Kanon

Väntar redan på nästa

härlig tråd. Den gillar vi

Strålande berättarteknik

Hej

Tack för alla glada tillrop, håller just på med nästa...

///Thure

25 mars

Vi sov länge denna andra morgon i Thailand, kom ner till lobbyn vid 10:30-tiden och fick ”bassning” av hotellgubben igen. ”Man kan minsann inte komma sent till frukosten, på det här viset, som är mellan 06:00 och 10:00”. Men det skulle gå bra den här gången… Händer det en gång till fick vi betala…

Idag skulle vi besöka Tuks släktingar, två farbrödrar och en av deras fruar. Taxin som tog oss dit stannade då taxametern visade 120 Bht. I en smal liten Soi klev vi ur Taxin som snabbt for iväg. Tuk kände genast igen en liten kvinna som satt på trottoaren och tydligen hade väntat på oss.

Ett rörande återseende, det var länge sedan de hade setts. Kvinnan var en av hennes farbröders fru. Hon hade mycket svårt att gå. Med stora problem och med Tuk som stöd visade hon på att vi skulle in emellan husen i en ännu smalare Soi… en passage mellan två hus. Kvinnan stannade vid en metallgrind som var låst med en hake. Det syntes tydliga spår av höstens besvärliga översvämningar, mörka linjer utefter väggarna vittnade om hur högt vattnet stått under en lång tid, cirka en och en halv meter…

Huset innanför grinden var ett typiskt Thai hus av trä, mörkt trä. Inredningen var enkel, saker stod överallt. En säng, en skinnfåtölj framför en TV där kvinnan satte sig.

Första timmen vi var där talade Tuk och kvinnan med varandra, sedan kom en av farbröderna och ytterligare ett känslosamt möte…

Påföljande timme samtalade farbrodern och Tuk med varandra medans kvinnan endast inflikade ett ord då och då.

Efter avskedsord och kramar tog vi en Taxi tillbaka till hotellet.

Efter en liten tupplur gick vi till seafood restaurangen ”Silom Willage” som låg mittemot vårt hotell.

Seafood är en av deras specialiteter, samt att de kör någon form av underhållning för gästerna, mestadels folkmusik och Thai folkdans om jag har förstått det rätt. Kanon god mat och intressant föreställning av en grupp på tre som satt och spelade på träinstrument medans en grupp ungdomar dansade olika typer av danser.

En Engelsman med sällskap yttryckte sig mycket högljutt, över att han inte fått sin mat som han beställt, till den stackars flickan som serverade. En man hade tagit beställningen och den mannen kallades till bordet. Engelsmannen hade tydligen önskat ”Not spicy” men enligt honom var maten oätbar som han yttryckte sig, han ville ha pengarna tillbaka. Tjänstgörande chef kom och sedan så småningom lugnade han ner sig och paret lommade iväg med orden, tydligt riktade mot vårt bord, ”I will never come here again”

Vi somnade den här kvällen omkring 23:30

26 mars

Uppe tidigt idag, vid 07:00 satt vi i lobbyn och väntade på frukost… Efter detta matintag tog vi oss till Skytrain stationen ett kvarter bakom hotellet. Nu skulle vi till ambassaden och få stämplar i våra papper för att registrera oss som gifta i Thailand, plus att de skulle översättas. Sitter nu 13:00 och väntar på papper vid ”Ministry of foreign affairs”. Hittills har alltså halva dagen gått åt för att fixa detta. Många turer, stämplar och kopior, blir det innan det blir klart... många Baht också för den delen... om man vill ha "express" behandling av sitt ärende. Man kan också välja den långsammare och mycket billigare varianten, om man har tid och möjlighet att vänta någon vecka…

Nu ropade de upp Tuks namn, klockan var då 14:45. En sak jag glömt att skriva i min dagbok om var att igår åkte vi ut till Bang Na och kollade in det nyöppnade IKEA-varuhuset. En upplevelse i sig att se… Efter att vi fått våra dokument verifierade och stämplade och signerade gick vi ner till den kupongrestaurang som finns i bottenplanet på byggnaden. Vi var rejält hungriga efter en hård dag med den Thailändska byråkratin. Sverige kan också vara väldigt byråkratiskt, men ibland tycker jag att det är väl mycket i Thailand…

Efter att ha stillat hungern med en sen lunch, 90 Baht för oss båda, gick vi till kaffe ståndet utanför och köpte en kopp kaffe för mig och en slags fruktdrink till Tuk. Vi hittade en ypperlig plats i skuggan utanför, bredvid parkeringen och njöt av våra respektive drycker i den varma eftermiddagen. Taxi… Nu var det dags att finna en dylik… ut till stora vägen där det stod en hel rad med taxis. Tuk frågade den första om den ville ha oss till kund, nej, hon frågade nästa… nej…

Den tredje i raden hade inget emot att köra oss in till Bangkok, in till vårt nästa mål för dagen, det sjukhus som tar hand om de sjuka, döende munkarna, ser till dem under deras sista tid på jorden… Väl framme så gick vi till ett rum i gatuplanet. En lång disk med, nog ett tiotal, stolar i rad framför. Några damer satt bakom disken vid några av dessa stolar. Vi satte oss vid den som var närmast den dörr vi kom in från. Många Baht senare hade vi ett kvitto på vår donation till sjukhuset.

Ute i eftermiddagsvärmen återgick vi till att fråga olika taxiförare om de ville ta oss till Chinatown… inte lätt att finna någon som ville det den här tiden, alla är de rädda att fastna i trafiken… Efter ett antal försök lyckades vi få tag i en som gladeligen tog oss till Chinatown, en pratglad förare som hade sina egna bakgator att ta sig fram på. Han påstod att vi sparade nog en trettio minuter på att han tog den eller den vägen…

Chinatown… ett myller av allt… ett ställe där allt finns att inhandla, ett ställe där man skall hålla i plånboken. Trångt i de små gränderna och gångarna inne på marknader, som man aldrig ser i Sverige J. Där försäljarna nästan står på varandra och erbjuder sina varor och tjänster.

Klockan var efter 18 då vi hade fått nog av trängsel och vi fann ett ställe att sitta ner med mat framför oss på bordet… Mätta och lite mindre trötta var det även med större tålamod som vi frågade efter taxi till Silom Road. Det absolut sämsta stället att åka taxi till… efter femte försöket svarade den sjätte ja och vi kunde lyckliga hoppa in i taxin. 150 Baht skulle chaffisen ha för att köra oss till Silom Road med avslagen taxameter.

Taget, sade vi. Föraren beklagade sig under körningen, Silom var det värsta stället att åka till, han räknade även upp några till områden som var lika illa… Bland annat så området vid Sukhumvit Road och området vid Nana. Det var med lättnad som vi steg in i vårt hotellrum och startade AC´n. Det hade varit en lång dag… Vi somnade båda före 23:00

27 mars

07:30 var vi på plats och väntade på att få äta frukost i lobbyn. Denna morgon blev allt rätt, men det har gått två frukostar för att få mannen att förstå hur det skall vara för att vara rätt… På tur efter frukosterandet stod hårtvätt på att göra listan. Alldeles om hörnet, om man går ut till vänster från hotellet, finns en hår salong. Hårtvätten tog cirka trettio minuter. Jag skrev i dagboken under tiden som Tuk blev hårbehandlad…

Då vi skulle betala ville madammen, som troligtvis ägde stället, tvinga på oss en liten flaska med tillhörande spraymunstycke för 950 Baht!!! Flaskan innehöll det ABSOLUT BÄSTA ”hair treatment!” som fanns, att användas efter hårtvätt. Det fanns inget bättre att köpa för pengarna… Påstod damen. Flaskan innehöll 150ml och det var, enligt Madammen, billigt för den kvalitén. Jag överlät åt Tuk att ta det tuffa beslutet… Köpa eller inte köpa… Hon sade, tack och lov, nej.

Med nytvättat hår blev det en shopping runda runt kvarteren närmast hotellet. Tuk köpte en kjol. Vid 10:30-tiden checkade vi ut och fick tag på en Taxi som körde oss till Moshit bus station. 11:40 rullade bussen ut från buss stationen… Lite drygt tre timmar senare steg vi av utanför ”The Mall” i Korat och lastade in oss och våra väskor i en Tuk-tuk som tog oss sista biten till ”Sri Pattana Hotell”. Sri Pattana hade påbörjat en förvandling sedan jag var där förra gången.

Målning var gjort på flera ställen, förändrat i matsalen och även lite i lobbyn. Cirka sextio rum hade hitintills renoverats. Pool området var det område man såg att de höll på med för dagen. Den stora gamla projektor TV´n i matsalen var utbytt mot en stor platt dito.

Rummet vi fick var inte renoverat, dock var den snuskiga heltäckningsmattan utbytt mot ett modernt ”klickgolv”. 600 Baht per natt, helt ok.

Vi skall stanna en fem nätter innan vi drar till Bangkok för att sedan flyga till Hat Yai och Songklha. Efter uppfräschning gick vi ut på gatan och tog en Songtaew till centrum.

Vilken känsla att vara tillbaka på dessa numera så välkända gator, härligt är det enda jag kan säga, det kändes härligt att vara tillbaka i Korat. Vi promenerade till Tuks bank så att hon kunde uppdatera sina kontoböcker och ta ut kontanter. Hela Ya Mo torget var var fullt av marknads stånd, även några av gatorna var avstängda och fulla med försäljare av allehanda varor.

Vi köpte var sitt set med Lotusblomma plus rökelsepinnar och ”hängblommor och guldfolie. Sedan hedrades Ya Mo.

Kvällsmat denna första kväll i Korat blev från hotellets meny.

Sri Pattana har fritt WiFi, än så länge bara på bottenvåningen, om någon månad är det utbyggt till att gälla hela hotellet sade en man som tycktes vara insatt.

Det var han som gav oss inloggningsuppgifterna. Efter middagen började vi kolla på Svt play, ”30 grader i februari”, men det gick inte att se färdigt för karaoken var nu igång och blev mer och mer högljudd. Bestämdes att vi kollar färdigt vid något annat tillfälle, exempelvis en förmiddag då det är lugnare… Båda var vi trötta och sega, så efter 22:30 sov vi båda två

Fortsättning följer…

Härligt Ture

Bara att

och tacka för ännu en kanonberättelse. Jag ser fram emot mer.

Mvh Hn

Jättebra att dom renoverar hotellet.

Såg bra ut med målningen på utsidan.

28 mars

Vi vaknad tidigt, mobilklockan var en timme före… trodde klockan var 07:00 men den var ju bara 06:00. Hade inte ändrat Thai-tid sedan det blivit ”sommartid”. Så… vi kom ner tidigt till frukosten den här morgonen… ofrivilligt…

Då morgonrutiner var avklarade blev det transport medelst Songtaew till centrum. Tuk ville hedra Ya Mo med två sång och dans nummer. Ya Mo hade ju gett henne det hon önskat sig…

Detta var en ny upplevelse/erfarenhet. Man köpte alltså uppträdande av de grupper människor som skall utföra sång och dansen. Först var det fruktfat med tillhörande rökelse pinnar, hängblommor, guldfolie och Lotusblomma plus två små flaskor olja. Efter hedrandet av Ya Mo och överräckande av de inköpta attiraljerna gick vi så och satte oss vid den uppbyggda scen som var en träplattform en halvmeter över marken, kanske fyra gånger fyra meter i fyrkant med hörnstolpar som höll upp taket ovanför trägolvet.

Tuk hade köpt en timmes sång och dans, gånger två. Två plattformar med sång och dans samtidigt under en timme. Varje grupp bestod av nio människor i varierande ålder och kön. Vid start var alltså två gånger nio människor igång med sång och danslika rörelser. Efter ett tag så satte sig fem ner och vilade, sedan växlades det mellan fyra och fem som var uppe och uppträdde. Lite egendomligt att sitta där och lyssna på framträdandet.

Efter den timmen gick vi till Krung Thai Bank och öppnade ett konto i mitt namn. Fixade även till så att jag kunde komma åt kontot via internet hemifrån. Det tog ganska lång tid inne på banken, över en timme var vi nog där.

Skattemyndigheten var nästa ställe att besöka för dagen… Innan vi åkte hade vi hemma skrivit ut de nödvändiga dokumenten, så allt gick utan avgifter och köande. Nu hade vi blivit hungriga och magen fick sitt nere på undervåningen i Klang1. Skönt att sitta ner i den något stimmiga lokalen, men det var svalt och skönt. Vi kom inte från Klang utan att det skulle shoppas… många saker blev det…

Nästa stop var Klang2.

Då jag stod och letade bland de många plånböcker som låg i ett stort tråg vid uppfarten med rulltrappan hörde jag en röst som sade något på Svenska. En man med sin Thai-dam skulle också handla plånböcker, eller rättare sagt, hans dam skulle det. Vi samtalade en stund. NN, som han hette, bodde en bit utanför Korat med sin dam och hennes familj. Efter att ha småpratat en stund sade vi hejdå och på återseende. Vi kommer säkert att träffas igen. I framtiden kommer vi båda förmodligen att bo i Thailand. Tuk och jag tog rulltrappan upp.

Mer shopping… Vi avslutade med att köpa en USB-kabel till mig, till min mobil… Postade vykort till Sverige innan vi hoppade in i en Songtaew som tog oss tillbaka till hotellet. En kaffe och glass beställdes att intagas på rummet tillsammans med en av de småpajer som tidigare köpts av Tuk från en gatuförsäljerska. Tuk rusade sedan iväg vid 16-tiden för att möta PeePrai. Tillsammans skulle de då besöka Tuks doktor. Jag tillbringade tiden med att betala vår tvätt, sedan med att kolla mail, surfa och skriva dagbok. Det var vad jag höll på med då hon kom tillbaka. Meningen är att vi tillsammans med Tuks bror plus sambo skall besöka mostern och hennes man i Songklha. Vi kommer där också att träffa deras dotter med familj. Vi somnade runt 23:00. God natt!

29 mars

Idag var den andra morgonen som vi tillät oss att sova och vakna utan något larm. Cirka 08:30 vaknade vi och frukost blev det runt 09:15. Frukosten på Sri Pattana Hotel är helt ok, idag var även buffén framdukad då hotellet var i det närmast fullbokat. De tre bussarna utanför vittnade om detta.

Även då inte buffén är framme så är frukosten helt ok. Inga restriktioner vad gäller te eller kaffe och rostat bröd, vatten och juice likaså och smör och marmelad.

Om ingen buffé så får man antingen ris-soppe-frukost eller så får man två stekta ägg med ett par korvar tillsammas med lite grönt… Under frukosten ringde Tuks moster och meddelade att priset vi fått på flygbiljetter till Hat Yai var lägre än hon kunde fixa. Så då blir det bank besök för oss för att föra över biljettpengar så att jag kan boka i morgon bitti från mitt nyöppnade Thaikonto.

Sedan blev denna dag ett enda farande fram och tillbaka… Vi började på Amphur, sedan till det lokala kommunkontoret där Tuk är skriven. Efter detta var det tillbaka till Amphur, sedan åter till det lokala kommunkontoret. Därifrån till ett översättningskontor för att få översätta mitt personbevis, där även mina föräldrars status stod med, från Engelska till Thailändska. Detta behövdes för att jag skulle kunna få en ”House Book”.

Översättningen skulle vara klar i morgon vid 09:00. Nu var klockan omkring 15:00 så då åkte vi till banken och fixade det vi skulle där. Till min hus-boks ansökan skulle det bifogas ett kort i vykorts format på mig, från fötterna upp till hjässan, samt fyra bilder på min halva överkropp och uppåt.

Vi gick till fotoaffären bredvid Klang 1´s infart till parkeringen. Bra service där, har besökt den vid tidigare vistelser så de kände igen mig. Bilderna togs och medans vi väntade på att få de framkallade papperskopiorna gick vi in på Klang 1 och fikade på övervåningen. Handlade även en del till kylskåpet, SangSom och Cola fanns det också plats för i kassarna. Korten var klara då vi kom tillbaka till fotoaffären igen vid 18-tiden. Vi klev på en Songtaew som tog oss till utanför hotellet. Kollade om den lilla restaurangen till höger om den högra infarten var öppen… Ja det var den. ”Bees” heter den. Kommer inte ihåg att den hette det förra gången jag var här…

Upp med grejorna vi köpt på rummet, sedan ner till Bees för kvällsmåltid. Jo då… den nuvarande ägaren hade haft den i sju år så namnet måste ha varit det samma förra året också. I och för sig var hon nu ensam ägare, det hade hon inte varit tidigare… Klockan 20:00 var vi tillbaka på rummet. Tuk kollade på ”Kings News”, jag skrev i dagboken. Den här kvällen hade det funnits varmvatten till oss, till skillnad från igår då det endast varit en ”pisse stråle” varm vatten i duschen. Kan bero på att bussgästerna har gett sig av… god natt!

30 mars

07:30 var tiden idag då vi steg upp efter en god natts sömn. Frukosten intogs i en matsal som endast var upptagen av tre bord, lugnt och skönt… Vi skulle idag boka och betala biljetterna till Hat Yai – Songklha. Vi hade avslutat vår frukost och var i full färd med att boka via internet. Då vi kom till att registrera broderns och hans väns namn fick Tuk ringa för att få dem bokstaverade. Efter att fyllt i alla uppgifter klickade jag på ”Boka” och fick till svar att: ”Just nu var inte denna tjänst tillgänglig”!!! ... Suck… Tuk ringde då till NOK-Air istället och började boka per telefon… Då pengar skulle dras från mitt nya Thai-Visa kort fick hon till svar att: ”Det går inte, gå till Seven Eleven istället”… återigen… suck…

Vi hade fått ett SMS med bokningsnummer från NOK-Air, så det skall bara vara att fixa det där på Seven Eleven. Vi tog en Songtaew till översättningsbyrån. Väl där visade det sig att flera ord och namn inte stämde. Även några datum var i felaktigt format. Verkade som om de Googlat och trodde att det skulle funka… Det skulle ta ytterligare en timme innan det skulle vara fixat… Då passar vi på att betala biljetterna i den Seven Eleven butik som låg just i närheten. Flickan vid kassan fick bokningsnummer och började knappa på tangentbordet. Då det var dags att betala och Tuk räckte över kortet sade hon: ” Vi accepterar bara kontanter”!!! … suck… återigen…

Så det blev ännu en Songtaew resa till banken för att ta ut de erforderliga kontanterna, sedan Songtaew tillbaka till översättningsbyrån. Nu var det rätt översatt! Två sidor á 500 Baht… Ännu en Songtaew tog oss till hotellet där vi käkade lite lunch från de varor vi hade i kylen. Vi promenerade sedan till ”Tedsaban”, det lokala kommun kontoret. Där fick vi veta från en annan tjänsteman, mot tidigare, att jag inte kan få mitt namn i någon ”House Book” förrän jag har ”Non O Visa”. Hela proceduren med översättningar och turer hit och dit, med fotografering och frustration var alltså helt i onödan. Hade vi fått rätt information från rätt tjänsteman från början… Tuk frågade hur lång tid det skulle ta för henne att få ett nytt ID-kort med nya efternamnet på. ”Åhh… det går fort, det kan ni få idag”…

Vi tackade för oss och efter en tur till hotellet, där vi betalade för ytterligare tre dagar, så tog vi ännu en Songtaew till Tuks frissa. Jag sitter nu i hårsalongen och Tuk blir fixad i håret, man kan ju inte få ett nytt ID-kort utan att vara fixad i håret… PeePrai håller på och letar i Tuks garderob efter ett lämpligt klädesplagg att ta på inför den stundande fotograferingen, får se om vi hinner… det är ju faktiskt en dag i morgon igen. Tedsaban stänger 16:30. Nu är klockan 14:30… Håret klart… då gick vi till huset där PeePrai väntade på oss. PeePrai dotter bodde nu också i huset. Hon jobbade extra i en Seven Eleven några kvarter bort, bakom ”Morning Market”.

Efter att Tuk hedrat husandarna gick hon och PeePrai upp för att söka lämpliga kläder inför ID-fotograferingen. De kom snart ner från övervåningen igen. Tuk hade ändrat sig, inget ID-kort idag, det får bli efter Songkran… Tuk och PeePrai talades vid i cirka fyrtiofem minuter istället. Efter deras samtal gick vi och tog kort på Tuks hus, det som är uthyrt. Vi tog kort på framsidan av huset då vi ville ta bort en av de båda elstolparna framför. Vi har en del planer för den landbiten som huset står på… Då vill vi inte ha den ena av stolparna då en av dem hindrar infarten alldeles för mycket. Då vi mellanlandat på hotellet var vi snart på väg igen, till fotoaffären utanför Klang 1. Det tog åtta minuter så hade vi bilden på papper.

Restaurang ”Big Chilli” blev matstället för kvällen.

Ett ställe som verkligen kan rekommenderas, försöker äta där minst en gång då jag är i Korat.

Efter mycket god mat och en trevlig avslutning på dagen tog vi en Tuk-tuk tillbaka till Sri Pattana i den ljumma kvällen. Vi duschade i endast kallvatten den här kvällen, vilket gick bra då det inte var alldeles iskallt… Vi somnade runt 23:00

31 mars

Det var vid 07:30-tiden denna morgon som Tuk gick upp och förberedde sig för att gå till systerns hus. Själv låg jag kvar och slumrade till bortåt 08:30. Frukost intogs alltså helt allena denna morgon… Tog med laptopen för att kolla lite mail efter ätandet. Jag blev sittandes ända till 10:15.

Men det var ju ok, semester, samt att det var ganska blåsigt idag så det fläktade skönt om ryggen. Inte så många andra gäster i matsalen under den tid jag satt där. Tuk kommer att höra av sig senare då det är dags att gå till mannen som hyr hennes hus och har en tvätt och stryk verksamhet där. Vi skall hämta en årshyra igen… Antar att vi även skall äta lunch med PeePrai.

Då dator var hopslagen och jag kom tillbaka till rummet var städerskorna i full färd med att fixa rummet, två stycken som med vana rörelser fixade och donade, kvickt och effektivt.

I går var nog den varmaste dagen hittills. Nu på morgonen molnigt och disigt, riktigt skönt som omväxling, får se hur det blir senare under dagen… Jag har sett tre andra västerlänningar utöver mig själv på hotellet. De verkar vara från andra delar av västvärlden än vad jag kommer ifrån. Nu är städerskorna klara… jag ringde Tuk och fick till svar att de just klarat av frukosten… 11:00 !!. Ok, kommer jag nu så vi kan gå till tvättmannen och hämta årshyran… Ok, jag kommer om en stund, blev mitt svar.

Jag promenerade de få kvarteren faderns gamla hus som nu systern bor i tillsammans med PeePrai och hennes dotter. Genom de välbekanta gränderna och de gamla husen. Sömmerskan i ”hörnet”, i gatukorsningen vid morgonmarknaden, satt som hon alltid har gjort under alla år vid sin symaskin och jobbade på… Tuk och PeePrai satt och pratade då jag kom, PeePrai’s dotter var förmodligen inte uppstigen ännu. Kanske tio minuter senare var vi på gående fot mot det hus som Tuk hyr ut.

Under de år som jag varit i Korat, sedan 2003, har det kommit fyra ungar i den familjen. Vi hade med oss de största Marabou chokladkakorna vi köpt med oss från Sverige. Något som de brukar få varje gång, det är mycket roligt att se dem och ungarnas glada miner. Affärerna klarades av och jag gick vidare till The Mall, Tuk tillbaka till PeePrai. Tuk behövde lägga fötterna i blöt…

The Mall var som vanligt fullt med folk, ljudlig aktivitet utanför som handlade om motorcyklar. Musiken dånade och en Thai man pratade med högt uppskruvad volym i högtalarna. Jag passerade så snabbt jag kunde och gick in i det svala stora varuhuset, eller galleria? Jag strosade runt på de olika planen, på det översta fann jag en liten, som en halv tändsticksask, allround kortläsare för 190 Baht. Hade ju åkt ifrån min egen…

Jag stannade till en liten stund och kollade på en trollkarl som på en scen utförde sina trick till publikens och barnens stora glädje. Jag korsade den stora genomfartleden, ”Mittraphap Road”, till fots. Det gick ganska lätt den här gången då det var helt stopp, bilarna rörde sig inte. Annars är det absolut tillrådligt att använda den för ändamålet byggda övergången. Garanterat mindre farligt… Då jag kom tillbaka satt Tuk och PeePrai och klarade av sina ekonomiska mellanhavanden. Inga fötter i blöt ännu… Jag satte mig att skriva i dagboken. Klockan är nu 13:15 och lunchtarmen gör sig påmind. Tuk satte fötterna i vatten och jag gick till den intilliggande ”Ya Mo market” och köpte mig lunch. Grillade kycklinghalvor, klibbris och vatten. Jag åt en halva, de andra fick dela på resten.

Tuk var klar med sitt fotarbete vid 15:30. Jag satt och spelade de spel som fanns i mobilen… nåväl… Vi gick sedan till Sri Pattana, relaxade en stund, därefter ner till lobbyn och kollade i några Svenska tidningar på datorn. Såg att det varit flera svåra halkolyckor i Sverige med dödlig utgång… Kom våren av sig? Det som var så varmt för en vecka sedan då vi åkte till Arlanda.

När det var färdig surfat gick vi till Siri Hotel och åt middag. Tuk valde majs soppa och sallad. Jag valde deras ”Gordon Blue” och en Leo. Nu var ju inte Gordon Blue som den var förra gången, då hade den varit kanon god. Nu blev jag något besviken.

Sist var det riktigt kött med ost och skina emellan. Nu var det endast panerad skinka med lättflytande ost emellan. Så är det… inget är för evigt… J Efterätten tog vi på ”vårt” hotell, kaffe för mig och jordgubbsglass för Tuk. Jordgubbsglass som när den kom in på bordet visade sig vara vanilj glass!! Servitrisen hade tydligen varit väldigt ouppmärksam… eller så fanns det ingen jordgubbsglass och då får kunden det som finns… Då vi påpekade misstaget ryckte hon bara på sina axlar… typ… I kväll fanns det varmvatten igen! Ja... inte kanske varmt, men i alla fall ljummet. Sedan skrev jag ifatt i dagboken och läste en stund. Somnade som igår vid 23-tiden

Kanon Thure