Absolut Thailand, Fiction och Lite Verklighet Del 9 2012

Härligt underbart

1 april

Klockan 09:00 var vi och överlämnade frukostkupongerna denna morgon. Tre bord var upptagna av frukost ätande gäster. Kring ett av borden var det sex personer som samsades. En inte så farligt varm morgon… och lite blåsig. Vi frukosterade i ett lugnt tempo, det tog nästan en timme innan vi var klara med ätandet.

Idag efter frukosten tog vi en Songtaew till Ya Mos tempel. Vi klev av på baksidan, så via en smal Soi med ruffliga kåkar tog vi oss in på området. Mycket med folk, en hel del byggnadsarbete pågick. Tuk blev tilltalade av en ung Thai man som höll på och lastade ur taktegel från en skottkärra. Det visade sig vara en av hennes tidigare elever…

De närmast två timmarna så hedrades ett flertal olika Buddha och även Ya Mo förstås. 50 battarna och 20 battarna gick åt som konfetti, det är inte billigt att besöka tempel…

Tuk köpte även några små ikoner, såg ut som mynt med olika Buddha präglat på sidorna. Luften var mättad med rökelse dofter och det var så att jag ibland nästan fick hostatacker då de blåste år mitt håll. Efter välförrättat värv tog vi oss ut samma bakväg som vi kommit in, via den smala Soi var vi snart åter på den plats där Songtaew släppt av oss tidigare och nu kommer att få oss som passagerare tillbaka…

En enkel resa med Songtaew kostar 8 Baht, mycket billigt och de går ganska ofta, inte behöver man vänta speciellt länge på att det skall komma en som tar en dit man vill. 12 an tog oss hela vägen tillbaka till Sri Pattana där vi slappade en halvtimma för att sedan ge oss ut igen. Nu blev det en annan Songtaew som tog oss till ”Tesco Lotus”

Tesco Lotus är ett varuhus av ICA-Maxi typ eller Coop Forum typ. Där finns allt för hemmet och lite till. Tuk ville ha en kudde, en kudde av Thai typ. En Svensk kudde är inte bra. Så vi fann en kudde plus en massa andra saker… naturligtvis J så är det att shoppa. Man bestämmer sig för en sak och kommer igenom kassorna med tio… Bl.a. så köptes det ”Songkran” T-skirts, XL brukar vara min storlek. Tillbaka på hotellet kunde jag bara konstatera att XL är lika med S i Sverige. Kan tyckas att man skulle provat i affären… men ibland går det för fort.

Det var bara att åter ge sig iväg för att försöka byta. Songtaew igen… Vid Lotus uppsökte vi kundtjänst. Ok, sade den unga kvinnan. Vi kollade efter ”Double XL” eller ”Tripple XL”… inte… Så det blev pengarna tillbaka och ut igen. I parkeringen under Lotussåldes det kolgrillade spett med olika korvar och köttbullar. Tuk köpte tre spett, jag valde tre bitar kyckling. Vi började gå mot Ya Mo market. Framme där fann vi en liten butik med fler Songkran T-skirts, de hade inga i min storlek heller, damen skulle beställa sade hon. Ok, vi kommer den sjätte april och hämtar, sade vi. Sedan inköptes även två T-skirts till Tuk och en påse ”sticky rice” och en påse vanligt ris.

Därefter till Seven Eleven för att inhandla SangSom och ett par toarullar… Äntligen var det slut på rännandet idag. Vi satt och mumsade på grillspett och friterad kyckling med vanligt ris och klibbris på hotellrummet. Två stadiga SangSom med Cola gjorde att man slappnade av och tyckte att livet var inte så tokigt i alla fall, trots allt rännande.

Sedan dusch och packning av de båda väskor som skulle med till Hat Yai, restan skulle förvaras under PeePrai vård under vår frånvaro. Det har varit en lång dag idag med mycket med mycket spenderande, men som jag sade till Tuk… Det kan vi kosta på oss då vi är här endast en gång om året. Nu har du ju fast jobb också… Även denna kväll somnade vi vid 23-tiden

2 april

Klockan 07:00 kallade mobil larmet på vår uppmärksamhet. I dag var det buss till Don Muang Airport som gällde efter frukost, så det var bara att pallra sig upp och se till att man fick i sig lite frukost. Matsalen var förvånansvärt välbesatt denna morgon. Sen kollade vi även Tuks mail innan vi gick tillbaka till rummet för att packa det sista. Väskorna packades in i hissen och väl nere drogs de ut till planen utanför hotellingången. Hotellpojken erbjöd sig att fixa en Tuk-tuk åt oss. Det blir fullt i en Tuk-tuk med två stora plus två mindre resväskor, lägg till två ryggväskor och en plastkasse med en ”Thaikudde”, sedan skulle vi själva med också…

Vi lämnade kuddpåse och de stora väskorna hos PeePrai och fortsatte sedan till den ”gamla” buss stationen som ligger väldigt centralt inne i Korat. Då jag skulle betala bussbiljetterna kände jag något i bröstfickan… Rumsnyckeln!! OMG! Tuk instruerade en Tuk-tuk förare att ta nyckeln till hotell disken, sedan ringde hon till hotellet och talade om fadäsen hennes man gjort, att inte lämna ifrån sig nyckeln vid utcheckning… Tuk fick sedan bekräftat att det blivit gjort. Brodern med vän dök upp då Tuk var borta en stund på toa, kul att se dem igen…

Bussen kom iväg 09:30. Fullsatt!... Klockan hann bli 13:00 innan vi gick av bussen utanför Don Muang. Bussresan hade varit ok… inte mer… På TV´n i bussen visades några inspelade avsnitt av Thai buskis såpa, mycket överdrivet och skrik och skrän. Tyvärr skall alltid ljudet vara på så förbaskat högt, så slumra var uteslutet. En dryg mil från flygplatsen såg vi på vänsterkanten av vägen en blomblads beströdd stig gjord av bastmattor. Innanför bastmatte stigen satt mängder av människor, många av dem vitklädda. På stigen gick en lång rad av unga pojk munkar bärande på ett bylte och en stor rulle av något slag. Såg en skylt om att det var någon form av prövning/aktivitet för de unga munkarna, de skulle gå 11 kilometer på detta sätt. Någon kilometer innan Donmuang slutade stigen…

Vi gick in i flygplats byggnaden… så tyst och tomt nu, jämfört med hur det var innan Suvarnabhumi byggdes, de första resorna för mig var det annorlunda här, ljudligt och en massa liv och rörelse. Innan vi lunchade så checkade vi in våra väskor. Restaurangen, en filial till ”Silom Wilage” var kvar sedan jag var här första gången. Vi valde den. Lunchen avklarades för ovanlighetens skull mycket snabbt, sedan toa och sakta mak till vår gate, som i detta fall var 36.

NOK-Air har precis nyligen flyttat hit från Suvarnabhumi flygplats. Nära och bra… Säkerhetskontrollen var snabbt avklarad och nu sitter vi alltså och väntar på att stiga på planet som skall ta oss till Hat Yai.

Klockan är 14:45. 15:40 kom vi iväg, då hade vi svettats riktigt ordentligt inne i planet i väntan på att komma iväg. Lyfta… Tuks bror och vän hade aldrig flugit tidigare så för dem var det extra spännande och nervöst att komma upp i luften.

Det serverades en papperspåse innehållande 2dl vatten och två tuggor sandwich. Om man ville inmundiga något annat kostade det. Jag köpte en kopp kaffe och lite vatten, Tuk en liten flaska juice.

Landningen gick mjukt och fint, utanför planets fönster syntes det att det nyss regnat, till hälften upptorkad betongplatta… Inne i ankomsthallen stod et att våra väskor skulle komma på ”Belt 1”. Tjugo minuter senare meddelades det att de kommer på ”Belt 2”. När bandet väl snurrade så gick det fort att få våra väskor.

Utanför väntade Mostern och en man i de övre trettio. Tyvärr hade inte brodern och hans sambo inte fått fönsterplats på deras första flygtur så vi hade talat om att gå till NOK-Airs disk och redan nu boka platser för hemresan. Då jag påminde Tuk om det och hon sade till mostern så avfärdades det. Det blir kanske inga fönsterplatser för brodern… Mannen som hämtade oss, en Sheriff, bodde i ett av mosterns hus, gratis, mot att tog hand om det. Ibland fick han även tydligen ställa upp på att hämta sådana som vi… Så det var väl lite det här med att betala tillbaka som gjorde att han offrade sin tjänstetid på att åka till Hat Yai fram och tillbaka.

En, med tonade rutor, förutom vindrutan, Toyota Fortuner tog oss från parkeringen. I den fanns allt man kan tänka sig ,alla nymodigheter, den var endast tre månader gammal. GPS, TV, backkamera, dator, Bluetoth… ”you name it”… så fanns det… Tyst och fint, och mjukt och sval. (efter en stund) Temperaturen utanför bilen var 36 och mycket fuktigt efter det nyss fallna regnet. Naturligtvis gick tankarna till det bombdåd som nys inträffat i Hat Yai, vi hade båda sett det på TV i korat innan vi åkt. Vi åkte in i centrum för att komma till mosterns dotters hus. Tillsammans skall vi äta kvällsmat. Dotterns hus hade drabbats hårt av de tidigare översvämningarna. Vattnet hade nått nästan två meter upp på väggarna, nu var huset ommålat och fixat. Dottern satt med tre väninnor utanför då vi kom. Hon hade inte förändrats et dugg, syntes det… Hon har vigt sitt liv åt at vara mamma till deras enda son. De satsar att få en välutbildad ”tronföljare”. Så var det även för ca: fem år sedan då vi var här…

Pojken går i ”grade eight” men de, jag skall inte säga ”pressar”, låter honom studera i ”grade tvelve”, bra eller dåligt… det är inte min sak att avgöra… Sonen var nu tillsammans med sju andra ungdomar på övervåningen och hade kvällskurs i matte. Då de var klara åkte vi alla iväg och åt.

Vi kom till en Kinesisk restaurang där vi alla fick plats runt ett runt bord. På mitten av bordet var en rund skiva placerad, som gick att rotera. Maten kom in och placerades på skivan. Vatten och en skål med ris placerades vid varje bordsgäst.

Maten smakade utmärkt. Det var bara en soppa som var för stark för mig. Därefter tillbaka till dotterns hus där vi överlämnade de presenter vi hade med från Sverige. Sen in i bilen igen för att kolla på det nya hus som familjen skall flytta till. Endast några mindre saker återstod att rätta till innan det blir inflyttning. Vi blev lovade bilder av huset då allt var klart. Vid 20-tiden skildes vi och sheriffen åkte med mig och Tuk till mosterns hus. Moster med bror och sambo åkte i den lånade dotterns bil efter oss.

20:30 var vi framme, cirka, vid mosterns hus. Det såg ut precis som jag mindes det. Mosterns make såg mycket tunnare ut, hade magra avsevärt sedan förra gången. Han hade nyligen genomgått en ”ballong blodkärls operation. Nu blev det dividerande om vilket rum vi skulle välja. Tuk hade tidigare talat om att han varit i gång hela dagen med att göra i ordning våra rum. Till råga på allt skulle jag bestämma vilket rum jag och Tuk skulle sova i. Jag valde ett av de två rum som saknade TV apparat. Brodern och vän tog det med TV istället. Det visade sig att jag valt fel!! Maken hade förväntat sig att vi skulle välja det med TV och därför dammat mer noga i det. Snart kom han upp på övervåningen och valde åt oss, det rum som jag inte hade valt var det vi skulle sova i. Vad ska man säga!!??...

Rummet vi nu blev installerade i var stort som en enrummare, med egen toa och dusch, utan fungerande toa dock… Efter lite kvälls snack gick vi upp och duschade och försökte sova. Somnade runt 02:00

3 april

Vi sov länge denna morgon då varken jag eller Tuk kunnat sova ordentligt den gångna natten. Klockan var 09:45 innan vi gick ner för att, som jag trodde, äta frukost. Jag fick lite te och pulverkaffe samt några små köpebrödsbiter. Vi skulle vänta på de andra innan vi skulle ge oss ut för att äta frukost.

Klockan elva satt vi på en gaturestaurang och väntade på att få maten serverad. Ris och någon slags soppa med griskött och, som det såg ut, inälvsmat av något slag. De bitarna åt jag inte till de andras förvåning… Där var även några skivor av gris med svålen knaperstekt, som ju bara är himmelskt att äta, så gott…

Efter denna ”frunch” åkte vi på ”sightseeing” i Songklha. Det var mest för att brodern med vän var med, både jag och Tuk hade gjort detta förra gången, vi hade ju sett det förut…

Vi avslutade med att kolla på den jätteorm som slingrar sig från ena sidan av Songklha till den andra. Det vil säga… i ena änden såg vi stjärten på ormen då den sticker upp från marken. I andra änden sticker sedan huvudet upp samt att det sprutar vatten. På tillbaka vägen stannade vi till hos en gubbe som sålde glass från en trehjulig glass ”kiosk”. Han har sålt glass där i tjugo år fick jag veta av mostern.

Jag brukar vara ytterst tveksam till att köpa glass från dylika fordon och försäljare, man vet aldrig hur det är med renligheten och bakterietillväxten i denna värme, fyrtioett i skuggan. Det köptes även vatten meloner på en marknad att ta med till huset. Vid ett stort lummigt träd intill uppfarten intill garaget under trädets svalkande skugga satt maken, ”Please take a seat”. Order till mig att ”joina” under det skuggande bladverket ovanför. Tuk satte sig också med oss.

Där satt vi och samtalade cirka en timme innan vi bröt upp för att slappa på rummet. Jag tog en behövlig snabbdusch. Skrev i dagboken, vilade en stund. Klockan var 16:30 då vilandet var klart. Vi gick ner till de andra som satt vid bordet och småpratade till lite frukt.

Nu packade vi badkläder, vi skulle simma efter middagen…

Restaurangen låg precis vid stranden, endast en väg mellan strandkant och hav. Kvällen var något svalare än vid lunchtiden. Nu var solen gömd bakom ett litet molntäcke och lite svalka kom från havet. Utanför satt mosterns väninna och väntade på oss, hon som hade hjälpt till på vårt bröllop. Med sig hade hon en stor plast låda full med nykokta krabbor. Broderns vän hade köpt kyckling. Han hade hört att det tyckte jag om… Men nu visade det sig att det här inte var grillad kyckling. Det här var någon annan typ, kanske kokt… och så hällde han på någon slags brun sås som inte var i min smak direkt… men… artig som man är smakar jag i alla fall. Sedan var där även en massa mat som beställdes in. Jätteräkor som var delade och tillagade med något sött, helt ok, men kanske aningen för sött för mina smaklökar.

Sedan naturligtvis ris, vanligt ris, stekt ris, klibbris, någon brun sås som det simmade några svarta bitar i. (Såsen smakade jag inte ens) Sedan var där även puffat ris som skulle doppas i en brun korning sås, troligen jordnötssås av någon typ. En fisk som kokades på en kol-bädd mitt på bordet fanns det också, det fanns säkert mer som jag inte i skrivande stund kommer ihåg. Får väl se sedan på korten… Efter att ätit oss mätta tog jag och Tuk en promenad på stranden.

Vattnet var varmt, kroppsvarmt kändes det som. Tyvärr var det för sent att simma, det hade redan börjat mörkna så vi får väl se imorgon om det blir något badande eller inte. Innan vi var tillbaka till huset ringde mostern så att hennes man skulle öppna den mycket magnifika utsirade grinden åt oss.

Det var bara att köra direkt in på gården då vi kom. Sedan satt vi och pratade till bortåt 22:00. Mosterns man (75) frågade mycket…

Hade jag fler fruar i Sverige? Hur många syskon? Skulle jag skilja mig från Tuk? När skall jag gå i pension? Åkte jag Volvo? Hur mycket pension får jag? M.m. m.m.… Han ville veta allt. Nu har han i och för sig hört mina svar förra gången vi talades vid, vilket nu är ett antal år sedan, minnet sviktar. Han ser sig som familjens överhuvud då han är äldst… efter duschande och nerkylning av sovrum somnade vi omkring 23:00, trots värmen. God natt!!

Fortsättning följer…

Kanon igen

4 april

Idag gick vi upp 07:20. Ingen större nattro den här natten heller. Vid midnatt var det en kör av hundar som med en kakafoni av variationer på hundskall väckte en… När man väl sedan somnat till så vid 03-tiden stämde en eftersläntrande hund in med ett försenat yl, som om den var ledsen för att den inte var med i den stora kören tidigare. Sedan efter det ylet stämde ytterligare ”hundra” hundar in, som för att trösta den först ylande hunden. Det kändes precis som om man var i Disneys film… Hundtelegrafen… de har ju inga mobiler…

Vi åt lite rester som medtagits från restaurangen igår till frukost. Efter denna enkla måltid åkte vi till mosterns väninnas hus och hälsade på. Vi var där cirka 40 minuter. Jag smakade för första gången på bläckfisk som inte var som gummi i munnen. Denna var tillagad så att den nästan smälte i munnen och hade fin smak. Jag var först tveksam till att prova, men glad att jag gjorde det…

Efter besöket hos väninnan åkte vi vidare till Hat Yai och dotterns hus. Det är bara lite drygt tjugo kilometer mellan de båda städerna så det gick snabbt. Dottern och sonen var hemma så vi steg in och väntade på att maken skulle komma. Då maken kom bortåt 10:30 åkte vi för att äta… sades det… igen… Vi kom till en restaurang som hette ”Kitchen”, såg ut som en av alla franchise restauranger som finns, vet inte om det var en dylik…

Maten var i alla fall helt ok. Jag valde kycklingvingar och grönsallad, var fortfarande inte speciellt hungrig sedan ris frukosten… De andra försåg sig med allehanda rätter. Jag fick frågan igen om jag inte kunde prata Engelska med sonen. Ja, det kunde jag väl göra. Sonen var mycket fåordig och sade inte mycket självmant. På fritiden spelade han gitarr i ett litet tremanna band, trummor, gitarr och sång. Han visade ett litet video klipp från då gruppen spelade… Jag bad honom skicka filen på mail… Gruppens namn hette ”Love’em”.

Vi tackade så mycket för den tidiga lunchen och utanför så tog pappan med sig sonen för att lämna honom till en privatlektion. Närmast nu så har eleverna lov i sex veckor… men inte grabben… Mosterns dotter tog oss alla som var kvar i sin bil till en stor inomhus marknad där det var fullt av försäljare, smala gångar så att man fick mötas i sidled… Vad hade hänt om det började brinna???

Det inhandlades bläckfisk chips, cashewnötter, torkad kiwi, två plattor av någon slags dryck m.m. Då vi gick tillbaka köpte Tuk apelsiner till mosterns make. Sedan köptes det någon form av dessert också. Vid tillbakakomsten till dotterns hus väntade vi in att mannen skulle komma tillbaka med den bil vi lånat.

Mot Songklha passade vi på att kolla på ytterligare ett hus som mostern ägde. Detta låg vid foten av det berg där det finna en stor stående Buddha som kollar ut över Hat Yai.

Sedan var det raka vägen tillbaka utan ytterligare stopp. Vi var tillbaka vid 15-tiden. Sedan slappade vi på rummet. 17:00 gav vi oss ut igen… till stranden… ingen sol längre. Vattnet var underbart skönt, ganska stora vågor men det gjorde inget. Det var väldigt skönt att simma i det ganska så klara varma vattnet. Tuk stannade i strandkanten, det var lite väl stora vågor för henne. Men hon trivdes med att åtminstone få vara i havet och känna dess varma sälta.

Vi fann ett ställe att skölja av oss på efter badandet, men det kostade 100Bath per person att stå med en skopa och hälla sötvatten över sig. Det var helt omöjligt att ta på sig torra kläder utan att de blev genomvåta då det var vått precis överallt där inne i den så kallade duschen som skylten utanför sade.

Våra kläder torkade ändå ganska snabbt då vi sedan kom ut i den varma kvällen. Nu skulle det letas reda på en restaurang för kvällens middag. Ban Muk hette stället vi så småningom fann, en trevlig liten sylta vid ett gatuhörn.

Vi var de enda gästerna då vi kom. Maten visade sig vara kanon. En ny sorts köttbullar, gjorda på bläckfisk, jättegoda friterade vingar, räk och krabb omelett, en chillistark fiskgryta och en currystark soppa serverades, samt kokta grönsaker. Där var även små grillade bitar av griskött. Gott var det i alla fall, denna vår sista middag tillsammans i Songklha. Vid 20-tidenvar vi tillbaka och sköljde våra salta kläder att ta med på planet imorgon. Vi planerar att lämna vid 09-tiden så att vi kan checka in vid 10-tiden och försöka få fönsterplatser åt brodern och hans sambo. Vi somnade runt 12:30

5 april

07:20 steg vi upp och klarade av morgonrutinerna, fick lite kaffe innan vi var på väg mot Hat Yai vid 08:30. Vid flygplatsen mötte dottern med man och presenter överlämnades.

Sedan in igenom den utvidgade säkerhetskontrollen och väskscanning, extra noga nu då det nyss varit bombdåd i Hat Yai. Vi åt en sista måltid tillsammans. Frukost för min del blev nudlar med räkor...

Incheckning var snart avklarad då vi var förhållandevis tidiga innan planet skulle lyfta. Brodern fick sin fönsterplats. Planet lyfte på exakt utsatt tid 11:15.

Efter en timme och femton minuter stod planet på plattan på Don Muangs flygplats.

Efter en snabb lunch tog vi en taxi till Moshit, bussterminalen för bussar österut.

Bussresan blev lång, väldigt lång, närmare fem timmar. För det första var det helg, röd dag den 6 april i Thai-almanackan, så det var tjockt på vägarna med folk som slutat tidigare och ville hem till de sina. För det andra så efter cirka två timmar fastnade vi i en oändlig kö… Trafiken kröp fram då den inte stod helt still… Långt om länge såg vi orsaken. En buss hade varit inblandad i en flerbilskrock.

Då vi passerade hade de fortfarande inte fått bort bussen från körbanan, de andra inblandade 6 – 7 bilarna stod utefter kanten med olika grader av plåtskador. Sedan fick föraren upp farten igen. Även den buss vi åkt med till Bangkok i måndags hade inte haft en fungerande hastighetsmätare, precis som denna. Vi klev av vid The Mall 19:15. En Tuk-tuk körde oss till PeePrai så att vi fick med oss våra stora väskor till Sri Pattana. Kvällsmaten åts 20:30. Vi somnade 23:18. God natt!

Reflektioner efter vår vistelse i Songklha

Tidigare så har både jag och Tuk tyckt att det känts bra tillsammans med släkten nere i södra Thailand sen första gången, och de gånger efter som vi setts. Den här gången blev det en förändring.

Efter våra samtal den här resan med moster och make, dotter med man, så har det skett saker som jag känner för att teckna ner. Vi har varit öppna och visat hur vi har det i Sverige, vad Tuk jobbar med på mitt jobb, (avsynar våra produkter). Hon kör truck emellanåt för att byta de lastbärare som vi använder internt i fabriken. Vi visade en liten filmsnutt för släktingarna då hon hanterar trucken, då hon jobbar…

Kommentarerna som vi fick gjorde Tuk väldigt sårad. Släkten kallade henne motsvarande ”knegare” i en förnedrande ton. De slutade lyssna på både henne och mig. Visst… de ställde frågor, som den de ställde till Tuk, hur mycket tjänar du? Då hon, utan att tänka på det, sade sin lön i Svenska kronor fnystes det bara lite föraktfullt. Förklarade sedan att i Bath var det mer än fyra gånger pengarna, det lyssnades det inte på. Som om de inte kunde tänka sig att man för ett ”knegar” jobb kan få över 80’000Bath i månaden, de trodde henne helt enkelt inte.

På frågan om och hur mycket hon får pension i Sverige sade Tuk den summan som hitintills redovisats på orangea kuvertet. Bara den summan, i Bath, kan man leva gott på i Thailand. Ytterligare fnysningar tillbaka. Jag försökte få dem att förstå att ALLA får pension i Sverige, inte endast, som i Thailand, de statligt anställda. Tuks pension kommer att öka vartefter hon jobbar. Det Tuk redovisat var endast efter första året. Nej, det gick inte att få dem att fatta att saker inte fungerar överallt på samma sätt som i Thailand. Efter dessa samtal blev det mer kyligt i våra relationer, de vände sig mer till Tuks bror då de talade. Allt rör sig om materialistiska värderingar, om hur mycket du får i pension och lön, hur många hus du har… Vi kommer inte att besöka dem på många år i framtiden, vi blev helt enkelt utfrysta. Som alltid på resor till andra länder och kulturer får man nya erfarenheter och insikter…

6 april

Vaknade runt 06:30 av att Tuk duschade, hade sovit dåligt för att vid 05-tiden hade en grupp Thai-damer någon form av möte i korridoren utanför vårt rum, verkade det som. Och de kan vara ganska högljudda, talade länge.

Det var ändå skönt att vara tillbaka i Korat igen. Frukosten blev ingen långbänk idag, brodern skulle komma och låna ut sin bil till oss idag. Tuk och jag skulle åka till PeePrais by och hedra hennes mors ettåriga dödsdag. Sedan också, naturligtvis äta tillsammans med hela PeePrais släkt. Brodern kom vid 08:30-tiden och körde oss alla till hans hus. Vi hälsade på de tre hundarna. Den svarta hund som vid en tidigare vistelse pinkade på min rygg hade de inte kvar, nu var det bara de tre vita.

Då jag fått bilnycklarna startade färden mot Khon Buri. Färden gick förvånansvärt bra, inte så mycket trafik ännu, eller så åkte vi på en lågtrafikerad väg… Då vi fyrtio minuter senare svängde av från stora vägen blev vägen avsevärt mycket sämre. Stora hål i asfalten på många ställen, det var att hålla ”tungan rätt i mun” för att inte fastna med bilen i en grop. Broderns bil var ”Stylad” och också sänkt, med lågprofilsdäck, så man fick verkligen tänka sig för var hjulen placerades på vägen. Antar att skulle vi dimpa ner i en grop så ryker väl både spoilers och kjolar på bilen, de är väl av plast kan tänkas… Nåväl, bilen var fortfarande hel då jag backade in under skuggan av ett stort Mangoträd.

Men nu var inte bilen ren längre… Utanför dånade Thaimusiken från en högtalarramp som stod framför ett avlångt party tält, med bord och stolar under tält taket.

Bredvid tältet var en stor avlång träbrygga med tak över byggd. I ena änden fanns köket, i andra änden en liten bostad. Där inne var nog nära hundra kvadratmeter tom yta, trägolv med bastmattor utlaggda. I området närmast ”köket” satt hela… eller ännu kanske bara halva släkten. Alla hade inte kommit ännu. De som satt där var alla upptagna med att förbereda olika rätter eller grönsaker. Gamla som unga, män som kvinnor satt och hackade grönsaker, kryddor, vitlök, kött, ja, allt som sedan skulle ätas.

Det hälsades varmt och glatt med breda leenden. Strax snett till vänster då man kom in under taket på ”bryggan” var en plats smyckad med modernsurna och fotografier, plats att tända ljus och bränna rökelse fanns där också. Vi satte oss på knä framför urnan och hedrade moderns stoft innan vi fortsatte in till människorna längre intill vänster på bryggan, för det var en brygga. Risfältet var precis inpå, med vatten under oss. Nu vidtog ett mer personligt hälsande på dem alla, sedan vatten, sedan mat, sedan en liten rundtur medelst apostlahästarna, sedan mat och prat…

Ytterligare mat och prat senare … vid 14-tiden var vi tvungna att lämna dessa genuina och trevliga människor, varma och naturliga i sitt framträdande, de frågar rakt på sak och förväntar sig raka svar tillbaka. Jag är ful av respekt för dessa hårt arbetande risbönder, deras liv kan ses som enkelt, men det är en kamp hela tiden. De är människor. med önskningar och mål, som de strävar mot. Som alla gör… och har.. oavsett var de lever…

Vid återkomsten till Korat stannande vi till vid ”Dan Kwien Village”. Ett område känt för sin keramik. Tuk hittade det hon sökte i en av alla de små keramik affärerna. Sedan körde vi till ”hennes” skola ”Boonwattana School”, där hon tidigare jobbat mer än 26 år. Så att hon fick vara nostalgisk en stund. Sri Pattana Hotel var nästa hållplats… Efter att vi uträttat det som skulles åkte vi vidare till ”YaMo market” för att se om den Songkran T-skirt jag beställt hade kommit, storlek ”Tripple XL”, Jodå, men ej tripple, endast ”Double XL”, och den var naturligtvis för liten… eller så är jag för fet…

Broderns tre hundar skällde ut oss då vi kom, så snart de hörde bilen hängde de vid grinden och skällde… och viftade på svansarna… Vi bekantade oss ett tag med de tre djuren, trevliga hundar alla tre. Vid 18-tiden släppte brodern av oss vid hotellet. Vi åt middag och surfade på våra ”lappar”. Kollade på näst sista avsnittet av 30 grader i februari. Svarade på några mail… vi var tillbaka på rummet och duschade vid 21. Somnade gjorde vi cirka 23:00…

7 april

Först morgonen på några dagar då vi inte behövde tänka på några andra än oss själva, skönt. Frukost åt vi vid 08:30-tiden. Talade en stund med en annan svensk som bodde på hotellet med sin Thai-fru som också var från Korat. De hade en liten baby på två månader. Normalt så bodde de utanför Pattaya i, typ, ett stort lägenhetshotell. Han berättade att det var kanske upp till femtio procent västerlänningar där han bodde. Han var mycket nöjd med att bo där.

Då vi käkat färdigt fixade vi lite på rummet innan vi tog en promenad till sömmerskan ”på hörnet”. Tuk hade två T-skirts som hon ville ha kortade. Vi stannade även och kollade på en Songkran T-skirt i den lilla shopen snett mittemot sömmerskan. Tuk köpte en. Songtaew blev nästa val av fortskaffningsmedel för att ta oss till The Mall. Lite lugnare idag jämfört med tidigare besök.

Inte den skrålande musiken i dag. Det var svalt och skönt inne på The Mall, mycket folk. Först fann vi Songkran T-skirts till mig och byxor till Tuk, knälånga… Sedan en kabel till telefonen för att kunna koppla den till datorn. Vi köpte även nybörjarböcker på att skriva Thai, både bokstäver och siffror. Nu hade det hunnit bli dags för att tillfredsställa ett av människans naturliga behov, såsom att fylla på med energi i kroppen.

Vi passerade en liten disk där det såldes små hals Buddha med kedja. Vi vände tillbaka och köpte ett par till två av barnbarnen som hade önskat sig varsin. Lunchen intogs i gatuplanet, där man i ”Foodhall” köper kuponger, som man sedan betalar med i något av alla de små ”köken” längs ena långsidan.

Jag valde ”Fried Chicken and Rice”. Tuk valde detsamma. Efteråt blev det kaffe och donut. Tuk avslutade med någon slags nudlar med grönsaker ini. Jag gick före henne till inväxlingsdisken för kupongerna, väntade vid ”Mr Donut”. Tuk ville ha med sig donuts till hotellet. Det nyss avslutade energiintaget hade gett oss mer kraft att fortsätta shopingen. Kollade på skor… inget i den butiken. Vi gick till banken och tog ut kontanter. Fullt i banklokalen, kanske för att det är lördag och ”alla” är lediga.

Klockan är nu fem i två och sex nummer kvar tills det är vår tur… Med kassan påfylld fortsatte shopingen igen. Då vi gick ut ifrån The mall vid bron över genomfartsleden såg vi att det hade regnat. Nere på trottoaren, vid väntandet på en lämplig Songtaew började det så smått att regna igen. Pickup-bussen kom och lagom då vi kommit iväg öppnade sig skyn… Det var i grevens tid vi kom in under tak på bussen.

Gatan fylldes omgående av vatten från alla de håll. På vissa ställen forsade vattnet upp ur gatubrunnarna istället för att rinna ner i dem. Underdimensionerade… Vid hotellet sprang vi de sista tjugo till trettio metrarna som det var till entrén, vi blev genomvåta…. Då vi fått torra kläder på oss gick vi ner och åt middag, vi tog med datorer så att vi kunde surfa efter maten. 21:15 gick vi till rummet och duschade kallt igen. Somnade vid 23:30…

Fortsättning följer…

8 april

Idag startade vår dag klockan 06:30, vi, varken Tuk eller jag kunde somna om. Detta innebar alltså en tidig frukost. Mycket gäster denna tidiga, cirka 08:00, söndags morgon. Vi passade på och sade hejdå till Peter och hans familj innan vi gick. Peter med Thai-dam och två månaders baby hade vi träffat några dagar tidigare. Han var bördig från Småland vilket också verifierades av hans dialekt.

De var i Korat och hälsade på släkt och barn till hans Thai-dam. Idag skulle de tillbaka till utanför Pattaya där de bor. Jag gav honom två böcker jag avslutet. I det område han bodde finns det många västerlänningar, många svenskar som böckerna kan gå runt emellan.

Peter hade börjat på den ena sade han, kunde knappt sluta läsa, det blev etthundrafem sidor i går kväll sade han.

Jag som inte läst en bok på kanske 10 år…

Morgon rutiner klarades av snabbt och just nu sitter jag och skriver, väntar på att Tuk skall bli klar i håret. Sen tar vi oss ut till ”Big C” för att handla det som inte Tuk fick tag på vid The Mall igår. Nu är det bara torkning och kamning kvar och klockan är 09:15. Vi gick sedan tillbaka till rummet, en stund senare satt Tuk, jag stod, i en Songtaew på väg till centrum. Där bytte vi till en annan linje som tog oss till Big C. Tuk handlade det hon skulle. Nu var det dags för nästa ställe. Hennes optiker vid hennes tidigare skola. Även om det var söndag så är många butiker öppna, så var även denna. Någon timme senare hade hon fått nya glas i sina bågar samt köpt ett extra par…

Tillbaka i Sri Pattana skulle det bytas rum, från sjätte våningen till tredje, bytet gjordes efter att vi ätit lunch vid 13-tiden i hotellets matsal. Nya rummet låg precis över lobbyn, i det här rummet funkade WiFi utmärkt, nu slipper vi sitta i en stökig lobby eller restaurang för att surfa… Eftermiddagen spenderades med det nyss sagda. 18:00 avslutades surfandet och läsandet för att gå till Siri Hotel och käka mat.

Vid 20-tiden var vi tillbaka på rummet, Tuk kollade såpa, jag uppdaterade dagboken. Tänkte duscha innan 21… det sägs att varmvattnet vara till 21:00… får se… Jodå¨, idag/kväll fanns det ljummet vatten, helt ok, behövde inte vara varmare. Somnade gjorde vi vid 23:15.

9 april

08:30 var vi klarvakna denna morgon. Idag skulle vi till ”Electric Company” och efter det ett nytt ID-kort till Tuk. Under frukosten visades, på TV´n i matsalen, begravningen av Prinsessan Petcharat 85, dotter till kung Rama 6. En storslagen procession efter urgamla seder… Kritik har framförts från oppositionshåll för den stora kostnaden…

Tillbaka på rummet kollades det om alla papper fanns i ordning. Idag var det en av de varmaste dagarna i Korat hittills, 41 redan klockan 09:25. Vi promenerade till ”Electric Office”. Stängt!! Det var stängt till och med den 9 april för att begravningen pågick… Nu var det alltså att göra detta i morgon istället. På väg till PeePrai gick vi igenom ”Morning Market”, en trevlig och ljus marknad, inte så stor och varm som vissa andra. Ganska fräscht… Tuk köpte Durian frukt, jag köpte en lott…

Sömmerskan i hörnet var klar med de båda T-skirtar Tuk lämnat tidigare. Sedan fortsatte vi till huset och monterade upp den nya postlådan vi inhandlat tidigare på ”HomePro” inne på The Mall. PeePrai tyckte inte om den nya. Den uppklippta PET-flaskan hon tillverkat en postlåda av var bättre sade hon, helt onödig utgift …

Klockan är nu 11:00 och jag sitter i blåset från en fläkt inomhus och skriver. Snart var vi klara hos PeePrai, nya postlådan uppsatt på grinden. Nästa stopp för dagen blev The Mall igen. Vi började med att köpa ytterligare ett par skor till Tuk, vi lunchade i ”Food Hall”, vi hämtade påfyllning av kontanter för plånboken. Vi köpte även ett set med två armbandsur, herr och damur, plus en väggklocka med Kungen avbildad. Songtaew tog oss tillbaka till Sri Pattana där vi betalade för de dagar vi har kvar i Korat. Eftermiddagen slappade vi på rummet, surfade och slöade… Bortåt 17-tidengick vi till Bees och åt middag.

Tuk åt ”Pad Gai Nå Mai Dong”. Jag åt en god mald biff, egentligen en rejäl hamburgare med svampsås och pommes…

Efter maten blev det en kopp kaffe. Försökte beställa en öl till maten men fick nobben. Här följdes restriktionerna strikt, att inte sälja alkohol under begravningen 7 – 8 – 9/4, till skillnad mot Siri Hotel igår, där var det fritt fram att beställa vad det nu vara månde… Vid 18-tiden var vi färdigätna och belåtna. På rummet utnyttjades resterandetid den här kvällen till att slappa och surfa. Jag somnade runt 23:45, Tuk kollade färdigt på begravningen.

10 april

Frukost idag vid 08:45, nya västerlänningar idag. Tre män och tillsammans med dem två Thai-damer. Hörde att de talade Svenska. På TV den här morgonen var det om begravningen igen. Stoftet från Prinsessan Petcharat skulle flyttas medelst en procession från krematoriet till sin slutgiltiga plats inne på palatsområdet. Efter att det som skulle göras efter frukosten var avklarat gick vi till ”Electric Office” igen för att beställa flytt av en stolpe som stod tokigt placerade mitt för infarten till det hus som Tuk hyr ut till en tvätt firma. Vilken skillnad, idag vimlade det av folk, parkeringen var överfyll, inne i lokalen var det överfullt. Massor av Koratbor som skulle betala sina elräkningar. Tuk frågade… vi skulle upp på tredje våningen.

En tjänsteman och Tuk talades vid och Tuk fick en preliminär prisuppgift: 10 – 20’000 Bath… Vi får se var det slutar. Sedan gick vi till PeePrai med lite kläder Tuk ville ha tvättade. Nu sitter jag åter och väntar på att håret skall torkas på Tuk. Idag skall vi också gå till områdes kontoret för att få ett nytt ID-kort tillverkat till Tuk. Då vi var klara gick vi gåendes till hotellet, käkade från det vi hade i kylskåpet. 13:00 steg vi in på det lokala kommunkontoret. Idag var ännu en het dag, termometern visade 44 grader i skuggan.

Nog trettio personer som sitter som sitter och väntar på sin tur att få sitt ärende behandlat. Då och då ljuder en behaglig mjuk kvinnoröst i högtalarna som meddelar att nu är det nummer si och så…. Så, då blev det dags för Tuk, fotografering för ID-kort. Tjugo minuter senare hade Tuk sitt nya ID-kort och vi tog första bästa Songtaew till centrum. Två av de nya Buddha Tuk köpt skulle bli guldinfattade. Då de var inlämnade blev det en sväng till banken igen. Guld är dyrt…

Sen lunch intogs på undre planet på Klang1. 115Bath för oss båda med vatten och kaffe inräknat. Nu hade vi fortfarande lite tid att slå ihjäl innan de två Buddha skulle vara klara. Vi beslutade att hämta dem i morgon istället. Songtaew tillbaka till Sri Pattana Hotel, sedan surfning resten av eftermiddagen. Vi kollade på det sista avsnittet av ”30 grader i februari”… Matsalen på hotellet fick se oss som sina enda gäster till kvällsmaten.

Jag beställde ”Chicken Steak”, Tuk beställde ”Mixed Salad”. Till detta dracks det Chang och vatten. Alkoholförbudet var tänkt att gälla till den 10’e, men inte här… till skillnad mot igår… Tuk avslutade sin middag med en liten jordgubbsglass. Under tiden förevigade jag detta i min dagbok. Nu var ytterligare fem bord ockuperade av matgäster. 20:30 bad vi om notan och gick upp på rummet. Vi somnade som ”vanligt” runt 23:00

11 april

Nu var det ny morgon med samma morgon rutiner som tidigare. En promenad till Morning Market för att kolla om den T-skirt jag beställt kommit… stängt… Så då blev det inget med den beställningen heller. En Songtaew till centrum för att hämta de båda Buddha Tuk beställt. Efter att fått de båda Buddha gick vi till ”Buddha attiralj” affären och efter mycket dividerande blev det affär, ett komplett orange set till någon munk på något tempel vi skulle besöka senare innan vi lämnar Korat. En tur till banken igen för att klargörta en del detaljer som ej var riktigt solklara.

Lunch idag blev den ”kycklingrestaurang” som ligger till vänster då man går ut från Klang1s parkering. Vilken rush det var på affärerna… en man satt bakom ett litet bord och styrde hela ruljangsen, han tog även emot betalningen. Han hade stenkoll på sina servitriser, så snart han såg någon som gjorde något den inte skulle tillrättavisades den, eller så talades det om att nu gick de gästerna, fixa genast bordet så att nya gäster kan komma…

Tuk och jag åt för 155Bath. Två tallrikar med ris och kyckling, (en med lite knaper fläsk också), två skålar med den obligatoriska soppan, en uppsättning små spett att doppa i jordnöts såsen, plus två flaskor vatten. Skitbilligt… om jag så får uttrycka mig… Sri Pattana fick bli de som levererade en kopp kaffe på maten, Tuk valde vaniljglass. Vi slappade ett tag. Tuk upptäckte att en av hennes befintliga, gamla Buddha som hon bär runt halsen, var trasig i kanten. Hon kollade även på den jag hade, med resultat att vi hade två trasiga Buddha till att fixa. Vi gav oss ut igen, till PeePrai först för att hämta de kläder som hon tvättat. Sedan till centrum igen och lämnade in de båda trasiga Buddha för reparation.

De gick ej att reparera, det var att köpa nya ramar till dem, plus plasthöljet. Tuk talade med sin bror, inget Sewan ikväll, får se om det blir imorgon istället. Tuk hade kommit överens med PeePrai om att den 14 april skall vi vara i ett tempel, intill där hon bor, redan vid 07:00. På rummet kollade jag i Internet, fick tag på rätt ställe och Tuk ringde för att kolla om det var öppet. T-Bone Steak House hade öppet till klockan 22:00. Songtaew nummer sex skulle man ta från baksidan av Ya Mo torget. Ganska långt ut från Sri Pattana, förbi Prinsess Dusit Hotel cirka femhundra meter innan vi var där.

Stort ställe. En stor lokal med massor av bord. Vid ena kortsidan i lokalen fanns två mindre avdelningar med skjutdörrar, för slutna/privata sällskap om det skulle behövas. Ljudnivån var besvärande hög. Längs den ena långväggen var stekborden placerade bakom en glasvägg med luckor i glaset så att ”stekaren” kunde lägga ut de färdigstekta köttbitarna. Där var många olika att välja på, T-stek – gris – kyckling, sedan ”original” eller peppar av de olika köttslagen. Där fanns spagetti och jag vet inte allt vad … massor av mat, olika typer av annat, kycklingvingar, sushi, sallad, efterätter, buffén var framdukad.

Vi åt som om vi inte sett mat på hela Thailands resan… Folket, köandet, ljudnivån, allt tillsammans gjorde stressnivån ganska hög. Allt smakade bra. Priset? Det kostade 139Bath per person plus dryck. Klart prisvärt om man står ut med oljudet. Vi gick ut mätta, mätta är faktiskt en underdrift. Proppmätta är en mer relevant beskrivning.

Vi strosade runt cirka trettio minuter på den intilliggande marknaden innan vi tog en Tuk-tuk till hotellet. Duschning och lite mail kollande, dagboks skrivande, läste en stund medans Tuk kollade såpor. Somnade runt 23:00

Fortsättning följer…

Mycket bra Thure. Väntar på fortsättning

Du är fantastiskt duktig på att berätta och fina bilder , en ära att följa denna tråd .

we want more,we want more.väntar på fortsättningen och lääääängtar ner förbaskat mycket nu.

12 april

Vaknade 07:30 efter en orolig natt, inte bra att vara proppmätta som vi var då vi gick och lade oss igår. Frukost som vanligt runt 08:15. Nu var det omändrat en del. Borden var hopställda så att det var plats för tio personer runt varje bord. Antar att det var Songkran förberedelser…

Songtaew tog oss vid tio tiden till guldshopen efter att morgonrutiner klarats av. Sedan till en ATM för att få klart att Tuks nya kort funkade. En snabbvisit på IT-Plaza gav oss ett ihop rullbart tangentbord med Thai-tecken till Tuks laptop, nu var det inga problem för henna att svara på mail med Thai…

Lunchen blev intagen på hotellrummet och bestod av den grillade kyckling med klibbris vi inhandlat mellan IT-Plaza och Songtaew hållplatsen. Sedan slappade vi på rummet tills klockan närmade sig 17:00. En tur till ”Night Bazar”, sedan till Siri Hotel för middag, somnade runt 23:00

13 april

Upp tidigt, klockan väckte 06:00. Ta på sig kläder, sedan gå till morning market, handla lite, sedan gå och möta PeePrai, bära mat till Templet intill. Maten fördelades ut på brickor till de fem munkarna som var verksamma denna morgon. Efter mycket bedjande så började munkarna äta. Vi hällde vatten från en flaska med lång smal pip ner i en skål som sedan tömdes vid roten på ett träd utanför bönehallen. Då de andra tempelbesökarna började äta resterna från det munkarna lämnat gick Tuk och jag till hotellet för en önskad frukost. Morgonrutiner senare så hade Tuk och jag gett oss ut på en promenad denna första Songkran firande dagen… Ja… vi blev rejält våta innan vi kom tillbaka.

De mindre barnen var mycket avvaktande till att bevattna en farrang, de äldre Thaiarna såg det som deras kall att ge farrangen så mycket vatten de kunde… En mindre flicka, kanske 10 år kom fram och strök både mig och Tuk på kinderna med det vita pulvret. Tillbaka på hotellet var vi runt kvart i tolv då vi tog en kaffe och jordgubbsglass. Lunchen gick vi till Tuks grannar och åt, nudlar, dumplings, kokta köttbullar och ris blev det.

Då vi var tillbaka vi hotellets infart började vi, både Tuk och jag på hotellpersonalens ihärdiga tjatande, också denna vattenlek. Vi kastade vatten av hjärtats lust på allt som passerade vår plats. Både gående och på de av vattenkastande folk fyllda pickups som kom förbi. Vartefter vi stod där så gick kön av bilar saktare och saktare för att slutligen långa stunder helt stå still.

Då vi efter några timmar hade fått nog av att ideligen få vatten över oss och att ideligen besvara, med eget vatten, till de som kastat, så gick vi till rummet där vi bytte till badkläder för att sedan löga oss i poolen, skönt.

Vi var helt ensamma i den varma poolen. Alla andra var på gatan utanför. Det var i och för sig inte soligt, men varmt var det, riktigt skönt…

Middag fick det sedan bli med torra kläder vid 17-tiden, vi hade bra utsikt mot gatan där det var på vattenkrigsfronten inget nytt, pågick såsom det gjort då vi lämnat tidigare. Resten av kvällen gick åt till surfning och dagboks skrivande samt lite läsande. Somnade runt 22

14 april

Denna dag blev nästan en repris av gårdagen. Mata munkar på Morning Market vid 05:45, frukost vid 07-tiden på hotellet, tillbaka på rummet för att ta igen lite sömn. Vid 11-tiden gick vi ner till centrum, det var nog mest jag som ville gå ut och utsätta mig för vattenkastandet… Det var lugnare med vattnet än så länge, jämfört med igår. Försökte oss på att äta lunch på ”George & Dragon pub”, men se det gick inte. Endast dryck serverades under Songkran.

Det fick bli Thai-mat runt gatuhörnet istället. Kaffe på hotellet efteråt samt poolsimmande. Kvällsmåltiden intogs på hotell Siri, lite surfande och dagboks skrivande avslutade den här dagen. Sov vid 23:30

15 april

Vaknade vid 05:40… genomsvett! Ac’n surrade bara, ingen kalluft kom från den. Jag stängde av den och försökte somna om. Tuk vaknade också, gick upp. Hon provade att start AC’n igen och nu kom det kalluft igen. Snart sov vi båda som små grisar tills klockan var 09:10. Så det blev sen frukost denna dag. Vid 11-tiden gick vi ut, denna Songkranfirandets sista dag i Korat. V promenerade till centrum längs genomfartleden, sedan höger utmed Ya Mo torget, svängde höger igen vid den stora inomhus marknaden. Tuk köpte Mangustin och Rambutan och ännu en Songkran T-skirt.

Naturligtvis blev vi våta. Det gjorde absolut ingenting då det var över 40 grader ute… vi satt en stund och åt var sin ”Rothi”, en pannkaka med olika slags tillbehör… Gott att sitta ner på trottoaren och pusta ut, bara kolla på alla som gick/åkte förbi. Pickuper med folk på flaket som gjorde allt för att träffa varandra med så mycket vatten som möjligt. Vi köpte även med oss lite grillat, plus klibbris att intaga senare som lunch på hotellet. Lunchen avslutades sedan med en kopp kaffe. Vi 15-tiden gick vi ut för att sälla oss till hotellets vattenkastarstånd J Efter två timmer var det nog och vi gick till rummet där vi fräschade till oss och slappade lite. Middagen blev intagen i hotellets matsal. För mig blev det chicken steak igen, med pommes och en Chang.

Tuk valde ris och ”Fried pork” med grönsaker. Till efterätt blev det en SangSom med Cola, föresten… det blev flera... somnade ovanligt gott vid 23:40

16 april

Natten som gått innehöll tre toabesök, troligt är att jag fått något olämpligt i morg under gårdagen. Nu då detta skrivs är klockad 09:45 och vi har just kommit tillbaka från en tur till Apoteket där vi inhandlat koltabletter. Jag hade även tagit Dimor som jag hade med från Sverige. Frukosten tog jag mycket försiktigt… Verkar som om det värsta lagt sig. Tuk läser tidning i lobbyn och jag skriver. Det blir att vara lite försiktigare med ”Streetfood” ( om det nu var orsaken, kan lika gärna vara hotellet) fortsättningsvis. Sov nog endast tre timmar den gångna natten. Son för att ta igen den förlorade sömnen.

Ta igen och ta igen förresten, det går aldrig att ta igen förlorad tid, den är förlorad... Hur som helst var det skönt att sova utan att behöva gå på toa. Vi åt lunch i hotellets matsal. Tuk nudlar och jag stekt ris, får snart besked på om magen fixar det…

Efter detta blev det en stunds surfande på rummet. Vi gick sedan till hårsalongen för att Tuk skulle fixa håret och jag en behövlig massage. Massörskan jobbade inte, kunde jag gå till hotellet och simma, det skulle ta tre timmar för Tuks hår behandling innan den skulle vara klar. Så blev det… Tuk fick sin hårbehandling under en tre timmar. Jag gick således till hotellet.

Upptäckte att båda mina bad shorts var inlämnade för tvätt denna morgon, så något poolsim blev det inte för mig. Timmarna tillbringades med att läsa ”Madame Terror”.

I början tyckte jag att den var lite seg, men ju fler sidor som lästes, ju mer spännande blev boken. Vid 19-tiden ringde Tuk och sade att de är cirka trettio minuter sena, hennes bror sitter och väntar på salongen… Ok, sade jag, jag kommer och väntar jag också. Meningen var att vi skulleåka tillsammans med brodern till Seewan, en stor kvällsmarknad, och försöka hitta ett par saker vi önskade få med till Sverige. Klockan är nu 19:30 och Tuk håller på att få håret sköljt. Skall väl sedan torkas och fixas antar jag. Det tar säkert tjugo minuter till… Klockan blev över 20:00 innan vi kom ut från salongen. Tuk väldigt missnöjd för att personalen flera gånger prioriterat annat än att se till så att hon blev klar. Nu gick vi alla tre med raska steg till broderns bil och sedan styrdes kosan mot Seewan.

Men.. innan vi kom till Seewan stannade vi till vid en restaurang strax intill, alla var vi hungriga. Detta var den restaurang som broderns sambo jobbade på. Mellan 16:00 och 23:00. Vi alla åt med god aptit. Seewan var nära att stänga då vi väl kom dit. Tuk fick i alla fall tag på det hon ville ha. Vi var tillbaka på hotellet vid 22:20. Vi somnade en timme senare.

Fortsättning följer…

17 april

Detta var första arbetsdagen efter Songkran… Vi sov länge, kom till frukosten vid 09-tiden. Morgonrutinerna klarades av innan vi tog oss till The Mall medelst en Songtaew.

Det var lång kö till ingången. Vi var där ca: 10:20, dörrarna öppnades 10:30. Inne på The Mall blev det snart som alltid, mycket folk överallt… För den shopping lystna finns det massor att kolla på i en sval miljö, och pengarna rullar på… snabbt… För en gångs skull provade vi på att luncha på Mc Donald. Jag en dubbel cheese plus två kyckling ben. Tuk en risrätt med kyckling. Det dracks Fanta och vatten. Detta till priset av mer än 300Bath. Det kan man lätt äta tre gånger för inne på 2Food Hall” och ändå få pengar över.

Nu sitter jag och dricker en kopp kaffe efter att vi handlat på Supermarket inne på The Mall.

Tuk är iväg och kollar på fler saker… Snart drar vi vidare. Tuk kom tillbaka med ytterligare en påse… vi gick till utgången som leder till den bro över genomfartsleden. På andra sidan gick vi och tog kort på ett hus som vi båda kunde tänka oss något liknande på den bit land där tvättinrättningen låg, som Tuk idag hyr ut.

Det fick bli Songtaew nr8 som tog oss till PeePrai för att hämta de sista grejerna som vi skulle ta med oss till Sverige. Även vågen fick följa med för att inte överlasta oss. Efter cirka en timmes snack i vind draget från en golvfläkt knallade vi vidare till Sri Pattana Hotel.

Vi började kolla packning, jag tog även ett dopp i poolen… sköönnt.

Tillbaka på rummet fortsatte packandet. Avbrott vid 18-tiden för middag hos Bees.

Dessert blev kaffe och jordgubbsglass på hotellet. Packande fortsatte till sent… vi somnade runt 23:00.

18 april

Frukost vid cirka 08:30, inte mycket folk i matsalen vid den tiden. Sedan slöades det på rummet, brodern skulle plocka upp oss vid 10:30 för att ta oss till ett tempel ute på landsbygden där vi skulle överlämna det set med munkutstyrsel som vi tidigare köpt. Vi väntade i lobbyn från 10:20… Klockan blev 11 innan de dök upp. ”Traffic jam” fick vi till svar… Till templet!! Vi åkte den stora Mittraphap Road mot Bangkok. Efter cirka fyrtio minuter blev det en U-sväng för att efter några minuter ytterligare svänga in på en landsväg, grusväg.

Smal grusväg med risfält på båda sidor. Tre kilometer senare kom vi fram till en liten by, vi åkte fel en gång och fick vända innan vi såsmåningom kom fram till ett gammalt tempel. Någon form av ny samlingslokal eller bönesal var under uppförande. Två ungmunkar tillfrågades om var stormunken kunde hittas… Vi blev visade in i ett rum där en massa attiraljer, Buddhor och allsköns saker, var uppstaplat runt väggarna. En munk, i de övre trettio, kom och meddelade att stormunken inte var hemma. Han ensam skulle ta emot vår gåva och be för oss och våra föräldrar. Så skedde också…

Vi fick den lilla mässingsflaskan fylld med vatten med tillhörande skål att hälla det i. Då alla böner och ritualer var klara åkte vi då naturligtvis vidare… Brodern och hans vän tog oss till ett matställe som låg vid en flod, eller å, med strömmande vatten som kom från den stora dammen man passerar innan man kommer fram till Korat, på vägen från Bangkok.

Thaifamiljer badade i det strömmande vattnet, lekte med sina uppblåsta innerslangar från lastbilsdäck. Maten smakade fint på det här stället.

Då vi någon dryg timme senare var tillbaka på hotellet kylde vi ner oss något innan vi tog med oss lite saker till PeePrai, bl.a. vågen. Sedan talade vi med tvättmannen om den elstolpe vi vill ha flyttad. Tuk hade ringt på morgonen och frågat… Thailändska byråkratin säger att det kan ta upp till fyra månader att få besked om pris och om det överhuvudet går att ordna… Sedan blev det Klang1 och apotek. Middagen intogs på hotellet av mig. Tuk åt det medhavda hon handlat från gatuförsäljare. Jag testade för första gången att klippa mig i hotellets hårsalong med godkänt resultat… Vi somnade runt 23 den här kvällen också.

19 april

08:00 var tiden denna morgon då jag steg upp. Tuk var redan uppe. Frukost denna näst sista på Sri Pattana var avklarad vid 09:45, sedan rutiner var avklarade var det meningen att vi skulle till banken igen för att kolla om något papper kommit angående ett specifikt sparkonto Tuk öppnat. Då vi lämnade rumsnyckeln innan vi stack iväg bad Tuk dem att spraya rummet med insektsmedel.

Saken var den, att morgonen innan denna, när jag skulle ta på mig skjortan kände jag något… De vassa små klorna från kackerlackans fötter bet sig fast i min rygg… Skjortan åkte av fortare än kvickt, den cirka fyra centimeter stora kackerlackan kastades ner på golvet och så kvickt den kunde var den försvunnen under sängen. Denna skräckinjagande best visade sig även igår kväll precis innan läggdags, mycket lämpligt att veta att den finns i rummet under sängen då man släckte lampan… Bevisligen kan de klättra upp i sängen… eftersom den kunde klättra in i min skjorta.

En Songtaew tog oss till Klang1, sedan gick vi de få kvarteren till banken. Vi skulle ta ut kontanter också, att ge till PeePrai för betalning at stolpflytt, om det nu blir av då vi är i Sverige. Under frukosten hade tjänstemannen ringt från Electric Company. Han påstod att det inte var deras stolpe, det var telefonbolagets… De bara använder den, också… Så innan banken, direkt efter frukosten, var vi på Electric Company och träffade mannen som även skulle hjälpa till med kontakten med telefonbolaget. Någon ringer senare… var vad han sade.

På banken satte vi oss i kassakön… 6 nummer att vänta… då en Thai-man står och stirrar på oss, mest på Tuk. Han kom fram och presenterade sig. Det visade sig att det var en ungdoms bekant. Tuk och han hade vuxit upp tillsammans, deras mödrar hade varit mycket nära vänner.

Tuks far hade undervisat denna man i matte. Nu var han chef för detta bank kontor sedan ett knappt år tillbaka. Tuk och mannen utväxlade telefon nummer, de pratade länge. Tuk fick även tips på en byggfirma. Bank föreståndaren ringde även byggfirman och presenterade dem för varandra… det kan säkert bli en värdefull bekantskap senare då det skall byggas.

Songtaew tolv tog oss tillbaka till systerns hus och PeePrai. Tuk var lite nostalgisk så här för avfärden i morgon, hon ville ta farväl ordentligt… tills de ses nästa gång. Jag satt i luftströmmen från golvfläkten och skrev i dagboken. Klockan är nu 12:10…

Timmar senare var vi på väg tillbaka i den varma eftermiddagen, på väg till Sri Pattana för en stunds relaxande i ett, förhoppningsvis, snart svalt rum. Rummet var ännu ej städat eller sprayat. En internet session på cirka en och en halv timme i ett svalt hotellrum var bra för kroppen. Sedan gick vi ut i den heta eftermiddagen igen. Kort promenad till hårsalongen där Tuk sade att hon inte var nöjd med deras klippning. För tvåtusen måste man bli nöjd, så de fick börja fixa till håret igen, får se hur många timmar det tar idag…

Brodern kommer vid 17-tiden. Då skall vi äta födelsemiddag till hans ära. Klockan är nu15:30… Vid 16:00 var Tuk klar och ytterligare 200Bath kunde läggas till de första 2000 på denna hårsalongs klippning utan att resultatet blivit det önskade. Vi placerade oss i hotellets matsal för en kaffe och vatten i väntan på att broder med vän skulle anlända. Cirka 17:20 kom de och vi satte oss i den vita Forden. Brodern körde ut mot Khon Kaen, förbi den ”nya” buss stationen, där jag träffade Tuk ”IRL” för över åtta år sedan. En bit till, sedan U-sväng, för att nästan med en gång köra intill trottoarkanten.

Brodern hade stannat utanför något som hette ”C-Food”. Skulle naturligtvis få en att tänka på sea-food. Det var just det som var den här restaurangens specialitet. Vi åt grillade jätteräkor, stekta räkor med cashewnötter, frasigt stekt fisk, fisk kakor, fiskbullar m.m. m.m. Jättegott var det.

Det blev en trevlig avslutning på denna gångs vistelse i Korat. Vid 19-tiden sade vi hejdå när vi blev avsläppta vid Ya Mo torget. De skulle komma imorgon vid 11-tiden och köra oss till buss stationen och säga farväl på ”riktigt”. Tuk köpte de nödvändiga tillbehören för att hedra Ya Mo och be henne uppfylla önskningarna Tuk hade.

En jädra tur hade vi då vi fick plats på den sista Songtaew för kvällen som tog oss till hotellet. Innan vi gick upp på rummet blev det en kaffe och jordgubbsglass… Lite surfande innan vi packade och stängde våra resväskor. Vi somnade runt 23:45

Fortsättning följer…

Kanon

Lysande! Tack så mycket för att du delar med dig.

/Krister

20 april

Sista morgonen för den här gången i Korat. Nu var det bara att frukostera och packa ihop, vänta på brodern med vän som skall hämta vid 11-tiden. De kom redan vid 10:30-tiden, så vid 10:40 satt vi och väntade på att vår buss skulle dyka upp. Får se hur det går med våra väskor vid incheckningen. Vi har omkring tio kilo för mycket den här gången… Bussen gick tio minuter efter avtalad tid, den väntade in resenärer så att den skulle bli helt full.

Omkring tre och en halv timme tog resan till Moshit denna gång. Sedan var det då det där med att få tag i en taxi… i och för sig så skulle det inte vara några som helst problem… om man ville ta en av alla de som tjatade så snart man visade sig utanför bussen. Men det var aldrig aktuellt, Tuk vägrar att åka med en av de taxina så vi gick för att köa vid taxameter taxina som har en särskild plats där de kommer in i fyra filer.

Idag var det massor med folk som väntade på sin tur för att få åka med dessa. Mest är det små Toyotor… många som konverterat till gasoldrift vilket gör att baggaget är pyttelitet under bakluckan för att gasflaskan tar halva utrymmet. Detta ställde till problem för oss med alla våra väskor. Det hela slutade med att båda de stora väskorna fick åka i framsätet bredvid föraren som såg något irriterad ut. Två små i baggagen och resten i våra knän i baksätet.

Chaffisen var skicklig och trots irritationen mycket lugn förare. Märktes knappt då han växlade, körde mycket mjukt och förutseende i den täta trafiken… Bangkok Palace Hotel var vårt mål. Ett hotell jag inte provat förut. Nu då vi har sett det är jag inte beredd att rekommendera det.

Rummet vi fick var inpyrt av gammalrök, heltäckningsmattan var full med sand. Inget fritt WiFi. Matsalen i lobbyn däremot kan jag rekommendera. Stiligt och fräscht, vi valde middagsbuffén, som var över förväntan. Smakade bra, mätta blev vi i alla fall då vi hade ätit efter vår promenad i omgivningarna…

Det är något speciellt att bara ströva runt i denna stora stad som har allt… Jag säger gärna att jag älskar att vara i Bangkok ett par, tre – fyra dagar. Men det är inget om man skall förflytta sig snabbt mellan två punkter, en förskräcklig trafik… Sky train är oöverträffat då det gäller… Nu har även trottoarerna börjat användas av motorcyklister och mopedister. Även mc-taxi tar sig fram mellan de gående. Det är ett enormt logistikproblem att ta itu med för de ansvariga… Klockan är nu över 22 och jag slutar för idag med skrivningen. God natt!

21 april

Vaknade ganska sent efter att vi båda sovit dåligt under natten. Vi kom ner till frukostmatsalen runt 09:15, den stänger 10:00 stod det på skylten. V sprang runt och plockade åt oss allt vi ville käka från den utspridda buffén. Inte så praktiskt om jag får säga min mening. Bra med gott om utrymme, men den här buffén var för utspridd. Tio minuter i tio gick en kvinna omkring med en skylt som meddelade att: ”Breakfast Close 10:00”. Skylten hade en liten pingla fäst vid sig som pockade på allas uppmärksamhet… mycket stressande för de som olyckligtvis kommit efter oss. Några vid bordet intill vårt hade just börjat plocka till sig sin mat. Det är en läxa man lär sig till nästkommande frukost. Gå upp i tid !!

Efter frukosten gick vi ytterligare en runda i omgivningarna och insöp Bangkok. Lite lugnare i dag än i går, vi kollade in bland annat var vi skulle luncha senare… Tuk är mycket svag för de små gaturestaurangerna.

Tillbaka på rummet blev det lite surf och slappande efter att vi fikat i hotell lobbyns lilla fik. Vi gick ut igen strax efter ett tiden, varmt idag, det fläktade till ibland i gatuhörnen. Lunch blev, som tidigare sagt, i den förut bestämda lilla ”hålet i väggen” restaurangen vi kollat upp förut.

Smakade helt ok med grillad kyckling och grillad fisk. Tuk åt även något mycket chilistarkt som jag inte har en aning om vad det var. En liten tupplur på rummet fick bli desserten. Vid 17-tiden satt vi i en soffa och väntade på att bli visade till den spa avdelning där vi bokat in oss för alla möjliga behandlingar… bastu, bodyscrub, jacucchi, mer bastu med någon slags mjölk, sedan fotmassage, därefter aroma massage.

Allt detta var helt kanon… Då vi fyra timmar senare gick ut i Bangkok kvällen var jag som en ny människa. Middag fick bli en skål nudlar vid ett plastbord sittande på en plast pall… Avslutningsvis ett par drinkar i hotellets bar. Vi skall se till att komma upp i tid i morgon bitti så att vi slipper stressen vid frukosten, den absolut sista i Thailand för denna gång. Somnade gjorde vi runt 23:30

22 april

Vaknade runt 07:30 av att Tuk slamrade med väskan och sedan försvann in i duschen. Idag skulle vi i alla fall inte bli sena till frukost. Vid cirka 09:00 hade vi givit vad kroppen behövde på morgonen och var på väg för en hårtvätt till Tuk. Sedan tillbaka till hotellet för packning och utcheckning före 12:00. Sitter nu och skriver under min väntan på att hår skall fixas klart 09:30. Hårbehandlingen tog en fyrtio minuter att bli klart. Vi var tillbaka på hotellrum cirka 10:20. Vi slappade i det svala rummet tills klockan var 11:40 då vi gick ner och checkade ut. En taxameter taxi tog oss till Suvarnabhumi, endast 260Bath.

Föraren var för en gångs skull mycket hjälpsam, så denna gång fick chaffisen dricks. I de andra taxina vi åkt med har förarna varit fas skruvade i förarstolarna och lyfter inte ett finger för att hjälpa till. Vi gick till incheckningsdisken… Kvinnan där sade att vi skall inte checka in så här tidigt, risk att väskorna kommer bort!!?? Så det var bara att knalla iväg igen. Kvinnan tyckte att vi skulle komma tillbaka vid 17-tiden.

Rullbandet ner till plan 3 med bagagevagn och fru… Vi fann snart ett ställe att fördriva några timmar på. S o P Restaurang… en lätt, sen lunch med kaffe som efterätt. Lite dagboks skrivande blev det också. Klockan är nu 14:35 och kaffet är urdrucket… även min ”Beer Singh” är urdrucken… så snart rör vi väl på oss igen. Vi gick till incheckningsdisken och blev av med våra väskor, de skulle låta dem stå bakom disken tills det blev dags att skicka iväg dem på bandet. Nu var vi mer rörliga.

Vi kollade runt, vi åkte ner till Plan B, käkade lite igen där, sedan till Plan 1. Där upptäckte Tuk till sin besvikelse att det var i den ”Food Market Point” som hon hade velat äta, en riktig kupong restaurang… Sedan vidare mot Plan 4. Vi kollade att våra väskor försvunnit och gick vidare till pass och säkerhets kontroll. Efter mycket strosande och lite shopande så blev det en hamburgare innan vi gick till Gate A5 för att vänta in ombordstigningen. Det var vi och ett par till som satt där och väntade, vi var ju tidiga…

Klockan är nu 22:30… Ja nu har Gaten börjat fyllas, mer än halvfullt nu, nästan till 3 fjärdedelar fullt.

Klockan är nu 23:50 och planet skall avgå 01:10 enligt tidplanen, får väl se hur det blir… Det blev ingen femetta… vi lättade från Suvarnabhumis betong 01:25. Det får väl anses som godkänt.

Nu får vi se vad som blir kvar till oss här längst bak i planet. Sist gick det inte att välja, det som fanns kvar var det som erbjöds i matväg…

Jag valde biffen, Tuk valde kycklingen. Jag fick kyckling och Tuk fick kyckling… Snart var det bara att vänta på kaffet…

Tystnaden lade sig snabbt i planet som var smockfullt. Får se om det går att slumra lite.. Oppps!! Helt plötsligt har det passerat sju timmar, skönt… att slumra. Antar att det blir aktiviteter snart igen.

Grannen bredvid på andra sidan gången sitter och kollar på film i en Ipad och en annan resenär är uppe och rör på sig…

Landningen på Arlanda gick enligt tidtabellen, planet tömdes snabbt och snart passerades pass kontroll. Väskorna kom ganska snart och vi började gå mot utgången. Tullarna stoppade en yngling som protesterade vilt… hoppas det gick bra för honom…

Frukostmacka och en kopp Svenskt kaffe i fiket i ankomsthallen smakade kanon. Snart hade vi blivit hämtade och lämnade vid vår bil på långtidsparkeringen.

Längtar redan tillbaka…

Slut.

Tack för reseberättelsen! Ser fram emot fler!

Ahh, skådade The Mall på en av bilderna.

Ett märsterligt monument över kvinnors fåfänga!