Absolut Thailand, Fiction Och Lite Verklighet Del 2.

Forts 3

Söndagen började med att Tuk kom och anslöt till frukost i hotellets matsal vid 9-tiden. I dag var det tänkt att vi skulle åka till ”Silk Village”, ett ställe utanför Korat, ca: 30 minuter med bil, som producerade silke och sydde och sålde.

Brodern hade lovat att vara chaufför. Vid 1-tiden var det tänkt att han skulle plocka upp mig utanför hotellet. Tuk åkte hem till sig runt 12, hon skulle ringa innan de kom för att plocka upp mig utanför.

Jag stod vid trottoarkanten utanför hotellets infart, lite till höger, där även några Tuk-tuks brukade hålla till, i väntan på kunder.

Broderns svarta, nya, Mitsubishi saktade in framför mig. Jag hoppade in i baksätet och satte mig bredvid Tuk.

I framsätet satt, förutom brodern, även hans vän, en något yngre man. Vi hälsade på varandra och sedan åkte vi iväg. En bit söder om Korat, ca: 30 km ligger ”Pak Thong Chai Silk Culture Center” eller ”Silk Village”, ett område där ett antal silkes producenter etablerat sig.

Vi stannade till vid ett antal affärer som både sålde hela ”packar” med tyg, och även sålde färdig sydda kläder. Tuk sade att hon ville ge mig en silkes –skjorta, som minne. Så det var vad vi kollade efter. I den tredje affären fann vi en, jag provade, den passade, den inköptes. Vi lämnade ”silkesgatan”, körde en kort stund, svängde sedan av vid ett antal större byggnader.

Här gjordes tyget.

Jodå, vi fick gärna titta, även fotografera. I en av de större byggnaderna stod, i tre rader tror jag, vävstolar tätt tillsammans. Klappret från de alla som var igång hördes utifrån, innan vi kom in.

Tuk frågade en av de arbetande kvinnorna om det var ok att ta några kort. Det var ok att plåta …

Vävstolarna var väl besatta till ungefär en tredjedel av de som fanns där inne…

De 10-talet kvinnor som arbetade där inne använde både fötter och armar, fötterna var placerade på två plattor under stolen, växelvis trampades plattorna ner.

Då skiftades det lager av uppspända trådar som ”skytteln” for fram igenom och lade samtidigt dit en tråd. Skytteln reglerades med ena armen som gick upp och ned i väldig fart. Den andra armen drog i en slags ”bom” som tryckte till väven varje gång skytteln farit förbi, allt gick med väldig fart...

Olika färger i tyget i de olika stolarna. Efter denna studie av hur tyget vävdes så gick vi ut tillbaka till bilen, men där såg vi några stora trummor, omkr. 2,5m i diameter, uppvärmda inifrån och med en matta som var lindad runt trumman, snurrande sakta runt.

Före den stora trumman var ett antal ”bad” där den nyvävda väven doppades, sedan sträcktes den upp och runt den varma trumman. En typ av mangling/sträckning av tyget. Jag fick även ta kort på den här processen.

Efter detta besök åkte vi kanske 15 minuter innan vi stannade vid en restaurang, tid för lunch… sen lunch.

Ett trevligt ställe, kanonmat, fick frågan om jag hade någon tid att passa, nej, det hade jag inte. Vi fortsatte färden genom landskapet, såg banan odlingar, kokos palmer fulla med nötter, risfält, oxar, m.a.o. … landsbygd... Vi var på väg mot en damm.

Dammen används till att bl.a. bevattna risfälten under risodlingsperioden, ett omfattande system av kanaler leder vattnet från dammen till fälten. Det tog ca: 30 minuter att ta sig dit på en smal gropig landsväg. Intressant att få se även denna sida av Thailand. Vid någon form av en vägbom hade det skett en olycka av något slag, en man låg orörlig på gräset vid sidan av bommen, otäckt… Efter ca: 5 minuter efter bommen var vi vid dammen, imponerande stor… men nu var det inte mycket vatten kvar.

Kanterna vittnade om att vatten nivån då dammen är full är ca: 8 – 10 meter högre än nuvarande, tog några kort. Vi styrde hemåt igen, mannen vid väg bommen låg kvar på gräset. En person i uniform hade anslutit… Var tillbaka på hotellet vid 17-tiden. Tuk åkte hem till sig för att förbereda inför måndagen. Tuk kom tillbaka omkring 19:30. Hon bar på en kasse med ett fint inslaget paket, från min syster, sade hon.

Vi tog glass och kaffe innan vi gick upp på rummet. Paketet innehöll två skjortor av silke, en enfärgad och en mönstrad, ett mönster med Thailändskt motiv, ganska snygga, men för små. Vi får försöka byta i morgon innan middagen sade Tuk. Vid niotiden sade vi god natt och Tuk gick hem till sig…

Nästa dag var en slappardag, semesterdag, efter frukost gick jag till Klang Plaza 2 och inhandlade en karta över Nakhon Ratchasima och en över Songklha området.

Var tillbaka i hotellets matsal omkring 12:15, beställde en kaffe och glass, skrev i min dagbok, kollade på kartan var vi varit någonstans igår, samt hur det på kartan såg ut i Songklha.

Tuk ringde och undrade vad jag gjorde, vad jag gjort, var jag var någonstans. Jag talade om det för henne, beställde in en liten Singha…

Plötsligt kommer Tuk uppför trappan till matsalen, kul, jag älskar den kvinnan, hon är arbetsklädd i sin uniform. Hon hade nästa lektion klockan 14:00, så hon hade en stund att slå ihjäl. Vi satt och pratade en stund, om kartorna och om var vi varit… Ca: 13:30 lämnade hon mig på rummet och gick vidare till sitt jobb igen, själv slumrade jag en halvtimme.

Jag gick till Stens och åt en mini pizza och snackade en hel del med honom. Tillbaks till hotellet, skrev i dagboken, läste i Dalai Lamas bok…

Det blev senare än vanligt innan Tuk hämtade mig denna kväll, hon förklarade att hon varit med sin granne till de affärer där systern hade köpt skjortorna, så nu är det ok för oss att gå dit i morgon och prova ut nya storlekar.

Vi åkte hem till Tuk och åt mat där, Kai och fadern hade redan ätit. En soppa med kål och en slags bön klimp samt stekt fisk, plus ris, allt smakade förträffligt. Tuk gav mig en kopp kaffe och en kaka. Jag tog några kort, bl.a. på hennes ena katt.

Efter att ha klarat av middagen sade vi god natt till Tuks far och Kai. Tillbaka på hotellet läste jag det sista i dagboken, det jag ännu inte översatt. Nu var jag ifatt med översättningen. Tuk hade lite feber, kände sig lite krasslig och allmänt mosig. 21:30 vinkade jag av henne på hotell parkeringen.

Natten har varit underlig… hade en egendomlig dröm, det började med att jag kollade på en bil kompisen Bengt hade köpt, en gammal rallybil, med störtbåge och allt som ingår… sedan såg jag min bil bakifrån och tätt intill den stod en liten pickup parkerad. Pickuppen var täckt med ett vitt skåp, i övrigt var den roströd. Jag såg att något rörde sig i framsätet och reagerade… ”De stjäl min radio! ” sade jag och sprang dit. Två mörkhyade med krulligt hår tog sig ur min bil och hoppade in i pickuppen och for iväg. Jag såg de båda mycket tydligt…

Jag såg att min bil började sakta rulla ner för backen, Jag skrek åt min son att han skulle hoppa in och stappa min bil. Själv var jag upptagen att försöka slå 112 till polisen, men hur jag än slog blev det bara fel, 011 eller 221 eller 001… Ett antal gånger blev det fel. Bengt hade slagit numret på sin mobiltelefon och överräckte den till mig… då jag satte den till örat fick jag höra: ”Tyvärr kan jag inte ta emot ditt samtal nu, var vänlig återkom senare." Sonen hann inte stoppa min bil, den rullade ner för backen och stannade mot en husvägg.

Bengt och jag gick in i lokalen bredvid oss, det var tydligen min verkstad, där var en massa hyllor utefter väggarna, en arbetsbänk. Tjuvarna hade varit här också, de hade försökt ta kolv, cylinder och topplock från en mycket speciell motorcykel som stod där, men blivit avbrutna, delarna var kvar men delvis borttagna… Vaknade alldeles svettig runt halsen, alldeles våt…

Kollade klockan: 00:45.

Det som jag minns starkast i drömmen är den frustration jag kände då det inte gick att slå 112. Min telefon hade varit heltokig, hur mycket jag än tryckte på t.ex. ettan, så kom det andra siffror. Sedan, då jag fått Bengts telefon, och hörde att jag skulle återkomma… Då var frustrationen total. Var rejält uppjagad så det tog en stund att somna om.

Efter frukost kollade jag mejlen igen... hade fått ett av min bror, som jag försökte besvara. Men… något är inte som det ska i de här datorerna, det går inte att skicka svar, felinställt någonstans… brandväggen kanske… Mycket varmt idag, så min runda var tänkt att bli till ”Stens” och tillbaka, men det såg stängt ut, så jag passerade, gick runt några kvarter. Mitt utanför en skola ringde Tuk och frågade var jag var och hur det var. Hon ville bara tala om att hon älskar mig och tänker på mig, så gör även jag, jag älskar henne…

Jag svarade att jag inte hade en aning om var jag befann mig, men att jag skulle vara på hotellet inom 10 minuter. Sitter nu och skriver detta efter att ha druckit kaffe, vatten och ätit lite jordgubbsglass, riktigt skönt i skuggan med en kall Chang som efterätt.

Tuk ringde igen och talade om att vi får en gäst till middagen. Hennes vän, som också varit i England, de hade varit där tillsammans vid tre tillfällen och bott i samma hus, hos samma familj. Så vi skulle bli tre till bords, kul…

Att träffa de personer/vänner i hennes närhet i hennes liv är pusselbitar till att lära känna henne mer…

Tog det lugnt på eftermiddagen och läste i Dalai Lama boken, kände att jag hade feber så jag tog en Panodil.

Sten knackade på och bjöd mig in till sig, han hade rummet bredvid mitt. Han sade att han hade en förförlig smärta i sitt ben idag, han hade inte jobbat alls. Vi pratade nog en timme. Jag erbjöd mig att hjälpa honom med tapetseringen, han ringde till sin fru Noi och talade med henne om det, vi får väl se vad de beslutar, i så fall är det lördag förmiddag som gäller.

Tuk är på ett seminarium hele lördagen. 17:45 lämnade jag Stens rum för att gå hem till Tuks hus, jag ringde och talade om att nu börjar jag gå…

Jag hade väl gått ungefär halvvägs då Tuk ringde och frågade hur långt jag hade hunnit. Hon var orolig att jag kanske inte hittar… eller blir överfallen… Tuk stod på trottoaren och väntade, hennes väninna hade just kommit hon också, på andra sidan gatan låste en kvinna just sin bil. Vi väntade tills hon kommit över på vår sida av gatan. Vi hälsade, hennes namn var Moo, hon var något längre än Tuk. Vi gick in till Tuks hus, hälsade på Tuks far. Moo stannade kvar och talade en stund med honom. Jag och Tuk satte oss till bords… efter ett tag anslöt även Moo.

Vi hade en trevlig stund vid middagen, tog ett par kort på dem båda, vi blev inbjudna till Moo på middag någon kväll innan jag skulle återvända. Vi bröt upp ganska snart, då vi skulle åka och byta de skjortor jag fått i present av Tuks syster.

Affär nummer ett vi åkte till hade ingen i storlek, så de skulle sy upp en åt mig, skulle vara klar 2 februari. I affär nummer två hittade vi en med kort ärm i stället, eftersom den var billigare fick jag ta ytterligare en kortärmad. J vid 21-tiden sade vi god natt till varandra på hotellparkeringen…

Vaknade av att telefonen ringde… Oj!! Redan 09:00… Tuks röst i telefonen undrade hur det var med mig, hon tyckte jag lät underlig, förklarade som det var, att jag försovit mig, inte vaknat av väckningen, så det var hon som väckte mig nu, med sin telefon samtal. Jag har nu, sedan ett antal dagar tillbaka haft feber, dagligen.

Mina nätter har varit fulla av uppvaknanden och så somnat om igen, sedan vaknat. Så även inatt, troligtvis därför jag inte reagerat på väcknings signalen från mobilen, sov väl så djupt…

En snabb dusch, sedan ner till frukosten före 10. Slappade på rummet, läste till ca:13:00. Gick iväg för att få i mig lite lunch. Stens hade inte öppnat nu heller, en skylt talade om att de skulle öppna omkr. 17:00 i eftermiddag.

Så… I dag provade jag ”Jacks Place”, en restaurang som låg i ett gathörn, nyöppnat och fräscht. Ägaren hade jag sett en gång tidigare hos Stens. Pratglad Thailändare som återvänt från USA och öppnat denna restaurang..

Jag provade en av hans hamburgare, den var god, helt ok. Han sade, att om jag ville, så kunde jag hyra hans Van om jag skulle ut och åka… 1500Bath om dagen, inklusive förare och bensin…

Tillbaka på hotellet var tanken att jag skulle ta en kopp kaffe på maten i hotellets matsal, väl därinne sitter Sten och Noi, samt en man till, en västerlänning.

Han blir presenterad för mig som Göran, en Boråsare som är här tillsammans med sin Thai fru. Jag beställer in mitt kaffe. Görans fru ansluter till bordet. Hon jobbar på hotell i Borås, vad han arbetar med vet jag inte, språket klarar frun ganska bra tycker jag, de har träffats i Sverige. De skall återvända till Sverige i morgon, då har de varit här i fyra veckor.

Tillbaks på rummet läste jag några ytterligare kapitel i ”Hjärnornas Krig” av Peter Niessewand, verkar bli riktigt spännande. Tjugo i sex kollade jag om det fanns varmvatten, jo, det fanns det, en snabbdusch, Tuk ringer nog snart, J och det gjorde hon också.

Hon talade om att hon köpt lite åt mig till kylen i hotellrummet, så jag bad henne komma upp med det. Det knackade snart nog på dörren och Tuk kom in. Hon såg helt underbar ut i sin svarta klänning… Jag plockade in i kylen, yoghurt, apelsiner, äpple, vatten, en öl. Jag älskar henne… Hennes telefon ringde, det var glasögon försäljaren som ringde och sade att hon var nere i lobbyn...

Vi gick ner för att möta henne, såg inte till någon som var den rätta.

Vi gick till matsalen och satte oss vid ett bord, bad att få vänta med att beställa maten. Tuk ringde till henne och talade om att vi satt i matsalen. Snart kom en kvinna, något yngre än Tuk, samma längd ungefär, bärandes på ett antal väskor av olika storlek och form. Vi hälsade och hon plockade fram en apparat ur en av väskorna, sedan bad hon att få mina glasögon. Hon satte den i apparaten och kollade in i ett slags mikroskop med endast en ”kikare”. Hon sade att hon behövde mer ljus…

Vi valde även bland alla de olika proverna av bågar hon hade med sig, fastnade för ett par som satt bra, kändes bra. Vi gick ut i lobbyn, till soffgruppen, där det var betydligt ljusare. Jag blev tillsagd att stirra på kvinnans näsa, och hon kunde markera på glasen var mitt syncentrum var. Hon fick med sig mina glasögon för att hon skulle kunna undersöka dem i dags ljus. I morgon får jag veta pris och leveranstid…

Vi satte oss tillbords, för att få oss en sen middag. Tuk beställde en sallad, jag valde fisk, men fick ta något annat, fisken var slut för tillfället, jag valde kyckling. Det smakade bra. Under middagen ringde Tuks telefon, hennes faster, de pratade en stund sedan räckte hon över till mig och sade att jag fick prata med fastern också. Hon välkomnade oss till Songklha nästa weekend… Vi gick upp på rummet en stund. Ca: 21:45 så lämnade Tuk för att åka till sig. Jag hade feber igen så att jag släckte och somnade ganska snart…

Fortsättning följer...

Hej Thure,

Har läst alla delar och du skriver verkligen kanon! Du är en stor inspiration för mig när jag själv åker till Thailand för första gången senare i höst. Kommer också att skriva dagbok så att man kommer ihåg alla detaljer.

Ser med spänning fram emot fortsättningen!

Ha det gött!

Marlon

Forts 4

Denna dag var de andra lik, frukost, sedan tillbaka till rummet för att slappa och läsa litet. Jag kände att jag var tvungen att röra på mig, så före lunch tog jag en ”promenad” till de centrala delarna. Dagen var molnig, eller disig, svårt att avgöra om det som skymde solen var moln eller dis. Min promenad tog ca: en timme.

Då jag kom tillbaka till hotellet satt Sten och Noi där tillsammans med en Thailändska, som Sten förklarade var Nois vän. ”Bra att du kom” sade han, jag har bara hört Thai hela morgonen, nu får jag tillfälle att prata svenska. ”Vad rekommenderar du från köket?” frågade jag honom. Enda rätten jag alltid varit nöjd med är deras fläskkotlett…

Ok jag tog honom på orden och beställde detsamma…

Kvinnan som satt och pratade med Noi var, sade Sten, en ”konkurrent” till dem, hon drev en Mexikansk restaurang, hon hade rekryterat en av deras bästa servitriser till sin restaurang.

Sten berättade att hon kom från en mycket rik familj. Den Mexikanska restaurangen var den tredje i ordningen som hon provade på att driva. Han sade även att han varit behjälplig med råd och anvisningar. Min mat kom in, måste ge Sten rätt, den kotletten var helt ok, kanske lite för lite pommes frites… En liten Singha fick bli drycken till maten... Efter att ha tömt fatet och ölen avslutades det hela med en kopp kaffe.

En dammig, nästan ny BMW kom och hämtade Nois vän. Sten sade att det vankas bröllop, de skulle ha varit gifta för ett halvår sedan, men av olika anledningar har det blivit framskjutet hela tiden. De var bjudna, sade han, men undrade om det någonsin skulle bli av… Sten och Noi lämnade bordet.

Själv satt jag kvar en stund till innan jag drog mig tillbaka på rummet. Kollade TV, läste. Tuk hade ett möte som skulle sluta omkring 18:00, och hon hade sagt att hon skulle komma direkt till mig efter mötet. 17:15 kollade jag om det fanns varmvatten, halvvarmt vatten… efter en snabbdusch i det ljumma… så kände jag mig fräschare...

Tuk ringde och sade att nu var hennes möte slut, jag är på väg nu, kommer om några minuter.

Jag hann inte läsa speciellt långt innan jag ropade ”kom in” som svar på de svaga knackningarna. Tuk var fortfarande orolig för min feber. Vi kom överens om att gå till doktorn i det sjukhus som låg just intill hotellet. Tuk hade även med sig mina glasögon, och en lapp med minnes anteckningar… Med de styrkor på mina glas som glasögonförsäljerskan kommit fram till, samt prisuppgift, och en fråga om jag hade med mig historiken ang. mina ögon. ”Nej, det har jag inte”…

Men en affär mittemot Klang Plaza2 hade en datoriserad apparat som kan ta fram de exakta uppgifterna om mina ögon. Vi beslutade att skjuta på beslutet ett tag, först skulle vi se om vi kunde få fram ett pris från den affären också, och kanske även de exakta uppgifterna ang. mina ögon, att ge till glasögonförsäljerskan…

Får se hur lång tid det tar hos doktorn…

Att gå till sjukhus i Thailand, ska bli intressant. Fem minuter senare gick vi upp till andra våningen i sjukhuset via en trappa inifrån ett parkeringshus. Vi kom in i ett stort rum med ett antal diskar till vänster. Utefter de andra väggarna fanns dörrar med nummer ovanför, troligtvis undersökningsrum. En kvinna i en grå dräkt tog emot oss. Tuk förklarade vad vi ville. Kvinnan hänvisade oss till disken längst bort. Jag fick lämna ifrån mig mitt pass, därefter blev vi/jag visad till ett bord där det satt två sköterskor. Först blev jag ombedd att kliva upp på den våg som stod intill dem…

Då ”invägningen” var klar fick jag sätta mig på den tomma stolen vid kort ändan på bordet. Den ena av sköterskorna skakade ner kvicksilvret på en termometer och stack den in i min högra armhåla.

Medan vi väntade på tempen tog hon fram en blodtrycksmanschett. Den placerades runt min vänstra överarm och pumpades upp, hon kollade på tryckmätaren samtidigt som hon kände på min puls… Blodtryck ok… och ingen feber.

Vi fick nu sitta och vänta på att komma in till doktorn. Ett fåtal minuter senare kom kvinnan med den grå dräkten och visade oss till ett av de numrerade rummen.

Ett undersökningsrum, mycket likt de vi har i Sverige. Vi blev visade var sin stol, en sköterska stod tyst i bakgrunden. Doktorn kom efter någon minut, en man i 40 års åldern gissar jag. Han ställde ett antal frågor, lyssnade på hjärta, sade att jag skulle undvika iskalla drycker, rumstempererade var det absolut bästa… han ordinerade en injektion antibiotika + en omgång tabletter jag skulle äta i fem dagar. Jag fick även några piller mot rethostan. Han tackade av oss och vi gick in i ett annat rum.

Jag fick lägga mig på sidan och dra ner brallan så att sköterskan kunde sticka mig i höger höft. Sedan var det dags att betala… Jag bad att få ett kvitto… 1220 Bath kostade det hela, sedan, då vi betalt, kunde vi hämta ut min medicin och gå därifrån. Jag kände en lätt smärta efter sticket fortfarande, och skulle nog göra så en tid efter hade hon som stuckit mig sagt.

Vi gick direkt till Stens för att få oss något i magen. Tuk beställde spagetti och pasta sås, jag valde en medelstor pizza…

Både Sten och Noi kom och pratade med oss, Noi stod en lång stund och pratade med Tuk, nu blev hennes mat kall igen… Tuk fick med sig en Dagens Nyheter (söndagsutgåvan) från den 9 januari, att studera svenska i, av Noi. Vi lämnade Pizza Shop omkr. 20:15, smärtan efter sticket hade ökat något kände jag då vi gick tillbaka till hotellet. Tuk gick ner till sin bil omkring 21:30… Själv kände jag mig varmare och varmare… förmodligen en reaktion på medicinen… Jag somnade ganska omgående efter att ha släckt ljuset…

Fredagen blev en lugn dag, inga utsvävningar, på rummet och läste under förmiddagen. Då det började närma sig lunch tid gick jag ner i hotellets matsal och började skriva dagbok.

Då servitrisen kom med menyn valde jag den fisk jag inte fick senast, nu fanns den…

Två fisk kotletter, lite grönsaker och pommes frites. Även denna lunch smakade bra, jag tog även en kopp kaffe som pricken över iet. Då jag suttit och skrivit en stund kom tre av servitriserna fram, lite fnittriga, och den ena av dem frågade om jag ville vara med på ett foto, naturligtvis ställde jag upp på det.

Det var den av servitriserna som frågat om jag var författare som tydligen höll på med något slags specialarbete, så hon ställde sig i position för att ta emot min order då jag satt med menyn uppslagen…

Sedan några timmar på rummet i väntan på att Tuk skulle höra av sig. Då hon kom var hon lite uppjagad. Hennes far hade mått dåligt under dagen och ramlat ur sängen, spytt. Nu var det bättre bedömdes det…

Den här kvällen skulle vi till en Optiker/glasögonaffär och få mina glasögon avlästa igen, i en annan maskin. Den här affären låg mittemot Klang Plaza2, Tuk körde oss dit och parkerade på postens parkering strax intill. Inne i affären fick vi veta att mannen som kunde maskinen skulle komma om ca: 30 minuter…

De minuterna tillbringade vi med att strosa omkring inne på Klang Plaza2 Tuk mötte ett flertal av sina elever som glatt hälsade… Tillbaka hos optikern fick jag lämna ifrån mig mina glasögon. Han var snart tillbaka med resultatet utskrivet på en pappersremsa. 4000 Bath var första budet, väldigt billigt...(när man tjänar pengarna i Sverige) Vi började kolla på bågar och under den diskussionen kom försäljaren underfund med att mina glas var progressiva.

Han tog mina glasögon igen för att kolla en extra gång. Då han återkom höll han med om att de var progressiva… Priset dubblades till 8700 Bath. Jag tror inte att den kvinnliga försäljaren tidigare hade det klart för sig att mina glas är progressiva. Fortfarande är de jämförelsevis billigt för mig att med svenska pengar köpa glasögon i Thailand, skulle jag översätta det jag betalat hemma i Sverige för mina nuvarande … så ca: 17000 Bath. Vi sade att vi tänker på saken och återkommer om det blir aktuellt med att beställa.

Vi återvände till hotellets parkering. Hungern hade börjat göra sig påmind. Vi korsade gatan och gick åt höger då vi kom utifrån hotellet. Denna sidan av gatan är full av restauranger, de skall vi prova sade Tuk, och de är billiga också…

Snart korsade vi gatan igen och styrde stegen mot ”Jacks Place”. Ägaren stod ute på trottoaren och såg oss då vi närmade oss, hejade och välkomnade oss in… Vi åt ris, stekta räkor och en omelett. Vi, eller jag, hade inte velat passera Stens, så därför hade vi valt ”andra sidan”, ganska löjligt egentligen, de förstår så väl att man vill prova andra ställen också. Så på tillbakavägen gick vi på ”deras” sida, vi vinkade då vi passerade… Tuk blev ganska sen innan hon kom hem till sig… runt 22 tiden tror jag, hon skulle upp tidigt på lördagen och vara på seminarium hela dagen…

Efter en slapp förmiddag gick jag till Stens och åt en ”lätt” lunch, en liten tallrik ”Spagetti Carbonara” Smakade faktiskt mycket bättre än jag förväntat mig…

Nämnde för Noi att vi provat ”Jacks” i går, Hur var det? frågade hon, Ok svarade jag.

Noi sade att hon skulle prova deras mat någon gång hon också. Sms’ade till Tuk och talade om att jag var på Stens och åt och att telefonen varit på laddning… hade hon ringt? Tuk ringde snart nog efter mitt sms. Jag älskar den kvinnan mer och mer… Jag hade läst färdigt ”Hjärnornas krig” så jag gav den åt Sten att läsa, lite lättare på hemvägen…

En ny kille, jag inte tidigare sett där, satt och pratade med Sten då jag kom. Sedan han gått iväg kom Sten och satte sig hos mig. Jag hade ett halvt glas öl kvar och en kopp kaffe. Jag följde med honom ut för att röka…

Sten berättade att Mikael, som killen hette, hade problem med ett öga, infekterat/ irriterat, så han hade gått iväg för att söka finna ett apotek...

Han kom tillbaka innan jag tömt min öl... Det var stängt sade han… Vi hälsade på varandra och han förklarade att han kommit till Korat igår. Han var från Piteå, trevlig prick… hade träffat en Thai flickvän som var härifrån… Jag gick tillbaka till hotellet, slappade ett tag… Vid 15:30 tiden satt jag med en kaffe och skrev dagbok i restaurangen till hotellet. Tuk ringde och sade att seminariet var över, hon undrade var jag var, snart såg jag henne komma uppför trappan till matsalen.

Hennes far var ok sade hon, och skulle något hända var hon 5 minuters körning därifrån, så jag skulle inte oroa mig. Vi tog trappan upp en våning… Tuk skulle prata med den om massage… Två timmar skulle kosta 300 Bath, ville jag ha massagen på mitt rum? Nej, vi tar den i deras massage rum.

Jag fick ta av mig kläderna och ta på mig ”massage kläder” Stora rymliga bomulls byxor, en skjorta hörde också till… men inte riktigt lika rymlig…

Det fanns tre massage platser i rummet, alla kunde avskärmas med draperier som gick i en skena i taket. På golvet låg en tjock, hård madrass, säkert 20 – 25 cm hög och 120 cm bred och 200 cm lång.

Jag fick börja med att lägga mig på rygg. Kvinnan som masserade började med mina fötter och ben, sedan övergick hon till armar, händer.

Knåda, trycka, pressa och drag… Jag vändes om på mage... började med fötter igen och fortsatte uppåt, lår, skinkor, rygg och axlar. Sedan vändas på igen, huvudet på en kudde i hennes knä, huvud och axlar fick sig en omgång, fick sätta mig upp, knäppa händerna bakom ryggen... böja framåt, vridningar och töjningar, det var så skönt att man önskade att det kunde ha hållit på någon timme till då de två timmarna var slut.

Betalade och sedan gick vi ut för att få något att äta. På andra sidan gatan mitt emot hotellet, där vi gått kvällen innan, fastnade vi för ett av gatuköken.

Nudlar med grönsaker och fläskbitar, smakade riktigt gott. Efteråt stannade Tuk vid ett annat gatustånd, där en kvinna stod vid ett ”stekbord” och gjorde någon slags kakor... Dessert, sade hon.

Det vi köpte var två slags rullar inlindade i papper. Jag stoppade dem i min väska. Vi gick till Stens och drack kaffe, Tuk tog ett glas apelsin juice, Mikael kom in och berättade att nu var hans båda ögon infekterade. Sten sade att: I morgon mellan 8 – 12 skall du åka till denna doktor, det var han som opererade mina ögon och han talar bra engelska.

Mikael försvann ut igen, kom snart tillbaka med sin flickvän… Jag började känna av min feber. Vi tackade för oss och gick upp på rummet. 8:45 låg jag nedbäddad och Tuk sade god natt, hade ganska hög feber… Vi skulle höras till lunch i morgon, hoppas jag mår bättre då.

Vaknade pigg, febern borta, duschade och gick ner till frukostmatsalen, på väg ner hejdade jag en av kvinnorna i städpatrullen. Jag visade henna alla myror jag har i mitt rum, hon förstod att jag vill att hon skulle spraya mot dem…

Jag drog ut på frukosten så att de skulle hinna fixa rummet under tiden… Jag talde med Tuk efter att ha sänt ett godmorgon sms till henne. Tillbaka på rummet var allt städat, bäddat och myr fritt, skönt… men det luktade inte gott…

Jag valde att gå ner till lobbyn istället, kollade om jag fått några mail, sedan beställde jag en kopp kaffe och började skriva ifatt i dag boken, låg några dar efter…Klockan är nu 13:00… undrar när Tuk dyker upp…

Mikael kom förbi ett tag. Han talade om att han varit hos doktorn på morgonen, han hade fått två olika vätskor att spruta in i ögonen + medicin att äta. Han skulle sedan, efter att ha tagit en kopp kaffe utefter gatan, ta sig ett dopp i poolen. Vet inte än om jag hänger på, lite sugen är jag… Sten och Noi kom just in i matsalen, idag är deras butik stängd, de behöver ha lite ledigt… Ännu en Micke bor här på hotellet, denne Micke kom just in och satte på den stora TV:n som finnes i matsalen… Tennis… Australian open… En Thailändska kom och talade med nyss nämnda Micke, kanske hans fru/flickvän… Har suttit här nu… ett bra tag… hoppas Tuk kommer snart, men samtidigt så förstår jag att hon måste lägga tid med sin familj också, handlas, tvättas, strykas, pratas, det är ju trots allt jag som tar upp hennes tid då hon inte är på jobbet, hon behöver egen tid med sin familj också.

Under veckorna får hon inte så mycket gjort... Tuk kom ca: 13:45, vi flyttade till Sten och Nois bord och beställde vår lunch. Tuk tog ris och stekta räkor. Jag tog fläskottlett igen, men den förra jag åt var bättre… Efter en trevlig lunch tillsammans med Sten och Noi, gick vi upp på rummet och relaxade till ca: 17:30.

Åkte först förbi hemma hos hennes hus, Tuk gick in och hämtade min tvätt hon tvättat, sedan for vi till ett parkområde där massor med människor var ute och rörde på sig, joggade, stod och stretchade, eller var med i en aerobics grupp. Tuk och jag gick omkring och kollade i ungefär en halvtimme, därefter tillbaks till hotellet. Bilen parkerades och vi gick över gatan till det stället Tuk menat att vi skulle äta idag. Tuk beställde en kryddstark rätt, till mig beställde hon platta nudlar, grönsaker och bitar av fläskkött, allt detta i en sås… smakade bra..! Vi passerade en fruktförsäljare där vi köpte desserten.

Tillbaka på rummet åt vi efterrätten och diskuterade om oss, om vår situation… klockan var nog 22:00 innan hon gick hem till sig...

Fortsättning följer…

Härlig berättelse Väntar med nöje till fortsättningen kommer

Forts 5

Måndag, veckorna går väldigt fort. Idag, efter de vanliga morgonrutinerna och en stunds ”relaxing”, gick jag ner till ”Klang Plaza2”. Jag var på jakt efter en handduk av ”rätt” storlek. Handduken var ämnad till min historia, eller den historia jag skulle dra för Tuk senare på kvällen.

Jag hade tidigare visat henne ungefär vilken storlek jag var ute efter. Tuk hade tagit med sig en, men jag var inte riktigt nöjd med den. Hittar jag ingen annan storlek lånar jag hennes…

Jag fann två avdelningar som sålde handdukar, inga av de som fanns där passade i storlek… så jag lade ner jakten och bestämde mig för att använda Tuks.

Tillbaka gick jag på en parallell gata söder om ”hotell gatan”, jag gick ända upp till den stora trafikljusreglerade korsning man ”alltid” får vänta i… korsade ett par gator och vände tillbaka mot hotellet, men innan så stannade jag till på Stens och Nois Pizza Shop och åt lunch. Jag valde spagetti även idag, läste ”Bangkok Post” skrev några rader i dagboken.

Mikael kom in och var hungrig även han. En ny servitris kom in, det var nog den Sten talat om… kunde ingen Engelska.

Den jag beställt av kunde i alla fall förstå vad jag ville ha från menyn. Då hon skulle byta bordduken efter att ha dukat av Mikaels bord skrek hon till…

En kackerlacka ramlade ner på golvet. Hon sprang iväg och kom tillbaka med något som såg ut som ett tennisracket och lade över kackerlackan.

Mikael kollade på handtaget… slog om en liten kontakt och det knastrade till och blixtrade runt kackerlackan. ”Tennisracketen” var alltså menad till att ta kål på insekter med…

Väldigt effektivt också…

Mikael berättade att han bytt hotell, ett kvarter iväg från ”mitt” hotell. Var tillbaka på rummet vid 14:30 tiden, slappade, läste. Tuk ringde strax innan 18:00 och jag började gå mot hennes hus, vi skulle äta mat där ikväll.

Mindre än 15 minuter senare har jag mött henne en bit ifrån hennes hus på trottoaren, vi gick sista biten tillsammans. Hon berättade att hennes bror just fick sitt hår friserat i den frisör salong alldeles intill ingången till ”Hennes” gränd.

Vi kollade in där, men det gick inte att avgöra om den man som just då var under behandling var hennes bror. Vi fortsatte in i gränden. Jag hälsade på hennes far och på Kai, sedan satte vi oss till bords. Maten smakade utmärkt, som den alltid gjort hos henne. Brodern kom snart han också, men han skulle inget äta.

Tuk fixade kaffe och apelsin efter maten. Tryckande fuktig värme denna kväll… Vi gjorde oss klara att gå till bilen, då det kom ett antal regndroppar. Tuk hade tidigare på kvällen, innan vi ätit, talat om regn. Nu började det alltså… Vi gick till bilen, blev bara lite våta, inget häftigt regn.

Då vi parkerat vid hotellet hade det slutat.

Vi kom upp på rummet. Det var tänkt att jag, en eftermiddag eller så, skulle följa med till hennes skola.

Jag skulle presentera mig, kanske höra vad, eller om, de visste om Sverige. Jag hade även tänkt dra min historia… Den med kycklingen… Det var därför jag behövde låna en handduk av lämplig storlek. Jag hade lovat Tuk att jag skulle berätta den historien ikväll för henne. Hon var naturligtvis ivrig att få höra vad det hela handlade om, hon var lite undrande till vad jag skulle med handduken till…

Så jag berättade historien om Fru X… Tuk tyckte, efter att ha hört mig dra historien, att det skulle funka att berätta den för hennes elever, och där de inte förstår skulle hon översätta. Lite nervöst blir det nog…

Vi gjorde lite planering och räkning den återstående tiden denna kväll, ska ju checka ut på fredag, så det är en del pengar att betala, för henne att ta ut från banken. Har även bestämt mig för att beställa glasögon… Så imorgon kväll åker vi till optikern och gör undersökningen. Efter att Tuk gått, ca: 21:45, så tog jag min medicin och en yoghurt.

Jag sov riktigt gott natten som varit, vaknade endast två gånger… frukost, sedan slappa på rummet, gick till Stens och ”lunchade”. Tuk kom ca:16:30, vi gick omgående ner till hennes bil och styrde mot optikern… Tuk hade ringt innan, han skulle vara tillbaka efter 17:00, så vi gjorde som förra gången, vi parkerade vid posten och gick till Klang Plaza2 och handlade lite grejor…

17:20 var vi i glasögon affären… efter mycket provande och undersökande så hade jag till slut bestämt bågar och betalat 4000 Baht i deposit avg. Vi började båda två bli väldigt hungriga. Tuk ringde Kai och sade att vi var på väg nu.

Tuk parkerade bilen och vi gick tillsammans in till hennes hem. Efter att ha hälsat på fadern och Kai, de båda satt även de och åt. Förresten… då vi nästan var framme vid Tuks hus sade Tuk att: Där sitter min syster... hon hade nickat mot sina grannar... Vi gick dit och hälsade på de alla som satt där. Trevligt att träffa hennes syster… hon har liksom inte synts till tidigare…

Vi satte oss och åt av det framdukade, stekta fisk kakor och kokta ägg och en blandning av grönsaker och bitar av fläsk.

På klang Plaza2 hade jag köpt en korkskruv, den använde vi till den vin flaska Tuk fått då hon var i Australien… Ett vitt vin, ganska torrt, inte riktigt i min smak, men ok efter att varit uppslaget ett tag.

Vi avslutade kvällen omkring 22:00, sade god natt på hotellets parkeringsplats.

Jag gick upp och förberedde mig att sova. Skulle just till att släcka lampan då den interna hotell telefonen ringde… Det var första gången jag hört den ringa… Skulle jag svara?? Jag tog luren och sade ett tveksamt ”Hallå”. Det var Sten, han lät lite onykter… han önskade sällskap vid poolkanten kunde inte sova, sade han… Nej... sade jag, jag skall just släcka lampan. Efter att ha lagt på luren och funderat en stund… Så beslutade jag mig för att ändå gå ner och hålla honom sällskap en stund. Klockan var ca: 23:00 då jag steg ur hissen och gick mot poolen.

Jag såg inte Sten någonstans... runt polen var tre grupperingar, två sällskap, blandade kön, samt ett bord med, som det såg ut, ”lätta” damer. Bordet närmast mig, till höger, där jag stod var tomt. Det stod ett ölglas och det låg cigaretter samt tändare och en hotell nyckel… Sedan upptäckte jag Sten... han stod framme vid karaoke maskinen med en mikrofon i sin hand. Sten började sjunga ”Are you lonesome tonight”.

Jag tror att han en gång i tiden har kunnat sjunga riktigt bra, nu räckte inte rösten riktigt till, sen var han ju inte direkt riktigt nykter… Han sjöng ännu en gammal slagdänga, minns inte vilken… Jag frågade servitrisen om det här var Stens bord och pekade på bordet med ölglaset och cigaretterna… ”Ja, det är det” ok, jag satte mig där. Servitrisen kom genast fram och frågade om jag ville ha något att dricka, nej tack sade jag… jag väntar en stund.

Sten frågade samma sak då han snart nog kom och satte sig på den tomma stolen framför mig. Jag sade nej tack till honom också. Han behövde någon som bara lyssnade på honom, så en timme senare och en Pepsi-burk, så sade vi god natt igen. Jag somnade omgående då jag mötte kudden…

Frukosten denna morgon var något stökigare än vad de brukar vara. För ett par dagar sedan så kom det en busslass med, förmodar jag, utbytes studenter. Från olika länder. Jag var lite senare än vad jag brukar, kanske att jag var nere runt 09:15.

Varmvattnet saknades förresten då jag tog min morgondusch. Det kom fler ungdomar efter mig, insläntrandes som ungdomar gör… Bakom mig hördes en hög stämma som uppmanade all ungdomarna att omgående infinna sig i den närliggande lokalen. Svagt muttrande och svagt protesterande så avbröt de sin frukost, några hade ännu inte börjat på sin, och försvann in i rummet. Några kom senare och försvann försynt in de också…

Tystnaden sänkte sig i matsalen och jag avnjöt min frukost i lugn och ro. Innan jag var riktigt klar kom Mikael och frågade om jag ville simma.

Ok, det ville jag gärna, idag skulle det bli av, han skulle bara gå till sitt hotell först. Jag håller koll, sade jag, ser jag dig i poolen kommer jag ner… Jag gick upp på rummet och klarade av morgon bestyren… läste lite och höll utkik.

Då jag såg att han hade kommit drog jag på mig badbyxor och de andra kläderna ovanpå och gick ner till honom. Jag drog av mig skjorta och långbyxor och gick in i den bakomvarande duschen, sköljde av mig och klev i poolen.

Väldigt skönt att känna det svala vattnet… och att få simma… Väldigt länge sedan kände jag… Två andra killar dök upp, en var från Torsby, Värmland, den andra var från Norge, men de ville inte simma nu sa de. Tittade upp och såg att Sten stod och kollade på oss som simmade. Vi skrek till honom att han skulle komma ner och simma han också… Ok sade han, ska bara duscha först…

Ett tag senare så skrek han att varmvattnet inte funkade, det kommer bara någon brun sörja, men jag kommer ner i alla fall… Han satte sig vid poolkanten i skuggan och beställde sandwich och öl. Jag och Mikael simmade vidare… Jag var nog i poolen en timme. Sedan satte vi oss vid Stens bord och drack var sin kopp kaffe.

Noi kom även hon. Då jag började få ”myror” i kroppen av att bara sitta och slöa sade jag hej till alla och förpassade mig upp till rummet. Duschade kallt för att bli av med klor lukten från pool vattnet, läste i min bok ”Släktband”.

Lunchen idag åts inne på Sten och Nois Pizza Shop, spagetti carbonara igen. Jag läste Bangkok Post och en liten lokal tidning, tvåspråkig, Korat Post. I Korat Post stod adressen till Nois kompis restaurang, den med mexikanskt utbud. Tillbaka på rummet slappade jag med min bok resten av eftermiddagen. Tuk ringde runt 17:30 och sade att hon blir lite sen…

Tjugo över sex knackade hon på dörren, jag avslutade just en yoghurt. Vi skyndade iväg, vi bestämde oss för Pizza Shop igen.

Tuk läste om ”Big Chili”, som den mexikanska restaurangen hette. Vi skulle prova den någon kväll. Tuk skrev upp telefon numret för att kunna ringa och fråga var det låg någonstans. Vi gick tillbaka till hotellet för att planera inför torsdagen. Vi gick till resebyrån för att försöka köpa bussbiljetter, men det var stängt för tillfället. 21:45 sade vi god natt till varandra då hon åkte iväg från parkeringen.

Denna morgon var det mycket lugnt i matsalen. Ungdomarna var troligtvis ”utcheckade”. Endast ett fåtal bord var ”besatta”. Då jag stod och väntade på mina rostade brödskivor kom Mikael och frågade om jag ville simma idag också.

Jag åt min frukost vid hans bord och förklarade att inte idag… Idag skall jag besöka Tuk’ skola. Jag hade en del att förbereda. Så jag tackade nej till hans fråga om simning. Vi satt och snackade en stund innan han gick sin väg.

Själv tog jag det lugnt, satt kvar och läppjade på mitt kaffe. Tillbaka på rummet gick jag igenom vad/hur jag skulle säga till Tuks elever. Det var allt lite nervöst, fast egentligen behövdes det inte alls. Eleverna var 13-14 år och de märker inte om jag är nervös eller inte, det är bara jag själv som tror det.

Läste lite ytterligare… Tuk ringde strax efter att jag intagit min Yoghurt och sade att hon stod utanför hotellet och väntade. Vi var snart på väg mot hennes skola… Phuuu vad varmt det var denna dag, jag blev genast fuktig av svett… AC’n i hennes bil är ju ur funktion för tillfället, och så här mitt på dagen är det i dag 34 grader.

Ca: 12:05 var vi vid hennes skola.

Massor av elever, i skoluniform, olika för olika klasser/årgångar. Det är m.a.o. lätt att känna igen ”sina” elever. Tuk parkerade inne på en av gatorna inne på skolområdet. Vi gick in i ”hennes” skolbyggnad, upp en trappa, och in i ett stort rum med flera skrivbord. Tuks kollegor höll också till här inne.

Vi pratade en stund, satt i den blå soffa som fanns där, strax var det dags för lektionen att börja…

Tuk tog mig med två trapper upp ytterligare och förbi 2-3 klassrum. Det klassrum vi kom fram till var ännu inte fullt. Det saknades elever fortfarande, vi väntade utanför… Tuk bad en elev att gå efter mikrofon och högtalare. Något som jag fann MYCKET störande var alla flygplan som hela tiden flög över skolområdet på låg höjd.

Området låg precis intill ett militärt flygfält och flygplan lyfte och landade hela tiden, kom över skolområdet med ett väldigt dån, som gjorde all konversation omöjlig under 10 – 30 sekunder.

Alla eleverna var snart samlade, tittade på mig och Tuk, fnittrade och skrattade. Mikrofon och högtalare var snart inkopplade och Tuk tog mikrofonen och började prata, hon presenterade mig och jag steg in framför eleverna.

Tuk stod och översatte de meningar de inte förstod av det som jag sade. Men de förstod en hel del, det var härliga ungar.

Jag berättade min historia, och då jag avslutat och avlägsnat mig ut ur klassrummet, fortsatte Tuk lektionen. Jag gick ner och väntade i den ”Blå Soffan” på att hon skulle bli klar. Ett par, tre, av hennes kollegor kom in och hälsade och pratade en stund med mig, de var nyfikna på vad jag var för en typ, naturligtvis…

Tuk kom snart ner igen, sen var det dags för nästa klass… vi hade kanske 10 minuter innan den började… Ytterligare en av hennes kollegor kom och hälsade, samt den kvinna som var med förra gången, hon som hade sin son med sig till Phimai. Hon kom med en förpackning jordgubbar. Jag hälsade och tackade så mycket. Nej!!! Nu går jag händelserna i förväg… Hon kom ju inte förrän senare, efter nästa lektion...

Vi gick alltså till nästa lektion, en trappa, två trappor igen, men en annan sal den här gången. Första lektionen jag var med på var eleverna klädda i röda skoluniformer, här var de klädda i vit överdel och mörkblå kjol eller grå byxor.

Även här tog det en liten stund innan alla hade samlats… Mikrofonen kopplades in igen och Tuk gjorde sin presentation av vem jag var och var jag kom ifrån. Jag berättade min historia och Tuk översatte där det behövdes… Inte så ofta, dessa elever var bättre (äldre) på att förstå Engelska. Då ”Lady X” fått tillbaka sin kyckling var det allmän frågestund ett tag.

Flertalet av eleverna ställde frågor, om Sverige, om mig själv, vad jag jobbade med, om jag hade någon flickvän etc. Då frågorna började sina sade jag ”Hejdå” till klassen och gick ner till den blå soffan igen.

Det var då jag fick jordgubbarna…

Tuk kom snart nog och förklarade att hon nu skulle på ett möte, ca: en timme. Det är ok sade jag, ”jag har mycket att skriva i dagboken. Så... jag satt och skrev, tog några klunkar vatten och mumsade jordgubbar. Timmen gick snart och Tuk kom tillbaka. Vi gick en kort tur i området, vi besökte sjukstugan, talade med några av kvinnorna där (kollegor till Tuk).

Sedan gick vi förbi en liten ”shop” där elever kunde köpa bl.a. pennor, papper… Vi tittade in i biblioteket, och matsalen där eleverna åt sin medhavda eller köpta mat. Fick även se där de mindre eleverna åt, deras mat lagades även där bakom matsalen.

Föräldrarna betalade 1900Bath per termin för detta.

Vi åkte hiss upp i ett annat högt stort hus, många våningar. Den våningen vi gick av på var den ”Engelska våningen”… Tuk tog med mig till ett rum där det satt 5 – 6 kvinnor och arbetade, med allt administrativa som finns på en så stor skola.

Mycket skratt och fnitter igen, en av kvinnorna satte fram en stol mitt på golvet. Sätt dig här, sade hon, prata med oss… sedan de andra runt omkring, de också, snacka om att man blev utfrågad…

Men det var ganska kul också. Sedan gick vi vidare, förbi ett antal klassrum. Här var det äldre elever som undervisades. Tuk visade mig andra ämnes salarna också… intressant… men med flygplanen dånande hela tiden med jämna mellanrum…

Hissen ned igen och iväg till bilen. Tuk visade var de skulle ta emot Thailands prinsessa senare i februari, hon skulle komma och inviga den stora byggnaden, så förberedelserna var i full gång. Vi bestämde att vi skulle betala bussbiljetterna, sedan skulle Tuk åka hem till sig för att sedan återkomma så att vi kunde äta middag.

Sagt och gjort, biljetter inhandlades och Tuk körde iväg. Jag gick upp på rummet och tog en dusch, läste i min bok… Omkring 18:45 ringde Tuk och sade att nu var hon på väg, jag gick ner och mötte henne. Denna kväll skulle vi prova ett nytt ställe.

Direkt utanför hotellet till vänster fanns en liten nyöppnad, fräsch restaurang. Dit gick vi. Maten var jättegod, Tuk beställde stekt kyckling filé och jag tog fläskotlett. Till detta valde jag pommes frites (Tuk också), där var även färsk kokt majs och gröna ärter. Före varmrätten blev vi serverade en liten tallrik sallad. Jag drack en stor flaska Chang och Tuk en frukt juice. Efter middagen gick vi upp på rummet mitt och planerade inför resan till Songklha i morgon. Tuk åkte ca: 21:45…

I dag skulle jag checka ut… ja, bara över helgen. Så efter frukosten packade jag mina saker, allt jag kunde, min tvätt hade inte kommit ännu. Jag gick ner till lobbyn och talade om att jag skulle checka ut före 12 idag, men att jag skulle komma tillbaka på måndag eftermiddag, då vill jag ha ett rum igen.

Jag frågade även var min tvätt var. Kvinnan bakom disken vände sig om och från golvet tog hon en plastpåse med min tvätt. 120Bath, tack sade jag och gick upp till mitt rum igen och packade resten. Jag hörde att städerskorna var utanför… hörde även att Sten pratade med dem. Jag öppnade dörren och hejade på honom, gav honom boken ”Släktband” jag läst färdigt.

Han bad mig komma in, ok, en stund, sade jag. Jag talade om att jag och Tuk skulle bort över helgen.

Efter en halvtimme var jag tillbaka på rummet, avslutade allt jag skulle och gick sedan ner och checkade ut, 11400Bath-10% = 10800Bath fick jag betala för 19 dagar, ca: 2000SEK.

Jag satte mig ute i lobbyn i den soffa som finns där och började skriva i dagboken… efter en kvart kom jag på att jag glömt den plastpåse i kylen med de grejer som Tuk köpt för att jag skall ha någt att äta/dricka. Jag gick bort till damerna bakom disken och talade om som det var… Jag hade glömt en påse i kylen… kunde jag få springa upp och hämta den?.. Jag fick rums nyckeln igen och ”hissade” upp. Rumsdörren stod på vid gavel, sängkläder och handdukar borta… så även påsen i kylen.

Jag gick ner och lämnade in nyckeln, satte mig och fortsatte skriva… Ja… får skylla mig själv… men samtidigt så är det ok… det var så lite i den. Städpatrullen fick något gott… Tuk ringde och sade att hon kommer snart.

Tjugo minuter senare rullade hon in framför trappan… Jag sprang ut med min ryggsäck till henne, den skulle förvaras i faderns hus medans vi var i södern… Då hon åkt gick jag till hotellets restaurang och drack kaffe. Mikael satt vid polen med ett par killar, Irländare… Jag gick tillbaka till mitt kaffe. Efter ett tag kom Mikael och satte sig hos mig, Irländarna sade hejdå och gick.

Klockan var lunchtid, så Mikael beställde mat, vi pratade tills det att Tuk kom i en Tuk-tuk. Jag sade hejdå till honom och sprang ut till den väntande Tuk-tuken.

Tuk-tuken tog oss till den ”gamla” busstationen. Vi hade tur… bussen gick nästan på minuten vi kom dit, endast tre – fyra minuters väntan… sedan var vi på väg mot Bangkok… och flygplatsen.

Bussresan tog ca: tre timmar. Samma resa skall jag göra själv då jag skall åka hen den 8 februari… Tuk visade mig var jag skulle gå av och hur jag skulle gå in… men nu fortsatte vi till en annan terminal, terminalen för inrikes flyg.

En lång promenad tog oss dit, som väl var behövde vi inte gå så lång sträcka utomhus i värmen, utan vi kunde ta oss fram i luftkonditionerade korridorer… Vi fick veta att vi kunde checka in väskan 17:45, så vi hade lite tid på oss. Vi gick och åt…

Säkerhetskontroll av väskan och incheckning var snart avklarat. Vi gick och drack kaffe och Tuk tog chokladglass. Efter glass och kaffe gick vi till ”gaten”. Men innan dess var det ytterligare en säkerhets kontroll.

Allt bagage skulle ”lysas” och själva skulle vi gå igenom metalldetektorn, det pep naturligtvis då jag passerade…

Nycklarna, de små till väsk-hänglåset, gjorde att det pep. Innanför var det inte långt till ”vår” gate 62. Vår väntan blev lång… planet försenat, vi kom iväg en timme senare än utsatt tid… Flygningen tog endast en dryg timme. Landningen i Hat Yai gick bra, smidigt att lämna planet, väskan kom nästan omgående, sedan började Tuk och jag gå mot utgången… Spännande att se om några släktingar står där och väntar…

Fortsättning följer…

Forts 6

Jo då, ett par i trettioårsåldern, med en son i sexårsåldern, kom emot oss. Vi hälsade, trevliga människor, och gick ut mot deras bil. Mannen är kirurg och kvinnan sjuksköterska, men för närvarande är hon hemma med sonen. Kvinnan är fasterns dotter. I bilen fick jag frågan om vi var hungriga… Ja, det var vi, men endast på något lätt… Vi stannande och gick till en restaurang som låg i ett gathörn. Vi åt lite ”lätt”. Thai soppa, ris, omelett, grönsaker m.m., det smakade bra. Hemma hos dem fick jag en soffa tilldelad mig att sova på, den stod i sonens rum. Tuk fick en säng i ett rum på övre våningen. Duschade snabbt och gick och lade oss…

Ca: 07:30 var det dags att stiga upp och ta en snabbdusch och en kopp te, grabben skulle iväg på en engelskundervisning. Vid 9-tiden… så han försvann han… tillsammans med mamman som skjutsade i väg honom till den privata skolan. Ram kom lite senare, även en yngre man, ca: 30 år var i sällskap med henne.

Det var en kusin till Tuk som hon inte sett sedan sin moders begravning. Han jobbade med att montera starkströmsledningar, matarledningar. Han skulle vara vår chaufför under den här helgen. Frukost skulle vi äta ute någonstans.

Mannen i huset hade även en läkarpraktik som han skötte under de helger och kvällar han inte var på sjukhuset. Då modern kommit tillbaka åkte hon och fastern, Tuk och jag, till ett ställe för att äta frukost. Vid restaurangen beställde de, och vi åt av hjärtats lust.

Mammans telefon ringde… det var sonens lärare som ringde och sade att det var något problem med sonen…

Vi avslutade frukosten och for iväg till ett varuhus. Högst upp fanns den privata språkskolan sonen gick i. Vi gick in och såg grabben springa omkring därinne själv...

Vi gick till hans klassrum och frågade läraren då hon kom, vad det var för problem. Hon förklarade att första lektionen gick allt väldigt bra, han var duktig och följde med bra under lektionen. Men efter första rasten blev han som förbytt, han ville inte längre vara med inne i lektions salen tillsammans med de andra 6 – 8 ungarna, och den tid han var med var han inte stilla, satt gärna under bordet.

Vi försökte tala med honom ett tag, sedan följde mamman med honom till klassen…

Snart nog kom även fadern och försökte prata med grabben. Bortåt 11-tiden hade de gett upp, vi åkte tillbaka till deras hus via ett fruktinköp.

Efter att vi packat in våra saker i bilen åkte vi till ett berg där det fanns ett tempel, kinesisk Buddha, en stor stående Buddha som blickade ut över staden, han syntes på långt håll. Imponerande att se…

Vi lämnade berget och åkte till ett hus fastern ägde i närheten. Huset lät hon en familj bo i mot att de skötte om det, stor trädgård, gräsmatta, höga träd, fint.

Där skildes vi åt. Dottern med familj åkte tillbaks till sitt. Vi andra, fastern, chauffören, Tuk och jag åkte mot Songklha. Här nere i södern var allt mycket grönare än i den nordligare delen jag varit tidigare. Vi blev medtagna på en rundtur i Songklha.

Tuk och jag blev avsläppta vid havsstranden, fastern och kusinen skulle friseras… Vattnet var varmt, skiftade lite i grönt. Vi tog en rejäl promenad just i kanten till havet.

Vi såg fiskare ute på stranden som jobbade med sina nät.

Ett annat gäng västerlänningar var där också. Så småningom vände vi tillbaka samma väg som vi gått.

Då vi återvänt till den plats på stranden där vi börjat vår promenad såg vi att några män drog in ett nät. Vi stod kvar och kollade om de skulle få något… ingen stor fångst… kanske femton stycken. Vi gick upp på ”strandpromenaden” istället, där var det fullt av människor som spenderade dagens sista ljusa timme med att slöa och njuta i kvällsvärmen.

Det fanns även några som idkade botten mete, men de fick inget så länge vi tittade… Med jämna mellanrum smattrade det av fyrverkeri smatterband… vi såg även att på vissa av båtarna utanför smattrade det också.

Det stod en staty och blickade ut över vattnet… vi gick dit och kollade, det var en staty av en herre som välsignade fiskarna på sin väg ut till havs, så att det må gå dem väl och få mycket fisk.

Smällandet med smatterbanden var alltså en hyllning till honom.

Fastern och vår chaufför kom efter att vi sett solnedgången, vi hoppade in i bilen och åkte till en restaurang där vi avnjöt middagen den kvällen.

Vi skulle sova i ett av de hus fastern och hennes make ägde, som för närvarande stod tomt, tidigare hade det bott några Österrikare där, de hade tydligen inte skött sig så bra…

Då vi kom dit satt en herre utanför och väntade, fasterns man… En solbränd äldre man som hälsade och ställde lite frågor, så även jag.

Hans Engelska var lite åt det ”Indiska” hållet… men fullt förståeligt. Vi gick in i huset... Det är ganska svårt att beskriva… men jag skall försöka…

Huset omgärdas av ett staket. Där det inte fanns staket, fanns en mur, nog 2,5 meter hög, kanske 3 meter.

På toppen av muren/staketet var glasbitar, vassa piggar och krokar påsvetsade. Grinden var fjärrmanövrerad och väldigt kraftig, full med vackra ornament. Det fanns plats för två bilar innanför grinden, samt även en smal remsa med gräs, där det växte några träd.

Platsen där man parkerade bilarna var belagd med sten plattor, sedan fanns även en plats till, under tak, som var belagd med klinkers.

Runt hela huset var stenbelagt, med marmor plattor, en smal slags trottoar.

Ingången, dörrarna till huset var av ett mörkt träslag, gick nästan åt det röda hållet, innerdörrar av myggnäts typ…

Entrén var belagd med marmor, likt en gång som sträckte sig till andra änden av rummet och slutade vid en trapp som gick både upp och neråt. På båda sidor om ”mittgången” var det upphöjda avdelningar, till vänster en typ tv-rum/avd, till höger en matplats. Ett vackert träräcke ut mot marmorgången, på båda sidor om en, med tre steg, trappa som gick upp till avdelningarna. Från matplatsen kunde man nå det intill liggande köket som hade fönster ut mot matplatsen.

Golvet på de båda avdelningarna var av samma mörka träslag som räcket och dörrarna, även trappan var av detta trädslag. Gick man nedåt några steg, kunde man, via de dörrar som fanns där, nå ett sovrum, ett duschrum/toa och en tvättstuga. Trappan upp slutade i en stor öppen ”hall” med ett sovrum till vänster, sedan en dörr till duschrum/toa.

Nästa dörr var även den till ett sovrum. Direkt till höger fanns en dörr till ett ”megastort” sovrum med egen toa med badrums del. Stod man med ryggen mot trappan ned såg man en dubbel dörr som ledde ut till en altan/balkong.

Alla golv var belagda med samma exklusiva mörka träslag, utom våtutrymmena förstås, där var det kakel och marmor som gällde.

Alla sovrummen var luftkonditionerade. Tuk och jag fick var sitt av de sovrummen till vänster och hennes kusin, vår chaufför, tog det sovrummet en trappa ner. Vi satt en stund utanför huset och pratade, sedan åkte fastern och hennes man hem till sig. Vi andra gick in och pratade ett slag, sedan duschning och god natt!

30/1

Vaknade runt halv åtta även denna morgon, sov förvånansvärt gott, fast det var på ett nytt ställe. En snabb dusch och ner till frukosten.

Fasterns make var på väg ut från huset, till sin lilla motorcykel, då jag sade god morgon till honom.

Vi hälsade och pratade en stund, han berättade att han varit och lämnat lite att äta till frukost, sedan for han iväg.

Vi började äta… halvvägs genom frukosten kom fastern, fullbelamrad med påsar, även hon hade köpt ”lite” till frukost… vad vi åt… vi blev garanterat mätta. Fasterns make kom tillbaka och anslöt en stund vid bordet. Då allt var undanstökat åkte vi iväg till fasterns hus med det vi inte orkat äta upp till frukosten.

Tuks faster och hennes man bor i ett stort hus, även detta inhägnat av ett högt järn staket med vassa piggar högst upp. Även denna grind är fjärrmanövrerad, liknade den till det hus vi sovit i.

Den här tomten är större, mer gräsmatta och träd. Då grinden har glidit åt sidanser man längst bort en yta under tak med plats för två bilar, sedan var det nog plats för tre bilar till utanför… fram emot grinden.

Huset har, tror jag, tre nivåer. Längst ner och längst in, om man använder ingången borta vid ”carporten” så kommer man in i en slags matplats, med köket avskilt, med en dörr till höger. Matplatsen var stor… en rad med skåp och hyllor täckte två av väggarna. Rakt fram fanns det fler dörrar, förmodligen till andra ”ekonomiutrymmen/toa, tvätt o.s.v. Ett par, tre trappsteg upp åt vänster inne i rummet ledde till en avsats som var början på en trapp uppåt till vänster, rakt fram ifrån avsatsen fanns ytterligare några trappsteg. Dessa ledde till ett stort vardagsrum, med soffgrupp, bokhylla. (full med en massa fina spritsorter, presenter förmodar jag, en del mycket gamla)

Till vänster, dubbeldörrar som ledde ut till den från utsidan så pampiga entrén. Ett stort parti av väggen bakom soffan var täckt av ett mycket vackert fönster.

Tog man trappan upp till övervåningen slutade den i en stor hall med ett antal dörrar runt väggarna, sovrum och badrum, jag tror tre sovrum… Då vi var klara åkte vi iväg till en ”morgonmarknad”. Tuk och jag blev avsläppta för att kunna shoppa lite, lite fler saker att packa ner… till de hemma i Sverige. Efter shoppingrundan plockades vi upp av de andra och åkte en tur runt Songklha.

Meningen var att vi skulle invänta dottern med familj. Vi tog det lugnt, stannade vid ett ställe och drack lite coca-cola, sedan gick vi bort till en staty av en sjöjungfru. Enligt sägnen så, om man rör vid statyn så var man tvungen att återvända till Songklha…

Tuk köpte några souvenirer till sina vänner. Jag fick en jag också. Vi gick tillbaka till bilen där vår chaufför satt och läste tidningen.

Klockan började närma sig lunchtid och vi körde mot restaurangen där vi skulle möta fasterns dotter med familj… På en smal gata fann vi en parkeringsplats. Vi hade stannat vid ett slags bageri/konditori. Fastern kände personerna där inne. Tuk och jag satte oss att vänta utanför. fastern gick över gatan till den restaurang som fanns där, fixade bord… Sedan ropade hon till oss att komma och ta plats… välbesökt restaurang.

Vi drack iste och åt sallad i väntan på de andra. De kom efter ca: 10 minuter. Vi beställde, eller rättare sagt, de beställde. Jag bara väntade… Som vanligt smakade allt mycket gott, jag tog inte av de allra mest chili starka man kunde välja…

Det kommer alltid in flera olika sorters såser till maten, riktigt starka, och hela skalan ner till de sötsura och salta dip såserna. Då vi lunchat färdigt packade vi in oss i bilarna och for gemensamt till ett högt berg intill havet i Songklha.

Fortsättning följer…

Forts 7

För att komma upp till toppen fanns en ”hiss” på räls omkring 200 meter snett uppåt. På toppen fanns Buddha statyer och en fyr.

Utsikten var enastående, man såg ut över havet, stranden, staden, runt om hela berget.. en fantastisk syn. Stranden där Tuk och jag gått kvällen innan syntes långt ner…. Skyltar talade om för besökarna att vara försiktiga med aporna. Vi såg inga apor, vi tog trappor ner till en avsats ca: tjugo meter ner…

Tuk såg dem först….en apa, två, fler, jag vet inte riktigt hur många som fanns där i träden. Tuk höll i sin hand en förpackning med torkade bananer, ett slags godis vi andra blivit bjudna på. En apa såg att hon höll något i sin hand och hoppade fram till oss… Tuk slängde iväg förpackningen till apan, som snappade åt sig den med en gång och hoppade iväg till ett träd en bit ifrån oss. Och började smaska… gott tyckte den…

Vi återförenade oss med de andra. Jag tog en del kort här uppe, även på aporna.

Då vi tidigare stod i kö för att åka upp med ”hissen” blev vi alla fotograferade. Anledningen stod klar för oss då vi kom ner igen. Vi blev hänvisade en annan väg ut än den vi kom in.

Nu var vi tvungna att passera en souvenir shop, och där, på ett speciellt tillverkat ställ stod en massa små assietter med våra foton inlagda. Jag köpte det på mig åt Tuk och det på Tuk åt mig själv. Nästa stop var vid det hus vi övernattat i.

Fasterns make var där och väntade på oss. Vi tog våra saker, pratade ganska länge, sedan tog vi farväl till maken som skulle städa det sista efter oss. Han verkade tycka om mig, han sade att jag skulle skaffa hus istället för min lägenhet.

Han såg fram emot att besöka oss i Sverige. Vi backade ut ur den smala gränden och åkte mot Hat Yai. Vi skulle sova där i natt, för att komma iväg tidigt till flygplatsen i morgon. Vi tillbringade några timmar hemma hos dem. Vi såg finalen i tennisen, Australienska… Ryssen vann. Efter match bollen åkte vi ut för att äta middag. Det var ganska långt till den restaurang vi skulle till. Men det var det värt. Maten var kanon god, det var en restaurang som specialiserat sig på ”Seafood”. Den hade nog 30 bord, med plats för 6 personer vid varje. På varje bord fanns en stor rund glasskiva som kunde roteras, så att det blev betydligt lättare att smaka av alla läckerheterna.

Ljudnivån var hög och borden fullsatta. Jag tog ett par kort på det bord vi satt vid. Länge satt vi och åt och pratade, hade det väldigt trevligt. Väl tillbaka i deras hus förberedde vi säng gåendet… efter duschen såg jag färdigt en tv film…

Vaknade omkring sjutiden… I dag skulle vi åka tillbaka till Korat. Vi klarade av frukost och farväl till vår värd, sonen blev ivägskjutsad till skolan, fadern var tvungen att gå till sitt jobb, han återkom bara en kort stund för att säga hejdå.

Han hoppades att nästa gång vi sågs kanske var i Sverige… vem vet??

Vi kom iväg 09:00, jag, Tuk, fastern och hennes dotter. Vi hade en hel del mer med oss från Songklha än vi hade haft då vi kom. Tuk hade fått en hel del kläder och matvaror. En hel kartong med söta, goda apelsiner. Även jag hade av Ram fått en slags båt, svårt att beskriva den, måste ses, tar väl ett kort på den sedan.

Vi stegade in på flygplatsen vid 09:30, sade farväl till fastern och hennes dotter. Säkerhetskontroll och incheckning var snabbt avklarade, sedan den andra personliga kollen innan vi gick till vår gate.

Vi fick vänta en dryg timme, den spenderade vi på att äta apelsin, jag drack en kopp kaffe och skrev i dagboken. Planet kom iväg på utsatt tid, flygningen skulle ta en timme och tio minuter. Tuk slumrade under flygningen, själv skrev jag i dagboken en stund. Vi landade fem minuter efter utsatt tid.

Letade upp en bagage vagn och tog oss den långa promenaden tillbaka till terminalen där vi visste det fanns en ”Burger King”. Det var ju lunchtid så nu skulle vi ha den hamburgare vi letat efter förra gången…

Tuk valde en fiskburgare, jag en dubbelburgare. Vi tog det lugnt och tog god tid på oss. Mätta och belåtna letade vi upp en Taxi utanför. Vi fann en av de Blå-Röda…

200 Bath för att ta oss till busstationen, helt ok. Färden varade i kanske 20 minuter. Tuk visade våra biljetter i luckan och vi fick våra platser. Bussen gick ca: tio minuter senare. Nästa fyra timmar senare gick vi av på busstationen i Korat. En Tuk-tuk till hotellet med mig, sedan fortsatte Tuk hem till sig.

Tuk skulle återkomma senare för att vi tillsammans skulle äta en lättare middag. Tuk ringde ca: 19:50 och sade att hon var på parkeringen. Jag skyndade ner för att möta henne. Vi gick omgående till Pizza Shop för att få oss något i magen. Ganska mycket folk på trottoaren utanför, ett par av borden inne var upptagna. Tuk valde kyckling och ris, jag spagetti och en Singha. Tuk en juice.

Vi pratade några ord med Sten och Noi. Sten presenterade mig för en annan svensk, Axel, en man som sedan två år bodde i Thailand. Han hade börjat tillverka släpkärror, bil kärror, bar kärror, ja… det som kunderna ville ha… Han hade några stora förfrågningar på gång, kontrakt, om han nu skulle få dem… intressant… han hade sett detsamma som jag, nästan inte en bil med dragkrok, nästan ingen som drog en vagn efter bilen. I gengäld finns det hur mycket pickupper istället. (kanske mer praktiskt i den täta trafik som är här)Vi betalade och tackade för oss. Klockan hade hunnit bli 20:45 och Tuk skulle upp och jobba i morgon, så vi hade endast en kort stund innan hon skulle gå…

Passerade hennes bil för att ta med min väska hon haft hos sig under tiden vi var i södern. Vi sorterade och lade undan det som Tuk haft i min väska. Jag började översätta det jag skrivit i dagboken för henne… då ringde hennes telefon... väldigt kort samtal… det syntes på henne att hon blivit orolig…

Det var hennes granne som ringde och sade att Kai var på sjukhuset och att hon måste komma med en gång. Jag följde henne ner till bilen och fick henne att lova att ringa… antingen ikväll eller direkt i morgon bitti och tala om hur det hela avlöpt. Tuk svarade att hon skulle ringa ikväll. Jag kände mig väldigt onyttig… jag älskar henne och vill gärna hjälpa till, men vad kunde jag göra…

Tuk sade att troligtvis måste hon ringa och försöka få tag på en ersättare för Kai... Sent senare denna kväll ringde Tuk och förklarade att hon inte skulle jobba imorgon, hon var tvungen att fixa en ersättare för Kai. En hel del att fixa… vi sade god natt…

Rummet jag fick den här gången var betydligt varmare än det förra… Kanske för att badrummet låg utåt i det här rummet och ett fönster som täcktes endast av ett myggnät, vilket gjorde att all den varma luften utanför kom in i badrummet, så att om man ville ha det kallt i hotellrummet var man tvungen att ha badrumsdörren stängd.

Sedan tror jag inte att luftkonditioneringen var like effektiv i det här rummet. Frukosten intog jag i en så gott som tom matsal. Jag sms’ade till Tuk och frågade hur det stod till. Hon ringde snart och förklarade att hon skulle träffa en ersättare för Kai idag och sedan även besöka Kai på sjukhuset.

Vi skulle träffas senare på eftermiddagen/kvällen. Mikael kom in och satte sig vid ett annat bord, där det satt en västerlänning med Thai-fru och två barn. Den mannen kom senare och presenterade sig och vi talades vid en stund. Även han var från norrland. Killen från Värmland kom och hälsade då vi stod och väntade på brödrosten, hans kompis var inte riktigt kry denna morgon (druckit för mycket).

Jag gick upp till mitt rum, värmlänningarna hade rummet intill mitt, Mikael stod i deras dörr, han hade köpt tre dosor snus av den yngsta av värmlänningarna. Jag gick in och borstade tänderna, slappade, skrev i dagboken. Städpatrullen kom och fixade rummet. Jag tog en rejäl promenad i dag, ca:2 timmar var jag ute i värmen och gick. Lunchen åt jag på hotellet, ris och fläsk, grönsaker, vatten och en liten Singha och kaffe. Mikael kom och pratade en stund. Han sade att han hade varit uppe redan klockan 6 och tränat, sprungit 6 km, i parken där Tuk och jag vandrat. Jag avslutade min lunch och gick upp på rummet. Tuk ringde ca:17:30 och sade att hon skulle kunna komma omkring 18:10, de hade ännu inte funnit någon ersättare för Kai. Då hon senare kom förklarade hon att Kais mor skulle komma i morgon. Tuk såg ganska stressad ut. Hon hade haft en ”busy” dag, ringde, väntade…

Nu skulle vi först till sjukhuset och besöka Kai och lämna några kläder. Sedan till optikern… Sjukhuset var samma som hennes far legat på. Vi åkte upp till fjärde våningen och letade reda på den sal där Kai låg. Hennes chef var också där. Vi hälsade, Tuk pratade ett tag, sedan tog vi hissen ner igen och vände nosen mot optikern. Han hade tidigare ringt och meddelat att mina glasögon kommit.

Efter några små justeringar så betalade jag och vi gick ut därifrån, nu skulle vi till den affären där Tuks syster köpt en silkes skjorta, den hade varit liten i storleken och vi hade bestämt att den skulle bytas mot en större. Förra gången vi var där hade hon sagt att de skulle sy upp en XXL åt mig och den skulle vara klar i dag. Men nej… ingen var klar... Efter mycket väljande och provande och letande och prutande så gick vi därifrån med två skjortor och två slipsar istället för den som varit för liten…

Tillbaka till hotellet. Tuk parkerade och vi gick över till andra sidan gatan, till en av de trottoarserveringarna som fanns där. Tuk beställde och snart så satt vi och åt en sen middag. Tuk hade berättat att i morgon så skulle Tuks mor komma till sjukhuset och besöka Kai. Tuk skulle ta med fadern till samma sjukhus för ett återbesök. Sedan skulle Kais mor följa med hem och vårda fadern tills Kai var frisk. Kai hade varit och blivit röntgad tidigare, väntade resultatet i morgon. På rummet översatte jag ett antal sidor i dagboken för Tuk… Klockan 22 skildes vi med ett god natt på parkeringen..

Då jag kom ner till frukosten idag satt Mikael redan där, så jag gjorde honom sällskap vid bordet. Han ville inte simma idag, han var rädd att hans ögoninfektion skulle bli värre. ”The Mall” hade bowlingbanor sade han.

32 stycken, vi kunde åka dit och spela en stund. Jättebra idé, så vid 10:10 var vi på väg på var sin mc-taxi… Vi hittade stället, men de öppnade inte förrän 12:00, så vi gick runt och kollade medan vi väntade, åt lite ris och kött, fikade. Vi köpte tre serier var 129Bath + vatten.

Det tog lite mer än en timme att spela färdigt. Tuk ringde och undrade hur jag hade det, hon var i sin skola, får väl höra sedan hur det gått med Kai, moder, fader m.m.…

Efter bowlandet gick jag tillbaka till hotellet och drack kaffe. Träffade tre andra svenskar som skulle på ett bröllop på fredag, ett bröllop som Noi och Sten skulle fixa maten till. Sedan upp på rummet för en snabb dusch och dagboks skriverier……

Jag gick ner till lobbyn omkring 17-tiden. Tuk ringer kanske snart, jag började läsa min bok igen, om Dalai Lama. Mycket folk i rörelse denna kväll, vid 18-tiden kom det en massa militärer och checkade in. Flera av dem bar på inplastade kartor, förmodligen har de varit ute på någon övning.

Fyrtiofem minuter senare kom en busslast kvinnor, alla med likadana t-shirts. Jag ringde Tuk vid 19-tiden och undrade hur det var, hur saker hade utvecklats under dagen. Tuk svarade att hon kommer snart, då får jag veta alltihop.

Då hon lite senare knackade mig på ryggen hade jag inte märkt att hon kommit, försjunken i min bok som jag var…….

Tuk berättade att hon hade åkt och jobbat, hennes bror och syster hade skött om fadern. Kais mor hade kommit på eftermiddagen, i morgon skulle även Kais fader komma och hjälpa till... Vi bestämde att det blir Pizza Shop ikväll till middag. Utanför restaurangen, jämte Pizza Shop, den Lybiern ägde, satt en f.d. kollega till Tuk tillsammans med en Engelsman, hennes make. Vi hälsade och sedan in till Pizza Shop och beställde. Ikväll provade vi stekt potatis, fiskpinnar, mimosasallad. Det smakade mycket bra, vi tog bara en portion, som vi delade på, precis lagom vid den här tiden på kvällen.

Just i kväll var det massor med folk i restaurangen, även utanför.. Sten och Noi var mycket stressade. Vi gick ut, mätta och nöjda. Det andra paret hade just fått sin mat och skulle till att äta. Vi talade några ord till dem igen innan vi gick tillbaka till hotellet. Tuk berättade att imorgon skulle hon komma vid 18-tiden och vid 18:30 skulle två av hennes kollegor komma och tillsammans skulle vi äta middag i hotellets matsal. Sedan, på fredagen, så var det bestämt att vi skulle hem till en annan av hennes kollegor och äta med hennes familj.

Lördag kvällen var eventuellt bokad hos Moos familj för middag, beroende om hon blivit fri från sin feber eller ej. På rummet åt vi var sin apelsin och jag läste vidare i min dagbok för Tuk. Det var nästan så att Tuk somnade, hon verkade ganska så utpumpad efter en dag i skolan och hinna med en del annat och även hinna med att träffa mig en stund innan läggdags… Klockan 22 sade vi god natt och hon åkte hem till sig..

Denna morgon var de andra lik i många avseenden, frukosten var kanske lite annorlunda.

Jag pratade med en svensk som skulle gifta sig på lördagen med sin Thailändska flickvän och hennes två barn. I går kväll hade de varit ute och firat. Mikael hade varit med även han, han kom även han för att intaga frukost.

Tydligen hade den blivande maken blivit lurad av en Tuk-tuk förare, istället för att betala 50Bath, så betalade han med en 500 sedel, då han insett sitt misstag var det för sent, Tuk-tuk föraren smet iväg just då han skulle till att stoppa honom. Så det gäller att kolla vad man lämnar över för sedlar…

Både Mikael och Ulf, som den blivande maken heter, hade inte kommit hem förrän vid 4-tiden i morse, så de var ganska slitna. Jag hade bestämt mig för en promenad idag igen, ner till andra änden av city och sedan tillbaka igen.

Klockan var ca: 10:15 då jag stängde igen dörren till mitt rum. Jag kände i mina fickor som jag brukade, rumsnyckeln!!!.

Jag hade låst in min rumsnyckel… ok… det skulle väl ske någon gång… Då jag passerade receptionen talade jag om att min rumsnyckel var inlåst… ok… hon skulle fixa det med chefen för städerskorna. Får väl se sen om min nyckel finns där sen då jag vill ha den igen. I dag är det mycket varmt ute, solen stark och lite vind.

Blev genast svettig då jag börjat gå… Jag gick ända ner till I Yara hotell (där jag bodde förra gången) innan jag vände tillbaka på en parallellgata. Jag tog den gata som ”KlangPlaza2” låg på. Då jag kommit nästan fram till plaza2 hittade jag en bänk under ett träd som skuggade bänken, jag hade utsikt över vattnet.

Där satt jag och svalkade mig med vatten och skrev i dagboken. I kanalen en bit längre bort badade några pojkar i vattnet, mitt i centrum av Korat. Vattnet framför mig var fullt av småfisk. En man kom och bugade framför mig med handflatorna ihop och sade något jag inte förstod. Jag frågade om han kunde Engelska… ingen reaktion, han reste sig och tog fram något ur sina fickor…

En klocka… som han höll fram alldeles intill min egen, den jag fått av Tuk. Han skrattade och jag skrattade… sedan började jag skriva i min bok igen och mannen drog sig undan. Efter ett tag kom det ännu en man bugandes med händerna ihop framför ansiktet, men den här mannen hade ett mynt som skymtade mellan hans fingrar. Denna man kunde ingen Engelska heller då jag frågade, han sade bara... Ok… och gick sin väg. Jag var just på väg att packa ner min skrivbok då en liten pojke kommer fram, med skjorta och tjock skinnjacka i värmen. Han frågade något på Thai som jag inte förstod, han kunde ingen Engelska han heller. Jag reste mig och sade ..Sorry, don’t understand, och gick därifrån.

Väl tillbaka i hotellets matsal åt jag en lätt lunch och drack en kopp kaffe + två flaskor vatten. Jag vilade en stund på rummet och duschade inför kvällens middag med Tuks kollegor. 18:15 ringde Tuk och sade att hon kommer om fem minuter.

Då hon kommit och vi var överens om min klädsel gick vi ner för att möta hennes vänner. Vi behövde inte vänta länge förrän den första kom. Hon var geografilärare. Nummer två var Engelsk lärare, som var gift med en Belgare. Även hon skulle sluta jobba samma tidpunkt som Tuk. Då skulle hon flytta till Europa och sin make. Nu då vi alla var samlade gick vi till den lilla restaurangen precis utanför hotellet till vänster… Thaimat beställdes och intogs under trevlig konversation.

En hel del frågor om mig och Sverige. Jag tror att vi all var nöjda med middagen, en trevlig kväll. Vid ca:20:15 bröt vi upp och kollegorna åkte hem till sig. Tuk och jag sade god natt vid 22:15-tiden.

Vid frukosten dagen efter träffade jag Mikael igen. Det blev bestämt att vi skulle simma, så vid 11 tiden simmade vi fram och tillbaka i poolen.

Efter ett tag kom det ett par fransmän med Thai flickvänner och simmade också, endast männen simmade. Ännu ett västerländskt par kom till poolkanten, lät som svenskar, men var inte riktigt säker… Efter att ha simmat en dryg timma gick vi in till våra respektive hotell rum och duschade av oss klor vattnet, sedan var det bestämt at lunchen skulle ätas utanför hotellet, ca: 30 meter bort på trottoaren som låg där. Samma ställe som Tuk och jag provat en gång.

Mikael beställde kyckling, ris, stekt ägg, vatten. Mycket mat, 45 Bath och jättegott. Kaffe på maten tog vi i hotellets matsal. Mikael försvann ut till Internetdatorerna, jag skrev i dagboken, nu skall jag gå upp på rummet och vila….

Tuk ringde och sade att hon var på ingång, Ok Jag väntar på dig sade jag. Klockan var omkr. 17:30. Kort tid därefter knackade hon på dörren. Hon förklarade att hennes kollega hade ringt återbud, hon var tvungen att jobba, nåt möte eller något sådant. Tuk ville att vi skyndade oss till guldsmeden, de stängde 18:00, då var det bara att rusa iväg då… 17:45 åkte vi ut från parkeringen…. mycket trafik…. som tur var fanns det en ledig plats på gatan mittemot affären. Gallergrindarna var nerdragna men det var fortfarande folk kvar innanför. Tuk sade några ord och de nickade och öppnade för oss… Tuk ville så gärna köpa en ring till mig också, så att vi blev bevisligen förlovade på riktigt… Jag valde en slät ring, liknande den hon fått av mig, fast utan stenar. Ringen lades i en liten rund plast ask och plast asken lades i en liten rödpåse av tyg. Tuk stoppade ner den i sin väska. Sedan gick vi till ”Night Bazar” för att leta fler presenter. Det är inte så lätt…

Vi köpte apelsiner, jordgubbar och en annan slags frukt, stora klyftor, nog tre gånger så stora som apelsinklyftor och blekare i färgen. Vi passerade ett stånd där man plockat upp en del av sitt utbud. Tuk frågade om han hade några tändare... ja det hade han… kom tillbaka om en stund… så hinner jag plocka upp dem. Vi var dit nog två gånger innan han börjat med tändarna, tredje gången avbröt han det han höll på med och tog fram tändarna. Jag köpte två stycken. Vi köpte även en skarvsladd så att jag skulle kunna ladda mitt ”myggracket” i Sverige. Det var dags att äta middag… Jag föreslog ”Big Chili”, nu då vi fått kvällen för oss själva. Tuk körde oss dit. Även där kunde vi parkera på gatan utanför. Vi beställde vår mat… Det jag tog var en blandning av lite allt möjligt, en av sorterna var väldigt kryddstarkt så vi bytte lite, Tuk och jag. Menyn bestod av mexikanskt, Amerikanskt och Thailändskt. Maten smakade bra…

Jag tog några kort, även en av personalen tog på oss två. Tuk tog fram den röda påsen och satte ringen på mitt finger. Ett känslosamt ögonblick, jag älskar henne så mycket… och detta var ett ögonblick då det verkligen kändes. Nu var vi förlovade… Tillbaka på rummet översatte jag det jag skrivit i dagboken igen och vi planerade morgondagen.

Fortsättning följer…

Forts 8

Denna lördags morgon gjorde Tuk mig sällskap till frukost. Hon såg väldigt fräsch ut då hon kom till mitt rum och vi gemensamt gick ner i matsalen. Efter frukosten satte vi os i hennes Hyundai och åkte till en storköps marknad, liknande ”Willys” i Sverige. Jag tror det var ”Macro” det hette. Här hittade vi faktiskt en skuggig plats att ställa bilen på, det var redan mycket varmt denna förmiddag. Oj vad stort det var därinne…

Jag köpte två myggracketar ytterligare, tandpetare och en större väska, samt två skarvsladdar. (Ifall jag skulle skänka bort några av racketarna, så var det tvunget att gå att ladda dem). Ut till bilen igen och vi åkte till nästa ställe, ett ställe nära statyn av Jamo, där jag sett elefanter med tre huvuden… Tre av elefanterna med tre huvuden blev snart i min ägo, jag köpte även två silver armband. Till mig så köpte Tuk en avbild av Jamo statyn. Nu var det verkligen varmt… Tillbaks på hotellet bytte jag till bad-shorts och vi gick ner till poolen.

Jag simmade en stund innan vi beställde lunch, en lätt lunch, för omkring 17:00 så skulle vi äta middag med Moo, Tuks vän. Vi tog det lugnt under resten av eftermiddagen. Vid 17-tiden var vi nere på parkeringen och såg Moo komma in med sin mörka bil. Moo tog täten och ledde oss till den där parken, där vi promenerat tidigare, där halva Korat är ute och tränar om kvällarna.

En bra restaurang, med övervåning/terrass/altan. Därifrån hade man fin utsikt över parken/vattnet.

Maten smakade kanongott, tog några kort på utsikten och maten. Efter en trevlig middag åkte Moo till sitt, Tuk och jag tillbaka till hotellet, 22:20 sade vi god natt…

Denna söndags morgonen, den sista söndags morgonen för denna gång L, fick jag intaga min frukost själv. Tuk var tvungen att vara hemma hos sin far på morgonen. Alla de andra, brodern, systern, Kai, Kais mor var iväg till sina respektive vallokaler för att rösta. Denna söndag var nämligen valdag i Thailand. Tuk ringde vid 10:15 och sade att ”nu kommer jag snart” Jag gick ner och väntade på henne.

Då hon parkerat bilen gick vi till ”hennes” vallokal, en teknisk skola, ett fåtal kvarter ifrån hotellet. Det var inte så många människor där. Tuk hittade ”sin” kö. Det tog kanske en kvart för henne, sedan var det klart. Tuk frågade om jag fick ta några bilder, vakten sade nej… ok bara att acceptera… Men det var intressant att se hur det gick till, vi gör på liknande sätt...

Vi åkte ut på ett litet shopping center igen, köpte inget vad jag minns... Vi åt lunch uppe på Klang Plaza2. Sedan tillbringade vi några timmar tillsammans på rummet, provpackade, pratade, diskuterade framtiden… 17:00 gick vi ut till bilen igen och åkte till ”Night Bazar” för att köpa ett par tändare till. Tuk ville även att jag skulle prova en speciell frukträtt. Tuk köpte från en av försäljarna, Mango, sweet sticky rice och kokosmjölk. Det skulle vi prova senare på hotellet, som dessert efter middagen. Före middagen gick vi till Jamo och hedrade henne, samt delgav henne våra framtidsplaner och nuet, naturligtvis. En sak jag förundrades över var ljudet… ljudet av ja… jag vet inte vad... Tuk förklarade att det var insekter som lät som en massa syrsor fast ljudet var ”hårdare”, svårt att förklara… Skulle gärna vilja sett en sådan. Tuk sade att de var 3-4cm långa. Vi tog bilen till restaurangen.

Det var ”vår” restaurang, den vi var till första gången. Nu var det alltså fjärde… Lite vemodigt, ledsamt att mina dagar i Thailand är slut för denna gång. Jag älskar Tuk och kommer att sakna henne mycket. Samtidigt vet jag att tiden går fort, det är bara nu det känns lite tungt. Vi kommer att få vår tid tillsammans. Maten var naturligtvis god även denna gång, stora grillade räkor och Thaikyckling med cashewnötter, ris. Mangon smakade gott, riset, ihop med kokosmjölken, var en delikatess. Men oj… vad vi blev mätta… Denna sista hela dag tillsammans har varit underbar, lite vemodig dock. Vi har pratat massor och kommit varandra närmare, vilket gör att det blir svårare att åka. 22:30 denna söndags kväll sade vi god natt till varandra och Tuk åkte hem till sig…

Måndag morgon… Ovanligt mycket folk denna morgon i matsalen, och förvånansvärt mycket västerlänningar med Thai fruar. Som jag skrev i går så är det med blandade känslor jag sitter här, avskedets stund är nu bara 24 – 26 timmar borta. Den här perioden i Thailand har varit så olik den första… mycket mer känslor…

Jag har haft en bra, avkopplande semester, så gott som helt kopplat bort tankarna på jobbet. Men… naturligtvis dyker de upp nu, så här, då det närmar sig. Såg på Internet att det var -4 grader i min hemstad idag. Här ar det säkert +35 i skuggan. En stund efter frukosten försökte jag mig på att kolla mejlen igen… helt värdelös Internet förbindelse vid detta hotell… Eventuellt försöker jag på något annat ställe senare… Började skriva några sidor i dagboken uppe på rummet, men gick sedan ner till matsalen igen och fortsatte skriva med en kopp kaffe…

Nu ringer nog Tuk snart och talar om när och om vi kan träffas under hennes lunch. Vi skall se om de har ”påhängs-solglasögon” i den affär där jag köpte mina glasögon, om ej får jag kolla i Sverige. Tuk ringde och sade "kommer om tio minuter". Jag gick ut och väntade vid de stenmöbler som fanns strax nedanför hotell trappan. Snart nog kom hennes bil inrullandes och jag hoppade in i den varma kupén. Vi fann en parkeringsplats vid posthuset nära ”Klang2”. Optikern förklarade att han inte hade några påhängs-solglasögon till dessa bågarna. Ok, sade jag… Jag kollar i Sverige, där finns det olika att välja emellan…

På undervåningen i Klang Plaza2, där ”Supermarket” ligger, bredvid där finns även en restaurang. Tuk och jag gick ner dit för att äta lunch. I denna restaurang fanns det en massa ”bås”, avskilda från varandra med höga skärmväggar. Båsen var för fyra personer. På varje bord stod en värmeplatta med en karott på. Aha…. Lika som den vi åt på första gången jag var där, med Non… och Tuk på ”The Mall", tänkte jag…

Mycket riktigt, snart fick vi meny’n. Som bestod av ett antal fotografier på råvaror som man kunde beställa och koka vid bordet. Tuk och jag enades om ett antal av ingredienserna att lägga i det kokande vattnet. (Då vi satte oss vid ett bord kom en kvinna och hällde i het buljong/vatten och slog på en strömbrytare)

Vi fick det vi beställt och hällde i allt i grytan, fläskbitar, köttbullar, fiskbullar, grönsaker och svamp. Även var sitt ägg knäckte vi ner i grytan. Vi fick var sin skål med kryddig sås, samt en med soja sås. Det som är bra med detta är att man kan få kryddningen exakt så som man önskar… Vi åt oss rejält mätta… och jag drack en kopp kaffe efter. Klockan var ca: 13:20, vi avslutade och Tuk skjutsade mig hem igen, till hotellet.

Själv skulle hon börja undervisa igen klockan 14:00. Vi bestämde att jag skulle gå till hennes hus lagom till klockan sex i kväll, hon skulle ringa först…

Slappade resten av eftermiddagen och skrev i dagboken, gick igenom min packning. Tuk ringde 17:50 och då började jag gå till hennes hus. Det var varmt fortfarande så här dags, blev genast svettig. Tuk mätte mig strax utanför ”hennes” gränd. Alla grannarna satt ute hos den närmaste grannen, så Tuk manade på mig att gå dit och säga hej, den ena av kvinnorna sade att nästa gång jag kom så skulle jag ta med mig en kompis till henne.

Vi gick in till Tuks hus, hälsade på fadern som satt och åt, en kvinna i sextioårsåldern från Kais by hade kommit och var Kai behjälplig med att sköta fadern. Tuk förklarade för sin Far att vi kommer in och pratar då vi ätit färdigt. Tuk och jag åt en god middag, ris omelett och grönsaker, cashewnötter, trattkantareller, kött, ja en massa saker hopblandade, riktigt gott.

Vi smakade även på lite ”snacks” från Songklha. Friterade små fiskar, blandade med jordnötter… smaskens… Drack en kopp kaffe efter. Då ätandet var avslutat gick vi in till fadern igen, då var även Kai där, så jag hälsade på henne också. Vi började trevande tala med varandra, fadern och jag. Tuk tolkade… Det framkom att han förstod lite Engelska, för ibland nickade han då jag talade, som om han förstod. Tuks far hade inget att invända mot vårt giftermål. Han undrade när? Han önskade även att det skulle ske enligt alla gällande ritualer/rutiner. Vid några tillfällen fick jag faktiskt se ett leende riktat mot mig ifrån den 80-årige gamle mannen. Medan vi talade kunde jag i ögonvrån se de andra kvinnorna ibland vända sig emot oss, med öronen på helspänn….

Jag var mycket glad att detta samtal ägt rum, det kändes mycket bra att få sitta framför denne sjuke gamle man och ge honom en del svar på hans funderingar. Vi sade farväl till kvinnorna och fadern. (Kai påminde mig om att jag skulle försöka att finna en pojkvän även till henne) Då vi gick i den smala gränden ut mot gatan var jag medveten om att det kommer att dröja innan jag återser dessa människor.

Tuk och jag åt var sin glass som efterrätt då vi kom tillbaka till hotellet. Jordgubb för mig och choklad för henne…

Vi kände båda att det var de sista timmarna, sista kvällen tillsammans… Tillbaka på rummet kollade vi packning, åt upp sista frukten, pratade om en massa saker… det verkade finnas hur mycket som helst att tala om… men… tiden rinner iväg…

Klockan var omkring 23 då vi sade god natt till varandra på parkeringen. I morgon skall vi luncha tillsammans och Tuk tar mig till buss-stationen…

8/2. Natten var orolig och jag vaknade åtskilliga gånger, hade förmodligen ”resfeber”. Redan klockan åtta var jag ner i frukostmatsalen. Undrar hur länge det dröjer innan jag äter frukost här i Korat igen??…

Tillbaka på rummet och packade det sista, jag slappade tills klockan var tjugo i elva, då tyckte jag att det var dags att gå ner och checka ut… Det var snart gjort, ett par minuter bara…

Sedan gick jag till matsalen igen och drack en kopp kaffe till. Sade adjö till Jun, servitrisen som jag talat en del med. Det var meningen att Tuk skulle komma och hämta mig strax after elva tiden. Hon ringde tio över och sade att hon hade handlat apelsiner och två burkar Chang, var det något mer? Nej, det var tillräckligt. Jag avslutade skrivandet och betalade och gick ut för att vänta på Tuk. Då hon kom packade vi in sakerna hon köpt in i min väska, samt lade alla väskorna in i hennes bil.

Nu skulle sista lunchen för denna gång avnjutas hos Nois och Stens Pizza Shop, endast Noi var där då vi kom. Vi beställde och avnjöt maten. Det kändes egendomligt… nu var det dags… Vi diskuterade om vi skulle ta en Tuk-tuk till buss-stationen eller använda hennes bil…

Vi valde bilen, men hade stora problem med att bli av med den i närheten av buss-stationen. Tuk fann ett ställe… jag tog ut mina väskor och Tuk skulle till och låsa… Då en man med orange väst kom och sade åt henne att flytta bilen. Jag gick till bussarna och överlät åt Tuk att parkera någon annan stans. Fem-tio minuter senare kom hon tillbaka och vi köpte, Tuk köpte, biljett. Bussen skulle gå om tio minuter… Tuk talade med bussvärdinnan och föraren om att jag skulle gå av vid Don Muaeng flygplatsen. Platsen närmast fönstret bakom chauffören blev min. Tuk satt kvar några minuter…känslosamt ögonblick…

Vi sade farväl och på återseende… en snabb puss och sedan var hon på väg ut ur bussen. Vi vinkade åt varandra genom fönstret, tre minuter senare var jag på väg mot Bangkok… med stor saknad i mitt hjärta… Men vi skall ses igen… det tröstar en del… Bredvid mig satt en ung kille som började prata med en ganska bra Engelska. Han jobbade som programmerare i Bangkok och hade varit hemma hos sina föräldrar i Korat, nu skulle han tillbaka till jobb och flickvän. Bussresan gick väldigt bra, fort och utan problem. Kom fram till hållplatsen utanför flygplatsen en kvart i fyra på eftermiddagen. Jag hittade snart terminal 2 våning 3 där jag senare skulle checka in. Jag ringde Tuk och förklarade att allt var bra, var som det skulle och att jag älskar henne och saknar henne. Jag letade upp det ”Burger King” som Tuk och jag ätit på tidigare, då vi återkom ifrån Songklha. Käkade en rejäl hamburgare och skrev färdigt i dagboken ända hit… Ok… då börjar väntandet, mycket folk i rörelse, det märks att man är på en storflygplats.

De håller på och bygger en ännu större en bit utanför Bangkok, med större kapacitet både vad gäller passagerare och gods och antal landningar/starter. Skulle bli klar nästa år sägs det… Skall bli intressant att få se den… Jag gick en vända runt i ”Departure” hallen. Satte mig sedan och läste ett par kapitel i Dalai Lama boken. Klockan var ungefär sju då incheckningen till ”mitt” flygbolag började, det var snart avklarat, jag kom som nummer två vid disken. Sedan ut och betala den obligatoriska ”turistskatten” på 500Bath. Jag spenderade drygt tre timmar på att knalla runt inne bland alla taxfree shopperna, stannade vid ett tillfälle vid ett fik och drack en kopp kaffe och ringde upp hela telefonkortet till Tuk, vi pratade tills det bröts… Sedan ringde hon upp igen en stund för att kolla om det funkade att ringa upp… Jag passerade säkerhetskontroll nummer 2 vid 22-tiden, hade just gått igenom och kommit fram till gate51 som är ”min” Då ringde Tuk igen. Hon lät ganska trött, alla de andra sov, sade hon, förutom Kai och hon som kollade på Tv. Nu sitter jag och skriver dessa rader i det café som finns strax intill gaten. Jag har ätit en sockerdounut och druckit en kopp the, ganska mycket folk har samlats vid gate 51 nu och mer fylls på. Det är närmare hundra som väntar på samma plan som jag. Då jag gick och väntade på att tiden skulle gå, bland alla affärerna, köpte jag två, utav silke gjorda, toalettväskor eller sminkväskor, kanske skall ge dem till dottern, får väl se… klockan är nu 22:45...

Högtalar rösten sade att nu är ombordgåendet till min flight påbörjad, och klockan är bara fem i elva ännu.

Jag drar mig sakta bortåt gaten, väntar på att Tuk skall ringa innan jag går ombord… Men nej… de kallar på mig extra och säger åt mig att gå ombord… Ok stänger väl av telefonen då…

Då jag satt på min plats, ringer Tuk. Hon säger godnatt och önskar mig en ”nice” och ”safe journey”. Vi får höras mer i morgon. Klockan blir tio i tolv innan hjulen släpper taget från start banan i Bangkok. Med saknad ser jag ljusen bli mindre och mindre, för att snart helt försvinna…

En halv timma senare är vi alla i planet fullt upptagna med att äta en sen middag. Vi kan välja mellan kyckling eller fisk även på denna flight. Försöker sova… som tur är jag ensam, ingen sitter i stolen bredvid mig, så jag har på så sätt lite större och bekvämare än de andra. När denna mening skrivs har vi varit i luften ca: sju timmar, skall försöka slumra igen...

Vi landade i Wien på utsatt tid, faktiskt lite tidigare. Innan hade vi blivit serverade frukost, bröd, skinka (flera typer) the och kaffe. Efter att vi gått av planet fick vi som skulle vidare gå igenom två olika passkontroller. Jag letade mig till gate B. Det var bara att följa skyltarna, inga problem… Då jag kom till en port med dubbeldörrar var dessa låsta, bara att sitta och vänta, det är ju trots allt väldigt tidigt. Flera personer sitter nu och väntar på att få komma in igenom porten ”B24 – 43”, min gate är 39. Klockan är nu 05:45, lokal tid, och ett par anställda har visat sig, en kvinnlig och en manlig, kanske öppnas portarna klockan 06:00?? Jo… så var det. Prick klockan 06:00 kom det en herre och låste upp.

Vi alla gick igenom ytterligare en ”security check”. just nu, vid min gate, finns det bara en till herre, men det är ju en timme kvar… Kanske kommer det ytterligare anslutningsflyg och fyller på med fler resenärer. Det här är en så kallad ”bussgate”. En buss dyker upp så småningom och tar oss ut till planet på plattan. Den förra flygkaptenen hade sagt att det är -7 grader i Wien idag på morgonen.

Jag har ätit en av de apelsiner som Tuk inhandlade i går åt mig att ha här att äta i Wien… jättegoda och söta… Jag skickade ett sms till henne då jag kommit ur planet från Bangkok. Hon ringde tillbaka… kändes fint att höra hennes röst igen...

Planet till Arlanda lyfte på utsatt tid. Trots att jag fått en plats(enl. den i Bangkok som bokat) nära gången, alltså ej fönsterplats, så satt en filur på ”min” plats. Då jag frågade om han hade fönsterplats eller gångplats sade han bara att ”du måste ha fått fönsterplatsen”… Jag sade inget, satte mig vid fönstret. Då kom flygvärdinnan och sade att jag inte fick ha mitt hand baggage vid mina fötter, för att jag satt vid nödutgången. Sorry, sade jag… det hade jag inte sett…. Hon tog min väska och lade upp den på hyllan en bit längre bort. Då vi fick luft under vingarna insåg jag varför ”globetrottern” bredvid mig valt gången…

Det drog kallt som bara den från nödutgången. Jag fick lov att ta de gamla Aftonbladet och Expressen jag mottagit då jag klev ombord på planet. Jag lade en tidning på mitt ben, det närmast dörren, den andra satte jag vid min axel… Kaffet eller teet var gratis, ville man ha ytterligare att tugga på kostade det. Hade endast svenska pengar och de dög inte på denna flygningen…

Här var det euro som gällde… Flygningen hem gick bra, snabbare än beräknat... bra… men då jag återfått mina väskor på baggagebandet såg jag att min nya väska, den jag köpt i Thailand, den var hjulen trasiga på… skithjul!!...

Efter en kaffe och macka gick jag ner till spåret och tog Arlanda expressen till Stockholms central. Där fick jag se att jag var tvungen att vänta till 11:55 innan mitt tåg mot hemstaden gick. Det blev en kaffe och macka till… Nu sitter jag i alla fall på tåget… på väg hem igen... Cirkeln är sluten…

///Thure

Mycket bra story! Kul att läsa.

Tackar för mycket bra bild berättelse

härlig berättelse, speciellt med alla detaljer. Jag gillar särskilt att du alltid har koll på vad du åt till lunch / middag o vad du drack till.

Fin tråd!

Hoppas det kommer en fortsättning

Först främst ett mycket bra berättelse då den handlar mycket om Korat, känner igen mig i dom flesta bilderna.

Kan bara tala om att jämte Pizza shop där den norska libe.. hade sin restaurang är idag en klädesaffär, har set Noi handla där några gånger då man har suttit på Pizza Shop.

Broskan

Nä tror inte att pizza Shop är till salu har inte hört nåt om det, men dom har fixat en ny hemsida fast den är seg.

http://www.pizzashopkorat.com/

Läs gärna mer här

http://korat.forum24.se/korat-about22.html

Mvh

Nerike

Tack alla MPR'are för era uppmuntrande kommentarer.

Javisst...kommer det en fortsättniing, jobbar på den...

Tills dess...

Mvh

///Thure

Tack för att du delar med dig.Mycket intressant läsning.

Känner igen mig på en del av bilderna,särskilt Sri pattana.

Ser fram emot en fortsättning.

M.v.h Trajja