Januari 2005
Nu var det dags för min andra resa till Thailand, en sedan länge efterlängtad resa.
Natten till lördagen den 8 januari sov jag oroligt. Vaknade och somnade om vartannat. Vid ett tillfälle vaknade jag av att jag haft en otäck dröm. Vet inte riktigt i vilken miljö jag befann mig i men plötsligt hade jag en stor otäck spindel på vänster öga. Bak kroppen var stor som en tennisboll och lika korthårig, hel läskig. Då den bet mig i ögat tog jag upp handen för att ta bort den, då bet den mig i handen, då vaknade jag, alldeles uppskrämd, var tvungen att kolla på handen… inget bett…
Förmiddagen gick ganska snabbt, talade med Tuk nästan hela tiden, till och från. Min väska var i stort sett färdigpackad, kompletterade bara lite med sakerna från badrummet, och kepsen… Jag har sedan första besöket i Thailand varit förälskad i Tuk, en Thailändska som jag först lärde känna genom ICQ.
Hon var min ”värd” under första besöket och vi båda fann varandra efter den gången. Nu är hon en stor del av mitt liv. Vi talas vid nästan varje dag via PC’n eller sms, eller telefon. Tuk kommer att möta mig på Bangkoks flygplats på söndag eftermiddag…
Strax efter lunch kom min son och ringde på dörren, jag hade tidigare ringt honom och frågat om han kunde skjutsa mig till järnvägsstationen. Jag visade honom vad(och hur) som skulle vattnas då jag är borta. I dag är det sonens födelsedag. Han blir 21 år i dag… tiden går. I dag var 7 grader varmt, småregn och blåsigt. Tågresan till Arlanda tog ca: 2 timmar. Efter att ha lämnat in mina ”vinterkläder” i förvaringen tog jag mig till restaurangen för att äta lunch/middag.
Ringde till Tuk och förklarade att allt var ok. Böjde mig ner för att ta bort en irriterande sten i min högra sko… Då knakade det misstänkt i det pengabälte jag hade i midjan… Efter att jag checkat in min väska så besökte jag toan, såg att det som knakat var mitt Visa kort!! Tre bitar av mitt kort låg i sitt fack i bältet... Förbaskat ..!!!
Ringde till min dotter som hjälpte mig med telefon nummer till banken, ringde deras ”service linje”, fick till svar att jag skulle, då jag behövde pengar, ringa igen detta nummer, då skulle de skicka pengar och använda sig av ”Western Union Money Transfer”. Ok, vi gör väl så då… Har nu gått igenom säkerhetskollen och sitter i ett fik och skriver, har avslutat en kopp kaffe och är inne på min första öl. Klockan är 17:18.
Mitt plan går inte förrän 20:20, så ett par timmar till går det innan det är dags. Denna gång åker jag till Wien först och därifrån till Bangkok. Från Wien lyfter planet 23:15 i kväll och sedan landar jag i Bangkok 15:20 lokal tid söndag.
Nu är det ”bara” en timme kvar till take off, jag sitter helt ensam vid gaten och väntar, får väl anta att det kommer fler om ett tag. Väldigt lite folk i rörelse. Taxfree shopparna är tomma på kunder. Själv har jag inhandlat en burk gelé hallon, lika den jag gav Tuk förra gången. Vet inte om jag skall handla något mer… Har 360 kronor kvar i svenska pengar, kan vara bra att ha då man kommer hem igen... Antar att det serveras något på planet…
Nu kom det tre tysktalande och satte sig vid samma gate… det börjar röra på sig. Ska bli intressant att se Wiens flygplats, man är ju ingen ”globetrotter”, det är fortfarande spännande att se nya flygplatser…
Undrar hur mycket man måste flyga, eller hur många flygplatser man skall se, innan man blir utled på dem? Nu är det mindre än en halvtimme kvar. Skönt, väntan är snart över. Fler människor har samlats här vid gaten nu. Flera olika språk hör jag runt omkring mig, tyska, kinesiska, ryska (tror jag) åtminstånde sa de ”da” flera gånger. Det har kommit personal till gate disken.
Nyss kom det ett antal ”nylandade” resenärer in, så nu är det väl städning, påfyllning av bränsle och andra förråd, av planet som gäller innan vi får gå ombord.
Nu är vi i luften, skylten med säkerhets bältet är fortfarande tänd, ett litet plan, jag gissar ca: 80 passagerare, men helt ok. Jag har ingen vid platsen intill mig, så jag kan bre ut mig, skönt… Inget serveras visst på det här planet, det man vill ha får man köpa, enkel meny, kallt… mackor o dyl. Allt enligt infobladet i stolsryggen framför mig…
Dröm om min förvåning då värdinnorna plockar fram lite mat i alla fall… vi blev alla serverade stekt panerad kyckling (kall) och tomat, samt sallad och någon typ av potatisröra, och kaffe eller te. Naturligtvis fanns även spritdrycker.
Vi sänker oss sakta nedåt, förmodar att landningen närmar sig, kollar man ut ser man små byar och större områden upplysta av gatlyktor. Kabinpersonalen plockar ihop sitt, antar att ”Fasten Seatbelts” snart tänds…
Snabba puckar… Det var bara att följa skyltarna, gate A4 var mitt mål, stannade till på toan på vägen, sedan genom passkontroll och security check, handbaggaget klarade sig, men inte jag … fick ta av mig kavajen, fick tömma alla fickor, sedan efter två stopp i metall detektorn kom jag igenom. Raskt till planet och min plats. Vi lyfte omkring 23:25…..Nu var jag på väg…
På riktigt… 
Hur har natten varit? Ja… inte speciellt bra, har sovit väldigt lite, middagen vi blev bjudna på bestod av kyckling eller lax, jag valde laxen, den smakade utmärkt… Vi landade några minuter före utsatt tid.
Passkontroll och väskhämtning var snart avklarade. Gick sakta mot utgången, tänkte på Tuk… Såg inte till henne någon stans i den änden jag kom ut i… I den andra änden av hallen stod det massor med folk som väntade, drog mig sakta däråt. En del av de väntande hade lappar med namn på.
Då jag kommit in i den smala gången mellan de båda klungorna såg jag henne…
Underbart att se henne igen. Jag fick ett litet ”armband” av blommor som jag tog på mig.
En kvinna kom fram och började tala med oss. Hon ville sälja skjuts till dit vi skulle, ok… vi accepterade. 700 Bath för att ta oss till ”First House Hotel”(i en Volvo limo) hotellet hade jag bokat via Internet. Den kvinnliga föraren var skicklig på att köra i den intensiva Bangkok trafiken, men hon hade svårare att hitta… körde fel några gånger. Väl framme vid hotellet var vi snart inskrivna…
Rummet var ”så där”, för en natt fick det duga...
(Inget jag skulle rekommendera)
Tuk hade avtalat tid med Non att vi skulle ses vid 19-tiden, nu var klockan bara 17:00 så vi stegade ut i Bangkoks gatuliv. Hade tänkt köpa ett lokalt betalkort till telefonen, så att det blir billigare att hålla kontakten med varandra här i Thailand. 4 Bath i minuten (ca: 70 öre)
Ute på gatan kändes allt väldigt hemtamt, som om jag varit där i går…
Vi styrde kosan mot ”World Trade Market”. Där visste jag att det fanns betalkort, åtminstånde för ett år sedan… Vi gick runt först och letade själva ett tag.
Efter att Tuk frågat så var det snart fixat, nytt kort i mobilen och 350 Bath att ringa för… för detta betalade jag 599 Bath. Oj vad klockan hade gått fort... vi fick nästan skynda oss tillbaka till hotellet. Vi hann dit före 19. Tuk ringde Non och fick till svar att de var på väg... kul. Även den här föraren missade att köra in i gränden till hotellet, men tjugo över sju så kom Non och hans syster in i lobbyn. Non var sig lik, kanske något längre och kraftigare, men samma glada och positiva uppträdande som vi var vana vid.
Pratade faktiskt mer Engelska nu också. Även om han helst pratade genom Tuk. Non fick sina presenter och jag fick en av honom. Både Tuk och jag var mycket hungriga, så innan någon tid gått till spillo gick vi ut ur lobbyn till den minibuss som stod där… med chaufför och allt. Vi åkte till ”Siam Center”, ett stort komplex med massor av olika affärer, parkeringshuset var smockfullt. Till slut fick vi en plats… och gick in i varuhuset. Non visade vägen, han ledde oss alla upp till sjunde våningen. Restaurangerna där var många.
Non visade oss till en med Thaimat.
Det smakade kanongott, faktum är att jag beställde en omgång till, det var länge sedan jag ätit…
Efter maten strosade vi runt lite och kollade i butikerna.
Ca: 21:00 så klev vi ur bilen igen vid hotellet. Vi tog farväl av Non och hans syster, träffar dem säkert igen någon gång… Vi gick upp till rummet och ”toade”, jag bytte skor, sedan gick vi ut igen… Kvällen var varm, nästan het, massor av människor var ute på gatorna, kommersen i full gång längs trottoarerna. Jag hade lovat Tuk att vi skulle kolla om den där sierskan (som spått mig förra gången) fanns att finna den här gången, men nej, efter att ha kollat runt och sökt fanns hon inte, i alla fall inte där vi gått…
På vägen tillbaka till hotellet köpte Tuk oss var sin kokosnöt.
Kvinnan som sålde nötterna förvarade dem i en vagn med glas på sidorna (som ett stort akvarium) däri låg allehanda frukter omgärdade av iskross. Kvinnan plockade upp en kokosnöt och höll den i ena handen, med den andra lät hon den tunga kniven falla ner i ”toppen” på kokosnöten, kniven, som verkade rakbladsvass, sjönk ner, precis lagom långt ner i kokosnötens gröna skal.
Fyra gånger lät hon ”bilan” falla ner i skalet. Sedan bröt hon försiktigt med knivspetsen i den fyrkant hon huggit ut med kniven. Hon bröt bara så pass att ett sugrör gick att föra in i öppningen i toppen på nöten. Det hela placerades sedan i en plastpåse med handtag och överräcktes till oss, vätskan inne i nöten smakade riktigt gott. Tillbaka till hotellet var vi omkring 22:30, dödströtta, åtminstånde jag.
Efter en snabb dusch och ett smakprov på mitt medhavda egentillverkade rödvin slocknade jag direkt…
Natten förflöt fort, för fort, tyckte jag då klockan väckte mig/oss. Frukost och utcheckning var avklarat omkring 10:00.
(Detta hotell lär jag inte använda fler gånger)
Ute i gränden (Soi) så fick vi tag på en taxi som skulle ta oss till den svenska ambassaden. Vi fick åka runt en hel del, föraren frågade efter vägen ett par gånger… men fram kom vi... Tuk frågade efter vilken våning… 20 fick hon till svar. Upp till 20’de våningen, bara för att där få beskedet att vi var tvungna att åka ner för att hämta besöksbrickor. Såå… ner och sedan upp igen…
Efter en enkel koll i mina väskor släppte vakten förbi oss och vi steg in i ett litet väntrum. Där inne satt en fyra, fem stycken och väntade. Efter ca: 15 minuter, ingen annan verkade vilja gå fram till luckan, då… gick vi fram. Kvinnan bakom glaset såg ”svensk” ut, talade en utmärkt thailändska, så Tuk kunde få svar på sina frågor, och även jag naturligtvis. Vad vi ville veta var vad som behövdes för att gifta oss och för Tuk att komma till Sverige. Men jag tror att det vi fick reda på bara gällde vad som krävdes för att gifta sig sedan tillkommer proceduren att ta Tuk till Sverige, så att hon kan jobba och bo där… Nästa mål var en av busstationerna i Bangkok… för att därifrån ta en buss till Korat. Föraren av taxin ville absolut själv köra oss till Korat. För endast 2000 Bath skulle han köra oss dit. (Bussen kostade lite över 300) Taxi föraren från flygplatsen erbjöd sig även hon, men hon ville ha 3000… Vi sade nej båda gångerna... eller rättare sagt… Tuk sade nej båda gångerna.
Första gången jag tog bussen till jag tog Korat var jag själv, då blev jag anvisad en lucka och köpte biljetterna där. Nu då Tuk var med valde hon ett buss bolag som körde så gott som non-stop till Korat, vi stannade endast 2 gånger. Första resan jag gjorde själv stannade vi säkert uppemot 15 gånger. Kanske fler…
Vi kom iväg ca: 11:30 i en bekväm buss med tyg säten och AC, plus en bussvärdinna som försåg oss med ett litet bakverk och läsk och vatten. Resan gick bra, bussen var halvsatt och sval, många scenarier utanför kände jag faktiskt igen. Det kändes ”rätt” att vara på väg till Korat igen.
Strax före 15:00 var vi vid den ”gamla” busstationen i Korat. (Den som Tuk trodde jag skulle komma till första gången, och som hon väntade vid) En Tuk-tuk från busstationen tog oss till hotell ”Sri Pattana”. Checkade in och försökte sova en stund.
Utsikt över Korat från mitt rum på hotellet.
Det var bestämt att Tuk skulle komma och hämta mig ca: 19:00 på kvällen, hon ringde ca: 18:55 och sade att hon kommer on tio minuter. Jag tog mig ner i lobbyn och väntade där. Hennes lilla silverfärgade Hyundai dök snart nog upp vid ingången till hotellets parkering, jag hoppade in i bilen och vi åkte iväg. Först skulle vi åka förbi hennes hus, det som hon hyrde ut till två affärsidkare, en ”barber shop” och en ”laundry shop”.
Det låg på en liten sidogata strax intill det stora köpcentret ”The Mall”, ganska bra placering, kunde bli ngt… Det fanns ingen övervåning, Tuk berättade att grunden var förberedd för en våning till. Efter att ha visat mig huset åkte vi till ”vår restaurang”. Fortfarande var det massor med folk ute i den ljumma kvällen. Restaurangen vi skulle till var den som vi hade ätit i två gånger tidigare, första och sista kvällen förra visiten. Det samma skulle vi göra denna gången… Det mesta var sig likt därinne, ”vårt” bord var upptaget så vi valde ett bord i rummet bredvid, avskärmat med en glasvägg. I den avdelningen fick vi vara helt ensamma. Vi åt tre rätter, en slags friterade hamburgerliknande ”biffar” gjorda av fisk och räkor, verkligt delikata, en kötträtt, skivor av griskött på en bädd av grönsaker och en slags svamp, samt en thaisoppa.
Allt smakade ypperligt. Till detta drack Tuk en fruktdrink. Jag valde en Singha, efter maten en kopp kaffe. Detta kostade 600 Bath (ca:120SEK) I Sverige hade jag haft stora problem med att finna en present till Tuk. Jag hade fastnat för en slät guldring med tre stenar nedsänkta i den. Ringen fick Tuk av mig under middagen… som hon skulle bära som en påminnelse om mina känslor för henna, men… den var alldeles för stor… alldeles för stor. Jag tror hon tyckte om den, sade att vi skulle gå till en guldsmed och förminska den så att den skulle passa ordentligt. Det märkliga i det hela var att hon visade mig sitt armband hon bar… Armbandet hade samma stil som ringen hon just fått, de matchade varandra nästan exakt... kul... Det tyckte nog även Tuk.
Tuk sade att hon tyvärr hade glömt sin present till mig, skulle jag kunna tänka mig att få den i morgon istället… Det började bli sent och Tuk skulle jobba i morgon. Tillbaka på hotellet fann vi, efter lite letande, en tom parkeringsplats. Tuk följde med upp på rummet och sade god natt, hon tog även med sig en av de små vinflaskor jag tagit med … Den skulle hon ge till sin chef, får väl höra i morgon om han tyckte om den… Strax efter 22 hade jag själv somnat… ovaggat, den första kvällen i Korat… igen…
Fortsättning följer…
