60 dagar i LOS.

Tänkte dela med mig lite text & bilder från förra sommarens resa.

Med Bangkok som bas blev det lite turer, både planerade och oplanerade till Yasotorn, Rayong, Koh Chang, Hua Hin, Koh Tao och Ban Phe + några till.

Avresa från Västerås med Swebus 08:55.

Framme på tok för tidigt, men ingen annan tur passade. Incheckning, taxfree, öl o macka sen var det äntligen dags.

Platserna 69 A och B långt bak. Som vanligt ingen sömn. Jag klarar aldrig att sova på nervägen. Hem går det bättre eftersom det oftast är nattflyg.

Så här glad är man på väg till LOS och 8 veckors semester!

Koll på utsikten.

Dag 2.

Framme på Suvvan!

Först till Thai air för att försöka omboka hemresebiljetten. Fyra veckor som var aktuellt när biljetten köptes blev plötsligt 8 efter ändrade arbetsvillkor

och vem tackar nej till 4 veckor till? Inte jag i alla fall. Nu var Thai Air inte villiga att ändra någonting alls så det blir att köpa en ny biljett! Surt!

Mot BKK med Taximeter. (Påkostat solskydd!)

Budda är med och håller koll!

Undrar hur stora dom där skyltarna är egentligen??

Framme vid hotellet. Förbokat och klart genom Agoda.

Hotellet ja. Vilket j….a lopphål! Efter en snabb titt in i rummet checkar vi ut igen. Rummet stank av mögel.

Hmmmm. Vi chansar att hotellet från förra resan har något ledigt.

Sagt o gjort. Ny taxi till Bangkok Loft Inn istället och två glada tjejer i receptionen som faktiskt kände igen oss från året innan, fixade ett rum på direkten.

En eloge till Bangkok Loft Inn. Otroligt bra service och jättetrevlig personal. Rent snyggt och billigt. 1200 bath dygnet ink. frukost är rätt OK.

Nära till Skytrain och gångavstånd till svärföräldrarna. Perfekt.

En snabb lunch på närmaste hak och frun fick äntligen sin hett efterlängtade Som Tam och någon nudelsallad som jag inte minns namnet på.

Tillbaka till hotellet för att sova ikapp lite innan kvällens besök hos svärföräldrarna.

Till Bukkalo och föräldrahemmet! Trångt, varmt och högljutt, men jag känner mig hemma här av någon konstig anledning.

Kabeldragning a la Thai! Fräser o gnistrar lite i regnet, men det fungerar för det mesta.

Det blev ett glatt välkomnande av familjen, men som vanligt lika sparsamt med fysisk beröring, trots att vi inte setts på ett halvår.

Kramas gör man ju inte så gärna, något som jag fortfarande finner lite ovant eftersom jag är precis tvärt om.

Lämnade lite presenter, godis, pepparkakor och lite annat smått o gott. En Single Malt till svärfar som jag självklart skall hjälpa honom med.

Sedan ut på restaurang med hela familjen. Det fick bli D´river of River nere vid Chao Praya floden. Shysst käk och rätt annorlunda interiör.

Trött och i otakt med klockan så det får bli tidig kväll.

Dag 3.

Spöregn! Avfärd med taxi till passmyndigheten. Frugans pass är bara giltigt ett år till och inför UT- ansökan är det bättre om det gäller längre än så.

Snabb hantering, hämta på onsdag och ute igen efter bara en halvtimme.

Promenad till Central Pin-Klao shoppingcenter. Jättestort, typ MBK, fast betydligt lugnare och lite bättre kvalitet på prylarna.

Handlade kläder, bokade tid hos tandläkar´n, käkade och shoppade igen. Frugan tog äntligen beslutet att

klippa av sig lite av det långa håret och få till en frisyr. Två timmar att fördriva på egen hand.

Kaffe, och sen till elektronikavdelningen. Vart annars? Kollade på ett nytt objektiv. Jag är sugen på ett 70-300 Tamron. 16000 ville de

ha, men jag skall försöka pruta ett tag till.

Frissan lyckades bra!

Äntligen ut från varuhuset med kassar, kassar och mera kassar + nya paraplyer.

Lugn kväll var det tänkt, men efter en stunds vila så blev det taxi till Silom och Patpong för att testa lite tankställen och strosa runt lite i. Alla erbjudanden

om Sexshower, filmer och vad de nu försökte locka oss med stod vi över. Vi ju nygifta o nykära så den typen av stimulans är inte det inte aktuellt med ännu ;-) Hemåt igen alltså.

Fortsättning följer...

Dag 4.

Sightseeing var det tänkt. Inga bestämda planer så vi tog Skytrain ner till Sathorn för att ta båten upp till Nonthaburi.

En timme på floden, 14 bath enkel resa! Billigare kan man nog inte färdas i den här stan.

Chao Praya floden, häftig, mäktig och full av kontraster.

Som vanligt ett skådespel.

Sjövärdig? Ja, i Thailand, inga problem.

Den här kåken var nog riktigt pampig en gång i tiden.

Som sagt, kontrasternas stad.

Extrapris på vit färg kanske?

Väl framme i Nonthaburi kollade vi in marknaden. Mest mat.

Hanteringen av färskvaror skulle nog få våra inspektörer där hemma att gå i spinn.

Ta i trä, men hitintills har jag inte varit magsjuk på Thailandsresor konstigt nog.

Friterat i alla varianter.

Charkdisken!

På vägen tillbaka passerades vi av den här "Sam lo tip". Mannen såg helt oberörd ut trots stekande hetta.

På tok för varmt för promenerande så vi tog båten tillbaka till BKK.

Här övas det för nåt kungligt firande.

Rama 8 bron? Tror jag .

Undrar vad han fick betala för den nummerplåten?

På nära håll ser kåken riktigt risig ut. Såg ut att vara obebodd.

Utanför Robinson på Bang Rak. Kommers överallt så snart det finns plats för ett bord.

Familjecykel.

Familjebilen.

Tillbaka till hotellet för en snabb dusch och sen till Thai-massage. Frugan känner sedan gammalt till ett ställe, Yoki Bodywork på Thaksin Road, där man får otroligt bra massage utan att bli misshandlad. Soft mijö, med svag musik och ett avslappnande tempo. Först blir man tvättad om fötterna, sen får man en uppsättning löst sittande kläder och två timmar senare är det över. Mjuk i kroppen och totalt avspänd betalar vi 750 bath för oss båda.

Nu kurrar det i magen så taxi till restaurang Yok Yor nere vid floden. Bra käk o hyfsade priser.

Hem för att sortera foton, maila, ringa vänner och kolla FaceBook. Tiden går fort och det är dags för sömn. I morgon är det tandläkare och hämta pass som gäller.

Fortsättning följer...

Ser ut som början till en väldigt bra reseberätterlse som jag med nöje kommer att följa.

Väldigt fina bilder och du kan konsten att berätta samtidigt.

Saknar redan fortsättningen

Trevlig reseberättelse, söt fru, ser fram emot fortsättningen

//bob

Tack så mycket. Jätte fina bilder.

[size=3]Del 3…. Vi stannar kvar i BKK [/size]

Efter frukost drog vi iväg för att fixa foton till UT ansökan och sedan till passmyndigheten för att hämta passet. Snabbt fixat och sedan en promenad till Central Plaza igen.

Tandläkaren ringde och hade fastnat i bilkö så hon skulle bli sen så vi fick strosa runt en timme tills hon dök upp. Jag lagade lite småskador som jag åstadkommit själv genom att borsta för hårt och fick stränga order om att inte ta i så förbannat i fortsättningen. Återbesök i morgon för lite blekning och byte av en missfärgad kompositlagning.

Lite slödag så vi åkte hem till svärmor Penprapa för att fixa till familjens PC och kopiera lite papper.

Åter till hotellet för att göra en sista genomgång av alla papper innan vi åker till Ambassaden i morgon.

Dags att träffa frugans gamla kompisar från universitetet så vi tog en taxi till andra sidan staden i värsta rusningstrafiken. 4-6 filer åt varje håll och i princip stillastående. Det tog över en timma att ta sig till restaurangen där vi skulle träffas.

Det var en restaurang i jätteformat! Waterside! Måste ha varit 100 servitriser som flängde runt. Hyfsat käk och ett liveband som spelade, som vanligt på tok för högt, men det gör man ju här. Helst skall det vara karaokee på full volym. Nåja, man får ta seden dit man kommer.

En av kompisarna hade lilla dottern med. Bara för dig att träna (?) sa min fru och lyfte resolut upp tösen i min famn. Hmmm, vad menar hon???

Uppe med tuppen 06:00. Vi tog oss snabbt till Ambassaden för att vara där innan alla andra. Allt gick som på räls och den 28 aug. skall hon kallas till intervju. Här borde jag ju kollat almanackan och sett att den 28/8 är en söndag men det missade vi tyvärr. (Mer om det senare)

Några vänner som vi skulle träffat ikväll lämnade återbud, så det blev en soft kväll istället.

Nästa dag skulle vi handla ryggsäckar och lite annat inför den fortsatta resan. Det fick alltså bli MBK idag. Frugans systerdotter som fyllde år hade blivit lovad en present så vi tog henne med så hon fick peka ut något lämpligt. Hon önskade sig en fiol ( jo det är faktiskt sant!), men med omtanke om föräldrarna så blev det en klocka isället.

Välsignade Skytrain! Snabbt och billigt.

Här saknas det inte kunder.

Pst! Kolla in farangen. Jobbig typ som prompt ska prova allt som ligger underst!

(Ja, ja, men inte mitt fel att ni alltid lägger XXL underst! )

Inköp av ryggsäckar. 2 st för 1500 bath är ju inte så tokigt. Ja och så en pike´ till så klart.

Födelsedagspresenten till systerdottern blev en klocka som hon fick välja själv.

Kollade även in en ny Seiko till mig själv men fick inte ner priset dit jag ville. Köpte den senare i Ban Phe för halva priset.

Sightseeing idag. Skytrain till Saladang station och sedan en promenad i Suan Lum parken.

Ett jättestort parkområde mitt i BKK med asfalterade gång o cykelvägar överallt. Ytterslingan är visst ung. 3 km lång.

Massor av fina växter, små dammar och gräsytor. En riktig Oas mitt i stan.

Här följer ett collage av naturens små underverk!

En skadad och skrämd liten stackare tittar oroligt på ……

….katten, som turligt nog sover djupt!

Efter en fikapaus åkte vi till Jatujak marknaden. Ett overkligt stort marknadsområde varav ung. hälften under tak.

Vi gick runt i två timmar och lyckades kanske beta av en 6:e del av området. Hysteriskt mycket folk och varmt så

det fick bli en extra stoooor öl till maten.

Hem till hotellet för en dusch och vilopaus. Svägerskans dotter var även lovad ett biobesök så vi stämde träff på The Mall, ett 5-vånings köpcenter med biografer högst upp. Harry Potter, senaste filmen på engelska med Thai text blev det. En häftig, fräsch biograf med supersköna stolar som gick att luta rejält bakåt.

Volymen nära det outhärdliga. Är tinnitus okänt i Thailand?

Fortsättning följer.

Del 4… Bangkok - Yasotorn

Vi fick byta hotell idag. Astera hotel på andra sidan floden fick duga för en natt. Tog rätt lång tid innan allt var på plats och vi hade checkat in.

Sedan tog vi oss med Skytrain o taxi till King Rama IX:s Trädgård eller vad man nu skall kalla denna jätteanläggning på nästan 1 km², med dammar, vattenkanaler, träd från världens alla hörn och massor med orkideer. Vi orkade inte gå runt hela anläggningen utan fick skippa ungefär hälften.

Synd, för det är väl värt att titta på.

Som vanligt åker vi Skytrain så snart det passar.

King Rama IX:s Trädgård.

Maffiga blad. Jämför med bath-mynten.

Här försökte jag fånga lite av ljusets skiftningar. Tycker den blev ganska bra om jag får skryta lite

”Dog Boa” säger min fru, om jag nu stavar rätt? betyder visst Lotusblomma. Så även frugans namn, Narin.

Hang Nok Ljong eller nåt sånt. (Låter i alla fall så när frun försöker lära mig.)

Håller in magen och gör mitt bästa för att se avspänd ut.

Taxi tillbaka till hotellet. Packa det som skulle med i ryggsäckarna och ta resväskorna till svärföräldrarna. Sen var det sen natt o dags för sömn.

I morgon åker vi till frugans hemby i Yasotorn.

Dags att resa vidare till hustruns hemby, Ban Hong Sen i Yasotorn. ISAN alltså!

Iväg till bussterminalen och ombord på en långfärdsbuss med två värdinnor och två chaffisar som turades om tre timmar åt gången.

Massage för ryggen i stolarna, fotstöd, tv-skärm, lunch, snacks, vatten och läsk. Allt detta för det facila priset av 400 bath för en 44 mil lång resa!!!!!

Backpacker för första gången. Ja, nån gång ska ju va den första och jag är ju faktiskt bara 61, så för gammal är jag väl inte (?) eller?

Alltid lika glad och positiv.

Framme i Khon Kaen tog vi in på hotell, Kaen Inn. 150:- för en natt inkl. frukost.

Vi hittade en fräsch Italiensk-Thai restaurang och fick riktigt gott käk och en stoooor isande kall Singha.

Sedan promenade vi runt en timme. I morgon blir det lokalbuss resterande 4 timmar till Loeng Noktha.

Bussen var inte allt för rasslig. Billig var den i alla fall.

Väl framme gick vi till hotellet och checkade in. Ryggsäcken är jä…..t tung. Orutinerad som man är packar man in på tok för mycket.

VIP sa dom om rummet när vi bokade! Jo tjena!, 15 år sen kanske. Kraven har nog höjts lite sen dess, fast för 500 bath natten är det inget man får klaga över.

Frugans kompis äger en restaurant i Loeng Noktha så vi tog oss dit för lite mat o dryck.

Skolskjuts thai style. Ingen tanke på säkerheten här inte.

Lokalbuss till Narins hemby Ban Hong Saeng, 2 mil härifrån. Vi hade tänkt hyra moppe, men sån fanns inte i den här lilla stan.

Narins moster skulle låna oss sin moped, men vi fick ta oss dit och hämta den såklart.

Bussen jobbade hårt i värmen och fick lite extra kylning med bakluckan öppen. Skönt att vägen var torr, för mer blankslitna däck än på den bussen går nog inte att hitta.

Från bussen till Narins hus är det en promenad på ung. 25 minuter genom en del av byn.

Snacka om att bli uttittad! En farang med ryggsäck här! Måste nog kommit vilse!

Fortsättning följer..

Hur får man en ny sida? Den här blir jobbig att öppna med alla bilder.

Vilken härlig resa du bjuder på !

Vilken härlig resa du bjuder på !

Tackar! Jätteskoj att så många hänger med.

//Lelle

Nice tråd.

Den följer jag gärna

kanon ös på bara ...å hoppas ni har det riktigt bra..

Detta er toppen

Del 5……Ban Hong Sen, Yasotorn

Isan! Vackert, lugnt och oooliiiiidligt varmt!

Den förste i byn att hälsa oss välkomna! Muu på dig!

Risfält åt alla väderstreck.

Framme i byn mottogs vi hjärtligt av mostrar, kusiner och en hel del annat folk. Jättegoa människor som verkligen månade om oss.

Ett riktigt charmtroll!

Frugans hus står kvar och är i ett gott skick. Kanske blir det ett ”projekt” nån gång om man får för sig att bo på landet, fast i den här hettan är det nog havet som lockar mest.

Termiterna hade käkat på toadörren, men i övrigt ingen större skada skedd. Själva huset står på betongpelare så huskroppen hade fått vara i fred.

Jag skulle ta kort på en vacker blomma och just när jag ställer in skärpan landar fjärilen mitt i fokus! Ibland har man tur.

Gott om risfält som sagt.

Efter ett par timmar tog vi moppen och åkte iväg för lite sightseeing och för att få lite svalka. Det var åska i luften och tryckande hetta.

Vi åkte ett par mil upp på ett högt berg där man nyss färdigställt ett jättetempel. 7 våningar högt + ett par våningar högt torn. Spiran högst upp lär visst innehålla ett antal kilo rent guld.

101x101x101 meter fick jag veta. Trappor upp till översta bönerummet, sju våningar. Jag tappade nog tre liter vätska på den klättringen. Hänförande utsikt och samtidigt kunde man se hur stort detta tempel är. Jag fattar egentligen inte varför man kostar på dessa enorma summor på ett tempel, när läran i grunden predikar måttlighet. Det rimmar illa faktiskt när man vet hur knapert folk i allmänhet har det.

Yttre området runt templet var omgärdat av denna kraftiga mur.

Enda stället jag lyckades få hela templet i bild.

Pampig entre.

Förgyllda buddistmunkar runt hela bottenvåningen. Figurerna i naturlig storlek.

En bön till Buddha om lycka och framgång.

Jag lyckades till slut ta mig upp till 7:e våningen. Svettigt!

En skolklass på besök tyckte det var spännande att få testa sin skolengelska på oss.

Åter på moppen tillbaka till stan. Det blev totalt 5 mil den här dagen och j…...t ont i baken.

Ett planerat möte o middag var bestämt med hennes gamla klasskompisar, så det hanns inte någon mer utflykt.

Det blev en jätterolig fest som avrundades med krogbesök o disco fram till 04:15 på morgonen.

Tjejen som körde oss hem var inte helt nykter om man ska vara petig, men är man dotter till ett polisbefäl kan man kanske ta sig vissa friheter.

Ny dag.

Bakis! Jävlar vilket stort huvud jag har! Ipren, vatten, alvedon, mera vatten och tillbaka i säng. Vaknade framåt 10, rätt så pigg, så det var bara att gå direkt på lunch i stället för frukost. Sedan blev det en tur till en stor vattenreservoar där vi tänkte bada, men vattnet var skitigt efter allt regnande så vi avstod.

En bil stannar till och en engelsktalande herre undrade vad i hela friden en farang gjorde där mitt ute i ingenmansland. Han visade sig vara norrman med thai-fru som var ut o kollade efter land att köpa. Större än så är inte världen.

En tur till Narins pappas bondgård hanns med innan vi skulle lämna tillbaka moppen. Samma hjärtliga välkomnande och efter lite käk fick vi skjuts ner till bussen. Middag med Narins lärare i kväll, En söt o rar kvinna 50+

Regn, monsun, översvämningar och 15 döda uppe i norr. Är nog inte läge att turista där just nu, så vi bestämde oss för att dra västerut istället. Buss igen alltså. En lokalvariant som tog 4 timmar till Koeng kahn och därifrån turistbuss till BKK. Det blev inte samma resebolag som ditresan och definitivt inte samma komfort. En tvåvåningsbuss som svajade som en segelbåt i hård vind och med totalt obefintlig fjädring gjorde resan på 6.5 timmar till en pärs. Men, det här är ju Thailand och man vet aldrig vad som väntar.

Sent framme i BKK tog vi in på hotel Ramadan på Sukumvit road..

BKK-Rayong

Tidigt uppe och en snabbis hem till svärmor för att hämta lite småsaker. Tillbaka, checka ut och taxi till bussen igen.

Denna resa till Rayong. Minibuss 12 personer, hyfsat bekvämt. AC och vettigt tempo för en gångs skull.

Vi tog in på Rayong City Hotell, rent och snyggt men en stenhård säng! Tänkte att det får duga några dar eftersom vi vill bada sola och träffa vänner, men efter att jag vaknade med ledbruten kropp gällde det att få byta säng eller hotell. Ett nytt rum ordnades fram utan problem och sängen var riktigt skön. Sängar med komfort är visst sällsynt i Thailand.

Kvällsmålet intogs på en Thairestaurant, Pai Keaw , på andra sidan Sukumvit road. Tur att det fanns trafikljus! Herregud vilken trafik. Man kan nästan tro att man hamnat i BKK. Supergott käk. Det får bli fler besök där.

Dags att varva ner på stranden.

Forts. följer…………..

Forts...

Rayong - Koh Chang

På morgonen efter hyrde vi moppe, man går ju inga långpromenader i den här värmen, för att se oss omkring lite.

Staden Rayong är väl inget speciellt men kommer man bara en bit ut mot havet så förändras bilden snabbt. Här verkar finnas en rätt stor fiskeflotta och fiskebåtar är tacksamma motiv.

Här följer lite bilder från moppeturen.

Gott om färggranna fiskebåtar

Kvällsmarknaden i Rayong.

Inget man tar hem i handbagaget.

Stjärnurmakarna var på plats.

Naturgodis.

Dags för ett besök på frugans jobb, BKK Hospital och ICU-avdelningen för att hälsa på hennes jobbarkompisar.

Vi lämnade en kasse godis som vi släpat med oss hemifrån. FAZER Marianne blev mycket poppis.

En av tjejerna, singel 35 år, vill att jag skaffar henne en bra farang-pojkvän. Jag undrade varför så många sjuksköterskor är singel. Efter att hon beskrivit deras arbetstider så förstår jag varför. De har helt enkelt inte tid eller ork att vara ute och ”ragga”. Synd på en sån supergo tjej att behöva vara singel.

Kvällen bjöd på fest med ett gäng syrror, de som kunde vara lediga. Tjejerna hade bokat karaokee på nåt ställe som jag inte minns namnet på. Det var en gammal järnvägsvagn med musikanläggning, mat och dryck. Ensam med 13 tjejer! Skitkul!

Dags att åka vidare………Koh Chang nästa!

Till Koh Chang med minibuss och byte i Chantaburi.

Nya fräscha bussar och behaglig färd. Billigt och snabbt sätt att färdas. Sansad chaffis dessutom, vilket tillhör sällsyntheterna.

Japansk Mercedes? Eller tysk Toyota?

Bra namn på en färja..

Ser lovande ut.

Kacha Resort hotel var förbokat via Agoda. Väl framme på hotellet ber jag att få ett par minuter på mig att ta fram bokningsbekräftelsen på datorn eftersom jag inte haft möjlighet att skriva ut den. Efter en halv minut kommer en av receptionisterna och frågar efter vouchern. Jag måste bara starta datorn först svarar jag förvånat men vänligt. Tre minuter senare samma procedur. Denna gång svarar jag lite mer bestämt att om du bara ger dig till tåls en minut så skall du få den. Nu fanns ingen internetåtkomst på mitt abonnemang tillgängligt så jag ber receptionen att få tillgång till WI-FI ett par minuter så jag kan komma åt vouchern. ”Kostar 120 Bath per timme och minimum 30 minuter” säger hon med snorkig ton!!!” Nu är jag i normala fall en tålmodig man och har inte för vana att visa ilska, framför allt inte här i LOS, men nu blir jag smått irriterad. Går det inte bra om jag lånar datorn framför dig en minut så får vi det snabbt ur världen väser jag sammanbitet. Nu ser hon lite hånfull ut och säger ” Solly Söl, no intelnet on this compjutel” Inte internet på en bokningsdator i receptionen? Jo tjena!

Nu blir jag irriterad på bruden, så jag tillkallar en högre tjänsteman för att reda ut det hela. En brett leende man (jävla smilfink) kommer och jag förklarar situationen. Tyvärr kostar internet 60B per halvtimme säger fanskapet! OK! Jag stuntar i om det kostar så bara kostar 5 bath om året, det är er attityd som stör mig, så jag har ingen lust att betala! Om jag ger dig anv.namn och lösenord till mitt Agoda-konto, kan du ha vänligheten att kontrollera själv undrar jag. Jo, det kan jag sa smilfinken och försvann med uppgifterna i handen. Nu tog det minst en kvart innan han dök upp igen och under tiden ser jag på min hustru att hon är mycket upprörd. Hon är annars lugn och ständigt leende så jag blev väldigt förvånad att hon så öppet visade sin ilska. Vad är det älskling undrar jag. ”Berättar sen” väser hon och går iväg.

Nåja, smilfinken dyker upp och säger att det finns ingen bokning! Inget annat att göra än att köpa den förb…. WI-FI tiden för att försöka reda ut vad som gått snett. Jag hade bokat och försökt genomföra betalningen via PayPal , men när detta av någon anledning inte fungerade började jag om och fullföljde hela betalningen med VISA-kortet istället. Bekräftelse direkt att betalning och bokning genomförts. Nu visar det sig att Agoda i efterhand registrerat det som en dubbelbokning och annullerat bokningen helt.

Inte hotellets fel alltså, men deras sura attityd och envetna försök att sälja på mig WI-FI uppkopplingen var irriterande minst sagt.

500 meter bort låg hotell Mac Resort. Trevligt rent och ett helt annat bemötande. Dessutom fri WI-FI !

Väl på rummet frågar jag hustrun igen vad hon är så upprörd över. Hon berättade att den snorkiga bruden i Receptionen som jag först talade med även pratat med min fru på ett som hon uppfattade det, mycket nedlåtande och nedvärderande sätt. ”Jag skall ta hennes namn och klaga till hennes chef. Vem tror hon att hon talade till egentligen?...” Resten av hennes ordflöde lämpar sig inte i tryck! Thaitjejer har definitivt temperament, tro inget annat!

Lite spartansk frukost, men jag är ingen storätare på morgonen så för mig kvittar det. Frugan börjar gärna dagen med en full tallrik med varm Thaimat. Huvva säger jag! Lite Youghurt, en macka o en stor kopp svart kaffe sen är man på topp.

Det märktes att det var lågsäsong. Ingen trängsel precis.

Ensam på stranden.

Hyra av moppe för att utforska omgivningarna. Ön är väldigt backig, men det är grönt och frodigt överallt. Lite djungellikt faktiskt.

Fortsättning följer...