60 dagar i LOS.

Koh Tao

En av frugans kompisar som bor och jobbar som sjuksköterska på ön hjälpte oss att fixa hotellrum annars hade vi nog fått sova ute första

natten. Fransmän och Tyskar hade sin semester just då så alla hotell var fullbelagda.

Vi fick rum på ett högt beläget hotell med härlig utsikt från terrass och pool.

Första eftermiddan gick åt till att leta hotell för kommande dagar samt bli riktigt arg på en stöddig idi*t till moppeuthyrare. Ön är backig,

så vi sa till redan när vi hyrde att vi ville ha en kraftig maskin. Istället fick vi en moppe som knappt orkade de allra minsta motluten så

efter knappt en timme återlämnade vi moppen och bad att få en annan. Den J.n vägrade att diskutera saken och hade dessutom mage

att kräva fullt betalt för ett dygn! Tur att Narin lugnade ner mig annars hade jag nog gjort nåt dumt. Att bråka med en lokal uthyrare kan sluta

illa så det var bara att bita ihop och betala tjuven.

Vi hyrde en moppe på ett annat ställe och den tog oss uppför backarna utan problem. Undantaget sista biten upp till hotellet där de var

tvungen att ha en liten pickis som på lågväxel skjutsade folk upp och ner.

Nästa dag tog vi oss till en rekommenderad badvik på andra sidan ön. Narins kompis Puifey sa att den var fin, vilket stämde bra. Lite besvärligt

att ta sig dit men väl värt besväret. På hemvägen fick moppen lite skavanker efter att vi halkat ner i ett potthål, men inga större grejor.

På kvällen insåg vi att vi varit på tok för länge i solen så det blev ett noggrant insmörjande med after sun som vi inhandlade på apoteket.

Riktigt mysig badvik med snorkelvänligt vatten.

Jo, vi bytte hotell också eftersom det inte fanns annat än riktigt svindyra rum att tillgå på hotellet. Vi hittade till Tropicana och ett s.k. 3-stjärnigt

hotell för 1500 bath per natt. 1,5 stjärna högst, men på den här ön har man inga problem att få uthyrt ändå.

Dagen förflöt i makligt tempo och det blev en tidig kväll efter en måltid med thaimat.

Upp tidigt för att förbereda oss inför den bokade båtresan och snorklingen. Hela natten regnade det kraftigt och på morgonen och förmiddan

rätt mulet, vilket var skönt så vi slapp bli mer brända.

Superläckert att få snorkla i dessa vatten. Otrolig sikt och ett fantastiskt utbud av vackra fiskar. Sikt 20-30 meter sades det!

Kaptenen berättade en historia om dessa stenar på sin egen högst speciella thai-engelska men ingen fattade ett smack vad han pratade om.

Förväntansfulla.

3 x 225 ! Duger att dra vattenskidor med.

Här var den bästa snorkelplatsen. Sikten var helt otrolig. 20 meter påstods det.

Efter 4 stopp på olika snorklingar blev det lunchpaus och vi kom på att vi måste ringa ambassaden för att kolla om vår tid den 28:e verkligen

var riktig. Först nu hade vi kommit på att den 28:e är en söndag.

Efter en stunds väntan kom jag fram och fick förklara mitt ärende. Lång väntan i luren innan mannen kom tillbaka och svarade att ”det var

tur att du ringde. Ni skall vara här den 23:e kl.15:00, alltså i morgon” !!!!!

Panik! Vad gör vi nu? Kan vi inte få en ny tid nån dag senare undrade jag. ” Nej, vi har ingen ny tid förrän tidigast i slutet av september” sa

mannen. OK, Låt tiden stå kvar, på något sätt skall vi vara där i tid sa jag och la på .

Jaha, de va ju minst sagt snopet. Hur löser vi detta? På båttur utanför Koh Tao och tre timmar innan vi är tillbaka på ön. Hinna till BKK innan tre i morgon??

Med hjälp av kompisen Puifey´s kontakter fick vi en reseagentur att börja jobba innan vi var tillbaka på ön. Så snart vi kom iland begav vi oss

direkt till agenturen. Jodå, det kan gå, men enda förbindelsen med fastlandet är nattfärjan kl.21 som tar 9 timmar. Därefter tar ni en Tuktuk till

flygplatsen och sedan Asian Airlines till BKK, så om allt klaffar är ni framme till lunch. OK! Vi tar det sa vi och betalade biljetterna och gav oss

iväg till hotellet för att lämna igen moppen, duscha, packa, checka ut och sedan en snabb tur till ett matställe för att käka middag med Puifey

och hennes pojkvän innan det var dags att åka ner till färjan.

Färjan ja! En flytande likkista modell förstorad Vaxholmsbåt och knökfullt med backpackers. I normala fall skulle jag aldrig sätta min fot på en

sådan båt, men nu var det ju inga normala förhållanden. Alla numrerade platser var slutsålda och vår biljett gällde bara plats i mån av utrymme

på akterdäck. Vi snodde åt oss varsin bastmatta, kuddarna var slut, och trängde ihop oss i ett hörn. 9 timmar på en plåtdurk under i stort sett

bar himmel! Måtte det bara inte börja regna.

Natten gick på något sätt och jag lyckades slumra till någon liten stund. Narin satt mest med benen i kors och lutade sig mot mig, men lyckades

inte sova alls.

Väl på fastlandet med värkande kropp efter den minst sagt obekväma natten blev det Tuktuk till flygplatsen och efter bara en kort stund kunde

vi checka in och lyfta mot BKK. På vägen ordnade vi hotellrum på Encore hotel där vi bott några veckor tidigare. Allt klaffade och dödströtta kom

vi in på ambassaden kvart i tre. Efter en o en halv timmes väntan fick hon så äntligen komma in för en intervju som snabbt var avklarad med löfte

om att allt skulle vara klart inom en månad.

Vi tog en matbit på vägen tillbaka till hotellet och stöp sedan i säng för att sova i tolv timmar på raken.

Nu hade reslusten runnit av oss för stunden så vi förlängde en dag i BKK för att varva ner. Åkte hem till svärföräldrarna och tvättade lite kläder,

samt hälsade på en moster i en annan del av stan. Lugnt och skönt alltså.

Bankok bjuder alltid på fina motiv.

Jag fick syn på den här byggjobbaren och stannade och betraktade honom en stund. Stekande hetta och hacka betong med slägga, till synes

utan större ansträngning. Snacka om god fysik. Själv hade jag nog däckat på nolltid.

En sista vy av Bangkok för denna gång.

Vi beslutade oss för att hyra hus en vecka i Ban Phe och ta det lugnt ett tag. Jag ringde min bekant som förestår en anläggning där och bokade

hus o moppe för en vecka.

Minibuss till Ban Phe efter en stadig frukost. En vettvilling som körde. 130-150 i zig-zack mellan filerna samtidigt som han ringde samtal på mobilen.

Knökfull buss och blankslitna däck. Jag fick verkligen bita ihop för att inte skrika åt dåren. Narin höll mig tillbaka. Hellre håller man god min och låtsas

som ingenting än att försöka få stopp på dessa kamikazepiloter, vilket jag har svårt att förstå.

I Ban Phe tar vi moppetaxi sista biten.

Framme, installerad, moppe till Tesco för att fylla kylen, dopp i poolen, ny moppetur till ett bra matställe, åter till huset, kvällsdopp i poolen, skriva dagbok

och sen sova till ljudet av grodorna som höll konsert.

Livsnjutare.

Som alltid när jag är här i Ban Phe rinner stressen av mig och vi bestämde oss att stanna ytterligare tid här och se mer av Thailand en annan gång.

Så tog våra 60 dagar slut och nu ser vi fram mot nästa resa.

Tack till er alla som följde tråden och stort tack för all karma.

Ha det bra!