Jag har nu också läst hela tråden om igen för andra gången. Den här gången mera sammanhängande och i sin helhet och jag måste säga att den blir bara bättre och bättre. En välavvägd balans mellan bild och text, ett ämne som berör i djupet och en försonlighet som ger hopp.
Bokmärket till tråden kommer jag att låta vara kvar för att det känns som att jag vill komma tillbaks igen.
//Singha711
Hej alla och det stort tack till er som återupptäkt och uppskattat denna tråd.
Singha711: Denna historia nedtecknades en gång i tiden faktiskt för att gjuta olja på vågorna när det var storm i ett vattenglas på ett annat forum. Jag tror den då faktiskt fick avsedd effekt och fick ett antal medlemar att sansa sig lite och fundera vad som är värdefullt i livet.
Med åren så har den kompleterats med prolog och epilog när den förflyttas mellan några forum.
Idag är det faktiskt precis fem år sedan Wanlop gick bort.
Vi syns i Nangijala min "son"
En till bild
Enis:
Tråkigt att höra om det som hände då.
Inge kul alls att förlora en vän/familjemedlem.
Men det var en himla fin tråd du startade iaf.
Hoppas allt är bra för dig och frun och övriga nuförtiden.
You never walk alone!
Beklagar det som har hänt er familj !
Hej Enis. En stark och fin tråd.Mycket karma till dig. Det är nog tredje gången jag läser den. När jag läste om lille Ville som bakade tårta till sin far, så kom jag att tänka på min dotter. Man vet inte hur mycket barn tänker, men dom är verkligheten mycket närmare än vi "stora" förstår. När mitt ex och jag gick isär så flyttade dom hem till sin syster tills de fick en egen lägenhet. När de skulle flytta från sin syster, så sa systern till min dotter. "Vad ska jag göra nu, det kommer att bli så ensamt när du flyttar". Min dotter sitter och tittar länge på henne och säger sedan. "Stackars pappa". Jag bodde själv. Hon var 4år. Dom är mer kloka än vi förstår.
MVH stugan5
Hej Enis!
En stark och fin tråd som jag har missat.
Beklagar det som har hänt er familj!
Karma till dig.
Morsning Enis!
Jag har med blandade känslor läst din tråd.
Mina varmaste tankar till dig och din familj, kanske knyter ni extra starka band till varandra efter det ni tagit er igenom tillsammans.
Jag är glad att du delar med dig och det är sannerligen spännande bilder!
Livet, döden och att mista sin son har ju gjort sig påmind den senaste tiden på MPR...
Det tog mig ganska hårt att läsa Kenneths oro och vetskap och fick en massa känslor att bubbla upp igen.
Idag är det årsdag och vi samlade ihop oss...
Sådana här dagar är det skönt att ha massivt stöd hemmifrån...
/Enis
Det är skitsvårt att säga något.
Jag hoppas bara att resten av livet blir enklare.
Ja du Enis det finns inga ord som som kan lindra den sorg ni känner.
Kommer så väl ihåg första gången jag kom i kontakt med dig på Dvd-forum som nu är öde och blev nyfiken när jag såg bilderna på din familj.
Att vi nu sen ska återigen vara medlem på samma forum och få lära känna dig bättre genom dina reseberättelser och få vara delaktig i din sorg.
Hoppas verkligen att framtiden har något gott för dig och din familj .
Denna historia nedtecknades en gång i tiden faktiskt för att gjuta olja på vågorna när det var storm i ett vattenglas på ett annat forum. Jag tror den då faktiskt fick avsedd effekt och fick ett antal medlemar att sansa sig lite och fundera vad som är värdefullt i livet.
Att tjafsa på MPR eller ta hand om de nära och kära.kan behövas funderas över ibland...
Idag tog jag och loggade ur och begav mig tillsammans med frugans syskon och besökte kyrkogården.
Den fylls på efter hand.
Frugan och hennes storasyster börjar arrangera blomstrena.
Vi som fick vara med detta år, Frugans systerson och tillika Pias kusin fick inget visum... Denna aktivitet ansågs ej trovärdig.
Vi syns någon gång igen.
Kram på dig min son.
/Enis
Beklagar!
En riktigt fin tråd om detta har du fått till.
Tack för att du delar med dig av din familjs tragiska och intressanta resa.
har nu suttit och läst tråden med många små och stora tårar rullandes på mina kinder.
du verkar vara en man med ett stort hjärta.
tack än en gång
Mvh Mats.
Tack för en läs och tankvärd tråd som jag ej läst tidigare,har inte varit medlem på SS och reggade mig efter denna trådstarten.Tiden läker ju sår men minnen måste få leva vidare och göra sig påminda.
Ha det gott och karma de dina.
Logga in för att svara.