Expressen 6 mars 2005
Uppdaterad 6 mars 2005
"Första natten efter förflyttningen till fängelset Nhongplalay blev en mardröm för Kenneth – han misshandlades svårt av medfångarna.
Misshandlad av medfångar
Hit till det fruktade fängelset Nhongplalay i Pattaya har den misstänkte mördaren Kenneth Eriksson, 40, förts i väntan på rättegång.
Han har misshandlats svårt av sina medfångar, sover direkt på cementgolvet och är kedjad med fotbojor dygnet runt.
Han är fullständigt knäckt, han har det riktigt jävligt, säger Niclas Sör, 34, som under några dygn delat cell med Kenneth Eriksson. I fredags släpptes han fri mot borgen och vill nu försöka hjälpa den före detta elitsoldaten Kenneth Eriksson. Det är svårt att få kontakt med honom, han bara gråter och pratar om att ta livet av sig. Niclas Sör beskriver förhållandena i Nhongplalay som näst intill outhärdliga och Kenneth har placerats i den värsta delen av fängelset. Han sitter i en stor cell, som är mer som en jättelik bur med järngaller, med över tusen andra fångar.
Stinker av avföring
Cellen är uppdelad i olika sektioner. Vakter beväpnade med automatvapen ser till att fångarna håller sig i rätt del av cellen. I Kenneth avdelning bevakas omkring 150 personer dygnet runt där tillbringar han dygnets alla timmar. Det stinker av avföring. 150 människor har två toaletter, som är två hål i golvet, att dela på. Två gånger om dagen finns det tillgång till vatten i ett gemensamt tvättställ, det är den enda möjligheten de har att tvätta sig. Första natten i cellen blev en mardröm för Kenneth Eriksson.
Har erkänt.
Han fick rejält med stryk. Kvinnan han slog ihjäl hade vänner som sitter på samma ställe. Ett stort gäng piskade på honom, och tog det enda han hade med sig en påse med tvål och schampoo. Trots att Kenneth Eriksson har ett förflutet som elitsoldat, och fortfarande är vältränad, hade han inte en chans. Nej nej, han kunde säkert ha klarat av några av killarna. Men då hade de väntat på att han skulle somna, och tagit hand om honom då. Han går aldrig säker.
Bevakas av fem vakter
Säkerheten i fängelset är rigorös. När Kenneth Eriksson förlyttas till besökrummet för att träffa sin advokat bevakas han av fem vakter beväpnade med pumphagelgevär och automatvapen. Runt anklarna har han fotbojor av järn, som är sammanbundna med en tjugo centimeter lång kätting. Bojorna, som han bär dygnet runt, väger omkring fem kilo. Dessutom har såret han fick i foten när han slogs med kvinnan blivit riktigt infekterat och äckligt. Fängelsekomplexet omgärdas av dubbla höga taggtrådsstängsel, en mur med skarpslipat stål på toppen och vaktkurer med beväpnade vakter. På utsidan ser det modernt ut, men på insidan är det som att komma till helvetet. Det är inte rent någonstans, fångarna sover direkt på det skitiga cementgolvet, vissa har filtar, men Kenneth har bara en vattenflaska som kudde."
Det känns lite svårt att tycka synd om honom ändå.