Bäste herr Kim!
Vid tiden för främlingslegionärens attack på bartjejen hade jag precis lite innan blivit tvångsdeporterad från Bangkok. Efter en längre ofrivillig fängelsevistelse.
Jag kunde då vid den tiden känna en viss sympati för Kenneth, inte för dådet i sig, som är avskyvärt, men på grund av vetskapen om vad som väntar bakom murarna i ett thaifängelse.
Men på samma gång hade jag en känsla av att man måste vara en rejält stupid människa för att slänga bort sitt liv så till ingen nytta.
Allt så fullständigt meningslöst.
Han kunde ha gett henne de få bahten hon troligen begärde eller bara skitit i de pengar hon möjligen försökte stjäla.
Men att slå ihjäl och sedan dumpa en thaitjej mitt framför ögonen på polisen, mitt i Pattaya och dessutom kasta henne som sopor man gör sig av med.
Det märkliga är att han inte fått dödsstraff. Men som någon tidigare skrev så var ju inte tjejen fullblodsthai. För då jäklar hade storsläggan fallit.
Men ibland är det fascinerande att filosofera över människan och hennes situation och att medvetna och omedvetna val styr det mesta i våra liv.
Men att det troligen ochså sitter något slags öde och hånskrattar åt oss i någon hörna.
Men att riskera långt fängelsestraff i ett land som Thailand, oavsett brott, är åtminstone för mig idag höjden av idi*ti.
Kan för övrigt tillägga för Kim att jag befann mig i säkerhet under både Tsunamin och Balibombningen.
Vilket jag är väldigt tacksam för.
BTT
Mvh Måne
