Sawadii på er,
Jag arbetar med marknadsföring/försäljning.
Angående resonemanget att dela på kostnaderna så hänger det ju helt på vilka förutsättningar era respektive har att tjäna pengar i det nya hemlandet. En sak som jag tror alla är införstådda med är att det tar tid innan er respektive får samma möjlighet att tjäna pengar i Sverige som ni själva har.
Förutom att förhållandet bygger på kärlek så tycker ivarje fall jag att det är av yttersta vikt att min respektive har ambitioner att åstadkomma något konstruktivt i sitt nya hemland.
I mitt fall så träffade jag fru Somtam i BKK år 2000 och vi bodde tillsammans där i ca 3 år. Efter noga övervägande bestämde vi oss att flytta till Sverige 2002/2003, detta var absolut ingen självklarhet, en stor sak från Fru Somtam var: Min akademiska utbildning i Thailand (juridik) kommer inte att vara mycket värd i Sverige så vad ska arbeta med?
Från den dag vi satte vår fot i Sverige upphörde alla kommunikation på thai och det var bara Svenska/Engelska som gällde, otroligt viktigt att personen i fråga lär sig sitt nya lands språk. SFI samt Komvux avverkades i rekordfart och flitlampan lös långt in på småtimmarna varje dygn. Efter detta så var det direkt in på universitetet och ett minst lika intensivt pluggande följde de närmaste åren (4 år). Under denna tid tog fru Somtam studielån så att det även trillade in lite "inkomster" på hennes konto men naturligtvis tog jag de största utgifterna vilket även är vanligt i "vanliga Senssonförhållande".
Nu år 2009 efter hårt kämpande och slit har fru Somtam en Magisterexamen och dessutom har hon fått arbete inom sitt nya yrke trots rådande lågkonjunktur. hennes lön är marknadsmässig och viktigast av allt är att hon arbetar med något som hon verkligen gillar 
. Naturligtvis delas alla utgifterna lika.
Värt att notera är att fru Somtam började på ett Svenskt Universitet när hon var 33 år.
Det är aldrig försent att utbilda sig.
Khun Somtam
'.
)
