Why I never married A Thai...

Quote

Den som tror att lycka inte går att köpa för pengar, vet inte var man skall handla.

Citat, Mae West (tror jag)

Isan Lover,

Om du hade bytt ut studera med arbeta så hade jag förstått dig bättre. Nu blir det en väldigt konstig generalisering. Själv så planerar jag att studera i resten av mitt liv och det innebär inte att jag tänker sitta på någon skolbänk och jäsa.

Att högutbildad per automatik skulle ha mindre tid för familj och vänner är ytterligare ett bevis på att din hjärna snurrar i speciella banor. Inget ont menat med det.

Det är inte första gången föraktet mot högutbildade visar sig på det här forumet men jag tror det är första gången det tagit denna formen. Verkligen mysko, men kul att lära sig något nytt om hur andra tänker.

Hälsar Joints

Isan Lover du skall vara glad att så många på detta forum är så snälla annars hade någon nog kallat dig för saker som inte vore så trevliga vid detta laget.

Jag får väl ta de elakas roll nu då jag tycker du är så jädrans fel ute att jag får ont i hjärtat.

Du argumenterar alltid för att makten skall ligga hos folket och att demokrati är oerhört viktigt.

I nästa läge säger du dig föredra ett liv på vischan i Isaan, helst utan allt för mycket kunskap om omvärlden. Din önskan är att dina barn föredrar risbonde före att studera, då du i ditt liv erfarenhetsmässigt lärt dig att folk som har studerat har ett jobbigt och rörigt liv.

Det är således så att du förväntar dig att andra skall ta hand om landet du vill bo i, andra skall se till att du som fattig Isaanbonde får det bättre(ekonomiskt antar jag) andra skall genomföra de demokratiska reformer som ger dig som fattig bonde mera rättigheter och andra skall se till att du kan leva ditt helt avslappnade liv i byn utan att oroa dig för saker som händer i världen.

Detta innebär alltså att du vill att andra skall studera och sedermera representera dig i den värld som ändå finns för oss andra och där kunskap just är grunden till makt.

Dessa andra som just har studerat och kan en hel del, men som du själv inte gillar då du erfarenhetsmässigt vet att dessa är lite, ja typ dingdong, om jag fattat ditt sista inlägg rätt.

Ja dessa studerade människor skall alltså vara de som du anser skall offra sig och se till att du kan sitta under din korkek och lukta på blommorna.

När dessa studerade sedan använder sin kunskap till att berika sig själva så vill du dock ha rätten att skrika, vi vill ha lika mycket som er. Ha rätten att ta på en röd tröja och åka till Bangkok och protestera.

Varför förstår jag dock inte eftersom egentligen så vill du ju inte något annat än att sitta och lukta på blommorna, umgås med folk i byn och gå och fiska ibland.

Man får ju hoppas att dina barn gillar att skörda ris.

Quote

Bäste Herr Turtlevaxaren, nu är det väl inte fel att någon ser till att vi får ris på bordet .. att man dessutom kan finna glädje i detta verkar ju reta gallfeber på Bangkoknomenklaturan.

Det är bara att acceptera att inte alla ser det som höjden av lycka att bli rekommenderad till den lokala Rotaryklubben och få den stora förmånen att sitta till bords med ICA-handlaren och fina advokaten.

[move]Fotfolkaren Arne[/move]

Quote

Jo alla som inte drömmer om att plocka ris eller bo i en by i Isaan, är självklart ICA-handlarwannabis eller vill åtminstonde umgås med advokater.

Och självklart skall man ju som svensk man gift med en Thailändska, ha rätt att skicka sina barn rakt in i 1700-talet.

Quote

+ på dig Vaxet! 

Mvh

Kimmo

Detta ar intressant for det paminner valdigt mkt om en diskussion jag hade med ett foraldrapar till en elev jag hade for ett antal ar sedan.

En till synes oskyldig diskussion angaende att droppa spanska till fordel for teknik/traslojd i hogstadiet med saval elev som foraldrar urartade till nagot mkt allvarligare och vad som skulle bli en 20 minuters-session tog over 2 timmar. Foraldrarnas egna erfarenheter fran skola och framforallt hogre utbildning praglade deras visioner, hopp och onskningar for deras son. Att han pratade om att resa, lasa religion osv. horde de liksom aldrig aven fast de upplevde sig som lyhorda och goda foraldrar. Foraldrarna anvande just orden "komplicerade liv" om akademiker och radade upp klyscha efter klyscha angaende nackdelarna med hogre utbildning. Eftersom det var tydligt att pojken stangades med sin egen onskan och foraldrarnas, inte fullt sa subtila, krav sa valde jag att som hans mentor ge mig in i diskussionen for att, som jag trodde, nyansera diskussionen lite.

Efter en tva timmar lang och mycket arlig diskussion stod det klart att foraldrarna hade helt olika motiv till deras onskan om en "studiefri" framtid. Mamman var mkt radd for att hennes son skulle kvalificera sig till nagot med sedan vara "tvungen" att jobba med nagot under hans utbildningsniva. Argumentationen gick som sa att det ar battre att sikta lagt och komma lite langre an vice versa. Pappan a sin sida var livradd for att han och hans sons relation skulle forandras om sonen utbildade sig. Han forklarade att idag sa var de sa nara och hade motocross och fiske gemensamt - vad skulle handa om sonen pluggade vidare. Han var livradd for att de inte skulle ha nagot att prata om langre.

Det sorgliga var att nagonstans i all deras karlek och valvilja for sitt barn som glomde de bort honom och deras egna erfarenheter, drommar och mardrommar projicerades omedvetet pa honom. De trodde verkligen att han var "som dom" och hade liknande ambitioner med sitt liv. Dock var detta inte omdevetet for pojken och han kande mkt tydliga forvantningar.

Men som han sa till mig -hur berattar man for sina foraldrar att man aldrig skulle vara nojd med att leva deras liv?

Jag har ofta tankt pa denna handelse och funderat pa hur jag som foralder undviker att begransa mitt barns framtida mojligheter och later henne vaxa upp i en miljo dar hon kanner att alla mojligheter finnes - oavsett om idolen heter Einstein, Britney eller Hedenhos.

Quote

Ovanstaende ar sjalva pudelns karna, ge sitt/sina barn sa stora mojligheter som mojligt men sedan stodja dem aven om de gor val som man sjalv inte tycker ar "de optimala". Har de skaffat sig en bra utbildning men anda foredrar ett liv dar den teoretiska kunskapen inte behovs sa ar ju inte nagon skada skedd, kunskap ar ingen tung borda att bara. Har de daremot aldrig fatt utbildningen sa ar det svart att sadla om och bli lakare nar de upptacker att det ar vad de vill bli. Manga foraldrar har inte mojligheten att ge sina barn den valfriheten och det ar ledsamt, foraldrar som daremot har mojligheten men valjer bort den ar bara tragiskt.

Hej igen

Jag kommer också att stödja mitt barn vilken väg han än väljer, och han kommer inte att behöva leva som en fattig.

Han har redan bankonto med månads insättningar och fondsparande, och någon miljon eller två ska väl pappa lämna efter sig.

Mvh Isan Lover

Quote

Jag betvivlar inte en sekund att du kommer stodja ditt barn pa det sett du tror vara bast och att du vill hans absolut basta har i livet. Problemet i manga andra fall (skulle aldrig ha nagra direkta synpunkter pa din situation eftersom jag inte har nagon direkt inblick) ar kanske att man tappar perspektivet pa vad det "basta" faktiskt ar och egna och personliga preferenser skapar "osynliga" begransningar for barnet som i sin tur styr barnets utveckling och satter ramarna for deras drommar, hopp och visioner om ett "bra" liv.

Det ar knappast en tillfallighet att manniskor med hogre utbildning oftast har hogutbildade foraldrar osv.

Hej Wille

Frugan är ju civilekonom så hon kommer säkert att propagera för många och långa studier.

Mvh Isan Lover

Hejsan

Isan Lover

Du skriver att du HOPPAS att din son inte kommer att välja högre utbildning samtidigt som du kommer stödja honom i hans val.

Då tolkar jag det som att du inte kommer uppmuntra honom till högre utbildning eller att försöka förklara för honom att kunskap är roligt och framförallt ger en valfrihet den outbildade ofta ej har.

Mitt råd i all välmening är - uppmuntra din son till att söka kunskap, skaffa en högre utbildning, något du verkar ha ekonomiska resurser till vilket, om jag fattat saken rätt, närapå är ett måste att föräldrarna har om ni ska leva i Thailand.

Väljer han sedan att gå din väg och leva ett, ursäkta uttrycket, primitivt på landet så är det hans val.

Men gillar han inte det livet och har sexårig thailändsk byskola kommer nog tyvär hans valmöjligheter att vara mycket begränsade.

Låt mig ta ett exempel!

Jag har en bror som är drygt 20år yngre än mig och som för några år sedan avslutade sina studier på Handelshögskolan och KTH här i Stockholm med toppbetyg och han har idag ett välavlönat arbete med oerhört goda framtidsutsiker.

Han är konstnärligt lagd och gillar att måla och fota.

Helt självlärd och till skillnad från dom flesta dårarna på Konstfack har han inga problem att få sina verk sålda på auktioner och vernissage både här i Sverige och utomlands.

Han är även en rätt flitigt anlitad fotograf, nu senast AC/DC och Metallica för att ta ett par rätt färska exempel.

En konstnärlig bransch kan ju vara rätt så svårt (nu har han inte uttalat verkligen sagt att han i framtiden ska försöka livnära sig på detta) att slå sig in på men med den utbildning han i grunden nu har ger det honom en större valmöjlighet och trygghet att iallafall försöka om han skulle vilja.

Bra skrivet både från Wille och Atom, visst är det så. Man bör som förälder försöka se till att hålla alla vägar öppna tills barnet är så gammalt att den själv kan ta över ansvaret att välja livsväg. Däremot tror jag nog även Isanlover tänker göra just detta eftersom han bara skrev att han hoppades att deras barn inte skulle välja att utbilda sig högre (edit, ser att IL redan svarat medan jag skrev).

Vad gäller framtiden så tror jag nog att det kommer att vara nödvändigt med högre utbildningar även för att kunna jobba i många traditionella arbetaryrken. Med dagens platta organisationer i företagen är ett par led chefer redan bortplockade och arbetarna själva gör dom sysslor cheferna tidigare gjorde. Och utvecklingen går mot att dom som jobbar i produktionen också utför dom administrativa uppgifterna, tar besluten och har befogenheterna.

Har själv inte någon chef som vakar över mig, säger vad jag ska göra eller lägger sig i min dagliga verksamhet samt utför dom administrativa sysslorna åt mig. Och så har det sett ut under långt mer än ett decenium vid det här laget.

Om man jämför dom förhållanden som gäller för mig som arbetare i Sverige mot dom som gäller för en liknande arbetare i Thailand så gissar jag att mina arbetsuppgifter innebär både det arbetaren och två led av hans närmsta chefer + ingenjörn utför. Och dessutom går jag nog över yrkesgränser i långt större utsträckning än vad min thailändska motsvarighet gör. I Thailand är som bekant en busschaufför en busschaufför, han skulle inte drömma om att också ta betalt eller lasta in väskor för att sedan ta hand om det administrativa när han parkerat bussen. Den inställningen är nog vad som gäller även inom industrin gissar jag och där skiljer det oerhört mycket mellan våra länder.

Utvecklingen går också mot att allt fler chefer och administrativ personal plockas bort och dom anställda som inte går att ta bort, dvs dom som står för produktionen, får ta hand om deras sysslor istället. Så kraven på dom anställdas utbildning ökar stadigt och det är nog inte långt bort innan man måste vara minst ingenjör för att ens vara aktuell för en anställning som vanlig arbetare inom industrin. I alla fall är det så det ser ut på dom ställen där jag har en inblick.

Så längre utbildningar kommer absolut att vara nödvändiga i framtiden om man överhuvudtaget ska lyckas få ett jobb och skapa en normal tillvaro. 2-3 års gymnasiestudier kommer inte räcka någonstans i framtiden.

Hej Kim

Visst har det skett mycket stora förändringar för arbetare i Sverige, det är precis samma i min bransch.

Massor av tjänster har försvunnit och dessa utförs nu av arbetarna själva.

Samtidigt är det lite synd att man ökar kraven på utbildning hela tiden, för vi i dom generationer som bara har gymnasie utbildning har ju klarat denna utveckling galant.

Hej Born62

Sex år i byskolan skulle följas upp med fortsatta studier på Nong Khais Internationella skola, där alla lektioner är på engelska och många av eleverna är hasip hasip barn.

Själv hade jag det ganska lätt för mig i skolan och hade 5 eller 4 i alla ämnen utan matte och musik, men jag tappade lusten att studera redan i årskurs 9, och gick ut gymnasiet utan att ha läst en enda läxa.

Vi får se hur lilleman vill ha det.

Mvh Isan Lover