Visa Run Till Burma
Den första mars var jag över till Kawthaung i Burma för att förlänga mitt visum, åkte till Ranong med bil med en thailändare från Khao lak halv sju på morgon och var tillbaka vid tre tiden på eftermidagen.Det är ungefär 40 mil fram och tillbaka från Khuk kak
Ranong är en sömnig liten gränstad med en blandad befolkning av kineser ,burmeser och muslimer, staden kallas av thailändarna för /Muang fon paed dad si)
som betyder ungefär- staden med åtta månader av regn och fyra utan, det skall vara en av dom våtaste platserna på jorden sägs det, staden är också huvudväg in till Thailand för Burmesiska immigranter och gästarbetare, det är också en rätt så stor fiskehamn med många fiskebåtar som kommer in och lossar sin last,och så alla longtail båtar som kör skytteltrafik fram och tillbaka mellan länderna med Burmeser som jobbar i Thailand och Thailändare som är över och handlar billiga varor och så alla turister som skall förnya sina visum till Thailand,
Det går till på det här viset, först skall man stämpla ut ur landet, det gick smidigt vi var där tidigt på morgonen så det fanns inga folk att trängas med , man skall fylla i ett departure card och se in i en camera sen är det klart. Sen är det bara att hoppa ner i en longtail båt och sedan till nästa och naturligtvis låg den jag skulle med längst ut så det var ett jävla hoppande och klättrande innan jag var ombord.
Båtresan tog 40 minuter ungefär över till Burma sidan och kostade 300 baht , skepparn som var Burmes försökte sälja viagra till oss i båten men vem fan behöver sånt skit.
Framme i Kawthaung fick man klättra upp på piren som en annan apa, och direkt kom det ett helt gäng unga burmeser som skulle sälja Viagra,billig whiskey, luder, valium mariuana, och heroin bland annat , även fast det stog stora skyltar om hur hårda straff det var för sånt.
Det tog inte mer än ett par minuter att gå upp till immigration kontoret ,där kostade det 10 US dollar för att få en stämpel i passet och sedeln fick inte ha några fläckar för då tog dom inte emot den ,och helst skulle den vara ovikt då fick man vara där i 14 dagar om man ville, men vi tog båten tillbaka efter att ha tagit en Mayanmar pilsner och en liten vända i staden ,men det fanns ingenting i den staden som kunde få mig att stanna ett par timmar utan bara en massa efterhängsna burmeser man inte kunde bli av med.
Tillbaka i Thailand var det till att fylla i ett arrival card som sedan immigration skulle ha och sedan fick jag mina 60 dagar till..
Victoria point hette det under kolonialtiden när engelsmännen var där, och på Thailändsk Kho Song <br clear="all">
