Skrev bara att det blev en bira på Garrys balkong innan läggdags, vad som hände efter Garrys balkong förtäljer inte historien.![]()
Mmm nu förstår jag, ajabaja
![]()
Skrev bara att det blev en bira på Garrys balkong innan läggdags, vad som hände efter Garrys balkong förtäljer inte historien.![]()
Mmm nu förstår jag, ajabaja
![]()
kanon! ![]()
Alltid lika roligt att följa dina äventyr och läsa dina grymma bildtexter
![]()
Ser fram emot fortsättningen...
Det finns bara en Gorocco och han levererar...varje gång. Kanon ![]()
Alltid lika underhållande att läsa och se ditt alster
, hälsa till Peppe och se till att han skadar sig mer ![]()
Efter en skön natts sömn så var det bara ett mål i sikte...stranden.
Gorocco och Baeng sparkade upp Virrpannan och Garry och vi tog oss ner mot stranden.
Vi hittade en bra plats i skuggan och slog upp våra attiraljer.
Inte så dum utsikt.
Blötdjuret Baeng försvann ner till havet och ville knappt lämna det vare sig för glass eller mat.
Alla var nere skojade med Baeng i vattnet, som var i paradiset.
När vi stod i vattnet så såg vi våra grannar på stranden plåta något uppe i ett träd bredvid våran filt.
En stor ödla på ena sidan av trädet som kamouflerade sig bra.
På andra sidan trädet, en skräcködla som kamouflerade sig mindre bra.
Virrpannan mediterar på stranden, undrar vad han tänker på.
Sömntutan Luke dök upp lite senare med några kalla öl och is.
Vi fick inviga vårt strandbord och ishink som släpats med från Soi Grusgång.
Nu vaknade Virrpannan upp ur sin trans på stranden och undrade om det fanns någon kall öl.
Jag fick motvilligt upp Baeng från havet och vi gick och åt en snabb lunch och passade även på att få med mig en flaska Sangsom och några smaksatta sodavatten.
Nu var det bara att komma till dukat bord.
En "Grusgång Special" mekades till Luke och Virrpannan.
Ryktet om drinkens förträfflighet fick hela personalen på Elephant Bar att slå sig ner med oss.
När meddelandet kom att alla skulle få smaka en "Grusgång Special" kunde Miss Sisaket inte hålla sig längre.
En spontan applåd i luften och glada tillrop möter Luke som är deras bartender för stunden.
Våra nyfunna vänner från Isaan blev kvar till sista droppen och lämnade oss med en förmaning om var vi inte fick glömma att dyka upp ikväll.
Virrpannan gjorde nu blötdjuret sällskap i vågorna.
Väl uppkommen ur vattnet hade Virrpannan lyckats med konststycket att skrapa upp benet på några vassa snäckor som satt på stenar under vattnet.
Skadan var bara ytlig och ingen ambulanshelikopter behövde tillkallas.
Vi blev däremot lite oroliga för denna katoyhunds framtid.
Målade klor i lila och en tunga som slingrade sig förförande runt munnen.
Efter en heldag på stranden var det hem och duscha och ut för en matbit på en svensk restaurang.
Maten var strålande och deras köttbit med potatisgratäng och grönpepparsås var helt underbar.
Var vi hamnade på kvällen är nog inte så svårt att gissa.
Elephant bar... ägarinnan är gift med en svensk, det är hon i rödrutig skjorta även kallad bom-bom
Christian
Att virrpannan låste in sig på toan varför blir jag inte förvånad. Hälsa gubben.
Virrpannans sår på benet är orsakat av sylvassa djävla kalkstenar strax under ytan på flera stränder i Hua Hin, jag har sett mycket värre.
Det är förresten orsaken till att jag aldrig tagit dit mina barn (som älskar att bada i havet), Jomtien och strax söder om det är bättre, och fan vet om det inte är renare också (ja kanske inte självaste Jomtien beach då).
Det borde sitta stora varningsskyltar på stränderna i HH, brorsans son skar sej ordentligt där , 2004, hur skoj är det?
MVH Tommy
Skar upp fötterna ordentligt nära Hilton i Hua Hin, lämpligt att ha flip flop på sig när man badar där
Åker/promenerar man 2-3km söderut så blir stranden mycket bättre

Elephant bar... ägarinnan är gift med en svensk, det är hon i rödrutig skjorta även kallad bom-bom Christian
Det låter troligt det. Hon kunde prata lite svenska och hade bra koll på bland annat visumregler till Sverige. En charmig tös som kunde ge svar på tal och hade glimten i ögat
// Luke the Drifter
Underbart härligt..kör på....
Dagen efter var vi uppe skapligt tidigt trots att Baeng fått sig en biljardlektion av nån tjej i Elephant bar och jag och Garry agerat discjockey hela kvällen och dansat mor lam.
Rastlösa Virrpannan hade åkt moppe med tre olika personer från Elephant bar upp och ner på soien men avbröt det efter sista turen som var med en dojja som ville ha med Virrpannan hem.
Hur som helst så hade vi ett nytt mål i sikte så vi checkade ut från vårt trevliga hotell och tog oss ner till stora vägen.
Längst ner på denna soi låg vårt hotell som vi lämnade.
Väl nere på huvudgatan gick jag ifrån mina principer och vi hoppade på självmordsbussen med Yaba the Hut som chaufför.
Vi skulle dock inte så långt men resan gick i för hög hastighet som alltid och med en speedad förare.
Runt tjugo minuter senare hade vi nått vårt mål och efter att gränslat två moppar som tog oss ända ner till havet, var vi där.
Cha Am.
Jag hade inte varit här sen min första resa till Thailand och då stannade jag här i en halvtimme innan jag fortsatte mot Hua Hin, så jag visste inte vart vi skulle.
Vi valde vänster när vi hade stora vägen i ryggen.
Efter cirka hundra meter svängde vi upp på denna soi som inhyste en del hotell och guesthouse.
Valet föll på dansken Peters ställe.
Jag och Baeng fick ett jättestort rum med två sängar, balkong och det mesta man kan behöva och Virrpannan vilade upp i ett mindre rum en trappa nedanför oss.
Efter att slängt in våra få saker så var det dags att utforska Cha Am beach.
Vi blev genast medvetna om att det var bra mycket lugnare än Hua Hin men det fanns mycket solstolar och parasoller så vi slog oss ner.
En hel del thailändska familjer på besök, skolov nu, antar jag.
Framför oss var det dock ganska lugnt.
En hel del strandaktiviteter fanns att tillgå och för blötdjuret Baeng som var i hela tiden var en badring mycket skoj.
Virrpannan ser avundsjuk ut men inser nog att badringen inte håller för honom.
Lite strandföda tillverkat i havet måste man ju ha när man är vid havet så räkor och fiskkakor kom in.
Blötdjuret älskade räkorna medan jag suktade mer efter kyckling, men det fick bli senare.
Nu upptäckte jag bananbåten som de hade börjat köra efter en vattenskoter och Baeng fick sig en åktur.
Vår vän Garry hade dykt upp och nästa vattensport som stod på schemat var "Soffa efter snabb skoter".
Jag hade sett hur de flög fram och jag lyckades snällt lura Garry att åka med Baeng som inte ville åka själv.
Här är soffan de susar iväg med i hög hastighet.
Av historierna efter de kom tillbaka blev jag väl informerad om att ingen av dem ville åka detta hemska vidunder igen.
Båda hade varit på vippen att kastats av och det hoppade och skumpade hela resan.
Själv satt jag i min solstol och läppjade på en Sangsom och cola och njöt.
Kvällen blev lugn och vi gick bara ut för mat och nån snabb bira innan vi återkom vårt rum för nattsömnen.
Dagen efter så var det tack och hej för denna gång.
En röst från Soi Grusgång beordrade hemgång med detsamma och där säger man inte emot.
Vi satte språng mot tågstationen i Cha Am, det enda tåg som gick var detta.
Tyvärr så skulle det söderut så det fick bli buss istället.
Stor buss upp till huvudstaden och sedan var det nattåget tillbaka.
Borta bra men Udon bäst.
Inom en minut så dök Lillkrabban upp och vi var hemma på Soi Grusgång igen och det var mycket trevligt att återse hela familjen.
Slut på denna lilla semester.
Kul resa
![]()
Logga in för att svara.