Vill se Isaan

Jag har Copyright på den du Mr Chang!

Virrpannan är alltid vilse istan!

Vill se i stan bul

Vill se i stan bul

gusings, on 02 Dec 2013 - 04:30, said:

Jag har Copyright på den du Mr Chang!

Jag menar till Leifen givetvis!

mitt ©

mitt ©

Vi stegade ut från Khon Kaens tågstation och satte kurs rakt fram, ingen mening att blicka bakåt.

Eftersom vi planerade spendera natten i Khon Kaen så var ett stjärnhotell värdigt oss på agendan.

Självklart ville vi vara i händelsernas centrum så vi frågade lokalbefolkningen var vi kunde hitta en bra sovplats i smeten.

Kalle på spången svarade att det bara var att gå rakt fram och vänster och sen höger så skulle vi finna det vi sökte.

Vi stötte först på Pullman hotell.

Men initierade källor berättade att minibaren inte hade Chang Classic, så på våran Isaan-skala kom det inte upp till mer än en Laokhao av tio.

Och det var ju inget hotell för såna lyxlirare som oss, så vi fick leta vidare.

Vi promenerade säkert i 10 minuter och nu var både tålamod och bränslet slut.

Vi var ytterst nära att ge upp i vårt sökande när en oas uppenbarade sig framför oss.

"MY BAR"

När lokalbefolkningen såg de uttrötta Udonborna så blev vi genast invinkade och vänligt omhändertagna.

Kalla Chang sattes fram till de långväga gästerna och nyfikna frågor kom haglande.

"Gringos, hur kommer det sig att ni är i stan på besök?"

Vi förklarade vårt ärende och berättade att vi inte visste var vi skulle sova inatt.

Ägaren av oasen kallade till oss och viskade i våra öron att han visste ett ställe som skulle passa oss som handen i handsken.

"Men först så tar vi oss något till att dricka va"

Virrpannan kände instinktivt att att lagren behövdes fylla på och tog snabbt kommandot och bar in en låda Chang.

Efter en mycket trevlig pratstund där vi fått en hel del information om Khon Kaen så berättade Mr Oas att det fanns ett hotell som nog skulle passa oss.

Det låg dessutom bara runt hörnet.

Vi tackade för adressen och styrde våra steg mot Grand Leo som hotellet hette.

I receptionen fanns en kyl fylld med kall dricka och det räckte för att nå upp till åtta Laokhao av tio.

Vi fick tre rum bredvid varandra i denna korridor.

Nu var en välbehövlig tupplur på sin plats och det blev ett par timmars sömn i denna säng.

När jag väl vaknade så var det av ett telefonsamtal som med lätthet fick mig att skutta upp ur sängen och ge mig ut i Khon Kaen by day. 

Härlig tråd! Det är nåt speciellt med tågresor, särskilt på "gammalt" vis. Den här tråden fångar det perfekt! Bonus att ni även besöker vår hemby!

Reseberättarnas gudfader!!

Väl i KK och samma nr på dörren som Udon otroligt!

Nu tror även jag på tomten!

Khonkaen har sitt lutande torn.

Och även Babylons torn.

Livsnjutare av Rang!

KK har sin Charm, av egen klass.

Vi vandrar vidare i KK ,Men innan ringer jag Gorrocco,

Sluta sov bort livet vakna och kom ut i IRL.!

Ska vi ta en bira i trånga baren ?

Vad skådar mitt erfarna öga,,,? Sitter grorocco och smuttar på en av mina favvos ? Sangsom och ovaltine ? Gottigott gott

Den livsnjutar-baren där ena herrn sitter med lapp för ögat, där har man fått en del i näbben! Engelsmannen som äger/ägde stället var mycket trevlig. Vilka minnen (det man minns)! Mer!

Som sagt efter nån timmes sömn så ringde luren på Grand Leos hotellsvit.

"Pallra dig hit, eller ska du sova bort hela semestern."

Det var Virrpannan som inte lyckats sova och som nu satt i en bar och beställde in shots.

"Var är du då?"

Ja, jag vet, det var självklart en meningslös fråga till Virrpannan och han visste så klart inte var han var...

...men jag hade mina aningar var gubben kunde vara, delvis på grund av tjejfnittret i bakgrunden.

Jag tog samma väg vi kommit till hotellet och när jag väl kom runt hörnet kände jag genast igen två nunor.

Virrpannan och Little Tom hade intagit Eric's Bar på Soi Farrang och satt nu med varsin kaffe och shot och underhöll den kvinnliga personalen.

Även jag fick mig en kaffe och jag fick sen syn på en intressant hylla.

Miss Big Smile såg direkt vad jag tittade på och var inte sen att servera mig.

En rågad Captain Morgan kom in.

Little Tom och Miss Big Smile kom bra överrens, fast de inte hade ett gemensamt språk.

Tom körde göteborgska och Miss Big Smile svarade på isaan.

Little Toms flätor i skägget gav upphov till många goda skratt och närgångna fingrar.

Efter ett tag kände jag att jag var tvungen att avvika för att reka läget inför kvällen.

Jag slog mig ner vid ett lokalt kafé och började mina efterforskningar.

En mycket speciell adress kollades upp och lades försiktigt in i den inte allt för använda hjärnan på Gorocco.

Ett snabbt samtal till mina reskamrater och vi kunde fortsätta vår resa.

"Förberedelserna är klara, kom hit nu"

Efter en lång evighet dök två stycken glada gubbar upp från ingenstans.

Nu var det apostlahästarna som gällde genom Khon Kaens stora, som små soier.

Vi promenerade säkert i en och en halv timme och fick se både skolor, fotbollsarenor och ett tempel.

Eftersom vi var på ett hemligt uppdrag så vågade vi inte fråga efter vägen utan fick lita på Goroccos lilla karta och research.

Problemet var nu att tiden hastigt började rinna iväg och med ett kortare ölstopp vid ett lokalt stenbord insåg vi att en grisbil måste hittas.

Vi tog oss fram till ett vägskäl, bokstavligen och där beslutade vi oss för att hoppa på nästa grisbil söderut.

Grisbilen dök upp och tre mystiska farranger med en bestämd adress klev på.

Efter en lång tur tog vi en sista titt på kartan och tryckte på knappen.

Grisbilen stannade och vi klev av.

Nu var det mörkt men på andra sidan gatan såg vi något som fick oss alla tre att skina upp.

Framför ett minimarkt satt skylten vi letat efter.

Vi var på rätt väg.

Vi följde skyltens riktning in bland bostadshusen och när klockan nästan slår sex och vi inte tror att vi ska hinna i tid ser vi ljuset i mörkret.

.

.

.

.

.

.

.

Vi ser vår värd stå i dörren och välkomna oss.

Vi var äntligen framme vid vårt mål.

Thainenne hälsade oss välkomna och vi vart genast serverade en stor, kall Chang på den trevliga restaurangen.

Den har sällan suttit bättre efter den långa resan hit.

Nu var vi dödshungriga också men det rådde vår värd snabbt bot på.

En härlig fiskgryta med vitlöksbröd serverades och vi var inte sena att hugga in.

Som ni ser så var åtgången total.

Efter att stillat vår hunger så kom även GT in på vår värds bekostnad och Thainennes fruga hade bakat sockerkaka som vi fick smaka.

Efter ett par timmar i trevlig samvaro med Thainenne och andra svenskar tog vi en taxi tillbaka.

Om vi stannade till vid barerna på Soi Farrang när vi kom tillbaka minns jag inte...

...men vi hade en tidig morgon att ta hänsyn till, för än är inte resan slut.

jobbigt när pappa brås på sonen eller bara kul 

Ibland kan värmde i kombination med uttorkning på verka minnet. Inget att oroa sig över.

Handlar säkert om utpräglad vätskebrist, se till att dricka mer.