Vilken sida hamnar Thailand på?

Jag blev myndig 1990 och har därmed levt ett helt vuxit liv i den friaste värld vi någonsin upplevt. Inget varar dock för evigt och just nu är den fria världens liberala demokratier mer utsatt än det varit sedan slutet på 80-talet och Kalla Kriget. Jag är av naturen relativt optimistisk men också en pragmatiker; det mesta tyder på att världen ganska snart ser väldigt annorlunda ut med en ny iron/bamboo wall som tydligt avskärmar Kina och Ryssland från Västvärlden och de länder i Sydamerika, Afrika och Asien som tror på demokrati. Kina och Ryssland kommer givetvis inte vara ensamma; de har redan några småländer som Nordkorea, Myanmar, Laos, Kambodja, Belarus, Turkmenistan och Kazakhstan (och kanske några andra Stan-länder) i sin familj och ett antal mineralrika men dirt-poor afrikanska länder och någon liten atoll-nation i Söderhavet kan de givetvis köpa över. Iran, Pakistan, Turkiet och kanske ett par semi-auktoritära länder i Östeuropa kan nog också lockas över.

Affärer, resor och kulturellt utbyte med dessa länder kommer nog bli väldigt begränsat ganska snart; det kan ta 5 år eller kanske 20 år men skulle bli väldigt positivt förvånad om det inte är där vi hamnar.

Ovanstående länder är förmodligen inga länder vi kommer sakna och jag ger gärna upp de 90% av mitt jobb som Kina innebär. Men vad händer med Thailand? Thailand är en traditionell USA-vän och har under 30-40 år stått både ekonomiskt och kulturellt nära USA's allierade Japan. De senaste 5-10 åren känns det dock som att de närmat sig Kina, och med en ytterst tveksam demokratisk ambition hos den styrande militären och statsapparaten de omger sig med så är det nog inte självklart att de väljer Väst igen.

Vad tror ni? Är jag för negativ? Är Kina/Rysslandshotet bara en Uusman-fluga; typ det många tror om Climate Change, Covid eller whatever? Om ni tror på hotet; vilken sida väljer Thailand eller lyckas de, än en gång, vara landet Gås som bara skakar av sig allting utan att egentligen valt något eller påverkats?    

Mycket möjlig utveckling men jag tror eller kanske hoppas på folkets resning, i vart fall i Ryssland. Människans fattigdom och elände är illa nog och den förstärks när eliten har tappat all kontakt med verkligheten. Se på franska revolutionen där kungahusets överdådiga livsstil samtidigt som folket svalt ledde till revolution. Marie Antoinette tyckte att folket kan väl äta tårta om de inte hade bröd. Frågan är om inte Putin har byggt sitt eget Versailles? 
Kina däremot kommer nog att bli allt mer isolerat från väst och jag tror att Thailand hamnar på västsidan. 

Dystropier går alltid att måla upp, däremot så är faktumet som följer vad gäller Ryssland: Putins innersta krets håller stenhårt i hans linje, däremot så finns det tecken, om än små, att de som styr bolagen, börjat omplacera pengarna, givetvis under skuggan av pandemin. Putin är ingen ungdom längre, och det vet bankirerna. Så sälj inte smöret än. 

Sjukt vilken misär det är i öst, värre än vad jag kunnat föreställa mig

har kikat på några av bald and bankruptcy youtube 

34 minutes ago, Koh Changer said:

Dystropier går alltid att måla upp, däremot så är faktumet som följer vad gäller Ryssland: Putins innersta krets håller stenhårt i hans linje, däremot så finns det tecken, om än små, att de som styr bolagen, börjat omplacera pengarna, givetvis under skuggan av pandemin. Putin är ingen ungdom längre, och det vet bankirerna. Så sälj inte smöret än. 

Redan idag så är Ryssland mest ett störande objekt för Västvärlden och då de nästan helt saknar konkurrenskraftiga företag (som inte är naturresursrelaterade) eller en Regering med ambitioner till annat än att försöka dra ned resten av världen till deras låga nivå, så kommer deras nyttighetsnivå för Kina givetvis bli allt lägre. De är dock båda i grunden kommunistiska diktaturer så det finns ett samförstånd som inte ska underskattas. 

På lite sikt är det givetvis i första hand Kina som blir den fria världens hot men ju fler länder de får med sig ju svårare blir det. Thailand är tveklöst ett land Kina ser som en möjlig bundsförvant, därav min fråga om vilken sida vi tror de kommer välja. 

Kina,utan tvivel.Pengarna finns hos thaikineserna och de står nog sina rötter närmast.

Mycket handlar om vilket styre Thailand kommer att ha, nuvarande går nog åt Kina hållet men om det mot förmodan blir ett riktigt folkvalt styre så går dom nog mer åt us hållet. Men jag tror faktiskt att Thailand helst håller sig neutrala men dom ekonomiska banden med Kina lär nog stärkas än mer framöver och det påverkar givetvis. 

Lurigt att sia om hur Thailand gör men jag tror att den här processen kommer att ta betydligt längre tid än vad du tror. 

Ja det ser mörkt ut med tanke på de enorma "låne" investeringarna som Kina gör i Thailand just nu. Järnvägsbyggen osv..

Blir intressant att se vad som händer om Thailand gör sig av med sin nuvarande pajasregering....

Inte alls osannolikt att Thailand och Myanmar blir same same.

Redan idag har militären både kungen och resten av folket i sitt sköte och gör egentligen exakt vad de känner för. 

Det är några år sedan militären tog över och sedan dess endast förstärkt sitt styrande, nyttjar kungens (obefintliga makt) som en mur mot folket.

Försvinner kungen kommer det att verkligen ta hus i helvete.

Tror inte militären tvekar en sekund från att ta till nödvändiga åtgärder för att behålla sin fullständiga kontroll över landet.

20 timmar sedan, skrev Enis:

Sjukt vilken misär det är i öst, värre än vad jag kunnat föreställa mig

 

har kikat på några av bald and bankruptcy youtube 

Klart bland de bättre youtube producenterna. Mannen som satt rysk kommunist  mosaik på kartan. 👍👍

On 3/20/2021 at 8:47 PM, Atom said:

Jag blev myndig 1990 och har därmed levt ett helt vuxit liv i den friaste värld vi någonsin upplevt. Inget varar dock för evigt och just nu är den fria världens liberala demokratier mer utsatt än det varit sedan slutet på 80-talet och Kalla Kriget. Jag är av naturen relativt optimistisk men också en pragmatiker; det mesta tyder på att världen ganska snart ser väldigt annorlunda ut med en ny iron/bamboo wall som tydligt avskärmar Kina och Ryssland från Västvärlden och de länder i Sydamerika, Afrika och Asien som tror på demokrati. Kina och Ryssland kommer givetvis inte vara ensamma; de har redan några småländer som Nordkorea, Myanmar, Laos, Kambodja, Belarus, Turkmenistan och Kazakhstan (och kanske några andra Stan-länder) i sin familj och ett antal mineralrika men dirt-poor afrikanska länder och någon liten atoll-nation i Söderhavet kan de givetvis köpa över. Iran, Pakistan, Turkiet och kanske ett par semi-auktoritära länder i Östeuropa kan nog också lockas över.

 

Affärer, resor och kulturellt utbyte med dessa länder kommer nog bli väldigt begränsat ganska snart; det kan ta 5 år eller kanske 20 år men skulle bli väldigt positivt förvånad om det inte är där vi hamnar.

 

Ovanstående länder är förmodligen inga länder vi kommer sakna och jag ger gärna upp de 90% av mitt jobb som Kina innebär. Men vad händer med Thailand? Thailand är en traditionell USA-vän och har under 30-40 år stått både ekonomiskt och kulturellt nära USA's allierade Japan. De senaste 5-10 åren känns det dock som att de närmat sig Kina, och med en ytterst tveksam demokratisk ambition hos den styrande militären och statsapparaten de omger sig med så är det nog inte självklart att de väljer Väst igen.

 

Vad tror ni? Är jag för negativ? Är Kina/Rysslandshotet bara en Uusman-fluga; typ det många tror om Climate Change, Covid eller whatever? Om ni tror på hotet; vilken sida väljer Thailand eller lyckas de, än en gång, vara landet Gås som bara skakar av sig allting utan att egentligen valt något eller påverkats?    

Jag tycker nog du är för negativ avseende särskilt Kina. Förr eller senare, vilket iofs nog är senare (säg åtminstone 15-20 år) så kommer det en demokratirörelse värd namnet i Kina. De behöver komma några snäpp upp som land på välfärdstrappan först, och uppleva en och annan recession som staten inte kan parera ordentligt för, sen är det dags.

Jag är mer pessimistisk kring utvecklingen hos västvärldens demokratier, som parkerat längre upp på välfärdstrappan under lång tid. I väst ser vi alltmer av antidemokratiska strömningar, där många snarare verkar uppskatta ett auktoritärt ledarskap, se t.ex Ungern, Polen och kanske framförallt USA.  Jag tycker man ser klara tendenser på ett (västvärldens) imperie i förfall, inte bara för att Kina, Ryssland och Indien växt sig starkare, utan på grund ett alltmer utbrett synsätt bland amerikaner och europeer som andas  mycket dekadens liksom en  ignorans både mot tredje världen och mot demokratin som styrelseskick.

Thailand? Då återkommer min optimism igen. Det är en viss skillnad till det bättre nu avseende hur demokratirörelsen ser ut. Inte för att det är något nytt i Thailand med studentprotester t.ex.  men det känns som en rörelse nu hos de yngre generationerna som är bredare än bara universitet, eller driven av kommunismen som det var på 70-talet. Lägg därtill att den onämnbare som ska hålla ihop hela den feodala diktaturen, är impopulär hos stora delar av befolkningen oavsett generation. 

Framtiden ligger i Asien tveklöst. Hur den kommer att se ut ur ett demokratiskt hänseende är svårt att sia om. Men jag bibehåller nog en större optimism än den du uttrycker.

Kineserna tar over

On 3/20/2021 at 2:47 PM, Atom said:

Jag blev myndig 1990 och har därmed levt ett helt vuxit liv i den friaste värld vi någonsin upplevt. Inget varar dock för evigt och just nu är den fria världens liberala demokratier mer utsatt än det varit sedan slutet på 80-talet och Kalla Kriget. Jag är av naturen relativt optimistisk men också en pragmatiker; det mesta tyder på att världen ganska snart ser väldigt annorlunda ut med en ny iron/bamboo wall som tydligt avskärmar Kina och Ryssland från Västvärlden och de länder i Sydamerika, Afrika och Asien som tror på demokrati. Kina och Ryssland kommer givetvis inte vara ensamma; de har redan några småländer som Nordkorea, Myanmar, Laos, Kambodja, Belarus, Turkmenistan och Kazakhstan (och kanske några andra Stan-länder) i sin familj och ett antal mineralrika men dirt-poor afrikanska länder och någon liten atoll-nation i Söderhavet kan de givetvis köpa över. Iran, Pakistan, Turkiet och kanske ett par semi-auktoritära länder i Östeuropa kan nog också lockas över.

 

Affärer, resor och kulturellt utbyte med dessa länder kommer nog bli väldigt begränsat ganska snart; det kan ta 5 år eller kanske 20 år men skulle bli väldigt positivt förvånad om det inte är där vi hamnar.

 

Ovanstående länder är förmodligen inga länder vi kommer sakna och jag ger gärna upp de 90% av mitt jobb som Kina innebär. Men vad händer med Thailand? Thailand är en traditionell USA-vän och har under 30-40 år stått både ekonomiskt och kulturellt nära USA's allierade Japan. De senaste 5-10 åren känns det dock som att de närmat sig Kina, och med en ytterst tveksam demokratisk ambition hos den styrande militären och statsapparaten de omger sig med så är det nog inte självklart att de väljer Väst igen.

 

Vad tror ni? Är jag för negativ? Är Kina/Rysslandshotet bara en Uusman-fluga; typ det många tror om Climate Change, Covid eller whatever? Om ni tror på hotet; vilken sida väljer Thailand eller lyckas de, än en gång, vara landet Gås som bara skakar av sig allting utan att egentligen valt något eller påverkats?    

Demokrati är inte konkurrenskraftigt på en global marknad. 

Återstår att dela in jorden i ekonomiska zoner som har liknande kultur och socialförsäkringar inom varje enskild zon. 

Alternativt ger vi upp alla landvinningar på det sociala området. 

Släpper det 100% till marknaden. 

Där ingår inte demokrati, där röstar kapitalet. 

On 3/21/2021 at 12:43 AM, måne said:

Kina,utan tvivel.Pengarna finns hos thaikineserna och de står nog sina rötter närmast.

Jag tror också det finns en överhängande risk att Thailand hamnar i Kinas läger; om inte annat är det en större marknad, geografiskt och kulturellt mer lika och de ställer färre krav på demokrati, mänskliga rättigheter och annat som Thailand inte alltid uppskattar 

Det är tveklöst sant att thaikineserna sitter på en stor del av Thailands pengar men är det några som kan, och vill, stoppa Kinas inflytande i Thailand så är det nog just de rika Thaikineserna. Dels för att de överlag är bättre utbildade (ofta i Väst) men också för att de nog bättre förstår hur Mainlandkineserna tänker. Allra största anledningen till att de vill stoppa Kinas övertagande är dock rent egoistiskt; de inser att de större och starkare kinesiska företagen kommer krossa deras egna, inhemska, imperium.

Man ska dessutom komma ihåg att invandringen från Kina redan har mer är 100 år på nacken så de som är i min ålder är redan 4:e eller 5:e generationen, de kommer nästan uteslutande från subgrupperingar till Han-kineserna som alltid har haft svårt för Peking och nästan ingen av dem kan någon Mandarin, om de inte valt det som extra språk i skolan.

Thailändska militären är jag mer orolig för och den är nästan helt etniskt Thai. 

On 3/21/2021 at 7:10 PM, spooncreek said:

Jag tycker nog du är för negativ avseende särskilt Kina. Förr eller senare, vilket iofs nog är senare (säg åtminstone 15-20 år) så kommer det en demokratirörelse värd namnet i Kina. De behöver komma några snäpp upp som land på välfärdstrappan först, och uppleva en och annan recession som staten inte kan parera ordentligt för, sen är det dags.

 

Jag är mer pessimistisk kring utvecklingen hos västvärldens demokratier, som parkerat längre upp på välfärdstrappan under lång tid. I väst ser vi alltmer av antidemokratiska strömningar, där många snarare verkar uppskatta ett auktoritärt ledarskap, se t.ex Ungern, Polen och kanske framförallt USA.  Jag tycker man ser klara tendenser på ett (västvärldens) imperie i förfall, inte bara för att Kina, Ryssland och Indien växt sig starkare, utan på grund ett alltmer utbrett synsätt bland amerikaner och europeer som andas  mycket dekadens liksom en  ignorans både mot tredje världen och mot demokratin som styrelseskick.

 

Thailand? Då återkommer min optimism igen. Det är en viss skillnad till det bättre nu avseende hur demokratirörelsen ser ut. Inte för att det är något nytt i Thailand med studentprotester t.ex.  men det känns som en rörelse nu hos de yngre generationerna som är bredare än bara universitet, eller driven av kommunismen som det var på 70-talet. Lägg därtill att den onämnbare som ska hålla ihop hela den feodala diktaturen, är impopulär hos stora delar av befolkningen oavsett generation. 

 

Framtiden ligger i Asien tveklöst. Hur den kommer att se ut ur ett demokratiskt hänseende är svårt att sia om. Men jag bibehåller nog en större optimism än den du uttrycker.

Så nyss som för 3 år sedan hade jag hållit med dig om att kommunismen i Kina levde på tilläggstid men sedan President Xi blev Kejsare Xi är jag numera tveksam till om jag kommer leva länge nog att få uppleva en kinesisk demokrati; och då hoppas jag ändå på minst 30 år till efter min Covid-sundhet förlängt min uppskattade livslängd 😉.

Du har absolut en poäng i att en stor del av Europas och USAs (framförallt) arbetarklass har förlorat tron på demokratin och allt som hör dit till i form av rättsväsende, media och överstatlighet. Mycket av det tappet har dock med Kina (och Ryssland) att göra i form av jobbexport, destabilisering och desinformation. I Asien känns det som att också en ganska stor del av medelklassen börjar fundera på om demokrati verkligen är så önskvärt när det verkar gå bättre för kommunistländer som Kina och Vietnam och den klarast lysande stjärnan härborta; det diktatoriska familjeföretaget Singapore Inc.

Med 60% av världens befolkning; många av dem unga och i relativt fattiga länder med hög utvecklingspotential, så är det givet att 2000-talet ekonomiskt tillhör Asien. Dessutom kommer förmodligen merparten av krigen och de inhemska oroligheterna vara här och tror man på klimatförändringar och en uppsjö av nya pandemier så är det nog också i Asien man ska hålla utkik efter de största problemen. 

Thailand klarar det mesta men till stor del på grund av att de flesta har så låga krav. Lyckas de hålla Peking borta så blir det givetvis någon form av demokrati igen men någon sann demokrati som står sig över ett par val känns osannolikt att jag hinner med. Å andra sidan; demokrati är inget självändamål och jag ser faktiskt hellre att en riktig rättsstat skapas först men oftast går ju de två frågorna ihop i någon form av Hönan och Ägget paradox.