Vilken åldersskillnad är ok mellan farang och thai?

Det är kanske en för känslig fråga att ställa på detta seriösa forum?

Trådar som dessa är oerhört känsliga då man inte vill såra någon men samtidigt vill vara ärlig; man känner sig lite som en elefant i en porslinsaffär där minsta lilla rörelse utanför en tydligt markerad linje av acceptans, även känd som PK, kommer skapa oreda och förstörelse.

Jag har givetvis inga problem med att din fru är 30-40 år yngre än dig, varför skulle jag ha det? Du säger att ni är lyckliga och jag har ingen anledning att betvivla det heller. Jag har träffat er tidigare och träffar er gärna igen. Jag skulle kunna gulla med och säga att min far också gärna får gifta sig med en thailändska som är yngre än mig och att min dotter gärna får gifta sig med en snubbe som är äldre än mig när det är dags. Men, då skulle jag ljuga. Dock, som  jag skrev, så skulle jag försöka acceptera det och mitt ogillande är bara ett ogillande av fenomenet generellt sett, inte i det enskilda fallet. Givetvis kan förhållanden med stora åldersskillnader fungera jättebra precis som mängder av förhållanden utan åldersskillnader inte funkar alls.

Jag har dock alltid svårt med dubbelmoral så därför kan jag aldrig köpa när en snubbe med en betydligt yngre fru säger att "åldern har ingen betydelse" när de, i de flesta fall, redan genom sitt val bevisat motsatsen. Jag tror de flesta experter på området är överens om att sexlusten hos en 60-årig kvinna generellt sett är högre än hos en 60-årig man så att du var "tvungen" att gifta dig med en 30-40 år yngre kvinna för att få ha sex tror jag inte på. Att valet av en yngre partner däremot ökar din kåthet kan ju vara ett faktum vilket jag även antydde då jag skrev att jag nog skulle kolla efter en 40-åring om jag blev ensam i 60-årsåldern. Skulle jag bli ensam imorgon eller om ett par år skulle jag dock sikta in mig på någon i min egen ålder; någon som skulle kunna accepteras som styvmor av min dotter och som har någorlunda liknande mål och intressen som mig i livet.

Det är ett konstigt fenomen att människor har svårt för det som sticker ut eller för sånt man inte begriper. Det förekommer även i naturen, smiter en underlat ut i naturen så hackar de vilda fåglarna snart ihjäl honom. Inte för att de ska äta upp honom, de klarar helt enkelt inte med att han inte är som de.

En del människor tycker inte att en gubbe ska ha en ung kvinna, en del tycker inte att en gubbe ska ha en utländsk kvinna, en del tycker inte att en gubbe ska ha en pojkvän och fy fan om han dessutom har en annan hudfärg. 

Jag kan själv ha en del förutfattade meningar som jag får jobba med. Jag har lärt mig att jag förstår inte allt och ännu mindre hur andra tänker. Man kan trots allt bara ta ansvar för sitt eget handlande, vad andra tänker och tycker säger som regel mer om dem själva.

Ni båda verkar ju vara lyckliga så det är bara att gratulera, det är kanske eran lycka som de stör sig på? 

Mycket bra skrivet/uttalat/sagt herr Fredman tio tummar upp

Märkligt!

Varenda snubbe i tråden vill "lägga sig i" vilken åldersskillnad som är ok i ett förhållande.
INGEN jävel (förutom sina egna eventuella barn) har det minsta med saken att göra.

Trivs paret i varandras sällskap och ingen "utnyttjar den andre" så låt då paret sköta sitt och  må väl på dess alla plan.

Har själv varit i längre förhållande med ojämlikhet åldersmässigt både uppåt och nedåt och vi har aldrig haft problem med det.
Däremot så har ju jante försökt att påverka när vi är i Sverige (vilket vi oftast är) men inget som varken jag eller "tiraken" bryr oss nämnvärt över.
Men det skall erkännas nu när man är i medelåldern så är jag lyckligt lottad att sambon inte är den som är den äldre...

Sköt dig själv och skit i andra kan passa in här.

T,T



 

Ja, och hur det än är med alltihop så är det viktigare att man lever sitt liv som man själv vill och inte hur andra tycker att man ska leva sitt liv.

Märkligt att du ser det så, jag tycker det är precis tvärt om.

Inte en enda snubbe vill "lägga sig i" vilken åldersskillnad som är ok i ett förhållande. Däremot är det många som bryr sig om vad deras eventuella föräldrar och barn gör och tycker och det tycker jag är sunt.

Flera menar på att vuxna barn ska skita i vad deras fäder gör på ålderns höst men där håller jag inte med. Jag träffar mina föräldrar 2-3 gånger varje år samt pratas vid nästan varje vecka. De är inte bara mina föräldrar, de är också min frus svärföräldrar och min dotters farfar och farmor. Om någon av dem gör något som jag inte gillar så berör det givetvis mig, min familj och förmodligen också min brors familj, så givetvis har vi rätt att ha våra invändningar. Jag utgår från att mina föräldrar skulle ha en del invändningar om jag bestämde mig för att gå i kloster, lämnade min familj för att segla ensamjolle runt jorden eller skilde mig och gifte mig med en 18-årig crackhora, bara för att ta några exempel.

Om min far skulle lämna min mor och gifta sig med en thailändska som är yngre än jag så skulle jag givetvis ge dem en chans. Om det visar sig att han blir lycklig, har gjort en schysst deal med min mor och jag gillar hans nya fru så har jag inga problem med situationen.

Men det är väl inte så där jättevanligt, och förekommer det är det nog mer i Las Vegas än i Thailand.

Jag är, (erkänner trots hot och nedsablingar) nästan dubbelt så gammal som min fru, vi har ett hyfsat vanligt svenneliv och vi trivs båda med det, jag har dessutom förhållandevis lösa tyglar att festa runt i sus o dus med mina kamrater och trivs som fisken i vattnet med vad jag gör, aldrig, i min vildaste fantasi. hade drömt om att få uppleva ett liv som detta efter pensioneringen.

Min enda kommentar från ett halvfullt lördagskrus. Av hela mitt hjärta önskar jag er som har sinnet öppet att få leva era sista år i livet som jag gör!

Grattis Baa, låter som prima liv! 

Nu är det kris, min 26 åriga dotter har startat ett aktivt förhållande med en grabb på 17år.

Det är ju ungefär som farsgubben som har ett förhållande med en kvinna som är 20 år yngre än mig.

I procenträkning eller förhållande i tal så är det likvärdigt.

Som dottern sade med glimten i ögat för något år sedan, skaffa inte några nya barn bara ,

fast det skulle vara häftigt med också med nya syskon.

Hur än den går så älskar hon sin farsa och jag älskar min dotter.

Vi båda förstår vad det handlar om och hon har följt med mig till Thailand några gånger och träffat mina kärlekar.

Tror nog att min dotter mest varit oroligt för att arvet skall gå till en annan kvinna än henne.

Nu är hon lugn då jag skrivit ett testamente till hennes förmån angående fastigheterna som "gubbfan" äger.

Så sant som det är sagt.

Ok, hur är det med kärleken när det gäller språkbrister och kommunikationsproblem? Blir man bara kär i varandras yttre då? Räcker ett vackert yttre för äkta kärlek?

Frågorna är många nu när jag suttit och funderat och tittat och framförallt tjuvlyssnat lite på HP med unga fruar runt om i barerna i Pattaya bl.a. Sitter och tjuvlyssnar på farangubben som pratar i ett på knagglig engelska om ditten och datten och hans unga flickvän/fru/sambo sitter mest och nickar och ser uttråkad ut medans falangen mal på?! Jag vet inte, men nog fan ser det ut som en ensidig relation från mitt perspektiv på hur ett förhållande ska vara!? Men vad vet jag?

Försökte citera Hamnoi, Men forumet funkar ungefär som Thailand!  "Skriv vad fan du vill, alla vet att dina tår är ömmast på forumet, för att inte tala om ditt labila humör,jösses."   

Oja, gubben! Nog finns det känsligare tår här på forat!

Tärningen är åter kastad!

Men de flesta utav Thaitjejerna som är tillsammans med farang kommer väl ifrån Bkk:s bästa universitet och således behärskar de väl engelska så väl så att kommunikation inte är något problem. För en farang  vill väl alla ha oavsett ålder och utseende!?

Inte min fru. Kan knappt engelska. Efter fem år I sverige fortfarande dålig I svenska. Kan tala . Men läsa INTE. Men vi älskar varandra ändå.

Jag förstår att ni har mycket gemensamt.