För att återgå till vår resa!
Det hände inte så mycket nytt de kommande dagarna.
Även om det fanns mycket att reta upp sig på under vår vistelse på hotellet, så fanns det även sådant jag kunde roa mig med.
Precis som Borje222 antydde så var jag i stort behov att få vistas i varmare klimat.
Som mitt nick antyder så har jag en sjukdom som heter "Fibromyalgi".
Har varit långtidssjukskriven och hade fått godkännande av Försäkringskassan för att åka på en "Rehabiliteringsresa",
under förutsättning att jag uppfyllde vissa krav.
Var inte svårt att uppfylla dessa krav, för även utan Försäkringskassan och sjukgymnastens instruktioner skulle jag ha gjort precis samma saker.
Nämligen bada, ta långa promenader och om möjligt få massage av en expert!
Jag har tidigare berättat om "Mama" (eller "mami" som hon också kallades) en helt underbar massör som fick både mig och Bihanget som kunder. Hon var inte anställd av hotellet, utan fick hyra en plats vid poolen för 50 Euro per dag. Alltså måste hon ha minst 3 kunder per dag för att gå i vinst. Sniket hotell tycker jag!

Nu hade jag tur (Bihanget är noga med att jag ska ha det bra) som fick simma dagligen i en saltvattenbassäng!

Vi gillade poolområdet, inte bara för saltvattenbassängen (trots att Bihanget klagade på att vattnet var kallt),
utan för att de försökt göra hela området mera likt en sandstrand. Halva området bestod av sand och resterande av de hala plattorna.

Heller sand än plattor enligt min mening.

och inte så långt från poolen började sandstranden som förde mig till Atlantens vågor.

Ja, jag provade också på att bada i vågorna, men så liten och lätt som jag är höll jag på att bli vräkt omkull även då vågorna var mindre än på de bilder jag tidigare visat.

Att jag gillar att fotograferna har nog inte undgått någon. Ett nöje som jag sysslade med dagligen nere på Sal (Cap Verde).
Att kunna kombinera mina långa strandpromenader med fotograferandet var ett sant nöje.
Hittade inte bara ett, utan två båtvrak under mina promenader i vattenbrynet.

Ja, det som på långt håll ser ut som en dykare i vattnet (närmast i bild) är en del av ett båtvrak.

För varje dag orkade jag gå längre promenader, och sista veckan rundade jag udden och fortsatte på andra stranden, där vågorna kom in på snedden.
Blev en dryg mil jag gick den dagen. Fick se några mindre öar utanför den vi var på.

Hann också med att fotografera lite annat på stranden.
Ruiner efter något torn.

Någon har varit kreativ

En familj mitt ute på den oändliga stranden.

Sandkrabbornas bon översvämmas av vågorna.

Många är ute och promenerar på sanddynorna, även i de nyblivna vattensamlingarna

Nivåskillnaden vid vattenbrynet upp till stranden.

Säga vad man vill. Visst var det upplysande att se hur stranden ändrade färg på grund av vulkanutbrottet på en annan ö, men speciellt snyggt var det inte.

Det fanns också lite djur på hotellet!!
nej, nej... inga VILDA djur utan sådana vi även kan se här hemma.
En kringstrykande hund

Hästar man kunde hyra (för en dyr penning) om man ville ta en galopp längs vattenbrynet, eller en stilla skritt istället. Inte i hotellets regi, utan de fick "hyra" en plats i sanden utanför hotellet.

Katter fanns det hur många som helst, välmående och orädda.

och till sist de oräkneliga småfåglarna som letade smulor både på golven och om de fick en chans på borden i både baren en trappa upp och nere vid strandbaren.


Men mitt (och Bihangets) största nöje på hotellet var att genom att vara överdrivet artiga, väluppfostrade (och ständigt i närheten), reta gallfeber på den ITALIENSKA personalen.
Vi passade på så ofta vi kunde att beställa (eller hälsa på) på Kreol, då någon av dom var i närheten.
Vi använde Engelska, Spanska eller Kreol i en salig blandning. Om någon i personalen försökte lära oss italienska så vägrade vi prata det språket konsekvent!!
Flera av de Italienska gästerna (främst de äldre kvinnorna) ansåg att det var en skam att vi inte pratade ITALIENSKA på hotellet eller till personalen. De ansåg att vi i alla fall borde ha lärt oss att hälsa på Italienska, "hur svårt kan det vara".
Något de högljutt lät alla i personalen veta!
Var kul att se personalen förklara vår närvaro utan att vara ohövlig! För de var osäkra på om vi förstod det språket eller inte!
Ja, ja, ja...Jag vet !! Jag kan var full i faan, provocerande, irriterande då jag sätter den sidan till!
Men lite kul ska jag också ha, kan de inte roa mig så får jag roa mig själv på deras bekostnad..