Vems är felet?

Reflektion...

Har vid ett antal tillfällen befunnit mig i situationer/diskussioner med såväl Mrs McTwist som hennes thaikompisar där jag efter ett inträffat missöde alltsom ofta reagerat med ett "jaha, ok det var ju inte så bra". Denna let-go- & ta lärdom av tidigare misstag- reaktion brukar i allmänhet inte godtas. Istället måste det redas ut vem som gjorde vad, varför och hur dumt det var. Efter min axelryckning brukar jag lämna diskussionen eftersom jag vet att jag omöjligt kan följa frun och hennes väninnors (fullständigt thailogiska) resonemang kring det inträffade. Frågan är varför det är så viktigt att hitta en syndabock? Varför inte bara konstatera vad som hänt och ha det i bakhuvudet för att om möjligt kunna undvika en liknande obekväm händelse i framtiden?

-Åh vad synd. Om telefonen hade varit laddad så hade du kunnat ringa.

-Jaha, så det är mitt fel?

-Nej, det är ingens fel, det bara skiter sig ibland!

Ska det vara så svårt?

Glad sommar och don't let the

Det som är enklast är väl att följa Thai-regeln.

Det är alltid farangens fel. Då slipper man diskutera vems fel det var och behöver således ej diskutera fallet.

Det som är enklast är väl att följa Thai-regeln.

Det är alltid farangens fel. Då slipper man diskutera vems fel det var och behöver således ej diskutera fallet.

Jg vet inte du var helt allvarlig, men jag tror inte det är bra för hälsan att acceptera att man alltid har fel, att aldrig få rätt eller aldrig få "sista ordet".

Reflektion...

Har vid ett antal tillfällen befunnit mig i situationer/diskussioner med såväl Mrs McTwist som hennes thaikompisar där jag efter ett inträffat missöde alltsom ofta reagerat med ett "jaha, ok det var ju inte så bra". Denna let-go- & ta lärdom av tidigare misstag- reaktion brukar i allmänhet inte godtas. Istället måste det redas ut vem som gjorde vad, varför och hur dumt det var. Efter min axelryckning brukar jag lämna diskussionen eftersom jag vet att jag omöjligt kan följa frun och hennes väninnors (fullständigt thailogiska) resonemang kring det inträffade. Frågan är varför det är så viktigt att hitta en syndabock? Varför inte bara konstatera vad som hänt och ha det i bakhuvudet för att om möjligt kunna undvika en liknande obekväm händelse i framtiden?

-Åh vad synd. Om telefonen hade varit laddad så hade du kunnat ringa.

-Jaha, så det är mitt fel?

-Nej, det är ingens fel, det bara skiter sig ibland!

Ska det vara så svårt?

Glad sommar och don't let the

Är du säker på att Fru McTwist är thailändska och inte exempelvis tyska? Jag tycker den gängse sanningen på forumet verkar vara att vi svenskar är analytiska och vill utreda sakers natur medan thailändskor är rädda för diskussioner, allmännt ointresserade och helst bara är tysta om problem uppstår? Eller så är det hela bara ett spel där det är förutbestämmt att du får skulden och därmed får skicka en gigantisk summa pengar till Thailand för att sona dina brott. Vi får vänta på Udon-Charlie, han kan nog reda ut det.

Reflektion...

Har vid ett antal tillfällen befunnit mig i situationer/diskussioner med såväl Mrs McTwist som hennes thaikompisar där jag efter ett inträffat missöde alltsom ofta reagerat med ett "jaha, ok det var ju inte så bra". Denna let-go- & ta lärdom av tidigare misstag- reaktion brukar i allmänhet inte godtas. Istället måste det redas ut vem som gjorde vad, varför och hur dumt det var. Efter min axelryckning brukar jag lämna diskussionen eftersom jag vet att jag omöjligt kan följa frun och hennes väninnors (fullständigt thailogiska) resonemang kring det inträffade. Frågan är varför det är så viktigt att hitta en syndabock? Varför inte bara konstatera vad som hänt och ha det i bakhuvudet för att om möjligt kunna undvika en liknande obekväm händelse i framtiden?

-Åh vad synd. Om telefonen hade varit laddad så hade du kunnat ringa.

-Jaha, så det är mitt fel?

-Nej, det är ingens fel, det bara skiter sig ibland!

Ska det vara så svårt?

Glad sommar och don't let the

Hej

Jag brukar sällan klaga på något Thailändskt beteende överhuvudtaget men känner igen lite av det du tar upp här.

För jag är själv en ganska enkel och okomplicerad och gillar när livet är det också, så att lägga tid¨på meningslösa diskussioner om vems fel det är

och varför man inte gjorde si och så hjälper ju inte när det redasn har inträffat, men min fru vill också gärna diskutera vidare i såna lägen.

Jag brukar säga att hon gifte sig med fel gubbe om hon var ute efter att tjafsa, jag är inte intreserad av sånt och försöker konstant att undvika

det.

Men ofta har ju frugan haft rätt ifrån början och det är jag som har ställt till något genom att ta för lätt på saker och ting, men det är ju en

annan grej, och visst försöker man undvika att begå samma misstag igen.

Mvh Isan Lover

Vem som har fel vet jag inte för jag gör aldrig fel, möjligtvis ett misstag då och då, men fel?

Thailändaren Baa

Alla gör vi misstag och fel, annars skulle det nog inte uträttas speciellt mycket här i världen.

Svenske Baa

Jag tycker den gängse sanningen på forumet verkar vara att vi svenskar är analytiska och vill utreda sakers natur medan thailändskor är rädda för diskussioner, allmännt ointresserade och helst bara är tysta om problem uppstår?

...

Vi får vänta på Udon-Charlie, han kan nog reda ut det.

Jo, så är det. Jag tycker inte vi ska ändra på det utan undantag till den regeln får helt enkelt anses vara just det - undantag.

UCs spetskompetens ligger väl egentligen främst inom det ekonomiska området men han har säkert en del att förmedla om det här också.

Jag brukar säga att hon gifte sig med fel gubbe om hon var ute efter att tjafsa, jag är inte intreserad av sånt och försöker konstant att undvika det.

Måste vara det mest självinsiktsfulla som skrivits sedan förrförra millennieskiftet.

Att fora mer komplexa diskussioner med de flesta thaiare jag traffat ar oftast helt meningslost. De tar det allt for personligt och blir oftast sura och lagger da all skulden pa mig eller andra faranger.

Detta galler sarskilt nar det kommer till diskusioner om politik. Att t.ex. paminna en thai om att landet har urusel och inhuman fliktingpolitik tar de flesta thai som rent personlig kritik och i riktigt god nationalistisk anda havdar de till slut att all media utanfor Thailand inte fattat ratt och att faranger aldrig kan forsta Thailand just darfor de inte ar thaiare.Lika bra att undvika dessa diskussioner.

ha det

Neil

Utan att läsa några övriga inlägg så väljer jag istället bara att svara på frågan i trådens titel: Mitt!

Reflektion...

Har vid ett antal tillfällen befunnit mig i situationer/diskussioner med såväl Mrs McTwist som hennes thaikompisar där jag efter ett inträffat missöde alltsom ofta reagerat med ett "jaha, ok det var ju inte så bra". Denna let-go- & ta lärdom av tidigare misstag- reaktion brukar i allmänhet inte godtas. Istället måste det redas ut vem som gjorde vad, varför och hur dumt det var. Efter min axelryckning brukar jag lämna diskussionen eftersom jag vet att jag omöjligt kan följa frun och hennes väninnors (fullständigt thailogiska) resonemang kring det inträffade. Frågan är varför det är så viktigt att hitta en syndabock? Varför inte bara konstatera vad som hänt och ha det i bakhuvudet för att om möjligt kunna undvika en liknande obekväm händelse i framtiden?

-Åh vad synd. Om telefonen hade varit laddad så hade du kunnat ringa.

-Jaha, så det är mitt fel?

-Nej, det är ingens fel, det bara skiter sig ibland!

Ska det vara så svårt?

Glad sommar och don't let the

Känner jag inte alls igen,tycker det är tvärtom.

Den slitna gamla klychan:

Kvinnor har många fel, män bara två! Allt dom säger och allt dom gör...

Bör i dagsläget översättas med Thailändskor har möjligen något fel,o.s.v. i varje fall just idag.

Jag råkade ta upp ämnet thailändsk politik med min kära hustru en gång, det gör jag aldrig om.

Snacka om näradödenupplevelse

Fritz..

Jag tror att om man själv är ganska prestigelös vad gäller kritik så kan thaipartnern ändra beteende.

Fru Chang var mycket känslig för kritik i början, men numera är det inga större problem att påpeka vissa saker då och då. Speciellt om kritiken är kryddad med lite humor!

Herr Chang har talat.