Såg inte denna fråga förrän nu, och väljer att svara då jag tror att anledningen till flytten kan intressera fler på detta forum.
Efter nästan 10 år i Thailand, om än med massor av besök för hela familjen i Sverige, så väljer vi nu att göra Sverige till vårt hemland.
Anledningarna är ju självklart flera, men barnens utveckling och deras möjlighet att i framtiden vara självständiga och också konkurrenskraftiga människor i en mer och mer internationell värld är den största anledningen.
Vi vill att barnen skall få svenska värderingar och värdegrund, de skall hellre säga "jag vet inte", än att dra till med en grov lögn för att inte avslöja sin okunskap, allt för att slippa tappa ansiktet.
Skolan i Thailand lär inte barnen att ta egna initiativ, snarare tvärtom. Skolan i Europa premierar och berömmer egna initiativ.
Både jag och min numera väldigt farangiserade fru är övertygade om att en utbildning i Sverige gör att våra barn i framtiden har möjlighet att välja det land de vill bo i själva, och i detta land vara konkurrenskraftiga.
Vi är också övertygade om att en utbildning i Thailand skulle göra det mycket svårt för dem att göra samma sak, den Thailändska värdegrunden är så annorlunda mot de flesta andra länder och skulle begränsa våra barns möjligheter i framtiden.
Framförallt detta med att tappa ansiktet är hämmande. Thailändska pojkar och män tenderar att hellre ljuga än att säga "jag vet inte" för att slippa avslöja sin okunskap. Detta gör att de många gånger undviker saker som de inte redan kan och på detta sätt lär de sig inte något nytt.
Flickor och kvinnor tycks vara mindre rädda för att tappa ansiktet i detta sammanhang, men självklart händer det även för dem ibland.
Vi har som sagt talat om att flytta till Sverige i några år, och ett exempel på varför vi nu flyttar är när vår sons Thailändske engelskelärare(thaiman) gav fel till vår son i ett engelska prov.
Sonen hade skrivet I HAVE, men läraren felade detta och skrev att det skulle heta I HAS.
Jag skrev då på provet som sonen hade med sig hem att detta måste vara felrättat och fick dagen efter svaret, i mitt klassrum heter det I HAS, vad ni säger hemma hos er är" up to you". 
Detta hände alltså på en internationell skola, och jag är säker på att läraren visste att han hade fel, men vägrade acceptera att någon ifrågasatte honom.
Ja som sagt nu bor vi i Sverige, men vad framtiden bär med sig får vi se, kanske saknar vi Thailand och styr kosan åter till detta land som har så mycket trevligt att ge, inget är ju varken tvärvitt eller nattsvart.
Hej Vaxet Efter att ha läst ditt inlägg tror jag ni gör helt rätt, av de skäl du nämner.
Vi bor i en småstad i Isaan, och vår dotter, som är 8 år, råkade ut för nästan exakt samma sak som er son.
Hon är bäst i klassen på engelska, men blev felrättad på senaste provet. Vi ringde läraren, och han lovade
återkomma , men det gjorde han inte, och korrigerade inte felrättningen.
Jag blev förbannad och ville kontakta rektorn.
Min sambo svarade att det kan vi inte.
Hon berättade sedan varför.
När hon själv var 15 år var hon också bäst i klassen i engelska och matematik. Några av hennes
klasskompisar har berättat att hon ofta hjälpte dem i dessa ämnen.
Året efter fick de en ny lärare. Han var släkt med rektorn.
Vid slutprovet i matematik det året fick hon 78 av 80 möjliga poäng.
Därefter meddelade läraren henne enskilt att hon måste betala honom för att få det högsta betyget, med
tillhörande stipendium.
Hon och hennes familj betalade inte. Hon var den enda i klassen fick 0 som slutbetyg i matematik.
Alla i hennes klass, hemby mfl känner till hennes fall, men alla vet ockå att så här är det.
Nu är detta ett antal år sedan, men detta gick då inte att överklaga.
Vi tog ingen konflikt med läraren för dotterns räkning.
Han är usel avseende engelska, men han begärde inga pengar för betyget.
Om någon lärare, polis,kommuntjänsteman etc gjort fel, så finns det här inte det vi kallar rättvisa,
överklaga etc.
Vill du , för att få rättvisa ,ha hjälp av lärare, polis, chefstjänsteman i liknande fall kan du i bästa fall betala
rektorn, polischefen, chefstjänstemannen, för att få hans hjälp, men i många fall går inte ens detta pga
korruption.