värsta minnet

Då är vi 2

SNARARE 3..

Då är vi 2

Eller tre..Mvh Maitan.

När jag och min senaste svenska sambo på min 50-årsresa var i Hua-hin 2006.Vi reste bort på min födelsedag

mest för att jag ville testa min förmåga att klara mig i Thailand eftersom jag redan hade jobbat klart.

Sista natten innan vi klockan 05 skall ta bussen till vårt charterflyg hade min sambo sprungit på toaletten

hela natten.Vi hade beställt frukost exstra tidigt men det var bara att glömma.Vi hade ätit samma saker

så jag var helt säker på att jag bara hade en tidsförskjutning på diarren.

Jag är en glad invalid men då i bussen mot Bangkok så led jag helvetets kval.

Om jag får rännskita i bussen ja då är det bara att rulla av mig i diket.

Dock så gick det utmärkt och jag vågade åka hit igen.

Det vart jäktigt på morgonen när vi skulle åka och det värsta med det hela att det var frugans nyinköpta handväska som allt låg i efter.ett par telefonsamtal så var väskan på väg i ilfart till oss Kompisen som körde i överskred hastig heten hela tiden, men vi missade med att checka in med 20minuter.Hoppas att man lärt sig något och inte gör om en sån sak

Think only good, Speak only good...Do only good

Ja mitt är nog när jag låg mitt i vägen i Rawai Phuket med en öppen benfraktur mitt i natten och enda sällskap jag hade var några yra Thai som sett mig krasha med min motorbike, låg där i 40 minuter med fruktansvärda smärtor och döds ångest pga allt blod innan ambulansen kom. När dom äntligen var framme så var båren för kort för mig, (196cm) så när dom lyfte mig så hängde foten ner som en kött slamsa utanför båren, efter jag skrikit och hotat färdigt så kom dom äntligen på att spjäla benet innan transport.

40 min senare på sjukhuset efter röntgen och undersökning sa läkaren att det var 50/50 om det går att rädda foten.

Efter operation och rehab så är jag i dag bra i foten igen.

Detta är mitt värsta minne!

Ja mitt är nog när jag låg mitt i vägen i Rawai Phuket med en öppen benfraktur mitt i natten och enda sällskap jag hade var några yra Thai som sett mig krasha med min motorbike, låg där i 40 minuter med fruktansvärda smärtor och döds ångest pga allt blod innan ambulansen kom. När dom äntligen var framme så var båren för kort för mig, (196cm) så när dom lyfte mig så hängde foten ner som en kött slamsa utanför båren, efter jag skrikit och hotat färdigt så kom dom äntligen på att spjäla benet innan transport.

40 min senare på sjukhuset efter röntgen och undersökning sa läkaren att det var 50/50 om det går att rädda foten.

Efter operation och rehab så är jag i dag bra i foten igen.

Detta är mitt värsta minne!

Ballaq,lägg in lite om vad du gör idag.Mvh Måne som följde din förra tråd

Värsta minnet var när jag satt inburad i Kathu!

Vilken gång?

Inte när du satt inburad i Takoa pa då?

Nej det var bara en snabbvisit!

Gå ifrån Pass och pengar.Hmmm...Stoppar alltid in dom i handbagaget innan allt annat.

Annars har jag med en berättelse. Vi skulle boka om flyget och jag bad specifikt att få åka Slutet av veckan. Tjejen på flygbolaget gick igenom flighter och kom fram med "Jag kan bara hitta Onsdag, Går det bra?" Njaa.Ok då. Vi tar Onsdag. Bara det att jag var inställd att slutet av veckan inte är i början av veckan och åkte ut till flygplatsen på Onsdag kväll medans flyget gick 00:20 Onsdag!!! Skulle således "Åkt" på tisdag om det skulle bli rätt.

bara att åka in till Bkk igen och boka om vilket gick som tur var.

MVH: BC

En klassiker om man vill ha några extra dagar i Bkk

Nog har det hänt några grejer som man helst skulle kunna varit utan,men allt har ju ändå slutat bra.Men en gång när jag tog en taxi i Kuala Lumpur till en adress där Laos ambassad skulle ligga minns jag mycket väl. Taxi snubben blev sur på mig för att jag tvinga han att starta taxametern,sen när vi väl hittade adressen där ambassaden skulle ligga visade det sig att där nu låg en firma som tillverkade möbler eller nått. Jag hade telenummer till ambassaden men min tele slutade funka,taxisnubben som var sur redan innan vägrade att köra mig vidare och lämnade mig där mitt i nått slags villakvarter en bra bit utanför centrum. Hade inte en blekaste aning om vart jag var. Då och där utan telefon och i stort sett noll trafik=andra taxibilar kändes det lite halvkasst. Men även detta fixade sig efter mycket om och men,när jag väl hittade ambassaden sa dom bara att vi flytta typ för 4år sedan men har glömt att uppdatera ny adress på hemsidan