Man väljer Dam. Svärföräldrar och släkt får man så att säga på köpet.
Och i det avseendet drog jag en riktig nitlott. Svärmor och Damens syskon är väl ok.
Men övrig släkt. Stjäl som värsta korpar.
Lyckligtvis bor vi 600 km från hembyn så problemet är inte så stort.
Och de släktingarna som bor i våra hemtrakter har numera lärt sig att åtminstone
fråga innan de tömmer kylskåpet. Ja. I alla fall ibland.
Ja det stämmer även hos oss Poffa,
Även hos min fru så iöverensstämmer hennes egna karaktärsdrag ganska lite med
hur en del i den övriga i släkten beter sig (inte mycket till genetisk härledande där inte)
Tack och lov, så ser hon dessa avarter själv och håller därför dessa personer ifrån sig så gott det går.
Val av fru:
Är det ännu inte för sent att ändra sig och om man själv är en smula villrådig i valet av hustrutyp,
så kan man ju alltid vända sig till det gamla testamentets ordspråksbok
där man kan läsa om vad som ansågs vara en god hustru på den tiden.
- Tja, helt ute och cyklar tycker jag inte de var på den tiden.
Detta är konung Lemuels ord, om vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
En idog hustru, var finner man en sådan?
Långt högre än pärlor står hon i pris.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk,
åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv
planterar hon en vingård.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga. 
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru
som fruktar HERREN (Poffa).
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
************************
Mvh
SN