” … och vad tycker du Svarten? Dagdrömmar du gubben lilla?” frågar min historielärare mig min andra dag på gymnasium. Vi hade under gårdagen fått vår första läxa. Vi skulle ha läst några sidor om varför historia är så viktig. Läxan hade jag förstås inte gjort. Jag orkade inte heller hänga med lektionen. Men ”för att vi ska lära oss av gamla misstag” lyckades jag spotta ur mig. Jag vet inte om svaret dög men lärare vände sig till andra elever och lät mig vara i fred i alla fall.
Det där med främlingsskygghet är lite ologiskt tycker jag. När jag var ung pratade de amerikanska ungarna så förbaskat illa om de svarta. Jag fattade ingenting då det var de vita som själva tvingade dit dem. När jag var ung i Sverige fanns inte så många kommentarer om invandrare. De få som jag hörde kom ofta från finnar. Idag är som känt islamofobi det största diskussionsämnet på vårt forum där de flesta är ihop med invandrare, flera är invandrare själva och flera av våra partners är muslimer. Vidare har vi muslimska vänner, särskilt tjejerna har träffat vänner på SFI. Våra tjejer har dessutom miljoner landsmän som är muslimer. Mitt i allt detta finns det många svenskar som har fördomar om våra fruar.
Nu har mitt intresse för historia vuxit enormt sedan gymnasium. Jag har läst om växlande vänskap och hat mellan de nästan identiska religionerna judaism, kristendom och islam under de senaste århundradena. Jag har läst om hur svenskarna hatade danskarna för 400 år sedan. De svenska prästerna varnade sina församlingar för den illära som den danska kyrkan predikade samt att alla danskar hade röda svansar. När många tyskar flydde från nazism till Sverige behandlades de illa. ”Nazister hade ju inget här att göra”. Finnarna var inte heller så välkomna. De klarade inte jobbet för allt fylleri och de slogs med knivar. Även deras barn skulle få regelbundet stryk i skolan. När dessa barn sedan åkte till Finland för att träffa mor- och farföräldrar fick de ett kok stryk från barnen även där eftersom de inte kunde finska och klädde sig som svenskar. Med tid kom det en del italienare till Sverige. De var mörka hedningar som praktiserade katolicism. De var lata och okunniga om arbetsmarknaden. Plötsligt var det inget fel med finnarna och tyskarna längre. Sedan kom chilenare och afrikaner hit och de var för mycket. Men sedan kom muslimer kom och ville bygga moskéer eftersom de kristna byggde kyrkor. ”Sådana får minsann skickas ut till förorterna! De jobbar dessutom inte.”
Överallt är det så. Hatet verkar ha sina moden. Igår var det mode i USA att hata svarta och respektera araber och iranier (som var flitiga egna förtagare). Idag är det tvärtom. Förr i USA talades det även illa om hinduer som förtjänade att svälta för att de var bakåtsträvande. Idag har de respekt och det är de ”lata” latinamerikanare som får onda blickar. Hur kan det vara så? Hur kan etniska och religiösa grupper en dag ha onda skrifter som säger att de ska slå kvinnor och mörda sina barn samt vara lata för att nästa dag vara flitiga och hederliga medborgare?
Ofta tycks det handlar om politik och ekonomi som t.ex. hatet mellan Danmark och Sverige. Eller hatet för tyskarna just efter kriget. Eller hatet för muslimer just nu när västerlandet blir beroende av arabernas olja som kan fördubblas i pris när som helst.
Om man tänker på historien borde man inse att denna ”tycka illa om islam” fas kommer att försvinna. Någon annan kommer att ta platsen på skambänken. Om det nu kommer att göra det vad är det för mening att hysa agg idag?
Hälsning
Svarten
gubben 
men nu borde väl sammankomsten på plattan vara över? 
