Hej!
Har gjort en betraktelse både här på forumet, internet allmänt samt även ute i "den riktiga världen" - Varför är det så vanligt att så många går all-in i ett förhållande med en person från Thailand?
Med detta menar jag att från att vara singel inom ett år eller två ha:
- gift sig
- skaffat gemensamma barn
- tar hand om sin nya kärleks tidigare barn från Thailand
- flyttat från sin etta med kokvrå till ett stort fint hus (här i Sverige)
- har byggt eller planerar att bygga ett hus i Thailand
- köpt mark i Thailand
- införskaffat andra egendomar i Thailand t.ex. bil
- överöst sin tee-rak med thaiguld
- osv, osv hoppas ni förstår, självklart så är detta väldigt generaliserande men min lista kan man nog både plussa på och radera några poster
Men min fundering är: varför måste allt gå så jävla fort - är det vad som krävs för att få förhållandet att fungera???
Många gånger så känns det som att man inte hunnit bryta den språkliga barriären innan detta pokerspel med all-in insats har satts igång, vad är viktigast in en relation, enligt mig att man känner varandra bra, kan umgås på ett relativt "jämn" nivå samt att man förstår varandra.
Det andra kommer av sig själv - när tiden har sin gång
Är väl lika många som går "all-in" när de träffar en tjej från Sverige tror jag, dvs villa, hund, barn, volvo, sommarstuga osv.. och inget fel med det. Hör väl till livets gång.
Själv har jag dock inte skyndat alls så snabbheten gäller inte generellt. Reste till Thailand väldigt flitigt i sex år innan jag träffade blivande frugan, kunde t o m tala thai när vi möttes första gången. Och vi hade sedan varit tillsammans i flera år innan vi skaffade barn och ännu på trettonde året tillsammans har vi inte byggt något hus i Thailand. Någon överösning med thaiguld har det inte heller varit frågan om, det enda guld vi äger är vigselringarna. Så "all-in" javisst, men det tog tid att komma dit.