Hej och tack för svaren!
Jag kan som de flesta andra acceptera lagar, förordningar och regler som kan förstås och där det finns en likabehandlingsprincip och givetvis en god handläggningskultur. Jag har varit stolt över att vi inte har någon tradition av korruption i svensk offentlig sektor, men kan det vara så att det förekommer godtycke i både positiv och negativ riktning på grund av att personalen på ett statligt verk inte riktigt förstår vissa lagar som de måste ta hänsyn till i samband med myndighetsutövning? Om den juridiska kompetensen sitter i ryggraden på personalen uppstår inga enorma diskussioner om småfrågor, omvänt blir det sådana skendebatter om det finns utbildnings- och kunskapsbrister hos handläggarna. I boken Etik i medborgarnas tjänst (Tomas Brytting m.fl, 2008) beskriver en f.d. generaldirektör för Migrationsverket hur verkets medarbetare saknade grundläggande gemensamma värderingar och ledningen ledningsfilosofi när hon tillträdde. Och i god ordning startades projekt med målsättningen att rätta till detta.
Jag har inte direkt följt utvecklingen, men det jag ofta tycker mig stöta på är att Migrationsverket själv säger att deras etiska dilemman är så mycket besvärligare än andra myndigheters och att de blir tuffare behandlade av massmedia än andra myndigheter. Då undrar jag på vilket sätt deras uppdrag skulle vara så mycket svårare än socialtjänstens, kriminalvårdens, domstolarnas, etc, Varför ska det behöva vara svårare för Migrationsverkets anställda än för andra myndigheters anställda att hålla isär sitt eget tyckande och tänkande och det professionella uppdraget? Jag tror inte att det är svårare. Jag tror att det går att komma till rätta med det mesta med god kompetens och utan fördomar, och om myndigheten förstår att den jobbar på uppdrag av folket i en demokrati.
I den nämnda boken är följande frågor exempel på det speciellt svåra för Migrationsverket:
En ung thailändska söker uppehållstillstånd för sin anknytning till en avsevärt äldre svensk man. Handläggarens egen privata värdering är då att åldersskillnaden är för stor och att mannen utnyttjar kvinnan. Jag frågar igen varför det skulle vara svårare för just Migrationsverkets handläggare att hantera sina privata värderingar i förhållande till en professionell bedömning av ärendet? Har handläggare på andra myndigheter en bättre utbildning i ryggen? Jag vet inte.
En annan fråga som tas upp är givetvis "en ung kvinnlig handläggare på en mottagningsenhet som blir förälskad i en uppvaktande asylsökande man". En av hennes arbetsuppgifter är att fatta beslut om ekonomiskt bistånd till mannen. Hur ska hon agera? Svaret är att hon ska agera lika professionellt som vilken gymnasie- eller Komvux-lärare som helst bör agera när romantiken blommar mellan lärare och elev.
Ytterligare ett påstående är att anställda på Migrationsverket skulle vara extra utsatta för otillbörliga påtryckningar från klienter som härstammar från samma land eller kulturkrets. Det tror jag inte heller på. Problemet kanske är det rakt motsatta, precis som det faktumet att ingen är så tuff mot rökare som en före detta rökare. Eller så finns inget problem alls.
Jag bara hoppas att detta statliga verk fungerar nu när jag och min hustru ska granskas och skärskådas. Vi avser att följa alla lagar, förordningar, regler och rekommendationer till punkt och pricka och jag utgår ifrån att även Migrationsverket följer dessa. De borde göra innehållet på sin webbsida lite tydligare.
