Väluppfostrade thaiungar?

Har inte haft så mkt med barn i Thailand att göra så att jag rent ut kan säga att uppfostran är bättre där än här. Tyvärr så har jag dock på nära håll sett hur man inte uppfostrar / fullständigt skiter i Thaibarn som kommer hit när Thaidamen hittar en farang.

Kanske Thaidamen tror att det är kollektivet som skall uppfostra hennes unge?

Men detta skulle jag hellre vilja skriva om i en helt egen tråd, o då skulle det tyvärr inte bara handla om icke uppfostran.

 

 

 

C;D

Kollektivet är förstås en trygghet och gör det mycket lättare att fostra ett barn. Bara korta stunder behöver man egentligen ta hand om sitt barn sedan finns det andra som rycker in. När människor som är vana vid detta flyttar till ett land som Sverige blir det förstås jävligt jobbigt att ta hand om barnen, hela tiden året runt med endast hjälp av sin man. Har allt för ofta sett hur thaitjejer som flyttat till Sverige inte klarar av att ta hand om varken barn sedan tidigare relationer samt de barn som de skaffar med sin svenske man. Tragiskt.

Kollektivet är förstås en trygghet och gör det mycket lättare att fostra ett barn. Bara korta stunder behöver man egentligen ta hand om sitt barn sedan finns det andra som rycker in. När människor som är vana vid detta flyttar till ett land som Sverige blir det förstås jävligt jobbigt att ta hand om barnen, hela tiden året runt med endast hjälp av sin man. Har allt för ofta sett hur thaitjejer som flyttat till Sverige inte klarar av att ta hand om varken barn sedan tidigare relationer samt de barn som de skaffar med sin svenske man. Tragiskt.

I o för sig är en sådan händelse en för mycket, men ofta? I relation mot vad?

Kan inte se att Thai på något sätt skulle vara mer utsatta än andra, men det kan ju vara så på mindre orter med stor Thaikolloni, funderar bara på uttrycket ofta!

I o för sig är en sådan händelse en för mycket, men ofta? I relation mot vad?

Kan inte se att Thai på något sätt skulle vara mer utsatta än andra, men det kan ju vara så på mindre orter med stor Thaikolloni, funderar bara på uttrycket ofta!

Efter mer än 10 år med thai i Gbg så har jag stött på detta cirka 10 gånger och har förstås också hört många bekanta berätta om andra fall. (andrahandshistorier får man i och för sig ta med en nypa salt.)I de flesta fall slutar det med att tjejen lämnar sin man och barn.

Efter mer än 10 år med thai i Gbg så har jag stött på detta cirka 10 gånger och har förstås också hört många bekanta berätta om andra fall. (andrahandshistorier får man i och för sig ta med en nypa salt.)I de flesta fall slutar det med att tjejen lämnar sin man och barn.

Trist, att få se sin familj splittras i främmande land, man kan ju undra vems felet är, det är ju som bekant inte ens fel att två träter och om man inte innan flytten gjort klart för sig vilka förväntningar motparten har är det naturligtvis mycket svårare, men just den biten, att göra klart för respektive vad man förväntar sig och vilka förväntningar man har på partnern tror jag det är många som missar när dom är uppe på de rosa molnen och beslutar sig för det stora steget att helt byta liv!

Tråkigt att läsa och en smula förvånande att det upplevs som "vanligt", men kanske det är så!

Ungefär som ett antal Svenska föräldrar tycker att skola och samhälle skall uppfostra och ta

 

hand om deras barn (och i en del fall ta hand om föräldrarna med)

Sant så sant.

Barnen vågar inte vara för uppstudsiga, här delas det ut hurringar titt som tätt. Barnen var minst lika artiga och väluppfostrade i Sverige,  på den "gamla goda tiden", när aga var tillåten och utövades lite titt som tätt.

Nu förespråkar jag inte aga men "tillrättavisningar" är inte alltid helt fel.

Se bara hur det går till i skolan, ingen respekt för läraren. I Thailand likväl som det var förr i Sverige, då visade eleverna vördnad och respekt, ja på gränsen till rädsla för för lärarna. Kanske inte helt rätt väg att gå men i alla fall...

Barnen vågar inte vara för uppstudsiga, här delas det ut hurringar titt som tätt. Barnen var minst lika artiga och väluppfostrade i Sverige,  på den "gamla goda tiden", när aga var tillåten och utövades lite titt som tätt.

Nu förespråkar jag inte aga men "tillrättavisningar" är inte alltid helt fel.

Se bara hur det går till i skolan, ingen respekt för läraren. I Thailand likväl som det var förr i Sverige, då visade eleverna vördnad och respekt, ja på gränsen till rädsla för för lärarna. Kanske inte helt rätt väg att gå men i alla fall...

Du har en point, men med variation!

Ja - Thailand ligger väl många år efter sverige, här hemma så var väl barnen "lika tysta och uppförde sig väl" för ett halvsekel sedan då dom inte blev direkt bortskämda med "kärlek".

Då handlade det väl mer om att överleva och barnen var väl bara i vägen för detta och det delades väl ut en hel del aga om dom var besvärliga - respekt för dom som är äldre var väl väldigt viktigt på den tiden också ( dvs du får inte säga emot någon som är äldre än dig - oavsett vad det gäller - håll käft helt enkelt när du är i sällskap med äldre personer bortsett från att hälsa och säga tack så mycket).

Nu för tiden så lever väl dom flesta föräldrarna i sverige för sina barn och behöver väl inte vara så oroliga för att kunna överleva, det medför ju också till att barnen har fått större utrymme att kunna göra som dom vill utan att få något större straff.

Det går inte att få allt perfekt här i livet och barnen i Thailand kommer väl inte att vara lika "väluppfostrade" om ett antal år framöver.

Barnen vågar inte vara för uppstudsiga, här delas det ut hurringar titt som tätt. Barnen var minst lika artiga och väluppfostrade i Sverige,  på den "gamla goda tiden", när aga var tillåten och utövades lite titt som tätt.

Nu förespråkar jag inte aga men "tillrättavisningar" är inte alltid helt fel.

Se bara hur det går till i skolan, ingen respekt för läraren. I Thailand likväl som det var förr i Sverige, då visade eleverna vördnad och respekt, ja på gränsen till rädsla för för lärarna. Kanske inte helt rätt väg att gå men i alla fall...

Exakt. Beter de små sig illa är klädgalgen eller en *ris inte långt borta. Smisk får de som heter duga.

Edit*

Ja - Thailand ligger väl många år efter sverige, här hemma så var väl barnen "lika tysta och uppförde sig väl" för ett halvsekel sedan då dom inte blev direkt bortskämda med "kärlek".

 

Då handlade det väl mer om att överleva och barnen var väl bara i vägen för detta och det delades väl ut en hel del aga om dom var besvärliga - respekt för dom som är äldre var väl väldigt viktigt på den tiden också ( dvs du får inte säga emot någon som är äldre än dig - oavsett vad det gäller - håll käft helt enkelt när du är i sällskap med äldre personer bortsett från att hälsa och säga tack så mycket).

 

Nu för tiden så lever väl dom flesta föräldrarna i sverige för sina barn och behöver väl inte vara så oroliga för att kunna överleva, det medför ju också till att barnen har fått större utrymme att kunna göra som dom vill utan att få något större straff.

 

Det går inte att få allt perfekt här i livet och barnen i Thailand kommer väl inte att vara lika "väluppfostrade" om ett antal år framöver.

Hej

Jag tror faktiskt att Thailändska barn (åtminstone på landet) får mer kärlek av sina föräldrar än av Svenska diton, helt enkelt p.g.a att dom har mer tid för sina barn, lever nära och gör mer tillsammans, Thailändska föräldrar kan ge mer av sig själva och får därmed ofta en bättre kontakt, i Sverige är ju oftast båda föräldrarna förvärvsarbetande, stressade och upptagna med att utveckla sig själva, göra karriär, gå på gym och motionera, hålla sig uppdaterade på Facebook och nätet, m.m

Jag tror precis som du att detta kommer att ändra sig i Thailand också i.o.m att allt fler lever där mer västerländskt, blir löntagare och därmed mer stressade och styrda, så jag tror också att mindre väluppfostrade, otrygga och mindre älskade barn blir vanligare i ett framtida Thailand.

Med vänlig hälsning isan Lover

Hej

 

Jag tror faktiskt att Thailändska barn (åtminstone på landet) får mer kärlek av sina föräldrar än av Svenska diton, helt enkelt p.g.a att dom har mer tid för sina barn, lever nära och gör mer tillsammans, Thailändska föräldrar kan ge mer av sig själva och får därmed ofta en bättre kontakt, i Sverige är ju oftast båda föräldrarna förvärvsarbetande, stressade och upptagna med att utveckla sig själva, göra karriär, gå på gym och motionera, hålla sig uppdaterade på Facebook och nätet, m.m

 

Jag tror precis som du att detta kommer att ändra sig i Thailand också i.o.m att allt fler lever där mer västerländskt, blir löntagare och därmed mer stressade och styrda, så jag tror också att mindre väluppfostrade, otrygga och mindre älskade barn blir vanligare i ett framtida Thailand.

 

Med vänlig hälsning isan Lover

Om det ska vara en allmän sanning förutsätter det, som du säger, att även barnen växer upp och blir föräldrar som inte är

"förvärvsarbetande, stressade och upptagna med att utveckla sig själva, göra karriär, gå på gym och motionera, hålla sig uppdaterade på Facebook och nätet"

Vad jag kan se på våra vuxna barn i Thailand så har de knappt tid att prata med varandra då de hela tiden (t.o.m. under måltiderna)

sitter och glor på sina mobiler, chattar med andra kompisar eller lägger ut bilder på maten på sina fejsböcker.

Åker man tunnelbana i Bangkok upptäcker man att de flesta fingrar på sina elektroniska manicker.

Vet'e fan om inte det är värre än i Sverige.

Nästa generation kommer iaf inte att ha lika mycket tid för barnen, tror jag, inte ens på landet.

Helt rätt. Totalt sjuk. Man umgås genom sms och fejan. Prata med varandra är ett avslutat kapitel

Om det ska vara en allmän sanning förutsätter det, som du säger, att även barnen växer upp och blir föräldrar som inte är

"förvärvsarbetande, stressade och upptagna med att utveckla sig själva, göra karriär, gå på gym och motionera, hålla sig uppdaterade på Facebook och nätet"

 

Vad jag kan se på våra vuxna barn i Thailand så har de knappt tid att prata med varandra då de hela tiden (t.o.m. under måltiderna)

sitter och glor på sina mobiler, chattar med andra kompisar eller lägger ut bilder på maten på sina fejsböcker.

 

Åker man tunnelbana i Bangkok upptäcker man att de flesta fingrar på sina elektroniska manicker.

Vet'e fan om inte det är värre än i Sverige.

 

Nästa generation kommer iaf inte att ha lika mycket tid för barnen, tror jag, inte ens på landet.

Hej

Håller med om att denna tråkiga utveckling till stora delar redan är verklighet i t.ex Bangkok, men på landet och mindre orter är barnen lika väluppfostrade som förr och detta är något som dom besökare ifrån Sverige vi har i byn brukar reagera positivt på, dom tycker att det påminner om Svenska barn på 50-60 talet.

Håller även med om att allt fler både barn och vuxna både i Thailand och Sverige har tappat kontrollen över sina egna liv och är slavar under tekniken, dessa "elektroniska manicker" som du kallade det har till stora delar tagit över deras liv och är inte längre bara ett hjälpmedel utan något som tvångsmässigt styr och påverkar deras liv och tid för annat.

Med vänlig hälsning isan lover 

Vid närmare eftertanke använder vi på Maipenrai också "elektroniska manicker".

Kollektivet är förstås en trygghet och gör det mycket lättare att fostra ett barn. Bara korta stunder behöver man egentligen ta hand om sitt barn sedan finns det andra som rycker in. När människor som är vana vid detta flyttar till ett land som Sverige blir det förstås jävligt jobbigt att ta hand om barnen, hela tiden året runt med endast hjälp av sin man. Har allt för ofta sett hur thaitjejer som flyttat till Sverige inte klarar av att ta hand om varken barn sedan tidigare relationer samt de barn som de skaffar med sin svenske man. Tragiskt.

Ett problem är nog att många tjejer har inte klarat av att ta hand om sina barn i Thailand heller. Många av tjejerna har inte bott i byn mer än några

månader om året. Resten av tiden har tjejerna bott i stan och jobbat på fabriker och liknande för att kunna försörja barn och barnvakter (oftast föräldrar).

Så när barnen sedan skall flytta med mamma till ett nytt land så är mamma nästan lika mycket främmande för barnen som den nya pappan är.Så när sen

barnen rycks upp från den gamla hemmvanda miljön, bort från sina nära och kära, till nästan okända föräldrar, till en ny kultur och ett nytt språk så är det

knappast konstigt att det går snett för en del av barnen.

Mvh

Nutteman