Våldsamt rånförsök på fru Singhas guldkedja

apple? hur är det relevant?

Guld, aktier,öl eller bananer. Vi väljer väl alla var vi vill lägga våra besparingar.

apple? hur är det relevant?

Varför frångå en standard...alla trådar leder mot Apple

Allvarligt.det var en obehaglig händelse, tur att det slutade bra för herr och fru S711.

Tråkig händelse för Singah + fru. Tur för er att det gick relativt bra ändå.

På 80-talet flashade alla pattayarävar med tjocka guldlänkar,väldigt få blev rånade men många "tappade" sina.

Varför frångå en standard...alla trådar leder mot Apple

Förr var det standard att alla trådar ledde mot baren och bardamer och en tråd som denna med guld i rubriken hade knappast förskonats. Nu blir det äppelmos av trådarna istället.. Det var bättre förr

Sry för OT..

Om du ständigt oroar dej över dina dyrgripar så lämna dom hemma, problemet löst.

Blir lite lång omväg bara att flyga hem bara för att ta en tur till pattis. Inte direkt ekonomiskt heller.

---

I am here: http://tapatalk.com/map.php?4sjwcs

Blir lite lång omväg bara att flyga hem bara för att ta en tur till pattis. Inte direkt ekonomiskt heller.

---

I am here: http://tapatalk.com/map.php?4sjwcs

Kanske hade räckt att lämna dom hemma redan från början. så slipper du en x-tra tur..

Rock on!

Mycket märklig och direkt sorglig tråd. En medlem berättar om hur han och hans fru utsattes för ett attentat som kunde kostat dem båda livet och hälften av alla kommentarer går UT på att denne medlem och hans frun är korkade och får skylla sig själva...

Visst kan man tycka att det är onödigt att skylta med viss rikedom i ett relativt fattigt land men om det var så korkat att ha ett guldhalsband så borde ju alla som någonsin kört en bil eller MC i Thailand också omyndigförklaras, de är värda mycket mer och snos också på löpande band. Egentligen borde alla som någonsin satt sin fot i Pattaya/Jomtien eller någon annan thailändsk turistort hängas UT i svenska lokaltidningar som obotliga idi*ter, risken för brott är ju mycket större än om man vistas i Karlsborg eller Karlskoga.

Jag tycker det är bra att Singha berättade om händelsen, tyvärr kommer nog ingen annan som råkat UT för något liknande att göra det. Att bli förlöjligad direkt efter en sådan händelse känns nog inte direkt som en bonus.

Jag tycker att det var tråkigt att höra om Singhas upplevelse och tycker att det var skönt att de klarade sig.

Minns från 2006, då jag bodde i Sri Racha, hur jag låg och kollade på lokala nyheter på burken. Nästan varje dag var det en story om hur någon mopedist utsatts från kedjeryck och känslan jag hade den dagen det var en unga mamma med sin lilla dotter som hade utsatts, varpå båda dog i fallet, lever kvar i mig.

Så jag inbillar mig att jag förstår hur Singha med fru kände sig. Och är glad att de klarade sig eftersom det kunde gått mycket värre.

Självklart så ska man inte förlöjliga TS för detta. Men. om man trots full medvetenhet om faran ändå utsätter sig för den så har man viss skuld i att man råkade illa ut. Man kan ju lägga ner kedjan i en ficka, eller var som helst, när man kliver på moppen.

Själv så får jag hoppas att TS inte var medveten om faran. Och om han var det så tycker jag självklart att det var tråkigt ändå.

Med det sagt så tycker jag ändå att lite kritik mot dumhet är på sin plats i sammanhanget.

Och dumheten består inte i att befinna sig på en plats där det begås brott. Snarare i att riskera att utsättas för våld i samband med brott.

Att gå omkring med en guldkedja kan man inte säga så mycket om. Men att åka omkring på en moppe med en synlig kedja är däremot en helt annan sak.

Det är att utsätta sig för en dum risk att råka väldigt väldigt illa ut och något som inte nog kan påpekas med tillräckligt allvar för att slippa framtida historier som slutar sämre än TS.

Fru och jag slutade bära halssmycken till vardags omedelbart efter att vi hade uppmärksammats på förekomsten av kedjeryckningarna i Thailand.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om detta hände frugan.

.

Kanske hade räckt att lämna dom hemma redan från början. så slipper du en x-tra tur..

Rock on!

Goddag yxskaft. Någon gång skall det väl inhandlas också.

Jag tycker att det var tråkigt att höra om Singhas upplevelse och tycker att det var skönt att de klarade sig.

Minns från 2006, då jag bodde i Sri Racha, hur jag låg och kollade på lokala nyheter på burken. Nästan varje dag var det en story om hur någon mopedist utsatts från kedjeryck och känslan jag hade den dagen det var en unga mamma med sin lilla dotter som hade utsatts, varpå båda dog i fallet, lever kvar i mig.

Så jag inbillar mig att jag förstår hur Singha med fru kände sig. Och är glad att de klarade sig eftersom det kunde gått mycket värre.

Självklart så ska man inte förlöjliga TS för detta. Men. om man trots full medvetenhet om faran ändå utsätter sig för den så har man viss skuld i att man råkade illa ut. Man kan ju lägga ner kedjan i en ficka, eller var som helst, när man kliver på moppen.

Själv så får jag hoppas att TS inte var medveten om faran. Och om han var det så tycker jag självklart att det var tråkigt ändå.

Med det sagt så tycker jag ändå att lite kritik mot dumhet är på sin plats i sammanhanget.

Och dumheten består inte i att befinna sig på en plats där det begås brott. Snarare i att riskera att utsättas för våld i samband med brott.

Att gå omkring med en guldkedja kan man inte säga så mycket om. Men att åka omkring på en moppe med en synlig kedja är däremot en helt annan sak.

Det är att utsätta sig för en dum risk att råka väldigt väldigt illa ut och något som inte nog kan påpekas med tillräckligt allvar för att slippa framtida historier som slutar sämre än TS.

Fru och jag slutade bära halssmycken till vardags omedelbart efter att vi hade uppmärksammats på förekomsten av kedjeryckningarna i Thailand.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om detta hände frugan.

.

Kan väl hålla med dig nu så här efteråt.

Man är ju som bekant mycket klokare efter ett tillbud och som jag skrev tidigare har fru Singha bestämt sig att inte längre skylta med lättåtkomliga värdeföremål i onödan. Jag vet att hon tar detta på djupaste allvar eftersom hon numera påpekar detta för alla inom släkt- och vänskapskretsen.

Egentligen har vi pratat om riskerna med att bära på sig guldkedjor och -armband rätt ofta. Vi faranger har ju en annan syn på detta och fru Singha har också noterat att farangdamerna utan problem nöjer sig med billigt krimskrams på vardagen medan dyrgriparna förvaras i safe för att förevisas vid särskilda festligheter eller tillfällen.

Alla som har en thaitjej vet nog hur svårt det är att frångå urgamla traditioner där damernas sociala ställning manifesteras i mängden guld hon bär på sig. Att guldet ursprungligen skulle utgöra en försäkring mot situationen efter mannens eventuella frånfälle gör detta ju ännu mera riskfyllt och argument mot denna sedvänjan måste ju även ha funnits tidigare.

Men som vi alla vet är detta med riskbedömning inte thailändarnas starkaste gren där man i princip bara lever för dagen och där önskan att visa upp sig är så mycket starkare än vad förnuftet säger. Så har det ju varit i Sverige också en gång i tiden och det är ju inte så länge sedan svenskarna fick lära sig att inte tala högt om eller visa upp sina rikedomar allt för synligt (för skattmasen) om man ville behålla dem.

Då kanske behövs en dramatiskt upplevelse för att definitivt bryta denna ovana. Problemet med kedjeryckningar från motorcykel idag är ju att själva förlusten av guldet är ofta bara den mindre del av olyckan. Vill det sig illa så är det lätt hänt att människoliv kan gå till spillo eller personer kan bli lemlästade bara för några tusenbathingar. Denna brutalisering är ett relativt nytt fenomen och antal övergrepp verkar ju också öka lavinartad på senare tid. Eftersom det thailändska samhällets institutioner (polis etc) verkar vara fullständigt maktlösa är det väl ganska troligt att även thailändarna kommer att ändra sina (o)vanor relativt snart. Det verkar ju pratas överallt om detta nu i Thailand, både i städerna och på landsbygden.

F.ö. tolkar jag inte pekfingrar om fru Singhas vanor och ovanor som nedsättande kritik. Jag tolkar det mera som ett slags normaltillstånd hos MPR och alla som har varit med här en tid vet att jag nog har varit med om värre saker. Dessutom är påpekandena ju på sätt och vis berättigade i just det här fallet. 'No hard feelings' alltså från min sida.

Mvh

//Singha711

F.ö. tolkar jag inte pekfingrar om fru Singhas vanor och ovanor som nedsättande kritik. Jag tolkar det mera som ett slags normaltillstånd hos MPR och alla som har varit med här en tid vet att jag nog har varit med om värre saker. Dessutom är påpekandena ju på sätt och vis berättigade i just det här fallet. 'No hard feelings' alltså från min sida.

Skönt att höra för det är ju inte som nedsättande kritik det är menat. Snarare om omtanke för minskandet av kommande offer.

Det är en en läbbig grej du varit med om och man bara bävar för att man själv ska ha varit ute en kväll och frugan glömt att ta av sig halskedjan eller liknande.

Det är ju inte säkert att man själv hade haft sinnesnärvaro nog att gasa, som du hade.

Men som vi alla vet är detta med riskbedömning inte thailändarnas starkaste gren där man i princip bara lever för dagen och där önskan att visa upp sig är så mycket starkare än vad förnuftet säger.

Mvh

//Singha711

Framförallt så är det väl så att man behandlas annorlunda i vardagen om man har några baht guld runt halsen.

Är man fattig är man inte mycket värd i mångas ögon medan man med lite guld helt plötsligt blir behandlad som en fin dam.

Tråkigt varje gång något likt det TS råkat ut för händer, men det är absolut inget nytt.

Har själv varit utsatt för detta och har sett två andra insidenter, och pojkar samt flickor, det var år 2002, 2004 och 2009.

Att försöka se rik ut i ett fattigt land är inte hälsosamt, såvida man inte har så mycket stålar att livvakter etc. kan köpas.

Och detta gäller Thailand, samt samtliga andra länder i världen där folk i gemen tjänar en tusenlapp i månaden samt inte har ens ett öre i social säkerhet, ett ryck för en årslön, de vet att det är fel, men frestelsen är ibland för stor.

Vem av er tar en hel årslön med Er till er lokala matbutik, hänger den synlig runt halsen, samt tror att inget kommer att hända?

Kan väl hålla med dig nu så här efteråt.

Man är ju som bekant mycket klokare efter ett tillbud och som jag skrev tidigare har fru Singha bestämt sig att inte längre skylta med lättåtkomliga värdeföremål i onödan. Jag vet att hon tar detta på djupaste allvar eftersom hon numera påpekar detta för alla inom släkt- och vänskapskretsen.

Egentligen har vi pratat om riskerna med att bära på sig guldkedjor och -armband rätt ofta. Vi faranger har ju en annan syn på detta och fru Singha har också noterat att farangdamerna utan problem nöjer sig med billigt krimskrams på vardagen medan dyrgriparna förvaras i safe för att förevisas vid särskilda festligheter eller tillfällen.

Alla som har en thaitjej vet nog hur svårt det är att frångå urgamla traditioner där damernas sociala ställning manifesteras i mängden guld hon bär på sig. Att guldet ursprungligen skulle utgöra en försäkring mot situationen efter mannens eventuella frånfälle gör detta ju ännu mera riskfyllt och argument mot denna sedvänjan måste ju även ha funnits tidigare.

Men som vi alla vet är detta med riskbedömning inte thailändarnas starkaste gren där man i princip bara lever för dagen och där önskan att visa upp sig är så mycket starkare än vad förnuftet säger. Så har det ju varit i Sverige också en gång i tiden och det är ju inte så länge sedan svenskarna fick lära sig att inte tala högt om eller visa upp sina rikedomar allt för synligt (för skattmasen) om man ville behålla dem.

Då kanske behövs en dramatiskt upplevelse för att definitivt bryta denna ovana. Problemet med kedjeryckningar från motorcykel idag är ju att själva förlusten av guldet är ofta bara den mindre del av olyckan. Vill det sig illa så är det lätt hänt att människoliv kan gå till spillo eller personer kan bli lemlästade bara för några tusenbathingar. Denna brutalisering är ett relativt nytt fenomen och antal övergrepp verkar ju också öka lavinartad på senare tid. Eftersom det thailändska samhällets institutioner (polis etc) verkar vara fullständigt maktlösa är det väl ganska troligt att även thailändarna kommer att ändra sina (o)vanor relativt snart. Det verkar ju pratas överallt om detta nu i Thailand, både i städerna och på landsbygden.

F.ö. tolkar jag inte pekfingrar om fru Singhas vanor och ovanor som nedsättande kritik. Jag tolkar det mera som ett slags normaltillstånd hos MPR och alla som har varit med här en tid vet att jag nog har varit med om värre saker. Dessutom är påpekandena ju på sätt och vis berättigade i just det här fallet. 'No hard feelings' alltså från min sida.

Mvh

//Singha711

Det är väl bara att anamma sunt förnuf att inte flasha med värdesaker öppet.om inte frun fattar och vill visa sin rikedom så kan ju du tala olämpligheten att göra det.Hoppas hon lärt sej det nu.Mvh bajen