Vad visste du om Thailand och varför åkte du dit första gången?

Jag visste i stort sett ingenting mer än att det är ett buddistiskt land, Bangkok var huvudstad, palmer och stränder, kvinnor som tar betalt för att ha sex plus allmänt exotiskt. Jag kände ingen som hade varit där. Det fanns inget internet (1991) och inte hade jag läst någon guidebok heller. Jag hade aldrig varit utanför Europa på egen hand och hade absolut ingen aning om vad som väntade.

Jag tänker inte trötta ut er med detaljer men kan ju säga helt kort att det var en shock för systemet och alla sinnen att mötas av ett Bangkok som jämfört med idag var mycket mer kaotiskt, vilt och förorenat. Varmt som i en bastu var det givetvis och när det gäller allt annat så hade jag abolut ingen pejling överhuvudtaget.

Anledningen till att jag hamnade i Thailand var egentligen att jag skulle till Australien och planet gjorde ett stopp i BKK. Ett stopp som jag utökade till en månad. Reste till Phuket och Phi Phi island. Sedan vidare till Malaysia och Singapore och upp till BKK igen innan jag flög vidare till Australien.

En kontinent som var befolkad av engelsmän och såg ut som en stor röd ö. Efter Thailand var det som ett sömnpiller även om jag hade det bra hela tiden och tyckte mycket om Sydney. Känslan av att befinna sig i ett utvecklingsland var mycket större och starkare och jag har efter det alltid föredragit att resa i tredje världen sedan dess.

Att åka till ett nytt land med en helt annat tänkande utan att i stort sätt veta någonting kan verka dumdristigt men det har faktiskt sina fördelar. Till exempel hade jag väldigt få fördomar så alla nya upplevelser serverades i orört skick. Hade jag istället haft tillgång till internet och läst all möjlig smörja av Stickman och annat negativt om Thailand skulle nog mina upplevelser ha varit av annat slag. Å andra sidan hade nog en fin sida som MPR hjälpt en del. Fast i det stora hela så var det mycket roligare att resa på den tiden när inte alla resenärer spenderade halva dagen på internetcafeer.

Så vad visste du om Thailand och varför reste du dit första gången?

Anledningen finns ju dokumenterad här (brorsans bröllop) och jag kan inte påstå att jag visste mycket om landet heller.

Brorsan hade väl varit där ett 100-tal gånger tidigare så man hade ju hört en del, men visst fick man en smärre chock när man äntrade Bangkok.

Thailand var så otroligt mycket olikt allt annat jag tidigare sett och det tog lång tid att smälta in alla upplevelser.

Jag visste väl lika mycket som du innan jag åkte, skulle jag tro. Fast visst hade brorsan kommit med tips och varningar innan (var av vissa jag uppenbarligen inte lyssnade på), och jag hade stor hjälp av honom under de första resorna.

Mycket av det jag visste hade jag fått reda på via hörsägen, foton och videofilmer av bekanta. Dröjde dock innan jag själv reste dit, om det

berodde på moraliska betänkligheter eller brist på pengar ska jag låta vara osagt(det dröjde i alla fall innan jag följde mina Thailandsfrälsta

kompisar i spåren). Kommer i håg att det myckna fylleriet som ingick i dessa videofilmer inte gjorde så mycket reklam i syfte att lura med

mej till Thailand dessutom var jag ej tidigare så atraherad av asiatiskor. En dag gick in på en resebyrå i Göteborg för att få tips om var man

borde beges sej om man var ute efter fina dykningsupplevelser för en billig penning. På den vägen är det. Tog dykarcert första resan ner i

Krabi men har sedan dess nöjt mej med snorkling. I havet då, ej i poolen.

Jag visste just ingenting om Thailand innan jag åkte dit första gången. Det var min gode vän Siamkap som övertalade mig att följa med på en kort resa juni 2002. Vi var en vecka i Japan och en vecka i Thailand. Innan resan föreställde jag mig Japan som huvudmålet... ack så fel jag hade!

En mycket omtumlande vecka i Thailand, tur att man hade Siamkap som guide ;-) Det första jag gjorde när jag kom tillbaka till Sverige var att boka en ny resa till Chiang Mai. Avgång tre veckor senare...

Herr Chang har talat.

Jag visste inte ett skvatt mer en det man hört ryktesvägen på hemmaplan, då jag åkte dit första gången 1988 med min ex-tgf som jag träffat på min bostadsort.

Jag blev ju helfrälst av landet och kulturen efter detta.

Av förklarliga skäl ...tog det sen snabbt slut med dåvarande tgf, när vi kom tillbaka till kylan. 

Som ovanstående visste jag heller nästan ingenting. Efter att ha besökt alla länder runt medelhavet både en och flera gånger och tröttnat på det så blev det långresor t.ex. Afrika och Sri lanka. Jag hade en inbokad semester som jag hade tänkt åka bort på. Målet var Mexico. Skönt varmt i vintern och exotiskt. Allt var uträknat trodde jag. Det visade sig att alla charterresor med rundturer dit var slut. Således blev jag ganska lätt övertalad att åka till Thailand ( 1990 -91 ?) i stället. Blev informerad av resebyrån att klimatet var detsamma och att de hade lite tempel och gamla ruiner. Med det lät jag mig nöjas. Resan var OK ,men jag hade ingen tanke på att resa tillbaka. Slumpen tog mig ändå dit efter två år. Sedan har det fortsatt.

Var egentligen på väg till Mauritius på semester 1977, priset på resan avgjorde till Thailands fördel 

Året därpå träffade jag en trevlig tjej som senare blev min fru 

Snacka om 30-åriga kriget 

Hej

Den förste som berättade om Thailand eller Siam som det kallades då var en numera död skutskeppare.

Han seglade dit som  17 åring i början av 1900 talet, hans historier om vad han såg och upplevde där väckte min beundran tidigt.

Sedan var det arbetskamrater som började åka dit på 1970 talet, dom berättade mest om sol, bad och barbesök.

Själv åkte jag inte förrän 1985, och jag ångrar att jag inte åkte dit tidigare.

Fastnade för landsbygden och livet där tidigt och har varit där en eller flera gånger om året sedan dess.

Mvh Isan Lover

Min första resa till Bangkok skedde 1992. En tvåveckors Bangkok och Hua Hin vistelse. Jag minns att jag föreställde mig Thailand som ett land där det kryllade av mosquitoflugor som spred malaria och att staden Bangkok var underutvecklad med hög kriminialitet.

Hamnade uppe vid Khao San Road och ett hotel precis vid floden och första dagarna var verkligen omtumlande med all trafik, larm, folkliv och dofter från allehanda marknadsstånd.

Blyg och oskyldig som man var på den tiden så höll jag mig på behörigt avstånd från barer och nattliv.

Minns att jag skulle ta en bussutflykt österut och väl framme vid ekamai busstation så fick jag syn på namnet Pattaya i en lucka.

Jag smög diskret fram till luckan, spanande åt alla håll och frågade om bussen gick till Rayong med.

Pattaya var absolut tabu för ordentlige broder.

Varför jag åkte till just Thailand var förmodligen på grund av prisläget och klimatet plus att jag läst fördelaktiga saker i ett antal reseböcker.

Sedan var man ju lite äventyrlig på den tiden.

Långfärdstarmen lockade och drog.

BTT

Varför?

För att en kompis släpade med mig på en 2-veckors charter till Patong, han är förlåten

Vad jag visste?

Att det var ett partyställe med fina stränder, hyfsad dykning, låga priser, söta tjejer, varmt, leende människor och god mat.

Vad jag inte visste?

Att det är så likt Sverige!... Allmän värnplikt, konstitutionell monarki, demokrati (då...), har stor del av sitt välstånd idag, att tacka det faktum för, att man klarade av att hålla sig utanför andravärldskriget genom att krypa för/vara diplomatiska, mot axelmakterna...

I Thailands fall dock även att de klarade sig ifrån de värsta kommunistkrigen i regionen under 50-70-talen...

Att folket har skatteplikt, rösträtt, sjukvård osv.

Att det är så olikt misstänkte jag, men visst inte,  ett par punkter är, de betalar bara skatt över en viss inkomst, verkar vara hur lätt som helst att starta en egen firma, staten har dålig koll på "småbolagen", momsplikt inträder först efter en viss såld summa (minns inte var jag hörde det), stor del av det socialaskyddsnätet sköts av templen och inom familjen...

MVH Tommy

1994 bar det av på smekmånad till Phuket. Det var min första vistelse i Thailand. Blev mer förälskad i los än i frun jag gift mej med...

Är numera lyckligt skild sedan 8 år och sambo med tgf.

Hade som 32 åring avslutat ett längre förhållande med en svensk tjej, flyttat samt bytt jobb och kände att jag behövde göra något annorlunda på semestern. Semester som jag tidigare i livet uteslutande ägnat åt diverse jakt och fiskeäventyr skulle bli en månadslång ensamresa till något ställe där mina närmaste, mer resebevandrade kompisar, aldrig varit.

Valet föll på Thailand som då, 1996, i mitt medvetande hade börjat segla upp som ett stort resmål även för svenskar som inte skulle på rena sexsemestrar.

Landade i Thailand med en British airways kärra ensam på Don muang flygplatsen i Bangkok utan att ha något förbokat och utan resplan men med en liten berlitz guide i pocket format i handbagaget. Visste i princip ingenting om landet annat än att det nere i södra delarna av landet fanns ett ställe som hette Phuket som skulle vara fint samt att det i Bangkok fanns ett ökänt red light district som hette Patpong.

Gjorde Bangkok i 2 dygn likt en yr höna och hann b la med att bli rejält blåst på en upstairs bar i Patpong innan jag något mer erfaren dag nr 3 satte mig på en buss med destination Phuket. Blev Bangkok-Phuket-Koh Phi Phi-Krabi-Phuket-Bangkok innan jag en månad senare satt på planet hem igen, rejält resbiten. Och vid det laget så visste man ju redan allt om Thailand så 3 månader senare satt jag på ett plan på väg mot Indonesien med två nya semestermånader inbokade.

Och allt sedan dess har det blivit runt 4 mån årligen i Sydostasien fördelat på 1-3 resor per år och då till ca 90% just Thailand.

Som flertalet, visste inte ett skvatt, om man undantar det rent allmangeografiska.

Varfor, Jo det ar en historia i sig sjalv, var lite upptagen/uppstrssad pa jobbet sa jag skickade davarande hustrun att inhandla en 3 veckors semesterresa over jul och nyar, 1985/86,va lite sent ute sa det enda hon hittade va en kombiresa BKK, HuaHin. Pa den vagen ar det, vet inte om hon, exet alltsa, ar att gratulera till att ha blivit av med bihanget, jag alltsa, eller hur man nu skall saga, hon hade garanterat inte kalkyleraty med min smatt sjukliga karlek till landet, och numer aven till min sambo som ju ar Thai.

Sa kan det ga.

Baa

Jag har haft med thailändare att göra mer eller mindre dagligen sedan 1999. Har tyvärr inte varit så mycket i Thailand.

Första gången var med ett ex. En thailändska från Isaan, boende i Sverige. Busshållplatsen i Bkk var helt galen, vi fick släpa på fiullpackade väskor (hon gillade skor nämligen) i Song krahn rusningen. Sjukt varmt var det förstås också!

Vi åkte upp till hennes by. Vi hade lite sightseeing däromkring senare åkte vi ner till Hua Hin. 

Så jag visste väl ganska så mycket om Thailand, men framförallt om thailändare innan jag åkte ner. Sen har jag alltid varit intresserad av geografi och olika kulturer osv.

Har aldrig varit ungkarl i Thailand, vilket är lite synd kanske hade nog varit trevligt! Men jag är rätt nöjd ändå!

Jag visste väl inte så mycket alls ska jag erkänna,förutom det man

hade hört från lite kompisar som hade varit där på semester några ggr.

Hade t.o.m en polare som dog i lunginflamation (kalla dom det för) året

var väl 1985-86 tror jag.Under åren har jag haft ytterligare 3 kompisar

som avlidit där nere,så lite fundersam blev man nog allt när lillasyster

som var på en jordenruntresa 86-87 kontaktade mig från koh Samui och

Phuket och berättade att hon hittat jordens paradis

hon tvingade nästan mig att åka dit och hälsa på till jul och nyår 86 :frown:

Sedan den dagen fanns det inget annat land än Thailand som gällde för mig

Även om det tog några år och ytterligare några resor innan jag blev sådär helfrälst,

maten blev bara godare med tiden och damerna som jag inte ens tittade åt

från början blev bara vackrare och vackrare

Nu har det väl blivit ca 4-5 års vistelse i landet varav jag bodde där 1 år 1993.

Fast idag år 2008,har jag tappat den där riktiga gnistan att besöka landet 

men är man sambo med thai så blir det naturligtvis att åka dit ändå

Skål och en trevlig fredag på er allihopa