Jag tycker väldigt mycket om vår kung.
Jag tycker om den svenska kungafamiljen också.
Viktoria verkar arbeta bra.
Madde är snygg, men ibland har hon för sexiga kläder i på fel sammanhang. Annars tycker jag hon klär sig snyggt.
Princessan Sirindhorn är min absolut favorit bland kungabarnen. Hon är så enkel och folknära. Det var livets strörsta ära att få ta emot examen från hennes hand.
---
Jag vill som en thai som har bott utomland och sett era värderingar påpeka att ... kungen är inte älskad bara på grund av sin ställning. För att förstå detta behöver man jämföra dyrkan till kungen och dyrkan till andra i kungafamiljen. Alla blir inte lika älskade och dyrkade na ka.
Sen tror jag att vi människor behöver själslig ledare - även om vi inte vill erkänna det.
Förr var det religion och gudar som vi hämtade tröst hos.
Nu har de flesta svenskarna kommit så långt att ni tycker att ni inte behöver någon själslig tröst verken av gud, religion eller en person med upphöjd position.
Vi i Thailand behöver fortfarande själslig tröst både i form av religion, ritualer och en halvgud-person att dyrka, tror jag. Det är bara min egen teori.
---
Vad som är bäst vet jag inte.
Men en gång slog tanken mig...
De som mister sina anhöriga söker tröst i sin tron. Buddister går till tempel, kristna går till kyrkan.
Hur gör ateister? Var söker de tröst vid livskriser?
Jag blev faktiskt lite orolig för min man - var ska han hitta tröst om jag råkar dö innan honom?
Jag frågade honom och hans svar var "psykolog, kanske".
---
Mvh
Magrood
-mysig fredag-