Vad "man" tröttnar på är givetvis helt subjektivt och det finns säkert flera hundra saker som olika personer kan tröttna på baserat på varför de flyttade till Thailand, varför de lämnade Sverige, intressen, fysisk status, ekonomiska möjligheter, flexibilitet osv. Vad jag tröttnat på är egentligen bara trafiken i Bangkok samt ibland värmen i april-juni. En timme i bil till och från dotterns skola, en sträcka på 5 kilometer, känns ibland lite tröstlöst men på vägen dit kan jag snacka med dottern och på vägen hem sätter jag på lite musik och det funkar; att pendla en timme om dagen är ju trots allt inte så ovanligt i Sverige heller och förmodligen inte särskilt mycket roligare. Det finns ju lösningar till när det är för varmt också; man kan slå på air-con och sätta sig inne eller så härdar man ut och tänker att för varmt tre månader om året trots allt är bättre än för kallt nio månader om året.
Det finns givetvis också en massa småsaker som jag ibland stör mig på men om man som jag har ett jobb och barn i skolåldern så finns det liksom större problem, och glädjeämnen, att fundera runt så de småsakerna fladdrar bara förbi. Om jag fortfarande är kvar i Thailand den dagen dottern lämnar boet och jag slutat jobba så kommer jag säkert lägga mer tid på analysera allt jag inte gillar men förhoppningsvis har vi då råd att bo i Sverige eller annat land en stor del av året och då blir det nog bra ändå.
På det stora hela tycker jag Thailand är ett lätt land att leva i och få problem är stora nog att bry sig om, förutsatt att man har hyfsat med pengar. Med det sagt tvivlar jag inte på att det finns länder som är ännu bättre och att Thailand givetvis inte passar alla. Sedan finns det dessvärre också de som aldrig lyckas trivas någonstans men det bottnar nog oftast i att de inte trivs med sig själva och tyvärr går det ju inte att flytta ifrån sig själv.
.
