Första gången jag var i Thailand så blev jag glad när jag såg mitt hotell. Det var ganska nybyggt, men det var inte det som gjorde mig glad. Det var färgen. Hela hotellet var målat skrikigt lila! Jag skulle aldrig kunna missa det! Inte kan man tappa bort ett sådant hotell, och skulle jag göra det så skulle jag ju bara behöva hoppa in i närmsta taxi och säga, "Take me to a totally purple hotel!".
Hum, det visade sig finnas fler sådana. Och andra i helt fasansfulla färgkombinationer.
Det där mindre smakfulla skulle trötta ut mig i längden och få mig att studsa lite.
Den höga volymen på allt är som sagt var ganska uttröttande. Från Diskoteken till hoppilandkallarna på flodbåtarna i BKK.
Jag bodde vid den där floden sist jag var i Thailand och varje Hoppilandkalle var försedd med en otroligt ljudlig visselpipa, men annars så älskar jag ju Thailand 
Man kan ju kanske tröttna på att de är så dåliga på att prata engelska, men å andra sidan så borde väl jag lära mig Thai?
Jag har ju tidigare här på sidan ondgjort mig över att jag kom för sent för att se "Det Genuina Thailand", men med lite eftertanke så undrar jag om jag egentligen vill se det.
Sist som jag var i Thailand så bodde jag alltså i Bangkok och jag gav mig genat ut på lite upptäcktsfärd. Jag gick från mitt hotell och förirrade mig in i kvarter med smala slingrande små gator. Husen var låga och skitiga, mycket betong och korrigerad plåt. Överallt var den där svart, sotigt feta beläggningen som jag antar kommer från gatumatsgrillning, TukTukar, färgglada taxibilar, flodbåtar m.m.
Det var skräpigt och såg helt enkelt slummitt ut.
När jag kom tillbaka till hotellrummet så tänkte jag att jag skulle kolla lite på nätet efter sevärdheter. Då fick jag se att de kvarteren jag just promenerat i ansågs vara sevärda. Där skulle man möta det gamla genuina Bangkok. En plats där tiden stått still.
Det är nog inte alltid som det gamla genuina är så tilltalande.
Något annat som man nog tröttnar på redan under en första 14-dagars resa är väl thailändska toaletter.