On 2017-05-11 at 20:13, skrev Isan Lover:
Hej
Kom på ytterligare några varianter av bargubbar som jag har träffat, nämligen dom extremt törstiga, har träffat några som har checkat in på hotell och inte ens kommer ihåg var dom bor, då har dom fått checka in på ett nytt hotell och gå runt och fråga om någon landsman vet var han först checkade in och lämnade bagaget, några gånger har ju polisen i Pattya åkt runt med vilsna och fulla utlänningar och letat efter deras hotell, en gång gick polisen t.o.m ut i pressen med en bild och undrade om någon kände igen en Finsktalande man som inte hade en aning om var han bodde.
Sen har vi ju den snälle, som älskar alla han möter, vill alla väl, ger bort allt han har, spenderar friskt och snålar inte med dricks i baren, är många tjejers favorit, har en tjej i baren tandvärk ger han henne 500-1000 baht till tandläkaren, köper nallar till bartjejer som blir mammor, köper tårtor till dom som fyller år o.s.v, oftast räcker pengarna inte hela semestern men då brukar tjejerna bjuda igen och han blir både mätt och full resten av semestern även om pengarna är slut.
Mvh isan lover
Hej på dig själv!
Detta skulle kunna passa in på mig, dock inte i allt! För en hel del år sedan åkte jag och frugan från Koh Samet, Hon skulle upp till byn, men jag ville ut på lite äventyr. Så jag klev av bilen utanför Rayong stad och letade efter taxi till ett hotell, på den tiden hade jag inte lärt mig att uppskatta MC taxi, som tur var. Jag hittade en riktigt skön lirare till taxichaufför som dessutom var mycket duktig på engelska, jag förklarade för honom att jag ville ha ett bra hotell nära till lite kvällsaktiviteter, han svarade typ: "you are in Rayong, but I will do my best sir". Efter en del letade kom vi fram till ett helt ok hotell med bra priser, taxisnubben satt kvar och väntade i bilen tills jag kom ut och sa att allt var ok, jag tackade honom med dricks lite i överkant för han hade kört runt en hel del samt att han var mycket trevlig, vi skrattade och tog farväl av varandra.
Klockan var fortfarande ganska tidig och mitt rum var inte klart för incheckning för en några timmar, men den söta receptionisten sa att jag kunde ställa in mitt bagage i bagagerummet samt att lägga in mina värdehandlingar i hotellets "safety box" och sedan gå ut och äta lite. Sagt och gjort lullade jag ut och hittade på säkert avstånd från hotellet en trevlig restaurang där öl och annat genast beställdes. Bakom mig satt några australiensare och förde hov, innan jag visste ordet av var jag inbjuden till deras bord. De var mycket intresserade av allt om Sverige, öl och groggar flödade. Jag förklarade att jag bara hade några få battingar med mig men kunde kila i väg till hotellet och hämta mer, de skrattade och sa att: lugn, vi bjuder! Efter en del roliga historier om våra länder och en hel del "läskeblask" beslutade vi oss för att förflytta oss till ett annat ställe som de kände till, sagt och gjort, på min första mc taxi drog vi vidare till nästa ställe. Även här flödade glädjen i form av bra musik, gott dricka och lite annat..
Efter några timmar tyckte australiensarna att det var dags för ett besök hos deras polare som ägde en nattklubb i närheten, Jag insåg då att det var nog dags att säga adjö till mina nya vänner och gå till hotellet, vi bestämde att vi skulle ses på samma plats och samma tid dagen efter för lite uppföljning.
Jag vinkade när de försvann runt hörnet på varsin mc, belåtet vände jag mig om och skulle gå till hotellet....
Här blev jag helt kall, hotellet? Var fan ligger det?, vad heter det? Jag hade inte en aning, jag skulle bara gå ut och ta en matbit och och kanske en öl i närheten av hotellet. Jag är vad man säger en mycket försiktig och analytisk person, jag måste alltid ha full kontroll på både mig själv och vad som händer i min närhet, så detta blev en ganska chockerande upplevelse, ensam i Thailand utan pengar och andra handlingar, ingen aning om var jag var, ingen telefon.
Där stod jag få en gata någonstans på i Rayong och klurade på hur i helvete detta skulle lösa sig, första tanken var att rusa runt planlöst och leta efter mitt hotell, jag insåg snart att detta inte skulle lösa något. Så jag satte mig ner vid trottoaren och försökte samla mina tankar och tänka logiskt och klart, vilket inte var så lätt. Jag summerade läget, 120 thb i fickan, en halv rulle toa papper för nödläge (har slutat med det) mer hade jag inte!
Jag insåg genast mitt svåra läge, ensam farang utan pengar, vilse i en stad utan kännedom, fy fan! Jag beslutade mig för att en polisstation vore nog trotts allt det bästa valet. Så jag gick gatan upp och hittade några halvsovande taxisnubbar i ett gathörn, jag frågade dem om de kunde köra mig till polisen, de skrattade och sa att polisen sover nu. Jag vart så trött av det svaret så jag satte mig på trottoaren med huvudet i händerna och funderade på att det kanske skulle vara läge att gråta lite! I samma stund kommer en av de halvsovande taxi chaufförerna fram till mig och frågar vad som är fel. Nu ska man veta att på den tiden hitta en taxi i Rayong runt midnatt var ett konststycke. Jag försökte förklara för killen vad jag hade för problem, jag kunde på den tiden typ 10 ord på Thai, och han lika många på engelska! Men av någon outgrundlig anledning förstod han, han gick till sin bil och tog sin mic och sa något på thai som jag naturligtvis inte förtog, han försvann sedan in i ett hus, men kom sedan tillbaka med en öl, "bee chang" new thai bee! Några öl senare stannar en taxi utanför och ut kliver min taxisnubbe som tog mig till hotellet! Med ett brett leende sa han, "time to check in".
Efter detta tar jag alltid hotellets kort som jag har i min ficka, ett foto få min rumsnyckel, ett foto få hotellet!
//S
Ps, sorry för OT