Som gäst i Thailand känns allt 100, men bakom kulissen är det inte så glittrigt som det kan verka på chartertrippen, inga sociala skyddsnät som vi fötts med och ingen trygghet på ålderns höst om man råkar vara barnfri, eller hu så hemskt, barnen dragit till himlen innan man själv fått biljettbekräftelse.
Min enkla reflektion, vad gör vi?
I dag mår jag bra, har tillsammans med ett par grannar, farang/Thaipar, besökt ålderdomshemmet i Udon, jo, det finns ett sådant, och gemensamt införskaffades en ansenlig mängd föda, dryck och allehanda nyttoprylar, sånt som vi i Sverige tar för givet, men här är en ynnest såväl att ge som få, bara några futtiga bath och man får en sån kick tillbaka att det är svårt att riktigt formulera tankarna i skrift, så jag skickar ett par bilder och hoppas ni känner liksom jag att detta skulle vara ett av de sätt man kan ge lite tillbaka till det land vi lärt oss tycka så mycket om.
Tipsa gärna om vad Ni gjort och vad vi andra skulle kunna bidraga med, en enkel och billig gärning som skänker glädje till många.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)