Idag har jag varit och hämtat min iPhone 14 Pro!
Jag lämnade ifrån mig min gamla telefon så att Telia skulle kunna ladda över allt till min nya lur medan jag gick iväg och åt lite pasta.
Det är förmodligen inga svårigheter att göra det själv, men det kan vara värt några hundra att få det ordentligt gjort.
Maten var god, och kaffet ingick.
Det är ju tydligen en exklusiv dryck numera så jag satt där och njöt och tänkte surfa lite.
Vad fan, helt plötsligt insåg jag att jag kände mig mycket handikappad!
Jag hade ju inte längre någon mobil.
Jag tittade mig omkring och såg att många, faktiskt de flesta satt och tittade ner i sina mobiler.
Några satt och pratade med varandra, men de var i minoritet.
Och jag som vare sig hade någon mobil eller någon att prata med började känna mig lite udda.
Klocka släpade sig fram, vad hade han sagt, trekvart?
Jag beslöt mig för att ta en lite promenad bland alla butikerna, inte för att köpa något, bara fönstershoppa lite.
Det slutade med en vit hoddie för 250 spänn, den var nedsatt i pris så jag intalade mig själv att det var ett fynd!
Men vadå, behövde jag verkligen en hoddie till?
Jag gick iväg till Telia för att kontrollera hur det gick med överladdningen.
Denna gången hade jag fått en engagerad och kunnig försäljare.
Han förklarade att överladdningen nu var klar, så det var bara för mig att ge mig ut på nya spännande äventyr.
Jag ville då höra mig för om varför jag inte fick byta in min gamla lur.
Han undrade vem som påstått något sådant?
"HON", sa jag och pekade oblygt på den rödhåriga Cicilia med gula naglar.
Jag tyckte gott att hon kunde få veta att jag inte var nöjd.
Det visade sig att jag hade kunnat byta in min gamla mobil för ungefär 7500!
Han menade att det var lite svårt så här i efterhand, men jag skulle ju kunna få något slags tillgodokvitto.
Jag fick en plötslig lust att strypa Cicilia.
Hon stod i andra änden på lokalen och låtsades vare sig se eller höra något.
Jag deklarerade att jag hade lust att gå iväg och kräva henne på pengarna!
Då sade han att han skulle gå iväg och prata med butikschefen.
Han gick och jag stod kvar och sökte ögonkontakt med Cicilia.
När han kom tillbaka så hade de tydligen kommit på någon slags lösning på hur jag skulle kunna få ett reducerat pris.
Allt verkade lösa sig, och jag sade att jag tyckte att de skulle upplysa det rödhåriga våpet om hur man beter sig.
Tänk så mycket smidigare allt hade kunnat gå till om jag inte råkat ut för en oengagerad försäljare.
Nu sitter jag här hemma och är ganska nöjd med min nya mobil.
Jag har konstaterat att jag nog måste åka till banken på måndag föra att få mobilt ID att fundera, men annars så.
Nu har det blivit mörkt så jag ska snart gå ut och prova kameran, den ska vara ljuskänslig.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
