Har funderat lite på varför man e som man e .
Är det arv, miljö, gener (är arv och gener samma sak) eller specifika händelser som format dig och mig.
Jag kan ju bara se till mig själv och ser att jag fått mitt humör, mitt utseende och min envishet samt mina osäkerheter av min pappa och från mamma har jag fått "ta hand om genen" min längd, mitt intresse för att skapa ett trevlig hem och min förmåga att kunna komma överrens med de flesta.(märk väl de flesta!) samt min tro. Mina gröna ögon är det ingen som kan förklara var de kommer ifrån!
Av miljön där jag växte upp har jag fått min naivitet och mitt urusla lokalsinne men också en insikt i hur naturen fungerar, hur liv blir till och hur en kviga är värdefull på ett sätt och en kalv ett annat. Har fått lära mig mängder med utdöende kunskap och en helsikes massa onödigt också.
Men.. ju äldre man blir och ju längre från sina föräldrar man tar sig, ju mer omgivningen förändras och ju mer man upplever/genomlever så blir man ju förändrad och det är en process jag hoppas att den aldrig tar slut.
Kan du nämna tre saker som verkligen format dig som människa? Vare sig det handlar om arv, miljö eller gener.
För min del så vill jag räkna upp följande tre saker, i vilken ordning spelar ingen roll
* Att växa upp och inse att mina syskon som ju alltid varit mina småttingar är vuxna med egna familjer
* Att inse att jag aldrig kommer att bli mamma
* Att se vilket elände andra lever i och ändå kan hålla humöret uppe och likförbaskat lära mig att vad jag känner är också rätt, det går inte att jämföra äpplen och päron...
Vad har definierat dig? Har du någon rolig anekdot att dela med dig av eller livserfarenhet som kan hjälpa andra att komma vidare i sin utveckling?
Jag vägrar tro att vi inte förändras genom livet, att vi lär hela livet och att det finns ett fast öde för var och en som vi inte kan påverka!
