Vad har du lärt dig om Sverige

Att vara gift med en person från ett annat land gör att man ibland kan lära sig nya saker om sitt hemland. Jag och min fru har varit gift i sex år och till största delen bott i UK men sedan några månader bor vi alltså i Sverige. Jag har levt i villfarelsen att man med engelska kan klara sig i det flesta situationer med myndigheter, institutioner, servicebolag osv. Det kan man inte har jag upptäckt. Min fru skrev in sig på AF och fick där träffa den lokala handläggaren som håller i alla kontakter med nyanlända invandrare. Han kunde inte ett ord engelska. Att man sätter en sådan gubbe på en sådan post övergår mitt lilla förstånd. Nu ser jag generellt sätt inte engelska som något grundkrav för alla som jobbar på div. myndigheter men i det här fallet var det ju märkligt.

Det finns fler exempel när hon inte har kunnat göra sig förstådd, som i affärer, på bussen osv. Vi bor inte i någon metropol så ibland beror kanske språkförbistringen på att personen i fråga blir överraskad, blyg, osäker eller något i den stilen. När det gäller kontakten med mina äldre vänner och släktingar blir det en del språkproblem när de vill säga samma sak på engelska som på svenska. Engelskakunskaperna kanske räcker till för semesterresor men inte när man vill föra ett normalt samtal.

Nu är det inte min mening att klaga. Naturligtvis har varken jag eller min fru har några som helst krav på att svenskar ska prata flytande engelska. Anledningen att jag skriver det här är bara min förvåning, inte för att jag hade fel utan att jag hade fel om just det här och att jag minsann hade försäkrat henne att alla pratar engelska, mer eller mindre. Samtidigt är det väl bara bra för hon är än mer motiverad att lära sig svenska och pluggar hårt varje dag.

För övrigt kan vi glatt konstatera att mottagandet har varit odelat positivt och hon är ganska imponerad över den smidiga byråkratin. Klart bättre än UK.

Kanske fyller på den här tråden med fler upptäckter, både bra och dåliga.

Bra trådstart och intressant reflektion - ser fram emot fler observationer från såväl dig som andra med liknande erfarenheter.

Hej

Jag har lärt mig att mycket av det som jag tog för givet i det Svenska samhället inte fungerar med automatik som jag trodde, det är oftast bara tack vare frugans envishet och vilja att alltid ta reda på vad som gäller och vilka rättigheter hon egentligen har som har gjort att hon klarat sig så bra som hon har gjort.

Ofta kan inte ens dom personer på myndigheter, kommuner, arbetsförmedlingar, försäkringskassor regelverket och man får ofta inte den hjälp och dom svar man vill ha om man inte själv tar reda på vad som gäller i det aktuella ärendet.

Ett gott råd till nyanlända Thailändskor är att ansluta sig fackligt så fort detta är möjligt, här finns det expert hjälp att få, och dom kan hjälpa till med allt möjligt, och fram för allt se till att dom får det dom är berättigade till, t.ex fast anställning efter en tillräckligt lång viss tids anställning eller flera som läggs ihop.

Facket hjälper också sina medlemmar i kontakter med olika myndigheter och kan oftast systemet bra, dom har dessutom juridiska experter att tillgå om det behövs.

Mvh Isan Lover

Hej Joints,

Vi har liknande erfarenheter. Många av fru Changs kunder, främst de äldre, vill inte prata engelska. Men som du skriver blir det ju en motivation att lära sig bättre svenska. Vilket fru Chang gör, har märkt dramatiska förbättringar sen hon startade sin verksamhet. Till skillnad från tiden på SFI...

Vi har också det omvända problemet. Jag och fru Chang har väl utvecklat en slags förenklad engelska som vi kan kommunicera med. När fru Chang träffar min släkt pratar de alldeles för korrekt och avancerad engelska... fru Chang ser ut som en fågelholk och jag får tolka

Herr Chang har talat.

Nu kanske det handlar om vilken engelska man pratar, jag träffade en kille från Liverpool i Manila som jag reste tillsammans med ett tag och jag var tvungen att säga till honom flera gånger att tala saktare och tydligare. Kan väl säga som så att det är betydligt lättare att förstå en Amerikanare än en Engelsman.

Nu kom jag på en annan sak. Diskriminering av invandrare i Sverige har blivit tydligare.

Fru Chang nöjer sig med att sätta in sina intäkter en gång i månaden. Det blir alltid problem om hon ska gå till banken själv. Det ifrågasätts var pengarna kommer från etc. Om däremot jag går dit själv med pengarna så frågas det ingenting... Dra era egna slutsatser!

Sen är det ju uppenbart så att de svenska bankerna överhuvudtaget inte vill att man kommer in med en bunt kontanter som ska sättas in. Det är ju så jobbigt att räkna dom med de snabba sedelräkningsmaskiner de har... Fru Chang tar sig för pannan och jämför med Thailand där de flesta banker blir glada om man sätter in pengar.

Herr Chang har talat.

Ska man sätta in över 10 000 i kontanter är banken tvungen att fråga var pengarna har kommit ifrån!

Visst är det löjligt.

Är man "lite bekant" med bankkassörskan brukar det inte vara något problem.

Phuket18.5

Intressant trådstart som jag säkert borde kunna ha mycket input i om jag bara fick fundera en tid. 10 år med thaifru i Sverige borde ha gett en hel del erfarenheter, men jag har aldrig ställt mig din fråga tidigare, inte ens i mina egna tankar.

Men en sak jag direkt kommer på är i alla fall att jag tvingats traggla igenom en himla massa års skolgång via den massiva läx- hemuppgiftshjälpen frugan som invandrare kräver. Och eftersom de senaste åren gällt studier på en nivå över min egen tidigare genomförda så har jag antagligen fått en stor inblick i ganska mycket.

Just nu är det förstås mycket läroplaner, pedagogik, skoljuridik osv som jag får lära mig mycket mer om än jag egentligen skulle orka med. När frugan tar sin examen om 2,5 år så lär jag väl ha hjälpt till med så himla många hemexaminationer att jag nog borde tilldelas ett sympatilärarleg jag också.

Fast visst. lite hjärngympa på kvällarna efter jobbet skadar väl inte eftersom det ändå snart är dags att även sitta böjd över barnens hemläxor. Och när man ska lära dem skadar det nog inte heller att ha fått ta del av lite vetenskapligt pedagogiska rön.

Får kanske anledning att återkomma i tråden när jag funderat lite på vad jag mer kan ha lärt mig om Sverige indirekt via frugan. Hur som helst, plus för den intressanta frågeställningen (och berättelsen). Ser precis som wille fram emot att läsa om de erfarenheter övriga medlemmar gjort.

Har tyvärr inga syrerika rosa puffiga molnhistorier att förtälja.

Kan bara krasst konstatera att för att kunna göra sin röst hörd i det svenska samhället så krävs det tålamod, bättre kunskap än vad myndighetspersonen på andra sidan har fast en man kan tycka att de borde hjälpa och inte stjälpa. Och om man är sjuk så måste man vara frisk för att orka strida.

/Enis

Lite för mycket negativa erfarenheter tycker jag.

Min fru tycker allt är jättebra här i Sverige.

Hon blir väl bemött överallt och de flesta hon möter gör verkligen allt för att förstå henne,

och hjälpa till.

Så våra erfarenheter är bara positiva, även fast vi bor i "gnällbältet" .

Att vara gift med en person från ett annat land gör att man ibland kan lära sig nya saker om sitt hemland. Jag och min fru har varit gift i sex år och till största delen bott i UK men sedan några månader bor vi alltså i Sverige. Jag har levt i villfarelsen att man med engelska kan klara sig i det flesta situationer med myndigheter, institutioner, servicebolag osv. Det kan man inte har jag upptäckt. Min fru skrev in sig på AF och fick där träffa den lokala handläggaren som håller i alla kontakter med nyanlända invandrare. Han kunde inte ett ord engelska. Att man sätter en sådan gubbe på en sådan post övergår mitt lilla förstånd. Nu ser jag generellt sätt inte engelska som något grundkrav för alla som jobbar på div. myndigheter men i det här fallet var det ju märkligt.

Det finns fler exempel när hon inte har kunnat göra sig förstådd, som i affärer, på bussen osv. Vi bor inte i någon metropol så ibland beror kanske språkförbistringen på att personen i fråga blir överraskad, blyg, osäker eller något i den stilen. När det gäller kontakten med mina äldre vänner och släktingar blir det en del språkproblem när de vill säga samma sak på engelska som på svenska. Engelskakunskaperna kanske räcker till för semesterresor men inte när man vill föra ett normalt samtal.

Nu är det inte min mening att klaga. Naturligtvis har varken jag eller min fru har några som helst krav på att svenskar ska prata flytande engelska. Anledningen att jag skriver det här är bara min förvåning, inte för att jag hade fel utan att jag hade fel om just det här och att jag minsann hade försäkrat henne att alla pratar engelska, mer eller mindre. Samtidigt är det väl bara bra för hon är än mer motiverad att lära sig svenska och pluggar hårt varje dag.

För övrigt kan vi glatt konstatera att mottagandet har varit odelat positivt och hon är ganska imponerad över den smidiga byråkratin. Klart bättre än UK.

Kanske fyller på den här tråden med fler upptäckter, både bra och dåliga.

En av dom intressantare trådarna på länge. Ber om att få fundera och återkomma. /MVH

Jag har juh inte någon thaifru ännu och det blir juh jag som flyttar till Thailand istället, så har inte mött problemen på det sättet. Men jag har endel vänner som är invandrare/flyktingar och andra som har haft problem med samhället.

En av dessa behövde hjälp med SFI'n för han förstod inte vad läraren se. Så han ville att jag skulle prata med läraren, och jag förstog inte jag häller vad han menade då han var irakier eller dyligt med hjätte brytning som var svensklärare .

En fd kolega fick stroke och var först förlamad på vänster sida av kroppen idag 3 år senare har han ingen känsel eller finmotorik men kan rör vänster sida av kroppen. Han ska börja jobba för han har varit sjukskriven så länge man får vara det för stroke enkigt FK.

Jag har lärt mej att se lite annorlunda på invandrarnas praktiska problem, bara en så vardaglig grej som

att skaffa ett ID-kort eller att öppna ett bank-konto kan inte vara lätt för en som kommer hit ensam.

För inte att tala om tidsåtgången för att få något gjort, med öppet/väntetider som inte är att leka med.

mvh

Tja,

Jag och frun är däremot imponerad över hur lätt det byråkratiska fungerar (förutom de förbannade telefonköerna..)

De 2 myndigheter jag skulle vilja kritisera är facket och arbetsförmedlingen.

Puss

Erkki

Det jag fick "lära" mig första gången min dåvarande fru fått sitt UT var att det är jävligt svårt att komma till en läkare under den tid man är sjuk, när man väl passerat porten till sjukvårdens helgedom är man oftast redan frisk (eller död), TGF hade inte ett uns av förståelse över detta "fenomen", är man sjuk ska man få vård inte stå i kö...