Vad gör vi om det visar sig att vi har helt fel?

Vi har sett hur olika sidor framställer sina tankar här på forumet.

Vissa tycker till 100% att det är som de säger och tycker - är rätt, vilket iofs också den andra sidan gör.

MEN vad gör vi om det kommer fram bevis på att vi faktiskt har fel?

Som ett exempel...

Om jag tar min egen situation ang. det politiska läget i Thailand, så vad skulle jag göra om det visade sig att Abhisit faktiskt är en blodsugande, censurerande, pengagalen tjuv och parasit och har agerat helt fel.

Alltså de "röda" har hela tiden, haft rätt.

Ja, det skulle vara som en riktig spark i skrevet och jag skulle verkligen börja fundera över mitt liv i Thailand och mina värderingar samt om jag börjar bli gammal och senil.

Och jag skulle förmodligen inte veta vad jag skulle göra... Det är svårt att erkänna att man har fel. Speciellt när det gäller fundamentala värderingar.

En svår fråga. Vad säger ni andra?

Hur skulle ni reagera om det kom fram bevis på att ni haft helt fel, hela tiden om en viss sak?

Vill bara tillägga att denna tråd absolut inte till för att visa att andra har fel.

Utan tanken är vad som händer och hur man reagerar, när man själv inser att man haft fel.

Erkännandet är första steget till försoning.

Jag skulle gøra som vanligt.

-Bli førbannad och skylla på någon annan.

-Bli førbannad och anvænda något negativt mot kombatanten. t.ex att han blivit blåst av TGF och ær dærmed diskad från att øverhuvudtaget ha en åsikt om æmnet.

-Bli førbannad och hævda att jag ændå ær snyggare, starkare, smartare och rikare (och det ær bara några få av mina førdelar jæmtemot hans)

En hypotetisk fråga,det dær. Men om jag någon gång skulle ha fel så tror jag att jag hade blivit så chockerad så jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på din fråga Herr Surin

När det gäller de röda eller gula. Så kan jag tycka att man ska vara väldigt försiktig med att tro att man har rätt. Jag tycker nog man är väldigt naiv om man nu VET att Abhisit är god. Man kan ju hoppas att han verkligen vill väl. Jag är övertygad om att det finns goda krafter inom dom röda och gula.

Sen om dom har en position i det övre skiktet vet jag inte. Men att vidhålla så hårt att Abhisit är en man som endast är god tycker jag är naivt. Han kan mycket väl vara det, men jag skulle inte bli allt för förvånad om fallet inte är så.

Det man vet är att det inte är många som suttit i makten som verkligen varit bra för Thailand.

En viss distans till allt man hör och läser är ju nåt man verkligen får ta i akt. Och detta är ju inget som är synonymt för just Thailand.

Själv vet jag inte vem/vilket ledare/parti som skulle vara bäst för Thailand. Allt handlar väl om rätt man på rätt plats, vilket jag inte vet vem det kan tänkas vara.

Det enda man vill är att det blir ett nyval framöver och att det parti som vinner visar för folket, att just dom är bäst för Thailand.

En gång för längesedan, trodde jag att jag hade fel - men det var ju naturligtvis helt fel.

Man kan ju "fega" lite och inse att det är Thailand och Thailändare vi skriver om.

Nobelpriset är en fjuttig utmärkelse till den farang som förstår hur även de högutbildade tänker i slutet av sina funderingar.

Många tycker en massa, jag är gammal nog att inte sticka fingrarna i det jag inte kan påverka så jag ligger "fegt" lågt. Då slipper man stå i skamvrån, och dessutom inte gå och vänta på ett tillfälle att ge oliktänkande på käften. (verbalt)

Hoppas på en bra framtid i fred och accepterar att jag är gäst i landet.

Baa

Det verkar en smula "otroligt" att vi faranger skulle ha fattat allt på ett riktigt och objektivt

sätt när det gäller det politiska landskapet i Thailand.

Inte ens thailändarna får ju kläm på politiken och vem som eventuellt styr och ställer i kulissen.

Jag själv får omvärdera mina ståndpunkter ganska ofta när nya fakta i målet kommer i dagen.

Inte skäms jag för det, snarare ser jag det som ett sundhetstecken att kunna ta till sig

nya fakta och sedan bygga upp en klarare bild av vad som har skett.

När man själv inser att man har haft fel så kan ju reaktionen se lite olika ut. Ibland kan man gott skratta åt hur korkad man varit medans i andra fall så blir man generad och det hettar lite om kinderna. I andra fall känner man sig förudmjukad och upplever att man gjort bort sig. Då kan man bli såväl ledsen som sure leer förbannad.

Det handlar nog mycket om på hur stort allvar man tar sig själv och sin uppfattning om saker och ting på. Självklart handlar det öven om hur man har betett sig under resans gång. Ju arrogantare och ju mer drygt och överlägset man betett sig ju svårare blir det att svälja det faktum att man faktiskt har fel. Just när det gäller Thailandsk politik är det nog läge att inte vara helt rabiat och lämna utrymme för lite olika sanningar tror jag. Så även om det strider mot min natur har jag försökt vara lite mindre säker på sakers tillstånd när det gäller just detta.

Forumvärlden är nog inte så förlåtande. I brist på annat brukar oftast folks tidigare eventuella misstag rapas i oändlighet. Inte så sällan dyker det upp kommentarer vad folk eventuellt gjort på TT tiden vilket säger en del om folks minne när det gäller andras eventuella felsteg.

Vore intressant att se hur många gånger någon faktiskt har backat eller medgett att man har haft fel, missförstått, feltolkat, eller liknande här på forumet. Jag tror jag har skrivit "Jag hade fel" kanske totalt 5 gånger. Detta är dock med säkerhet långt ifrån en bråkdel av alla gånger jag faktiskt har haft fel. Dock är det 5 gånger fler än många andra.

Sen ställer jag mig tveksam till att man kan ha fel när det gäller en värdering.

Det verkar en smula "otroligt" att vi faranger skulle ha fattat allt på ett riktigt och objektivt

sätt när det gäller det politiska landskapet i Thailand.

Inte ens thailändarna får ju kläm på politiken och vem som eventuellt styr och ställer i kulissen.

Jag själv får omvärdera mina ståndpunkter ganska ofta när nya fakta i målet kommer i dagen.

Inte skäms jag för det, snarare ser jag det som ett sundhetstecken att kunna ta till sig

nya fakta och sedan bygga upp en klarare bild av vad som har skett.

Tror aldrig det går att bevisa att en person varken har fel eller rätt eftersom det handlar om åsikter och tolkningar

Inget av det vi diskuterar här är svart eller vitt och beroende på vem man frågar så är samma sak olika grå beroende på åsikter och värderingar

Så ursprunsgfrågan i tråden kommer aldrig att vara aktuell

Många anser att andra har fel eller rätt med det är och förblir åsikter.

Politisk skicklighet är att förutsäga vad som kommer att hända imorgon,

nästa vecka, nästa månad och nästa år.

Och efteråt förklara varför det inte inträffade.

Winston Churchill

Vi har sett hur olika sidor framställer sina tankar här på forumet.

Vissa tycker till 100% att det är som de säger och tycker - är rätt, vilket iofs också den andra sidan gör.

MEN vad gör vi om det kommer fram bevis på att vi faktiskt har fel?

Som ett exempel...

Om jag tar min egen situation ang. det politiska läget i Thailand, så vad skulle jag göra om det visade sig att Abhisit faktiskt är en blodsugande, censurerande, pengagalen tjuv och parasit och har agerat helt fel.

Alltså de "röda" har hela tiden, haft rätt.

Ja, det skulle vara som en riktig spark i skrevet och jag skulle verkligen börja fundera över mitt liv i Thailand och mina värderingar samt om jag börjar bli gammal och senil.

Och jag skulle förmodligen inte veta vad jag skulle göra... Det är svårt att erkänna att man har fel. Speciellt när det gäller fundamentala värderingar.

En svår fråga. Vad säger ni andra?

Hur skulle ni reagera om det kom fram bevis på att ni haft helt fel, hela tiden om en viss sak?

Jag skulle, återigen, se det som ett bevis på att man aldrig kan vara 100% säker på något.

Man kan bara vara "säker" utifrån det som hittils kommit till ens kännedom.

Det svåra här i livet har inte varit att erkänna fel eller brister. Det blev, för mig, ganska snabbt en vana.

Det svåra är snarare att alltid försöka vara rättvis i sin bedömning av sig själv och andra, och att

se till att försöka ha en så motiverbar grund som möjligt för sina åsikter och ställningstaganden.

Om man är rättvis så ser man också tämligen ofta att saker inte alltid är vad de verkar och att folk

och deras syften förändras.

Och då blir det ganska normalt att förändra sig. Och förändringen blir inte förknippad med

hårda känslor av skuld, tappat ansikte etc.

Så, så länge man kan motivera sig - och acceptera att saker sällan är huggna i sten - så är det inga problem.

Hej

Jag tror inte att någon av oss kommer att få helt rätt eller fel i frågan om den Thailändska politiken.

Men visst har det hänt att man har varit fel ute, och då är det bara att bita i det sura äpplet och låta någon annan

glädjas.

Mvh Isan Lover

Förnekelse är första erkännandet om att man har fel, så då har ingen haft rätt hittils

Känns som denna tråd fyller funktionen av en gigantisk brasklapp för alla de som varit som mest fradgatuggande och rabiata i den politiska diskussionen den senaste tiden.