Tycker det är kul med Buzzens och Spooncreeks inlägg då de dels har en del poänger, är välskrivna, men framförallt för att de är väldigt anti-PK; alltså den speciella form av PK som gäller på MPR. Det finns ju dessutom vissa likheter med en tråd jag själv startade för ungefär 4 år sedan, White Trash, men jag har ändå valt att inte ge karma för inläggen.
Jag föraktar White Trash och det är otvivelaktigt sant att vi på MPR tilldelats mer än vår beskärda del av dessa snubbar men man måste lämna dörren öppen för de svenskar som är gifta med thailändskor och ogillar dagens invandring utan att för den sakens skull vara rasister eller allmänt ignoranta/arroganta. Givetvis kan man vara gift med en thailändska men vara emot massinvandring; det är inte svårare än att gilla kebab samtidigt som man ogillar Halalslakt eller att gilla fotboll men ogilla hulliganer.
En tråd som denna är kul och det inledande inlägget har som sagt en del poänger men om det fanns ett syfte så är det garanterat kontraproduktivt. Det är lätt att platta till en eftersatt grupp när de är ett par procent men när de är 25%, eller som på MPR över 50%, funkar det sämre; det ger karma och gillande från likasinnade men det blir bara ammunition för "de andra" för det är just den typen av argumentation de livnär sig på. Känslan av att de som kan uttrycka sig väl ser ned på dem gör dem inte längre ledsna utan är istället ett bevis för att "dessa Godhetsapostlar saknar verklighetsförankring och föraktar vanliga svenskar".
Dessutom så tycker jag att Sverige tar emot alldeles för många invandrare. Visst vore det fint att ta emot ännu fler, plats har vi säkert för 100 miljoner till med tanke på att Sydkorea får in 45 miljoner på Götalands yta och Hong Kong får in närmare 10 miljoner på Stockholms yta, men ibland måste man få vara lite egoistisk. Skolavgiften jag betalar för min dotter skulle bekosta en hel by i Isaan och lördagslunchen skulle räckt till åtminstone alla grannar och visst borde jag avstått mina privilegier men är det min skyldighet? Det tycker jag inte; jag har en skyldighet att inte dra nytta av deras fattigdom och jag har en moralisk skyldighet att dela med mig till en viss gräns men det är ju inte så att min relativa rikedom kommit helt utan egen uppoffring och så gäller också för Sverige som land. Vi ska dela med oss och hjälpa de som har det svårt men vi ska inte äventyra vår egen framtid. Det är delvis egoism men framförallt pragmatism och i grunden är det inget fel i det.