Just att så många av de som kraftigt ifrågasätter svensk flyktingpolitik är så dåliga på att dölja att de också kraftigt ogillar invandrare i allmänhet och muslimska sådana i synnerhet är ett problem på många sätt. Dels för att det innebär att de är rasister eller i alla fall främlingsfientliga men kanske framförallt för att det gör att många aldrig kan ställa sig på deras sida, även om man håller med om grundproblemet, vilket gör debatten skev. Jag har försökt att argumentera mot de rena rasisterna men då blir jag ibland kritiserad av de som bara är emot massinvandringen och när jag säger att jag är emot massinvandringen så öppnar man upp för kritik Godhetsapostlarna och då sitter man fast i en korseld; just på MPR är det väl dock bara Buzzen som är en riktig GA men han är å andra sidan fascist i de thailändska politiktrådarna så inte fan är det lätt 
Jag tror dock inte att vi har så många "rasister med vidrig människosyn" på MPR, även om det ibland kan verka som att de procentuellt sett är betydligt fler än i samhället i övrigt. De flesta som uttrycker den typen av åsikter är nog helt enkelt bara ovana (en snäll omskrivning som också kan betyda dåliga) på att uttrycka sig eller uttrycker sig som de gör för att tjäna karmapoäng eller för att de känner sig uppgivna. Vi har dock en dryg handfull renodlade rasister med tydlig WT-märkning och det känns givetvis ganska ironiskt när man är gift med en thailändska, lite som när Jackie Arklöv ville vara nazist.
Jag känner dock att vi nått en punkt där mitt förakt för WT inte längre kan hindra mig från att påtala problemen som de så taffligt belyser. Kan jag gilla Bajen trots att det finns en del rötägg bland fansen och kan jag bo i Thailand trots att det är en diktatur så kan jag nog kritisera svensk invandrings- och integrationspolitik utan att behöva hindras av eller stå för att ett gäng punkölspimplande semi-retards också ogillar den nuvarande situationen.
Medhåll på allt.
När det gäller lösningen på problemet med för stora flyktingströmmar och för hög invandring, som vi nästan alla kan enas om: Tyvärr har vi i Sverige (liksom i resten av EU) hamnat i läge där extremisterna (populisterna) får styra (invandrings) debatten, Där princip går före pragmatism. Det blir ett skyttegravskrig som bara blir djupare och djupare. Att det blir så på MPR må väl vara hänt, även om det är synd, men värre är när det är likadant bland de som är satta att fatta besluten.
Jag tycker Niklas Ekdal (som för egen del är hatad i högerextrema kretsar, nu sist efter att han knackat på dörren hos någon bittertant som driver en rasistiskt blogg) beskriver det rätt bra, i alla fall manar det till eftertanke. Han pekar på att det egentligen bara finns två partier med principer, och farliga sådana: , Vänsterpartiet och SD (han halvgarderar dock med att "vissa element av MP och KD" också är extrema) Men att våra statsbärande partier (pragmatikerna) tappat kontrollen. Det var bättre förr säger han (och torde där få medhåll till och med på MPR
), när Carl Bildt och framförallt Ingvar Carlsson, mfl räddade Sverige ur ett liknande krisläge. Detta genom att göra upp över blockgränserna. Pragmatism, helt enkelt:
"Det bästa som hänt i svensk inrikespolitik de senaste femtio åren var reformvågen runt nittiotalskrisen. Ett underverk av pragmatisk förnyelse, över blockgränsen, som förde tillbaka Sverige på tillväxtvägen och in i Europa. Utan denna kursändring 1985-1995 hade vi legat i samma division som Grekland. Alla som ojar sig över bostads- eller arbetsmarknaden kan fundera ett ögonblick över hur det då hade sett ut."
Å andra sidan kan ju DÖ ses som ett utslag av pragmatism, och det gick ju inget vidare med det som det visat sig.
Artikeln bör läsas i sin helhet, finns här: http://www.dn.se/debatt/varfor-reses-inga-statyer-over-ingvar-carlsson/
Bifogar en bild från den tiden då det begav sig ( är det förresten snoken på ett annat av SD:s hatobjekt man anar där bakom Ingvar?
) . Så, för att spinna vinna på pragmatismen : Vi kallar in "gammelgänget" från 90-talet, de flesta är väl med i matchen än. Problem soon solved 
