Spenderade 2 timmar i morse med att försöka hjälpa dottern med matteläxan. Tyckte jag fick till det hyfsat men insåg att det inte var helt korrekt. Kände mig jävligt korkad och började tänka att jag kanske IPAt bort alla hjärnceller; jag har ju ändå 20 universitetspoäng i matte och dottern är 12 år.
Jag fick ett mail från dotterns kompis farsa som undrade om jag fixade läxan han gått bet på; han har en Ph D i teknisk fysik från MIT så nu kände jag mig lite bättre men oroade mig fortfarande för tidig Alzheimer och irreversibla alkoholskador.
Efter att nu diskuterat med en av MPRs två stora matematikgenier, och fortfarande inte ha en 100 procentig lösning, så känner jag mig riktigt glad, nästan euforisk. Det firades med en kanadensisk IPA. Och den kommer nog i sin tur firas med en annan IPA och så vidare.
Fan för att vara 12 idag; få en omöjlig matteläxa och sedan inte kunna fira med en öl när man nästan löst det men ändå misslyckats....
