Thaidamer och kortspel verkar höra ihop som ler och långhalm.
Jag har har suttit med i ett sånt här thaispel, då jag varit inbiten holdemfantast så blev jag nyfiken på vad damerna spelade
och tänkte att med min matematiska överlägsenhet mot thaidamerna skulle jag ha en fördel mot de som inte var så vassa på huvudräkning.
Men jag bedrog mig. Deras spel är helt utan inslag av skicklighet och logist tänkande. Således var lappen inne på rätt spår om
att det är ett nollsummespel i långa loppet. Om det nu inte vore för "om".
Den som håller i spelet tar ut en avgift ur varje giv, detta gör att "värdinnan" oftast gör en kraftig vinst.
Sedan kommer problemet med att de som tillfälligt förlorar vill vinna tillbaka sina förluster och därför höjer insatserna.
Det är då det blir spel om höga summor. Rent matematiskt över en lång period med samma insatser så kommer alla att förlora lika mycket.
Men på kort sikt kan någon lätt förlora stora summor. Med en från början mycket låg insats kan ganska lätt en eller två tusenlappar förloras.
Det största problemet enligt mig med damernas spelande är stt de totalt glömmer av resten av omvärlden.
Barn och familj är de största förlorarna, många skribenter har skrivit om att damerna låser in sig med kortleken och glömmer helt bort tid och rum.
Männen är oftast helt ovetande då de inte kan thai. De litar på vad partnern berättar om vinster/förluster. Sanningen är dock en mycket
sällsynt gäst när Thai ska beskriva sina "sämre sidor" eller berätta om sina förluster eller arbete för att täcka upp dessa.
Jag kan lova att de allra flesta skulle bli mycket förvånade om de får veta vad som händer bakom den snygga fasaden de målar upp.
Tyvärr är de flesta män tofflar och säger inte ifrån. Kanske inte så roligt med en sur dam som kniper ihop benen så länge hon inte får spela?
Finns egentligen bara en lösning. Tig och lid eller bryt upp och satsa på en kvinna som är stark nog att säga ifrån om spelandet och andra dumheter.
G2P
Håller med i stort sett allt.
Blev själv orolig i sommar. När frugan kom hit för drygt 20 år sedan började hon spela med den lokala spelklubben. Från början tyckte jag att det var ok, (trots att jag inte gillade det,) så länge hon var hemma på kvällar och nätter. Det fungerade en stund, sedan började hon förlora och låna pengar. Som tur var berättade hon för mig. Hon fick ultimatum att sluta spela eller skaffa ett nytt boende. Det höll ca 20 år. Hon har småspelat lite däremellan, hon har då talat om det för mig, och hon har lyckats sätta ett tak.
Nu sprack det alltså när hon varit i Thailand en längre stund. I stort sett är hennes familj alla spelare och svartlottosäljare. Men de har hållit det på en låg nivå. Den äldsta (halv)systern bor en bra bit från de övriga och de har i stort inte haft någon kontakt. Hon ringde helt plötsligt en dag och hörde av sig. Frugan berättade att de hade en spelhåla bakom huset. Systern som är pensionerad (och proffersionell spelare) flyttade in på en gång med familj. Hemma här i Sverige visste jag inget annat än att systern som jag aldrig träffat kommit och hälsade på. Ett antal veckor efteråt när jag kom hem hade de åkt hem, men skulle komma tillbaka för att de ville träffa mig.
Frugan upplyste mig om spelhålan och var iväg någon enstaka gång och tittade eller spelade korta stunder på dan. Sedan kom systern tillbaka och det eskalerade enormt. Frugan fick för mig inte följa med annat än ibland. Systern spelade i stort sett så mycket hon orkade utan att sova. Oftast slutade de spela 4-5 på morgonen, för att vara igång igen vid 10-tiden på morgonen. Den dagen hon vann mest var det över 20000 i vinst. Hörde aldrig att hon förlorade någon dag, däremot hade det gått dåligt någon dag, då hade hon bara dragit in 3000 om jag minns rätt. Att någon annan har förorat har jag aldrig hört trots att jag frågat vem som förlorat. Förnekelsen har totalt tagit överhand. Att någon ska kunna förlora är helt otänkbart. 
Frugan kom på en del smarta saker för att komma ifrån och spela. Bl.a blev hon mycket omtänksam och såg till att det fanns fler och fler fester som jag kunde gå på. Till slut så ställde jag ultimatum, slut på spelandet eller skillsmässa. Det blev ett jävla liv. Jag fick stöd av lilla systerns man, som också tröttnat. Lilla systern blev flyförbannad och betedde sig väldigt dåligt. Jag viker inte ner mig så lätt så sista dagen kom hon och bad om ursäkt. Vi är hemma i Sverige nu och allt är lugnt. Men jag är orolig för hur det kommer att gå framöver.