Hej
Visst är det tänkvärt och det var inte oväntat att just dessa 5 punkter kom först, dom har väl dom flesta som lever i i-världen mer eller mindre problem med.
Och det slog mig att Thailändare till skillnad mot oss är ganska bra på samtliga punkter, och kanske är det just det som gör att så många människor ifrån jordens alla hörn trivs så bra i just deras land.
Mvh Isan Lover
En Australiensk sjuksköterska har i en bok sammlat de tankar döende personer har haft under sina sista veckor i livet.
Tyckte artikeln i Aftonbladet var intressant så den kunde vara värd att få en TRÅD.
Det ju som sagt lätt att glömma och värdesätta det man har så länge man är frisk.
1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.
2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.
3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.
4. Haft bättre kontakt med vännerna.
– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.
5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.
För min egen högst personliga del, så kan jag känna att jag värdesätter hälsa väldigt högt.
Jag är oerhört tacksam att jag är fullt frisk och arbetsför, som man säger.
Livet skulle onekligen te sig annorlunda om man fick besked att man bär på en dödlig sjukdom.
Även om jag inte går omkring och luktar på blommor och kramar gräs varje dag, så tror jag att jag uppskattar livet och allt som det ger, mer än många andra. Ibland kan det krävas att man får ta del av elände och fattigdom för att lära sig uppskatta det som man i Sverige kanske annars tar för givet.
Är det inte någon vis gammal Kines som lär ha sagt;
"Det men ångrar när man sitter på hemmet som gammal är inte se gångerna man gjorde bort sig - utan de gånger man valde att inte göra något eftersom man var rädd att göra bort sig."
Märkligt nog kommer jag spontant att tänka på ett annat visdomsord som jag faktiskt lever en del själv, och det är;
"Bara döda fiskar flyter med strömmen"
Det åsyftar att man måste våga vara lite annorlunda, att man inte lever om man bara hela tiden gör som alla andra eller gör sådant som förväntas av en.
Jag har en hel del saker jag vill göra och jag hoppas verkligen jag hinner med allt. Fick jag (kunde jag) skulle jag gärna gå i pension i morgon, jag har för mycket saker jag vill göra - och alldeles för lite tid.
Att de började röka? Gör nog min bror just nu..
Hej
Visst är det tänkvärt och det var inte oväntat att just dessa 5 punkter kom först, dom har väl dom flesta som lever i i-världen mer eller mindre problem med.
Och det slog mig att Thailändare till skillnad mot oss är ganska bra på samtliga punkter, och kanske är det just det som gör att så många människor ifrån jordens alla hörn trivs så bra i just deras land.
Mvh Isan Lover
Det var fint skrivet och jag håller väl med dig i stort, men jag tänker speciellt på en punkt;
3. Vågat säga ifrån.
Och då tänker jag omedelbart på detta med rädslan att tappa ansiktet och att de kanske hellre kör en vit liten lögn istället för att dom, eller annan, skall tappa ansiktet.
För oss västerlänningar tar det ett tag innan man lär sig hur de (Thailändare) pratar för att inte tappa ansiktet och (kanske framförallt) varför de gör det. Hur tänker du Isan Lover kring detta?
Det var fint skrivet och jag håller väl med dig i stort, men jag tänker speciellt på en punkt;
3. Vågat säga ifrån.
Och då tänker jag omedelbart på detta med rädslan att tappa ansiktet och att de kanske hellre kör en vit liten lögn istället för att dom, eller annan, skall tappa ansiktet.
För oss västerlänningar tar det ett tag innan man lär sig hur de (Thailändare) pratar för att inte tappa ansiktet och (kanske framförallt) varför de gör det. Hur tänker du Isan Lover kring detta?
Hej
Detta är enligt mig ett lite märkligt fenomen som jag förmodligen aldrig kommer att vänja mig helt vid, t.o.m min egen fru tar fortfarande illa upp efter alla år om man påpekar något som uppfattas som kritik i något avseende, så det måste sitta djupt rotat.
Men som tur är så påverkar ju inte detta beteende dett som sker egentligen, både jag och den det gäller vet faktiskt vad som har hänt och tar väl oftast lärdom av det inträffade men utan att visa detta utåt, och egentligen spelar det ju ingen roll om personen ifråga erkänner sitt misstag bara han eller hon (t.ex anställda) tar lärdom av det och försöker undvika att göra om det igen.
Vi västerlänningar har väl en vana att alltid försöka övertyga andra om sin egen förträfflighet och missar nästan aldrig ett tillfälle att påpeka andras misstag och man vill gärna pressa fram ett erkännande om hur dum den som gjorde fel var, detta är väl inte heller alltid så bra, lite uppmuntran och goda råd till den som har begått ett misstag utan att skuldbelägga eller peka ut den andre som säkert är medveten om sitt misstag ändå kanske hade varit bättre ibland.
Mvh Isan Lover
för min egen del försöker jag tänka som "sushi-metoden". Vad är det för nåt då?
Jo, alltför många gångar har jag hört liknande konversationer som denna:
"va ska vi äta till lunch?"
"vad sägs om sushi?"
"näää, fyfaaan va äckligt, rå fisk, blää!"
"men det är ju gott, har du smakat det nångång?"
"nä det går ju inte, man ser ju vad äckligt det är...och rått kött, nej usch!"
"men om du inte har smakat, hur kan du då veta hur det smakar?"
Jag provade surströmning för 2 år sen för första gången, det var verkligen inte min grej. Men jag provade iallafall och nu vet jag.
Det var inte svårt och inga men fick jag heller. (vad jag vet?)
Nu säger jag inte att man ska prova tex rökheroin eller att svepa en 75a explorer bara för att man ska prova allting, men de flesta saker som den vanliga människan gör runt om i världen är bara berikande om man testar.
Kör hårt och skapa ett liv med många upplevelser menar jag... 
Jag har haft den stora förmånen att vara tillhands när båda föräldrarna har gått bort. Det hade säkert känts jobbigt att veta att de hade varit ensamma och kanske rädda i det läget utan någon nära anhörig till hands som stöd. Det betyder mycket för den som går bort att få känna trygghet och värme så jag avundas inte er som av olika skäl inte kunde vara på plats. Inget att grubbla över dock om så har skett.
Saker som ångras, ja det finns så klart en hel del men inget som går på djupet och har lämnat bestående skada för egen del eller hos andra. Jag lever helt efter filosofin att göra det man vill och inte skjuta saker på framtiden. Precis som de flesta andra skulle jag inte jobba en släng till som anställd om den ekonomiska situationen medgav det utan istället resa ännu mer i Asien och på andra platser.
Je ne regrette rien 
Det man ångrar det ångrar man,men då kan det vara försent 
Logga in för att svara.