Jag är inte så ofta på det här forumet och skriver, men det får jag kanske ändra på ;-) Jag skulle bevakat denna tråden lite tidigare.
Jag bor i Pattaya och har arbetat här som mäklare i snart 9 år, kanske jag kan få säga min syn på saken angående leasing och lurade svenskar?
Mitt företag Scandic Property säljer fastigheter i Thailand till thailändska priser, vi har många kunder som är thailändare. och efter tv-programmet Uppdrag granskning så får det väl bara bli thaikunder i framtiden, hehe. Vår senaste affär var en thailändare som köpte ett shophouse genom oss.
Nåväl, till saken
Vi säljer ju fastigheter i Thailand, och vi har inget som helst intresse i hur köparen lägger upp sitt ägande och det bästa för oss är om köparen är thai för då slipper vi en farlig massa jobb. Men om en farang vill köpa en fastighet genom oss så vill vi naturligtvis sälja till denne. Då talar vi om vilka slags metoder och ägande denne kan använda sig av, och belyser nack/fördelar med de olika ägandena sedan får de välja själva eller hoppa av köpet.
En sak som jag tycker är synd är att det inte nämnts alls om condo, för vissa insatslägenheter kan ju ägas direkt i ditt svenska namn som skrivs in på chanotten på landoffice helt utan tidsbegränsning.
Är man gift med en thai och har registrerat äktenskapet i Thailand så har man giftorätt i fastigheten om den är köpt efter att äktenskapet ingåtts.
Man kan få sitt namn inskrivet i chanotten om man köper den i sin flickväns namn, man kan även göra en intäckning där ett visst belopp måste betalas till farangen för att kunna sälja fastigheten. Dock kan ju tjejen bo kvar i huset hur länge hon vill med sin nya man utan att man kan göra så mycket.
Om man har en thailändsk partner så kan man ha ett bolag där den thailändska parten äger nästan 51% och du som farang kan äga max 49% i ett sådant bolag. En tredje thai måste vara med men med ett sådant litet belopp att det inte får någon kraft. Detta bolag kan äga hus och mark eftersom ett thailändskt AB är en thailändsk juridisk person. Om man köper det ihop med en thailändsk kamrat som har dessa pengar är det helt lagligt, eller om man har en thailändsk fru med gemensamma tillgångar.
De flesta som förvärvar fastigheter i Thailand köper via bolag, och de flesta har sk "nomine shareholders", alltså mutade delägare som den juristfirma som startat bolaget har tagit in. Då skrivs det så att det är endast direktören (farangen) som har auktoritet att göra affärer i bolaget, på så vis har han full tillgång på sin fastighet och kan sälja den precis när han vill och har ingen tid bunden vid den trots att han är i underläge kapitalmässigt i bolaget. Men detta är olagligt enligt thailändsk lagstiftning, men de måste i princip sätta fast sig själva för att åka dit så därför anväder sig de flesta av den metoden.
En del menar att det är kriminellt, och det är ju egentligen sant då det bryter mot thailändsk lagstiftning. Men ordet kriminellt används ju bara för att förstärka det brottsliga. För om någon tänker på en kriminell person så tänker de nog på en mördare, bankrånare, våldtäktsman etc. De tänker nog inte på en felparkerare, fortkörare eller en som tex jobbat svart. Men faktum är att det är kriminellt att parkera fel och då begår man en kriminell handling eftersom det bryter mot gällande lagstiftning. Att muta en person i Thailand ser inte thai själva som något konstigt utan det är snarare var mans vardag.
Thailand är tyvärr ganska korrumperat, det förekommer mutor överallt och ofta sker det helt öppet. Tex tullen på Suvarnabhum sker mutor helt öppet och det är mycket svårt att få något lagligt, jag har själv varit där och försökt att ta in gods lagligt som vi ville tulla in. Tullaren i luckan hänvisade oss till de skumma typer som ville ha mutor och ibland var de skumma typerna hos tullaren bakom disken och de var goda vänner som samarbetade. De som varit i barer i tex Pattaya mycket kan omöjligt ha undgått att se hur det då och då kommer en mc-polis in och får pengar av kassören i baren, de försöker inte ens dölja det genom att lägga det i ett kuvert eller gå in i ett annat rum. Förresten så är prostition totalförbjuden enligt thailändsk lagstiftning, om nu någon missat det. Allting handlar om mutor.
Jag frågade en riktig thailändsk advokat som är väl insatt i fastighetsaffärer i Thailand vad som händer om en svensk blivit religiöst omvänd eller liknande och sätter dit sig själv. Blir han då av med sin fastighet? Jag fick till svar med ett skratt att någon sådan lagstiftning inte finns i Thailand, han trodde att den omvände skulle få en viss tid tex 12 månader på sig att ändra sitt ägande och möjligen kunde han få lite böter.
Så thailändarna själva ser inte den som har nominee shareholders i ett bolag som tungt kriminell, och det gör inte thailändsk lagstiftning heller. Det är en lagöverträdelse men på den lägre skalan.
Vad gäller leasing som det här tv-programmet mest handlade om, så har ingen av våra köpare velat välja den metoden så vi har aldrig upprättat något sådant. Vi berättar nämligen att om man leasar så kan man få det på max 30 år och sedan får man lämna, med andra ord en tidsbestämd hyra. Jag vet att de finns de som har skrivit in i sina leasingkontrakt att de kan förlänga dem 30 + 30 + 30, och det kan man säkert göra med pengar i rätt ficka. Men tar markägaren en till domstol så förlorar man för där gäller thailändsk lagstiftning och inget annat. Jag tror säkert att man kan skriva in 1000 år, men som sagt det är inte värt pappret det är skrivet på i en domstol. Dock vill jag berätta att mer än en gång har vi erfarenhet av att thailändaren som står för marken förlänger perioden eller skriver över marken om farangen som hyr så önskar, men det är ju endast om han är snäll och vill stå för det han lovat. Man är helt i händerna på denne när det skall förnyas eller fastigheten skall säljas. Om man leasar skall man göra det av ett speciellt certifierat bolag som ej får belånas eller dö, då har man det 30 år, sedan vet man inte vad som händer. Leasing är nämligen inte arvsberättigat. Man skall aldrig leasa av en privatperson, för om den personen dör eller belånar fastigheten som skedde för några drabbade i programmet så kan man bli av med den innan de 30 åren är gångna. Hade de där personerna som blev drabbade i programmet bett oss skriva leasingavtalet så hade de haft det i åtminstone 30 år.
Jag kan inte påverka thailändsk lagstiftning, utan kan bara tala om vad som gäller. Programmet Uppdrag granskning var ju väldigt vinklat för att bara svärta ner allting så negativt som möjligt.
Vi sålde i somras ett radhus i en village som heter Village in som ligger på third road i Pattaya, säljaren kom från Holland och hade ägt huset sedan 1998 och han hade inte bott i det utan bara haft det uthyrt hela tiden. Han fick 2 miljoner baht för det, och det är väl ungefär vad de skall kosta med det läget. Jag frågade lite intresserat vad han gav för huset 1998, och han berättade att han hade gett 290 000 baht och så skrattade han. Han fick alltså tillbaka nästan 7 ggr av vad han gav för det, och så hade han haft det uthyrt hela tiden och haft inkomst på det hela tiden. Jag tror ju inte att han känner sig så lurad precis ;-)
Mvh/ Anders Lundahl
Scandic Property