Vi är överens om en hel del, men det är några saker som det kan vara värt att resonera kring.
Vi är överens om att Thailands risodling ligger efter sina konkurrentländer, det finns det siffror som visar och reser man lite i grannländerna så kan man se det med egna ögon. Till och med Bangladesh har vettigare storlek på odlingsenheterna, har jag kunnat konstatera. Så branschen behöver förändras, det förstår vi, och det kommer att göra ont för många. Då anser jag att det är ett misstag att stödja branschen i just den struktur den befinner sig. Då ser det ut som den är livskraftig fast den inte är det och då blir det desto värre sedan när stödet tas bort. Det kan ju inte fortsätta, det har vi till och med lyckats övertyga de mest inbitna fanatikerna om, som det verkar. Det vore bättre att stimulera den strukturella omställning som måste göras - bättre grödor, större mekaniseringsgrad, stöd till ekologisk odling (som efterfrågas internationellt) och till sammanslagning till större odlingsenheter. För att "dämpa effekterna" är det bättre att stödja andra branscher som kan ta över arbetskraften, samt att gynna utbildning så folk kan ta de jobb som skapas i nya branscher. På den punkten har många regeringar världen över gjort fel. Men för att köpa röster kan man skita i allt det där, det duger bra att bara ösa ut pengar så rösterna kommer in. Det gäller både i Sverige och Thailand.
För att summera. Det är bättre att inte lägga sig i en strukturomställning alls, än att göra det på fel sätt. Risstödet var fel sätt.
Risstödet var dessutom för dyrt. När man diskuterar statsskulden i förhållande till BNP får man inte glömma att det inte är BNP som skall betala för statsskulden utan skatterna. Där drar Thailand in mindre än en tredjedel av BNP jämfört med Sverige. Då blir en statsskuld på 50% för Thailand och 40% för Sverige plötsligt helt annorlunda, proportionell sett. Sverige skulle "tåla" tre gånger större statsskuld i förhållande till BNP, med hänsyn till betalningsförmågan. Det är därför som svenska statens ekonomi kan hyllas - för att man kommer att kunna betala. För Thailand kommer det att bli tre gånger värre... minst...
Du jämför Mauds och Thaksins galna affärer och den jämförelsen är inte helt fel. Men det många glömmer ibland är att "det var inte meningen att det skulle bli sådär". Båda har bevisat att dom är odugliga på att göra affärer. Ingen av dom lyssnade på varningarna. Ingen av dom begrep det dom flesta sansade bedömare förstod, nämligen att det skulle gå snett. Maud är politiker... det räcker så... Thaksin är inte alls en skicklig affärsman. Han kan bara tjäna grova pengar när han kan fuska. Han gamblade och inbillade sig i sin enfald att han skulle kunna driva upp priset på ris, så att det skulle gå med en brakvinst. Det handlar inte om att han satt på sin veranda och tänkte "hmmm, 4% av BNP är det nog värt, det har vi råd med". Nej, så var det inte. Det skulle rassla till ordentligt i statskassan var det meningen. Så går det när amatörer är på isen, då blir det självmål och skattebetalarna får pröjsa. Affärer skall inte göras av staten. Det har de flesta länder som Yingluck försöker göra sina G2G-affärer med fattat. Det är företag som skall syssla med affärer. Blir det då en brakförlust så är det dessa företags ägare som förlorar, inte vi som är helt oskyldiga till galenskaperna, d v s skattebetalarna.
Det här är ju lite invecklade resonemang och av Somchai på risåkern kan man kanske inte kräva att det skall vara solklart när det inte alltid är det för Svenne Banan heller. Men det har gått upp för många här i Thailand vad som sker och det är dom som protesterar i Bangkok.
Men man skall inte underskatta Somchai heller. Det finns en massa födgeni ute i byarna och dom som kan har i många fall redan övergett risodling, speciellt i Isan. I de låglänta delarna i Bangkokbäckenet är det svårare, eftersom åkrarna svämmar över - idealiskt för ris men kass för cassava.
Nä, nu är det dags för frukost!