Tysta behandlingen

Inget skulle vara roligare än några öl med dig - det var ett tag sen. Problemet är att Supaporn jobbar fredag, lördag och söndagkvällar. Jag själv är tillgänglig, men hur kul tycker Nok det är om inte Supaporn är här? - Om vi inte kan ta det på Påskaftons kväll för då är Supaporn ledig, men då är ni kanske i Varberg, eller du har Vincent?

Något måste vi definitivt lösa, för visst måste vi snart dricka öl ihop, på något sätt! Nok är för övrigt en supertrevlig och sympatisk tjej som vi alla gillar, bra att det löst sig med tystnaden tills vidare!

Försök å´förstå,

En thaikjej får inte bli förbannad och skälla. Då förlorar hon "ansiktet". Därför hållert hon käft och snackar inte. När det går över så blir det som vanligt igen. Det är bara att gilla läget och.

Försök å´förstå,

En thaikjej får inte bli förbannad och skälla. Då förlorar hon "ansiktet". Därför hållert hon käft och snackar inte. När det går över så blir det som vanligt igen. Det är bara att gilla läget och.

En thaitjej får väl bli lika arg som vem som?

Ska en thaitjej ha sina traditioner när det passar henne och svenska traditioner när det pssar sej?

Många förmåner som resten av befolkningen inte får ha, varför ska det vara skillnad tycker du?

Det som skrivs här är ju att tjejen blir tyst utan andledning, det är ju det som är barnsligt och omoget.

En thaitjej får väl bli lika arg som vem som?

Ska en thaitjej ha sina traditioner när det passar henne och svenska traditioner när det pssar sej?

Många förmåner som resten av befolkningen inte får ha, varför ska det vara skillnad tycker du?

Det som skrivs här är ju att tjejen blir tyst utan andledning, det är ju det som är barnsligt och omoget.

Jo, men vi vet inte anledningen många gånger! Jag håller med om det. Alla råkar ut för det.!

Det kan vara en obetydlig kulturkrock eller en helt nojig grej. Men i och med att det är så allmänt spritt och känt, så får man väl se det som en vedertagen och exotisk grej som man får stå ut med. Lite av charmen med Thai-tjejer..

Det är det jag menar med att gilla läget!!

/JohanB

Försök å´förstå,

En thaikjej får inte bli förbannad och skälla. Då förlorar hon "ansiktet". Därför hållert hon käft och snackar inte. När det går över så blir det som vanligt igen. Det är bara att gilla läget och.

Skulle inte en thaitjej få bli förbannad och skälla??? Det var nog bland det mest udda jag hört...

Är väl mest synd om de som tror att detta skulle vara "normalt". Gilla läget

/biker

Mja, forumisterna beklagar sig över att frugan vägrar prata, ursäkta men vad är problemet?

Lekledaren Arne

Här kommer ett inlägg från ett oväntat håll. Bra att det löst sig, enda sättet är förstås att härda ut och få den andra parten att känna att tystnaden är lika jobbig och till sist outhärdlig som man själv tycker. Om man själv alltid är den som trugar om försoning, så känner tjejen att hon har kontroll över läget vilket skapar en ojämn maktbalans, men om man svarar med samma mynt dvs tystnad tillbaka så uppstår plötsligt en känsla hos tjejen att detta kanske inte är så kul längre, och endast så kan detta på sikt upphöra.

För egen del har jag varit med om att detta inträffat i någon timma som max, då har det alltid varit hon som tagit initiativ till tystnaden och också hon som tagit initiativ till att bryta den. Jag visar alltid att jag inte alls är arg någon längre stund, och brukar ofta reta tjejen för att hon fortfarande är arg fast hon falskeligen försöker påstå att hon inte är det. De senaste åren har detta inte varit något direkt problem då jag har visat tydligt att jag inte vare sig accepterar eller respekterar den typen av beteende. Jag brukar inte betrakta mig själv som någon mansgris, men vill ändå understryka att om du är en karl, så är du man. Helt enkelt så.

Har du en förman på jobbet som balanserar på gränserna kring vad som är trevligt, så ryt ifrån även om du inte känner dig helt bekväm med det. Annars kommer det bara att bli värre.

Är det inte bättre att direkt försöka förklara att med tystnad löser man inga problem?

Funkade bra för oss och jag kan därför se tillbaka på 10 år utan en massa löjliga tysta lekar så fort missnöje uppstått.

För övrigt, välkommen tillbaka till forumet, ska bli underhållande att få läsa lite moraldilemmadiskussioner av semikaliber.

Även vuxna män kör med tysta leken i arbetslivet, när man är retad,arg eller annat på kollega eller närmaste chef.

Har ofta med självförtroende, eller vill inte ta upp ämnet att göra.

Leif

Även vuxna män kör med tysta leken i arbetslivet, när man är retad,arg eller annat på kollega eller närmaste chef.

Har ofta med självförtroende, eller vill inte ta upp ämnet att göra.

Leif

Att välja att inte snacka med en kollega och att utsätta sin partner för osynliggörande g.m tystnad är väl lite skillnad.

Fan, blir frustrerad av bara tanken på att man skulle behöva hantera någon som pysslade med emotionell utpressning bara för att de blivit ledsna, sura eller arga över något. Att genom tystnad osynliggöra en annan person är ett gammalt och beprövat knep som barn och tonåringar ofta använder sig av. Att acceptera sådant infantilt beteende av en vuxen individ som man har en kärleksrelation med är för mig helt otänkbart.

Att sedan försöka förklara ett så pass barnsligt och emotionellt omoget beteende med koncept som lose face osv. tyder på en ett stort mått av rationaliserande och att man indirekt nästan förklarar sin partner vara kulturellt inkompetent och oanpassningsbar.

Visst är det skilland, ville bara förklara att det har med mänskligt beetende att göra.

Jag tar inte ställning...

Leif

Att välja att inte snacka med en kollega och att utsätta sin partner för osynliggörande g.m tystnad är väl lite skillnad.

Fan, blir frustrerad av bara tanken på att man skulle behöva hantera någon som pysslade med emotionell utpressning bara för att de blivit ledsna, sura eller arga över något. Att genom tystnad osynliggöra en annan person är ett gammalt och beprövat knep som barn och tonåringar ofta använder sig av. Att acceptera sådant infantilt beteende av en vuxen individ som man har en kärleksrelation med är för mig helt otänkbart.

Att sedan försöka förklara ett så pass barnsligt och emotionellt omoget beteende med koncept som lose face osv. tyder på en ett stort mått av rationaliserande och att man indirekt nästan förklarar sin partner vara kulturellt inkompetent och oanpassningsbar.

OK så du har inte problemet; vill inte acceptera osv.

Hur hantera när det händer ändå?

Vad är ditt råd?

Min fru har för länge sedan fattat att jag tycker det är skönt med tystnad, så ingen tysta leken här...

MVH Tommy

OK så du har inte problemet; vill inte acceptera osv.

Hur hantera när det händer ändå?

Vad är ditt råd?

Eftersom jag inte har det problemet så har jag har bara begränsad erfarenhet av att hitta lösningar. Självklart är det lätt att ha massa åsikter och principer när man själv inte måste hantera en situation. Men, i början av mitt förhållande uppvisade Alisa tendenser på vad vad som beskrivs som tysta leken. Men, jag lät inte detta gå utan valde att konsekvent konfrontera henne kring de bakomliggande orsakerna. Då vi hade lätt för att kommunicera så kom vi i princip alltid fram till var i problemet låg även om det kunde bli gråt och upprörda känslor på vägen dit. Mitt resonemang jag förde med henne var att om vi inte hanterar orsaken till konflikten så blir det sällan bättre och att gå omkring i tystnad är endast kontraproduktivt.

Även om hon ibland reagerade med tystnad snarare än att konfrontera mig om hon upplevde ett problem så valde jag konsekvent att aldrig acceptera tystnad som ett alternativ. Jag valde att alltid hitta tid, ork och tålamod att diskutera vad som hänt och att aldrig acceptera svar som "det är inget" osv trots att jag tydligt kunde se att det var något som hon var upprörd över. Numera har pendeln nästan slagit över och det är oftare hon som väljer att konfrontera mig om jag verkar lite tystlåten eller verkar irriterad över något. Denna lösning har passat på just våra personligheter och de förväntningar vi har på en fungerande relation och hur man hanterar konflikter som kan tänkas dyka upp. Att jag inte skulle palla med tysta leken betyder ju inte att det kan vara en lösning att föredra för någon annan.

Eftersom jag inte har det problemet så har jag har bara begränsad erfarenhet av att hitta lösningar. Självklart är det lätt att ha massa åsikter och principer när man själv inte måste hantera en situaion. Men, i början av mitt förhållande uppvisade Alisa tendenser på vad vad som beskrivs som tysta leken. Men, jag lät inte detta gå utan valde att konsekvent konfrontera henne kring de bakomliggande orsakerna. Då vi hade lätt för att kommunicera så kom vi i princip alltid fram till var i problemet låg även om det kunde bli gråt och upprörda känslor på vägen dit. Mitt resonemang jag förde med henne var att om vi inte hanterar orsaken till konflikten så blir det sällan bättre och att gå omkring i tystnad är endast kontraproduktivt. Även om hon ibland reagerade med tystnad snarare än att konfrontera mig om hon upplevde ett problem så valde jag konsekvent att aldrig acceptera tystnad som ett alternativ. Jag valde att alltid hitta tid, ork och tålamod att diskutera vad som hänt och att aldrig acceptera svar som "det är inget" osv trots att jag tydligt kunde se att det var något som hon var upprörd över. Numera har pendeln nästan slagit över och det är oftare hon som väljer att konfrontera mig om jag verkar lite tystlåten eller verkar irriterad över något. Denna lösning har passat på just våra personligheter och de förväntningar vi har på en fungerande relation och hur man hanterar konflikter som kan tänkas dyka upp. Att jag inte skulle palla med tysta leken betyder ju inte att det kan vara en lösning att föredra för någon annan.

Jag tror att det är långt ifrån alla som har lika många verktyg i lådan som du, Wille, och för dessa är nog ändå tysta leken ett mindre dåligt alternativ än en fysisk råsop - om man nu väljer att fortsätta leva tillsammans med ett barn (mentalt sett).

Tystaleken” är något som många stöter på i Swe-Thai förhållande innan man lyckats förklara för kärestan att det inte passar in i vår västerländska kultur.

Här satt det i i tvådagar och släppte inte för än jag blev förbannad.. å då fick jag reda på vad som feltolkats.

Hur reagerar en Thai man på denna typen av psykisk misshandel??