Jag tycker att det var en tämligen avslöjande och deprimerande film som belyser en stackars mans fysiska och psykiskt tragiska tillkortakommanden. Det var lite ”Torsk på Tallin” stuk över handlingen, men den saknade helt Killinggängets komiska inslag.
Man kan med rätta frågar sig varför någon gör en sådan här trist film utan att samtidigt förmedla någon vettig sensmoral. Bakom filmens uppkomst döljer sig säkert inget avsky mot den internationell sexhandeln, och det finns heller ingen utsträckt hjälpande hand till de fattiga kvinnor som ser en svinkall simtur i Svedala som en lockande fribiljett bort från barlivet.
I mina ögon är detta bara ännu ett opportunt tillfälle att få porträttera en osäker, misslyckad och ynkligt tafflig svensk karl. Filmen följer med andra ord bara den långvariga och chikanerande trend av mansrollen som finns i Sverige. Dvs att låta män i kvinnors sällskap få agera som löjliga och osäkra pajaser.
Denna skeva och vanskapta bild av mannen och mansrollen matas vi dagligen med i politik, TV och tidningar. Att förlöjliga den svenska mannen slog igenom på allvar med tv-serien Svensson Svensson, sedan kom alla jäkla politiker som började kalla sig ”feminister” med Taliban-Gudrun i spetsen och därefter fick vi nörd-TV med FC Z . Numera går det knappt att undvika detta dolda manshat över huvud taget om man väljer att titta på reklamfinansierad TV.
Jag antar att de flesta svenska män är lite avtrubbade vid det här laget eftersom de kan sitta kvar i soffan och även fnissa lite inställsamt med sin fru när de ser på alla dessa menlösa och opraktiska herrar som florerar i svenska reklamfilmer. Skulle förhållandet vara det omvända med kvinnor som istället förlöjligas på olika vis i TV så skulle det snabbt bli ett ramaskri med sexistiska anmälningar och nerringda telefonväxlar.
Men det är ju bara min egen lilla subjektiva förhållning till den proklamerade svenska mansrollen.