Plast i världshaven är ett problem som kanske är större än den så kallade klimatkrisen. Om man kör en Google på "ocean plastic pollution" får man massor av resultat. Gör det! Skifta till "Bilder" och du kommer att få en helvetes tankeställare! Jag lovar!
Om man utökar söket till "ocean plastic pollution countries" så får man en del intressanta resultat. I en av träffarna fanns detta citat:
" In a recent report, Ocean Conservancy claims that China, Indonesia, the Philippines, Thailand and Vietnam are spewing out as much as 60 percent of the plastic waste that enters the world’s seas. " (Länken i citatet borde funka.)
Bland annat Thailändare står alltså i världsklass bland världens miljösvin, något som vi som bor här är mycket medvetna om. Att Kina ligger först kan delvis förklaras med deras kassa miljöattityd, men också folkmängden. Att Thailand ligger i topp fem är fanimig en stor skam!
Jag läste någonstans att det flyter omkring en ö av plast i havet som är lika stor som Texas, alltså dubbla Sveriges yta. Det allvarliga är bland annat att plasten bryts ner till mikroskopiska partiklar som många små havsdjur tror är plankton och äter. Plankton är själva början av havets näringskedja. Nästa steg är de djur som äter plankton, alltifrån pyttesmå djur till valar. På det sättet klipper man av början på näringskedjan och därmed... ja ni fattar säkert vad resultatet blir...
Thailand lider av en plastidi*ti av gigantiska mått. Man ser det varje dag. Att få lite dasspapper eller pappersservetter kan vara knepigt, det är precis som att det som är nedbrytbart i naturen är guld värt för dom, men plastpåsar kan man få hur många som helst, ofta helt i onödan. Köp ett paket tuggummi i närbutiken så får du det garanterat i en plastpåse. Köp fem små plastflaskor med vatten så får du dom i dubbla plastpåsar. När ungarna var små och vi köpte blöjpaket med bekvämt bärhandtag insisterade butiken ändå på att vi skulle lägga det i en jätteplastpåse. Ibland kan det bli stor humor också. Vårt försäkringsbolag brukar ge små presenter när vi förnyar sjukförsäkringen. Ett år skulle man visa sig miljömedvetna och gav oss därför en kasse av tyg som skulle kunna användas gång på gång för att spara plastpåsar. Självklart var den förpackad i en plastpåse i stället för t ex en pappersbanderoll! När jag påpekade det ironiska i detta fick jag den där vanliga thailändska blicken. Ni vet den där totalt nollställda som betyder att dom inte fattat ett skit.
Det som behövs och som skulle fungera är ett strikt tillverkaransvar. Alltså att den som producerar plast också är ansvarig för hela kedjan av användning, återanvändning, till slutlig deponi. Jag är i grund och botten inte någon fanatisk miljönisse, men jag har för mig att det är så det fungerar hemma i Sverige. Jag har också för mig att återvinning har visat sig lönsamt, att insamlade sopor blir till värdefull råvara om det görs rätt. För att detta skall fungera i Asien behövs ett större grepp än att bara ett land tar sitt ansvar, kanske något för APEC eller AEC. Annars kommer lokala politiker att hävda att deras industri missgynnas och att dom inte ensamma vill ta ansvaret och kostnaderna.
