Tur i oturen - eller otur i turen?

Fick ett akut uppdrag på en domstol idag.

Svarten har semester.

Jag lämnar båda barnen hemma.

:::

På morgonen sprang jag och köpte en bröstpump för den gamla gick sönder under vår resa till Thailand.

Allting gick bra.

Hann amma Linn nästan till sista minuten innan jag gick.

Hade fem minuter kvar så jag provade att pumpa ut lite mjölk också. Så slapp hon dricka enbart modermjölkersättning.

Det kom inte så mycket mjölk.

Tog med pumpen med mig för annars kan jag sprängas av all mjölk.

:::

Resan gick bra.

Passade på att ringa min mamma när jag satt på tåget.

Men - telefonen (en iPhone) låste sig.

Jag väntade ett tag och tänkte.

"Tur att det inte är till 112 eller annat akut samtal som jag ska ringa".

Jag provade igen efter en liten stund.

Det funkade.

Vi pratade en stund.

Sen bröt linjen.

Jag tänkte - mammas batteri kanske var slut.

:::

Var framme en timme innan den utsatta tiden eftersom jag inför detta uppdrag inte hade fått stämningsansökan.

Måste läsa den innan och förbereda mig så jag kom extra tidigt.

Det gick fort med förberedelsen.

Tänkte ringa hem och kolla läget.

Men det var ingen mottagning MITT I STAN??

Då klagade jag tyst på Tre. Sicken skit - tänkte jag.

:::

Glömde ta med mig matsäck.

- Jag kommer inte att klara mig utan käk under pausen.

Gick ut och letade efter något att äta.

Det regnade.

Blev blöt.

:::

Kom till en ganska stor korvkiosk som inte hade något annat än just KORVAR och Coca Cola.

Nej - jag går tillbaks och köper något från automaterna på domstolen istållet, tänkte.

På vägen tillbaks regnade det ännu mer.

Blev blöt på under delen av kroppen.

:::

Kom till automaterna - ingen av dem funkade!!!

Då började jag ana en oturs dag.

:::

Det verkar bli mer och mer fel.

:::

Kommer det att bli ett jobbigt uppdrag nu - tänkte man lite grann.

:::

Jag satt och väntade.

Försökte gå ut för att ringa innan uppdraget började.

Ingen service.

Skärmen har låst sig.

:::

Jag måste stänga av mobilen innan jag gå in.

Eller så kan jag låsa in telefonen i skåpet.

Men jag har bara en femma.

Ska jag använda den för att låsa in mobilen, eller för att köpa varm choklad.

- Jag låser in mobilen, bestämde jag mig.

:::

Fem minuter innan uppdraget började märkte jag att blodsockret började sjunka mer och mer.

Nääää - jag tar ut den femman och försöker köpa varm choklad från automaten en gång till.

:::

Fick hjälp att få igång automaten.

Fick min varma choklad.

Men hur ska jag göra med telefonen då?

Tänk om den behagar sig att börja funka när jag sitter och tolkar...

Jag måste stänga av den eller sätta den på flygplansläget.

Ingenting hände.

Sista utvägen. Jag petade ut sim-kortet.

Ingen kan ringa i alla fall.

:::

Men - min otursdag blev helt plötsligt en turdag när jag fick reda på att uppdraget är inställt - vilket innebär att Linn inte behöver vara utan modersmjölk så länge.

:::

Sen kom oturen tillbaks när jag klev på stockholmbuss.

Man kan inte betala kontant.

Jag hade igen remsa att betala.

Min telefon funkade inte så jag kunde inte köpa sms-biljett.

Förare lät sur att jag frågade om jag kunde betala kontant.

Men när jag visade honom min strejkande mobil och min desparata min lät han mig åka ändå.

Jag satt där orolig. Tänk om jag blir tagen och får betala 500 kr straff för att jag inte hade betalat för bussresan?

:::

Framme till nästa station. Resan gick bra.

"Kan man köpa biljett för hela resan härifrån sen med Upptåget till Uppsala?"

Nej - du får köpa separat.

Hur mycket kostar det kontant?

- 60 kr.

Jag köper en remsa istället.

:::

Sen upptäckte jag att jag bara spara 6 kronor genom att lägga ut 180 kr i remsan.

Och det blir mycket krångligare att få tillbaka pengar från tolkförmedlingen om jag inte kan lämna in kvitto.

Snålheten bedrar.

Varför ska jag snåla åt andras vägnar också

:::

- Hur ska jag kunna kontakta min man och meddela honom att jag kommer hem tidigt?

Lånar en telefon från nån?

--- Jo jo fröken, det skulle säkert funka i Thailand. Men i Sverige???

Nej - jag vågar inte.

:::

Satt på tåget.

Och kom på en smart ide.

Logga in på Facebook och ber någon snäll själ att ringa Svarten.

:::

Och den snälla själen är vår Enis.

:::

Tack så mycket.

:::

Härmed avslutar jag min flummiga tråd om tur i oturen eller otur i turen.

Jag tycker själv att tråden saknar innehåll och substans. Men ni får ursäkta mig.

Jag är bara en sprängfärdig mor med mycket mycket lågt blodsocker.

:::

Mvh

Magrood

Och nu blir jag säkert utsparkad när jag ska posta tråden -

Du har PM...

Fick ett akut uppdrag på en domstol idag.

Svarten har semester.

Jag lämnar båda barnen hemma.

:::

På morgonen sprang jag och köpte en bröstpump för den gamla gick sönder under vår resa till Thailand.

Allting gick bra.

Hann amma Linn nästan till sista minuten innan jag gick.

Hade fem minuter kvar så jag provade att pumpa ut lite mjölk också. Så slapp hon dricka enbart modermjölkersättning.

Det kom inte så mycket mjölk.

Tog med pumpen med mig för annars kan jag sprängas av all mjölk.

:::

Resan gick bra.

Passade på att ringa min mamma när jag satt på tåget.

Men - telefonen (en iPhone) låste sig.

Jag väntade ett tag och tänkte.

"Tur att det inte är till 112 eller annat akut samtal som jag ska ringa".

Jag provade igen efter en liten stund.

Det funkade.

Vi pratade en stund.

Sen bröt linjen.

Jag tänkte - mammas batteri kanske var slut.

:::

Var framme en timme innan den utsatta tiden eftersom jag inför detta uppdrag inte hade fått stämningsansökan.

Måste läsa den innan och förbereda mig så jag kom extra tidigt.

Det gick fort med förberedelsen.

Tänkte ringa hem och kolla läget.

Men det var ingen mottagning MITT I STAN??

Då klagade jag tyst på Tre. Sicken skit - tänkte jag.

:::

Glömde ta med mig matsäck.

- Jag kommer inte att klara mig utan käk under pausen.

Gick ut och letade efter något att äta.

Det regnade.

Blev blöt.

:::

Kom till en ganska stor korvkiosk som inte hade något annat än just KORVAR och Coca Cola.

Nej - jag går tillbaks och köper något från automaterna på domstolen istållet, tänkte.

På vägen tillbaks regnade det ännu mer.

Blev blöt på under delen av kroppen.

:::

Kom till automaterna - ingen av dem funkade!!!

Då började jag ana en oturs dag.

:::

Det verkar bli mer och mer fel.

:::

Kommer det att bli ett jobbigt uppdrag nu - tänkte man lite grann.

:::

Jag satt och väntade.

Försökte gå ut för att ringa innan uppdraget började.

Ingen service.

Skärmen har låst sig.

:::

Jag måste stänga av mobilen innan jag gå in.

Eller så kan jag låsa in telefonen i skåpet.

Men jag har bara en femma.

Ska jag använda den för att låsa in mobilen, eller för att köpa varm choklad.

- Jag låser in mobilen, bestämde jag mig.

:::

Fem minuter innan uppdraget började märkte jag att blodsockret började sjunka mer och mer.

Nääää - jag tar ut den femman och försöker köpa varm choklad från automaten en gång till.

:::

Fick hjälp att få igång automaten.

Fick min varma choklad.

Men hur ska jag göra med telefonen då?

Tänk om den behagar sig att börja funka när jag sitter och tolkar...

Jag måste stänga av den eller sätta den på flygplansläget.

Ingenting hände.

Sista utvägen. Jag petade ut sim-kortet.

Ingen kan ringa i alla fall.

:::

Men - min otursdag blev helt plötsligt en turdag när jag fick reda på att uppdraget är inställt - vilket innebär att Linn inte behöver vara utan modersmjölk så länge.

:::

Sen kom oturen tillbaks när jag klev på stockholmbuss.

Man kan inte betala kontant.

Jag hade igen remsa att betala.

Min telefon funkade inte så jag kunde inte köpa sms-biljett.

Förare lät sur att jag frågade om jag kunde betala kontant.

Men när jag visade honom min strejkande mobil och min desparata min lät han mig åka ändå.

Jag satt där orolig. Tänk om jag blir tagen och får betala 500 kr straff för att jag inte hade betalat för bussresan?

:::

Framme till nästa station. Resan gick bra.

"Kan man köpa biljett för hela resan härifrån sen med Upptåget till Uppsala?"

Nej - du får köpa separat.

Hur mycket kostar det kontant?

- 60 kr.

Jag köper en remsa istället.

:::

Sen upptäckte jag att jag bara spara 6 kronor genom att lägga ut 180 kr i remsan.

Och det blir mycket krångligare att få tillbaka pengar från tolkförmedlingen om jag inte kan lämna in kvitto.

Snålheten bedrar.

Varför ska jag snåla åt andras vägnar också

:::

- Hur ska jag kunna kontakta min man och meddela honom att jag kommer hem tidigt?

Lånar en telefon från nån?

--- Jo jo fröken, det skulle säkert funka i Thailand. Men i Sverige???

Nej - jag vågar inte.

:::

Satt på tåget.

Och kom på en smart ide.

Logga in på Facebook och ber någon snäll själ att ringa Svarten.

:::

Och den snälla själen är vår Enis.

:::

Tack så mycket.

:::

Härmed avslutar jag min flummiga tråd om tur i oturen eller otur i turen.

Jag tycker själv att tråden saknar innehåll och substans. Men ni får ursäkta mig.

Jag är bara en sprängfärdig mor med mycket mycket lågt blodsocker.

:::

Mvh

Magrood

Och nu blir jag säkert utsparkad när jag ska posta tråden -

Smaka chokladen bra?

Ibland skall man bara glömma vissa dagar, Imorgon blir en mycket bättre dag.

Finner det mycket trevligt att läsa dina trådar om vardagshändelser, så återkom gärna

Hejsan Magrood...

Din berättelse om din eländiga dag har du framfört på ett mycket underhållande sätt och jag kunde definitivt inte slita mig från inlägget, måste läsa det färdigt.

Det var spännande...och frustrerande...och du fick verkligen fram den där vardagskänslan när allt skall jäklas.

Hopp och förtvivlan om vart annat.

Men du fixade det...och på ett galant sätt!

Tack för att du delade med dig!

MVH Nonki

En rolig "berättelse" Magrood...kanske inte så kul när det hände men så här i efterhand.

De sa till mig "le och var glad för det kunde vara värre och jag log och var glad och det blev bara värre".

Du verkar ju trots allt ha styrkan att se det komiska i det.

Tackar...

Jag tyckte själv att tråden var innehållslös.

Men jag tror att det hjälper mig mycket att skriva och dela med mig.

Slipper bli så bitter.

Och hur många har den möjligheten att kontakta en MPR-medlem som man bara har träffat via slumpen en gång och be om hjälp på sekunden.

:::

Fortsättningen på dagen.

Igår hade jag två bitar Durian kvar. Jag funderade om jag skulle ta och äta det eller inte.

Nej, jag väntar - tänkte jag.

Imorse tänkte jag också på min Durian.

Nej, jag kan inte äta det innan jag sticker iväg och tolkar - tänkte jag.

:::

Så idag hade jag min goda Durian som en god avslutning på min dag.

Det var GÖTT!!!

:::

Mvh

Magrood

Tackar...

Jag tyckte själv att tråden var innehållslös.

Men jag tror att det hjälper mig mycket att skriva och dela med mig.

Slipper bli så bitter.

Och hur många har den möjligheten att kontakta en MPR-medlem som man bara har träffat via slumpen en gång och be om hjälp på sekunden.

:::

Fortsättningen på dagen.

Igår hade jag två bitar Durian kvar. Jag funderade om jag skulle ta och äta det eller inte.

Nej, jag väntar - tänkte jag.

Imorse tänkte jag också på min Durian.

Nej, jag kan inte äta det innan jag sticker iväg och tolkar - tänkte jag.

:::

Så idag hade jag min goda Durian som en god avslutning på min dag.

Det var GÖTT!!!

:::

Mvh

Magrood

Hehe det är som Surströmming.

Det smakar godare än det luktar. Om det sen får stå en dag eller två så uppskattar grannarna när det är uppätet.

MVH BanFang

Hehe det är som Surströmming.

Det smakar godare än det luktar. Om det sen får stå en dag eller två så uppskattar grannarna när det är uppätet.

MVH BanFang

He he

Jag brukar inte skämmas för vad jag äter.

Men här om dagen skämdes jag verkligen.

Jag skulle till lekparken med Liam och Linn och en thaikompis.

Jag köpte en låda färsk Durian och tog med till parken.

- Det måste gå bättre att äta ute, tänkte jag.

:::

Väl på plats öppnade jag lådan.

Men vi hann inte äta eftersom vi måste passa våra barn.

Sen kom en pappa som jag brukade prata med. En tysk man som är gift med en kines.

Han kom och hälsade och pratade med mig. Han är mycket trevlig.

Sen började han rynka på näsan och säga "det luktar lite konstigt här". Och han började titta mot soptunnan.

Jag skyndade mig att säga "Det är min frukt. Du kanske har hört talas om Durian som är förbjudet att ta in på hotell"... innan han hann säga något mer om jag inte vågade höra...

Jag tyckte det var pinsamt att man trots att man var ute kunde känna lukten så starkt.

Jag önskade bara att han skulle gå därifrån så jag kunde sätta på locket i smyg.

Kändes pinsamt att sätta på locket när han stod där.

Under de långa minuterna han stod där och pratade med mig började jag inse hur mycket Durian luktar.

:::

Innan han och hans fru gick hem såg jag att de gick till min låda och studerade min frukt.

:::

Jag hann inte äta någon Durian den eftermiddagen.

På kvällen vid åtta tiden efter att Liam hade lagt sig och man fick lugn och ro tänkte jag äta ett par bitar.

Men Linn ville sova så jag gick in till sängen med henne och 2 Durian bitar i en plastlåda.

Vet inte hur jag tänkte...

Vid midnatt vaknade jag och kom på att jag somnade med Linn och missade min Durian.

Jag flyttade på lådan - locket åkte av.

Ojjj - vad det stinker!!!

:::

Så jag gick upp och stoppade stanken i min mage istället.

:::

Natti natti

Magrood

Haha.

Jag ska ta med mig en burk surströmming till Issan nästa gång jag ska till Thailand.

Ska bli kul att se reaktionerna.

Det blir säkert som svenskarna som känner lukten av Durian. Hehe

Haha.

Jag ska ta med mig en burk surströmming till Issan nästa gång jag ska till Thailand.

Ska bli kul att se reaktionerna.

Det blir säkert som svenskarna som känner lukten av Durian. Hehe

Intressant idé.

Undrar bara om du får tar med det på flyget.

:::

Som plara-ätare och en som har ätit surströmming 3 gånger vill jag uttrycka min jömförelse.

Surströmming luktar 100 gånger mer än plara.

Skulle vilja prova somtam med surströmming i istället för plara.

:::

Mvh

Magrood

Magrood, du har ett fantastiskt målande sätt att berätta. Du har en sällsynt språkbegåvning.

Har jag förstått rätt, att du är thailändska?

Jag ser fram mot fler trevliga kåserier om din "vardag".

Hälsningar Maja

Magrood, du har ett fantastiskt målande sätt att berätta. Du har en sällsynt språkbegåvning.

Har jag förstått rätt, att du är thailändska?

Jag ser fram mot fler trevliga kåserier om din "vardag".

Hälsningar Maja

Tackar.

Japp, jag är en thailändska från Isaan.

Natti natti (på riktigt)

Magrood

Fick ett akut uppdrag på en domstol idag.

Svarten har semester.

Jag lämnar båda barnen hemma.

:::

På morgonen sprang jag och köpte en bröstpump för den gamla gick sönder under vår resa till Thailand.

Allting gick bra.

Hann amma Linn nästan till sista minuten innan jag gick.

Hade fem minuter kvar så jag provade att pumpa ut lite mjölk också. Så slapp hon dricka enbart modermjölkersättning.

Det kom inte så mycket mjölk.

Tog med pumpen med mig för annars kan jag sprängas av all mjölk.

:::

Resan gick bra.

Passade på att ringa min mamma när jag satt på tåget.

Men - telefonen (en iPhone) låste sig.

Jag väntade ett tag och tänkte.

"Tur att det inte är till 112 eller annat akut samtal som jag ska ringa".

Jag provade igen efter en liten stund.

Det funkade.

Vi pratade en stund.

Sen bröt linjen.

Jag tänkte - mammas batteri kanske var slut.

:::

Var framme en timme innan den utsatta tiden eftersom jag inför detta uppdrag inte hade fått stämningsansökan.

Måste läsa den innan och förbereda mig så jag kom extra tidigt.

Det gick fort med förberedelsen.

Tänkte ringa hem och kolla läget.

Men det var ingen mottagning MITT I STAN??

Då klagade jag tyst på Tre. Sicken skit - tänkte jag.

:::

Glömde ta med mig matsäck.

- Jag kommer inte att klara mig utan käk under pausen.

Gick ut och letade efter något att äta.

Det regnade.

Blev blöt.

:::

Kom till en ganska stor korvkiosk som inte hade något annat än just KORVAR och Coca Cola.

Nej - jag går tillbaks och köper något från automaterna på domstolen istållet, tänkte.

På vägen tillbaks regnade det ännu mer.

Blev blöt på under delen av kroppen.

:::

Kom till automaterna - ingen av dem funkade!!!

Då började jag ana en oturs dag.

:::

Det verkar bli mer och mer fel.

:::

Kommer det att bli ett jobbigt uppdrag nu - tänkte man lite grann.

:::

Jag satt och väntade.

Försökte gå ut för att ringa innan uppdraget började.

Ingen service.

Skärmen har låst sig.

:::

Jag måste stänga av mobilen innan jag gå in.

Eller så kan jag låsa in telefonen i skåpet.

Men jag har bara en femma.

Ska jag använda den för att låsa in mobilen, eller för att köpa varm choklad.

- Jag låser in mobilen, bestämde jag mig.

:::

Fem minuter innan uppdraget började märkte jag att blodsockret började sjunka mer och mer.

Nääää - jag tar ut den femman och försöker köpa varm choklad från automaten en gång till.

:::

Fick hjälp att få igång automaten.

Fick min varma choklad.

Men hur ska jag göra med telefonen då?

Tänk om den behagar sig att börja funka när jag sitter och tolkar...

Jag måste stänga av den eller sätta den på flygplansläget.

Ingenting hände.

Sista utvägen. Jag petade ut sim-kortet.

Ingen kan ringa i alla fall.

:::

Men - min otursdag blev helt plötsligt en turdag när jag fick reda på att uppdraget är inställt - vilket innebär att Linn inte behöver vara utan modersmjölk så länge.

:::

Sen kom oturen tillbaks när jag klev på stockholmbuss.

Man kan inte betala kontant.

Jag hade igen remsa att betala.

Min telefon funkade inte så jag kunde inte köpa sms-biljett.

Förare lät sur att jag frågade om jag kunde betala kontant.

Men när jag visade honom min strejkande mobil och min desparata min lät han mig åka ändå.

Jag satt där orolig. Tänk om jag blir tagen och får betala 500 kr straff för att jag inte hade betalat för bussresan?

:::

Framme till nästa station. Resan gick bra.

"Kan man köpa biljett för hela resan härifrån sen med Upptåget till Uppsala?"

Nej - du får köpa separat.

Hur mycket kostar det kontant?

- 60 kr.

Jag köper en remsa istället.

:::

Sen upptäckte jag att jag bara spara 6 kronor genom att lägga ut 180 kr i remsan.

Och det blir mycket krångligare att få tillbaka pengar från tolkförmedlingen om jag inte kan lämna in kvitto.

Snålheten bedrar.

Varför ska jag snåla åt andras vägnar också

:::

- Hur ska jag kunna kontakta min man och meddela honom att jag kommer hem tidigt?

Lånar en telefon från nån?

--- Jo jo fröken, det skulle säkert funka i Thailand. Men i Sverige???

Nej - jag vågar inte.

:::

Satt på tåget.

Och kom på en smart ide.

Logga in på Facebook och ber någon snäll själ att ringa Svarten.

:::

Och den snälla själen är vår Enis.

:::

Tack så mycket.

:::

Härmed avslutar jag min flummiga tråd om tur i oturen eller otur i turen.

Jag tycker själv att tråden saknar innehåll och substans. Men ni får ursäkta mig.

Jag är bara en sprängfärdig mor med mycket mycket lågt blodsocker.

:::

Mvh

Magrood

Och nu blir jag säkert utsparkad när jag ska posta tråden -

Underbar vardagsfilofisering. /mvh